Våffeldagen 2013

Förutom att det är Marie bebådelsedag idag så är det också den årliga våffeldagen!
Den 25:e mars varje år firas en av Belgiens nationaldesserter!

20130325-173524.jpg
I Belgien kan man äta våfflor (waffels/les gauffres) som man äter varmkorv i Sverige. Det finns stånd och ambulerande vagnar med våfflor överallt. Ett av mina absoluta favorit våffelställen i Belgien är ett hål i väggen vid Groentenmarkt i Gent. Det är alltid kö och i en klass för sig!

20130325-174931.jpg
Nu är det skillnad på våfflor och belgiska våfflor. Dels är det formen och dels volymen. Belgiska våfflor är tjockare och oftast fyrkantiga. Det finns även en viktig ingrediensskillnad. I belgiska våfflor har man äggvita istället för grädde. Jag tänkte bjuda på ett våffelrecept som har ytterligare en tvist som borde tilltala ölälskare.

20130325-175556.jpg
När man gör våfflor finns det ett trick som innebär att man använder sodavatten istället för vanligt vatten eftersom kolsyran hjälper till med att göra våfflorna extra frasiga. Skrubbe struntar i vattnet helt och använder Duvel istället! Det går givetvis bra att använda ett vanligt våffeljärn men då blir våfflorna plattare istället…

Till 8-10 våfflor behövs följande:
2 st ägg
125 g smör
2.5 dl standardmjölk
2 dl Duvel (resten får kocken drick upp!)
12 g färsk jäst
0.5 tsk salt
0.75 dl strösocker
2 tsk vaniljsocker
6.75 dl vetemjöl

Så här går man tillväga:
Separera äggulorna från äggvitorna.
Smält smöret.
Värm mjölk och Duvel tills vätskan är ljummen, cirka 37 grader.
Smula jästen i en bunke och lös upp den i vätskan.
Tillsätt äggulor, salt, strösocker, vaniljsocker och vetemjöl och rör till en slät smet.
Vispa äggvitorna till mjuka toppar i en ren och torr bunke.
Vänd försiktigt ner i smeten och låt vila i cirka 20 minuter.

Värm våffeljärnet, pensla det med smält smör och grädda våfflorna i 2–5 minuter.

Servera med det ni tycker är gott! Sylter (fruktlambicer) , grädde, smält choklad (mörka trappister) lönnsirap (ambréer) ja ni förstår…
Öltyperna inom parentes är rekommenderade öl till våfflorna, där tillbehöret får styra valet…
Smaklig spis och lycka till!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Palmsöndagen

Söndagen före påsken kallas som bekant palmsöndagen och vad passar bättre än att redogöra lite om bryggeriet Palm. Palm är numer en koncern bestående av några bryggerier, där vissa fortfarande brygger under sin egen flagg medan andra är inkorporerade*, och de tillhör Belgiens stora ölproducenter med en årsproduktion på 1200000 hl!

20130324-205210.jpg
Trots anor från 1747** så tog det ända till efter första världskriget innan saker och ting började ta fart. Bryggeriet, som då hette De Hoorn, blev helt utplånat 1914 av tyskarna, men ur askan i elden. Arthur Van Roy valde att bygga upp ett toppmodernt bryggeri ovanpå ruinerna och det var samma Van Roy som 1929 lanserade ‘Speciale Palm’, en öl som numer är symtomatiskt med hela bryggeriet och en öltyp som kallades/kallas ‘la Belge.

20130324-210708.jpg
I sanningens namn så är det inte Palm, med den mäktiga bryggarhästen på sin logga, som får ölkonnässören att höja på ögonbrynen, även om de gör små försök, utan framförallt bryggerierna Rodenbach och Boon. Rodenbach ölportfölj med några stabila, härliga oud bruins och några riktigt häftiga öl som släpps i små volymer och Boon med sin spontanjästa små underverk. En jämn uppställning lambicer under eget namn och sedan några stycken från nedlagda bryggerier för att hålla produkterna och deras historia levande.

20130324-214804.jpg
Palm orsakade ramaskri och tumult bland några bryggerier, bland andra Dolle och Westvleteren, i Västflandern 1998 när de ströp jästförsäljningen av den åtråvärda Rodenbachjästen. Onödigt och ogint kan man tycka men utan den aktionen hade världen inte skådat världens bästa öl!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Rodenbach, Boon, Gouden Boom m.fl.

**Det finns dokument som talar om ölbryggning redan 1597 men sedan 1747 har bryggeriet legat i Steenhuffel.

Belgosläpp den 2:a april

Då var det dags för Systembolaget att släppa lite ny öl och åter igen finns det några belgare bland de utvalda. Kul, kul…

20130323-140214.jpg
Det är två belgobelgare och en blandlandsbelgare. Det är vansinnigt roligt att de två inhemska produkterna är en oud bruin och en gueuze, det märks att vi är på rätt väg. ‘StrubbesIchtegems Grand Cru 2010 gör sitt femte besök på Systembolaget och det är vi som lagrar öl glada för. När det gäller denna öl är det inget krav utan den går alldeles utmärkt att dricka nu eller varför inte ge din Vlaamse Stoovflees* en extra skjuts. Detta är en väldigt subtil oud bruin och den tillhör den grupp av öltypen som har hög drinkabilitet och lite motstånd. Mycket prisvärd öl…

20130323-173840.jpg
Om ovanstående oud bruin inte tillhör syrabomberna så gör nästa öl det. Med ett Ph på 3,15 så är Drie Fonteinen Oude Geuze Golden Blend i botten på den tabellen men i den absoluta toppen när det gäller smak. Denna Geuze är ett unikum bland geuzer. Varför? Jo, normalt sett är den äldsta lambicen i en geuze treårig. Sedan brukar man inte ha mer än en 5-10% av treårig lambic i en vanlig geuze. Denna brygd har hela 25% av fyraårig lambic i sig. Helt makalöst! Ett givet köp…

20130323-180920.jpg
Blandlandsbelgaren är som så många gånger förut från Proef och Mikkeller. Denna produkt är en medelstark stout som jag aldrig har stött på och hade det inte varit för en udda ingrediens så hade jag kanske inte gett den så mycket intresse. Anledningen till min nyfikenhet är att Mikkeller The Forager har svart tryffel i sig. Om det är galenskap eller genialiskt återstår att se.

20130323-183430.jpg

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Flamländsk köttgryta som av vallonerna kallas Carbonnades Flamandes.

Pierre Celis födelsedag.

Igår fyllde jag år. Det hade även den lille store Pierre Celis gjort om han fortfarande hade varit i livet. Han föddes 1925 men det dröja 41 år innan han drog igång sitt första bryggeri…

20130322-220141.jpg
De flesta ölintresserade känner till veteölen Hoegaarden och dess imponerande tumlare (glastypen). Nu för tiden är det en skärva av vad det en gång och den bryggs av världens största bryggerikoncern.
Annat var det när Pierre Celis och två medarbetare drog igång bryggeriet ‘Vroente’ 1966 i byn Hoegaarden. Maken till den ölen går inte att finna idag tyvärr. Den hade sitt ursprung från ett nedlagt* bryggeri (Tomlin) i byn där Celis jobbat som ung.

20130322-223130.jpg
1980 flyttade bryggeriet och bytte samtidigt namn till ‘De Kluis’. Nu var man elva anställda. Fyra år senare drabbades bryggeriet av en brand och det är här de nuvarande ägarna kommer in. På grund av olyckan behöver Celis pengar och det bistår de gärna med. Tyvärr har det sitt pris att ta hjälp av stora kommersiella krafter. Trots att bryggeriet ökade kraftigt räckte det inte. Dock räckte det för Celis som sålde sitt skötebarn 1990. Då bryggde de ett tiotal öl** fördelat över 300000 hl/år och hade hundra anställda.

20130322-224659.jpg
Förutom att Celis sålde bryggeriet skrev han även på ett kontrakt som förbjöd honom att starta ett nytt bryggeri i Europa, så vad skulle denna rastlösa 65-åring göra? Skrönan säger att han bestämde vart kosan skulle styras med hjälp av en jordglob där han slumpmässigt satte ner fingret. Hur det nu var med det så landade han i Austin, Texas. 1992 öppnade han ett bryggeri och jag vill inte ge Celis äran för det amerikanska ölundret men han är en stor del av det. Det lovar jag!

20130326-212536.jpg
När åldern började ta ut sin rätt flyttade Celis hem till Belgien igen och även om han inte fick starta ett eget bryggeri kunde han lätt knacka på vilket befintligt bryggeri som helst och fråga om han kunde få utlopp för sina idéer. En av dessa var att lagra öl grottsystem med jämn sval temperatur och hög luftfuktighet. Sagt och gjort. Celis var verksam in i det sista. Den 9:e april 2011 gick den energiske mannen vidare. Utan honom skulle Belgiens ölflora vara betydligt fattigare. Var så säkra!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Tomlin gick i graven 1957

**Hoegaarden, Hoegaarden Speciale, Hoegaerdse DAS, Hoegaarden Grand Cru, Verboden Vrucht, Zoeg och Julius bland annat.

R.I.P.

Ibland tar livet konstiga vägar och ibland händer oförutsedda saker. Tyvärr måste jag meddela att den självutnämnda ‘ölgudinnan’ Bianca Goethals har lämnat oss…

20130321-154951.jpg
Bianca var alltid en sprudlande virvelvind som svepte förbi, knäppte ett kort och blåste vidare!
Hon publicerade dem på bloggen Goddelijke Drank och alla som är något (och tydligen några fler) i den belgiska ölvärlden har stått bredvid henne.

20130321-155725.jpg
Bianca är saknad av familj, vänner och en hel ölvärld. Goed slapen!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Vårdagjämning

Jag hinner inte med! Börjar jag bli gammal? Här kommer inlägget signerat 20/3. Håll till godo!
Skönt att våren är här. Seriöst, det är inte kul att gå ut nu. Tur att det finns belgisk våröl att gotta sig i, eller? Det finns ett gäng bryggerier som brygger Printemps eller Lente-öl* beroende på vilken sida gränsen de befinner sig.

20130320-182009.jpg
Nå, varför våröl? Ja, vill man få ut en specialare under våren kan man välja att brygga en påsköl eller en våröl. Många väljer våröl av den enkla anledningen att våren är längre än påsken precis som vissa brygger vinteröl** istället för julöl. Belgare är nämligen mer nitiska med sina säsongsöl och dricka julöl i januari är uteslutet och detsamma gäller för påskölen…

20130320-182428.jpg
Vad karaktäriserar en våröl? Många av dem är ambréer på 6-6,5% men i övrigt finns ingen gemensam nämnare vad jag kan se eller vet. Dock finns det några som skiljer sig från massan.
Armands våröl är en exceptionell historia och ett unikum bland öl. Detta är den första i serien av hans fyra årstiders-gueuzer med blandningar från hans egna lambicer*** och den kom våren 2011. Får ni tag i den, håll hårt. När de är slut är de slut och just vårölen är den som är svårast att få tag på.

20130321-141642.jpg
Andra våröl bryggs av bland annat Silly, Alvinne och Het Anker…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*De franska och nederländska orden för vår.

**Hiver på franska och Winter på nederländska.

***Armand har producerat ett fåtal exklusiva öl av hans egna lambicer. Han började brygga egna lambicer på ett leasat bryggverk runt 2001. 2008 drabbades han av en katastrof när ett kylsystem rasade ihop och nästan all lambic gick till spillo eller genever. Efter några års blandande är han åter en bryggare, mycket tack vare dessa lite dyrare specialare. Bra jobbat, Armand!

20130321-144427.jpg

Jäst hos verkligheten

För några veckor sedan var Orval och dess jäst en flitig gäst i mina inlägg. ”Ölens själ” brukar den kallas, denna minimala encelliga organism som trollar med alla våra öl. Men vad är det egentligen?

20130319-213203.jpg
Jästen i öl är uppbyggd av mikroorganismer som omvandlar kolhydrater till alkohol, koldioxid och smakämnen. Jag, och många med mig, hävdar att jäsningen är bryggningens viktigaste moment och speciellt i Belgien.
På grund av att jästen är en encellig organism gör det att mutationer har lätt att få varaktighet och bibehållande effekt. Om man bortser från de bryggerier som spontanjäser eller på annat sätt använder exempelvis ‘Brettanomyces‘ i sin öl används i princip bara två jästarter idag. Trots detta har nästan alla belgiska bryggerier sin egna unika jäst!

20130319-213355.jpg
Ibland kanske ni har stött på bryggerier som har ett antal olika öl och det är ingen som riktigt tilltalar er? Då kan det helt enkelt bero på att ni inte uppskattar bryggeriets husjäst! Vid licenstillverkning av ett öl så är jäst den enda orginalråvaran.
Dock har det blivit vanligare och vanligare även för kommersiella bryggerier att köpa jäst. Antingen från ett annat bryggeri, som till exempel Westvleteren. Varannan vecka sätter sig en ‘vanlig’ arbetare från Westvleteren i sin bil och puttrar upp till Westmalle för att få tag i de heliga små… Eller nu för tiden är detännu vanligare att man handlar jäst från ett jästlab, exempelvis Wyeast eller White Labs.

20130319-214123.jpg

20130319-214132.jpg
Om ni tycker det här låter som överkurs så har ni alldeles rätt! Det finns dock ett väldigt givande och intressant test som vem som helst kan göra åtminstone nu och en tid framöver. Det råkar nämligen vara så att Mikkeller har ånyo bryggt sex likadana öl på Proef men med olika jäst*. Fantastiskt lärorikt även om jag tycker han borde hållet igen på humlegivarna en aning.

20130319-214715.jpg
Jag lämnar ‘English Ale’, ‘Lager’ och ‘American Ale’ därhän eftersom de var, mycket på grund av humlen, svåra att särskilja och ägnar mig åt små noteringar kring de övrig tre. Jag kan inte annat än att imponeras av ‘Saison’. Vilken makalös jäst det är. Inte nog med att den gav hela ölen ett lyft de hjälpte också till att manövrera bort humlen. Häftigt!

20130319-214841.jpg
Dock var det de avslutande två, ‘Brettanomyces Bruxellensis’ och ‘Brettanomyces Lambicus’, som gjorde djupast intryck på mig och jag blev förvånad vilken otrolig skillnad det var på dem. Helt makalöst! ‘Bruxellensis’ var frisk och fruktig. Den mörkade också humlen på ett snyggt sätt och jag fick ‘Cantillon Iris‘-vibbar å det grövsta. ‘Lambicus’ var möjligen torrare samt strävare men också flatare och de utlovade stalltonerna var förvånansvärt subtila.
Avslutningsvis kan jag verkligen rekommendera detta och be Mikkeller/Proef fortsätta utbilda oss med sina olika serier.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*’Mikkeller Yeast Series 2.0

Lugn i bussen…

…sitt ner i båten! Det står att läsa på flera portaler att en ny sändning Westvleteren XII är på väg till Sverige, närmare bestämt två pallar eller 1548 st flaskor! Fabulöst, eller?

20130318-192353.jpg
Ja, absolut men med reservation. Först och främst får ni INTE tro att detta är ett sätt att urvattna varumärket och att Westvleteren är en dussinöl som går att plocka som maskrosor. Förvisso säger importören att de fått tag i två lagliga pallar till och att de kommer till Sverige om två till tre veckor. Härligt! Dock låter distributören i Sverige meddela att man inte ska ropa hej än och att de inte koan säga något innan tidigast onsdagen den 20/3. Vad som händer och vart ölen tar vägen är i nuläget en gåta och distributören ber om tålamod och lugn.

20130318-193715.jpg
Spekulationer kan man ägna sig åt i all evig tid men det är inget för mig utan jag lutar mig tillbaka och väntar till onsdag. Om inte annat så finns det ju en tredje möjlighet att förlita sig på…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

St Patricks day

Dagen till ära tänkte jag plocka ut ett par öl med någon anknytning till Irland. Långsökt eller inte men eftersom det är Irlands nationaldag och en anledning för många att dricka öl.

20130317-215122.jpg

Självklart sjunger vi stoutens lov en dag som denna. På bilden ser ni Brootcoorens ‘Belgian Angel Stout’ med flaggreferens till Irland. Nu börjar de bli några belgare som lånat epitetet och benämnt sin öl ‘Stout’ ‘Imperial Stout’ eller ‘Belgian Stout’. Vi kan inte ta upp alla här* men väl ett par stycken. En av de första var Ellezelloise som släppte ‘Hercule Stout’ redan i slutet på 1990-talet och den tillhör fortfarande toppen. Ölen är en hommage till Agatha Christies karaktär Hercule Poirot som sas vara ifrån Ellezelle där bryggeriet ligger.
‘Black Albert’ från Struise är också värd att nämna i sammanhanget. Detta är en monsterstout med ytterligare en benämning på stout, nämligen ‘Royal Stout’. Ölen föddes 2007 och bryggdes initialt för Ebenezer Pub i Maine men det tog inte lång tid och många ramaskri innan vi fick del av den i Europa också. Tack och lov.

20130317-224411.jpg

Vidare har vi ‘Buffalo Belgian Stout’ som bryggs av Van den Bossche. Denna variant föddes också 2007 och på grund av att då var det hundra år sedan originalölen ‘Buffalo’ kom. Ölen har fått sitt namn från Buffalo Bill som när han var på Europaturné med sin cirkus 1894, bodde i Sint Lieven där bryggeriet ligger. Tufft.
Sist ut bland stoutexemplen idag blir Smisjes ‘Smisje Catherine The Great Imperial Stout’. En hyllningsöl såväl till Katarina den stora som sägs vara ‘urmoder’ till öltypen** och till bryggaren Johan Brandts fru Catherine. Vackert!

20130317-231941.jpg

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Fler belgiska stouts i urval: Podge Belgian Imperial Stout (Alvinne), ‘Special Export Extra Stout’ (Dolle), ‘Leroy Stout’ (Het Sas), ‘Big Mama Stout’ (Jandrain-Jandrenouille), Stouterik (Senne), ‘Monks Stout’ (Dupont), ‘Stoute Bie’ (de Bie) och ‘Authentique Stout’ (Authentique)

**Skrönan säger att tsaritsan Katarina den stora var en öltörstig kvinna och att hon fick irländarna att skeppa stout från Dublin till St Petersburg. För att ölen skulle hålla hela vägen fick man trycka i lite mer kraft i bitarna. Voila, ‘Russian Imperial Stout’ var född…

…eller är belgisk Black, det nya svarta?

I en strid ström väller det in mörka varianter på ljus öl. Bra eller inte? Knappast innovativa namnval, eller? Att använda sig av ett redan inkört namn och sedan döpa en mörk öl till detsamma med ett tillagt ‘Black’ är lite lätt tycker jag. Den vanligast förekommande sorten är väl ‘Black IPA’ och nu finns det åtminstone en även i Belgien.

20130316-180551.jpg
Det ska erkännas att de flesta mörka crossoverölen ofta är kolabbs mellan två eller fler bryggerier. ‘Black in Japan’ eller ‘Kuro Oni’ som den också heter är ett samarbete mellan Yvan de Baets (Senne) och Luc ”Bim” Lafontaine (fd bryggmästare på Dieu du Ciel från Motreal). Den sistnämnde har ett nytt bryggprojekt på gång i Japan, därav namnet. Ölen hade klarat sig suveränt utan att kategoriseras som ‘Black IPA’…

20130316-180623.jpg
…och likadant är det med bastarden ‘Black Saison’. Seriöst, var det nödvändigt? Den första jag stötte på var en kollab mellan Sint Canarus och Baltimorebryggeriet Stillwater. ‘A Saison Darkly’ är ingen dålig öl men det är just ‘Black Saison’ jag hänger upp mig på och att den är kryddad med nypon, hibiskus och Schisandra bär gör den inte mer saisonig!

20130316-184136.jpg
Nästa oäkting bland saisonerna är ett samarbete mellan St Feuillien och San Diegobaserade Green Flash. Något mer traditionell men den är ju mörk.
Vidare så dyker det upp lite svarta triplar ibland. Vad är det för elände? Var sak ha sin plats och triplar är inte mörka i min värld. Tyvärr! Vi har exempelvis ‘Wieze Tripel Zoet Bruin’ men den jag främst har i åtanke är ‘Novice Tripel Black’ från Malheur. Nu är det ju så att det verkar finnas en färgkod i dessa öl eftersom det finns en blå variant också. Varför väva in det magiska tripelordet? Konstigt..

20130316-211538.jpg
Sist ut är undantaget som bekräftar regeln. Cantillon håller på att utveckla en öl som ska bli Zwanze 2014 eller 2015. Cantillon får göra vad de vill för mig, jag kommer aldrig att klandra dem för något. Det som är på gång nu är en spontanjäst stout, hur fantastiskt känns inte det. Ni måste förstå att den stouten kommer att bli den mest historiskt autentiska stout ni någonsin druckit! Jag längtar!

20130316-213538.jpg
Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe