Belgisk ölsafari.

Ja, jag vet att om man vill hitta specialöl (av alla dess slag) åtminstone i Italien är det bäst att gå till specialsorterade affärer, vinotek eller delikatessbutiker men när jag är på semester och har sonderat närterrängen samt finkammat de allra flesta ställen som säljer öl där brukar jag roa mig med belgisk ölsafari.

 
Denna lilla lek innebär att jag under ett par, tre timmar ger mig ut på en promenad till stadens utkanter och besöker diverse större matvarukedjor samt deras något större butiker för att undersöka vad de har för belgiskt utbud. Igår var det dags för årets tur.
 
I stekande sol satte jag på mig min ryggsäck och började jakten. Att det var söndag märktes när jag kom förbi första butiken Prix Quality som visade sig vara stängd men glad i hågen fortsatte jag, förvisso utan några stora förväntningar, till nästa affär…

   
…Lidl. Mycket riktigt var deras utbud katastrofalt dåligt och antal belgare summerades till noll. Jag pinnade snabbt därifrån och tog sikte mot nästa etablissemang som i sanningens namn inte heller hade min tro på något svindlande utbud. Efter ytterligare någon kilometer nådde jag Eurospar… 

 
…och där blev jag en aning överraskad. Utbudet var bra mycket bättre än vad jag hade trott även om belgarna bestod av mestadels samma belgare jag stött på innan på mina resor i Italien. Av de femtontalet belgiska produkterna var jag mest förvånad över att hitta Lindmans Faro och Cuvée des Trolls här. Sjukt nöjd med att fått mina fördomar grusade strosade jag vidare mot detta äventyrs sista mål.

  
Affärskedjan Conad har ofta levererat under mina tidigare besök i Italien så jag var vid gott mod när jag äntrade butiken. Åter igen visade det sig att de gick vinnande ur denna bataljen om än inte lika stor som jag på förhand anat. Conad stoltserade med ett tjugotal belgare plus att deras utbud av ‘utländsk’ öl var större än på föregående butiker. Glädjande nog hade de både Orval, Chimay Bleue, Blanche de Bruxelles samt Big Chouffe. Här fyllde jag väskan med diverse öl och traskade sedan glad och förnöjd hemåt i brännheta eftermiddagssolen.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

En liten reflektion…

De tre senaste somrarna har jag tillbringat på olika ställen i Italien och skadad som jag är letar jag efter belgisk öl eller fragment av dessa. Det finns belgiskt utbud, på ett eller annat sätt, på väldigt många platser och allt som oftast blir man förvånad att och framförallt vad som dyker upp på hyllorna.

  
Igår började jag rannsaka minnet och försöka komma ihåg vilken av de belgiska ölen jag stött på mest under dessa år. Det är lätt att tro att det skulle vara något från AB InBev (t.ex Leffe, Hoegaarden eller Stella Artois) eller Alken-Maes/Heineken (t. ex. Grimbergen eller Maes Pils) men även om de är representerade i mängder är det inte dem. Det är inte heller något från Du Bocq (t.ex. Blanche de Namur och Corsendonk) som är väldigt populärt i Italien utan den vinnande ölen (enligt vad jag sett) kommer från Duvel/Moortgat…

  
…men det är inte flaggskeppsölen Duvel jag mött mest utan den härliga blonden La Chouffe som bryggs på Brasserie d’Achouffe (vilka Duvel/Moortgat förvärvade 2007)! Jag har funnit denna på de mest obskyra ställen runt om i Italien och jag blir lika glad varje gång. Tänk att denna ofiltrerade gyllene brygd som såg dagens ljus 1982, i en då näst intill okänd by i Ardennerna, numer finns att tillgå på Italiens skummaste tobaksaffärer, de dolda bagerierna och små livsbutiker belagda på bakgator som inte finns på Google Maps.

  
Om Chris Bauweraerts och Pierre Gobron hade sagt detta för 37 år sedan skulle folk ha trott att de var galna men ibland överträffar livet sig själv och här sitter jag nu och njuter av denna härliga blonde, som fått behålla det mesta av sin karaktär trots att de blivit uppköpta, i 27 gradig värme och lyssnar på skrattmåsarna. Fantastiskt!

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Rapport från en bärkurir…

Först och främst vill jag tacka för all hjälp och alla tips ni har givit mig i jakten på åkerbär! Tack vare er har jag och Raf Souvereyns på Bokkereyder kommit över 11 kg av det dyra bäret från två olika källor.

  
Igår levererade jag de sista bären till jobbets frys och innan veckan är slut kommer Raf hit och hämtar dem för att frakta dem ner till Belgien och skapa världens första åkerbärslambic. Jag hoppas verkligen att jag får tillfälle att smaka den!

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Semester och fruktstund!

Äntligen är den här, 2017 års semester. Välbehövlig och välkommen. Som brukligt blir det något längre mellan inläggen men det känner flera av er redan till. Officiellt började den strax före kl 18 igår när jag skickade iväg Pressklubbens ölinventering och klumpen i magen ersattes av en välförtjänt öl.

Medan jag går på ledighet har jag noterat att det händer saker i fruktlambicvärlden vilket, om ni ursäktar, är fruktansvärt trevligt. Till exempel visar nedanstående bilder att årets aprikosskörd ser lovande ut med resultatet att vi kommer att kunna avnjuta Cantillon Fou Foune även 2017. Mannen på bilden heter Francois Daronnat och förutom att han bidrar med sina guddomliga frukter är han även upphovsman till namnet på brygden eftersom det är hans smeknamn.

På tal om Cantillon så är det strax dags för årets släpp av Cantillon Blåbær Lambik på Himmeriget i Köpenhamn. För de som orkar stå i den kilometerlånga kön för att komma över en flaska är det snart dags att ställa sig. Försäljningen börjar kl 15 på onsdag den 5:e juli…
  
Slutligen vill jag glädja alla älskare av Bokkereyders fenomenala brygder. Blandaren Raf Souvereyns låter hälsa att årets belgiska hallon är ”juiciga, övermogna och aromatiska” vilket borgar för en trevlig batch av hans magiska Framboiser. Det ser vi fram emot!

 
Nu vill jag passa på att önska er en fabulös sommar och ta väl hand om er!

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe 

Stjärnfall…

Så kom dagen eller snarare kvällen när de envisa ryktena som florerat besannades. Den välrennomerade baren Akkurat får nya ägare och en av Sveriges ölpionjärer tillika lambicmästare samt den rena ölens försvarare, Stene Isacsson, lämnar skeppet.

  

I ett uttalande säger Stene så här:

So, 

I guess the rumor has been going around for a while so this is for anyone who has missed out on the scoop, need to have it confirmed or just care enough to feel they want some more insight. 

After close to 22 years with 16 of those as a co- owner I have decided to leave Akkurat. It was a very difficult decision but one I made about 2 years ago. It just struck me one day that I don’t actually HAVE to do anything in my life. And once you make your mind up there’s really no turning back, is there?

  

I have a few reasons for my decision and the major one being differences between my partners and I. (Don’t worry, we’re still friends). I also feel it’s time for a change in my life and even though I will still be in the restaurant business I just want to try something new and challenging in a different way before I get too old. 

Looking back though, it’s been an amazing ride with lots of wonderful and fun memories that I will carry with me for the rest of my life. I have met and gotten to know some truly amazing and passionate people – customers, musicians, fellow “publicans” and stunning brewers from all over the world. If it wasn’t for Akkurat (and Oliver Twist before that) I wouldn’t even know any of the people that my life revolves around today.

  

I have also had the honor of having some of the best business partners in the world. I must say that the respect I have for them is something you generally have to look very long and hard for in the cutthroat business climate of today.

Still, I didn’t think leaving Akkurat would be all that difficult. After all, this is something I’ve been contemplating for a long time and I’ve never been much of a materialistic guy anyway. I actually thought it was only going to be a relief. Well, my staff just totally proved me wrong there…..

Nothing could have prepared me for the understanding, love, support and loyalty they have shown me over the last few months. Something I never realized they felt or that I even deserved for that matter. If I’d known maybe I would have played this differently…

  

This has been the toughest, saddest and yet maybe the most beautiful time of my life. I still have a very hard time thinking, let alone talking, about it. You all know who you are and don’t ever hesitate to call me if you need anything. There’s not a whole lot I wouldn’t do for you!!!

When I finally get back to my normal self again I hope my life will be a little bit easier and less stressful. Akkurat is a huge ship to sail (even with the best crew in the world) and I always felt I had big expectations on me and a hell of a lot to live up to. During the last years I’ve also felt that I could not come up with much to improve. I started to feel like I was just banging my head against the wall trying to keep the big guys out, teaching people why it’s important to know where and by whom your beer has been brewed. Not to mention trying to pay respect for beer it self in a time of constant change and… what should I say….. culinary experiments?.. by people who don’t even seem to like beer in the first place.

  

That is not an easy task because there’s A LOT of money involved in those businesses. Now everyone wants a piece of the (beer)-cake and people are generally still suckers for great advertisement and hype. Hence I did not succeed. I just ended up with a bunch of enemies who got pissed off that I didn’t stock their beers.  And even though I am a sensitive and emotional guy I am still stubborn to the verge of insanity so I will never buy or sell products that I don’t agree with or believe in. Hopefully in a less well known place I will be able to do what ever I want without getting in trouble…  

But still I feel extremely fortunate. First I got the chance to be a part of building and running one of the best beer bars in the world. And if that wasn’t enough it was at the most exiting time when the beer thing really started to move and I also had a fantastic team with me.

  

Now with my new partner and staff we will hopefully awaken the old classic Zum Franziskaner from it’s long slumber. Mind you, this is one of the oldest restaurants in Sweden so it’s going to take a while.

We want to keep it pretty much like it is. A lot of the interior is listed and some of it is well over a hundred years old. It’s not at all going to be a “new” Akkurat with “2 thousand” different beers.

We’re just going to polish it off a bit, keep a few taps of really good Swedish and German lagers, some nice wines, aquavits, a friendly and cozy atmosphere and very rustic and beautifully cooked food. Just like the restaurants and bars I like to visit my self. 

  

I love quality but I’ve literally started to despise the hipster geekiness that has become standard in the craft beer industry. So this will suit me perfectly.

When the time comes (we’re not really there yet) I do wish the new owners of Akkurat the best of luck and I sincerely hope they will keep the spirit alive. But for me (and Manja too of course) it’s time to turn the page and I think this old song sums it up pretty well!!  If I remember correctly I wrote this around the time when Akkurat first opened.

A massive thanks to all the wonderful people I have come to know on Hornsgatan 18.

  

För min egen del känns det en smula sorgligt samt lite vemodigt och detta världsberömda vattenhål kommer aldrig att bli detsamma utan den jovialiske Stene bakom kranarna. Samtidigt förstår jag till fullo hans beslut och jag ser fram emot att följa hans fortsatta projekt. Jag vill också passa på att tacka Stene för allt och önska honom lycka till i framtiden!

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Etikett, antal och datum klart!

Nu börjar alla pusselbitar för årets upplaga av Södvik Säsong falla på plats! Det känns oerhört hedrande att så många av er har hört av sig eller undrat när vi har träffats öga mot öga hur, när och om det blir en ny upplaga av mitt kära skötebarn och det glädjer mig att kunna presentera följande.

  
Årets etikett, som layoutas av den extremt begåvade Lotta Tomasson, kommer att prydas av Mia Thybergs målning Moments #4 som tillhör en av hennes nyproduktioner. Det känns fantastiskt roligt att vårt samarbete fortgår från år till år. Vidare kan jag avslöja att 3500 flaskor om 33 cl kommer att släppas på Systembolaget den 8:e september och jag vill passa på att skicka ett ödmjukt tack till Eskilstuna Ölkultur och Systembolaget som gör detta möjligt. 

Ps. Om någon krögare råkar se detta finns det även möjlighet att beställa något eller några av de fåtal fat som finns av denna pionjär bland svenska Saisoner på jens.skrubbe@gmail.com Ds.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Och vinnaren är…

Igår avgjordes Brussel Beer Projects prototypölstävling anno 2017. Årets testpanel bestod av fem produkter bryggda i fem olika ölstilar där var och en hade förädlats med en eller ett par frukter.

   
När de över 1800 rösterna var räknade var det en av dessa brygder som hade krossat det övriga startfältet. Vinnare med hela 40% av röstsedlarna blev Mango Fruit & Passion Dubbel eller Proto PSS som den hette under tävlingen. 

Nästa år hoppas jag att vi får möjlighet att vara med som en av de krogar som arrangerar en prototypsölprovning när 2018 års öl ska koras!

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

 

En rapport från VCBF 2017

Eftersom jag inte kan vara överallt hela tiden missade jag tyvärr helgens festival i Belgien. Emellertid har jag lyckats få en av eventets besökare att skriva en liten rapport. Här kommer Filip Nystedts funderingar kring helgen som var:

Först en brasklapp. Jag är inte någon van ölfestivalbesökare, inte heller visste jag innan att jag i efterhand skulle bli ombedd att recensera mitt besök. Men så gott det nu går utan anteckningar och bara medmina minnen, blir det så här.   

Jag fick granska tidigt, i mitten av januari, via en vän på Untappd reda på att VCBF skulle bli av. Snabbt som ögat beställde jag biljett trots att det var gratis entré och samtidigt beställde jag hotell i närheten. Redan då var nästan alla hotellrum bokade så det var nog smart. För att minska på trycket av besökare var man tvungen att förköpa ett paket med 10 dryckesbiljetter vilket jag tycker var smart. Eftersom dessa paket var limiterade kunde man trots att fesivalen var gratis ändå reglera antalet besökare. Priset på ett provsmakarpaket var 18,60 vilket var högst rimligt.

Vi infann oss tidigt på plats i Oostvleteren och parkerade bilen strategiskt precis utanför festivalområdet. Strategiskt eftersom samtliga närvarande bryggerier erbjöd möjligheten att köpa deras öl och ta med sig hem. Denna möjlighet ser jag som en av de verkligt stora fördelarna med denna mässa jämfört med de andra mässor i Sverigen jag varit på. I Sverige skulle ju detta på grund av våra regler inte vara tänkbart. 
 

Klockan 14 hängde vi på låset, det gjorde även en mycket stor samling andra förväntansfulla. Vädret var toppen med sol och lagom varmt. Vädret var ytterligare en pluspoäng eftersom festivalen devis var under bar himmel. Kändes luftigt och öppet trots att det var fullt med besökare.

Förutom Struise var det drygt 30 bryggerier, varav 5 av dem var från Sverige (Stigbergets, O/O, Danko Beer, Monks och Sahtipaja), som medverkade på festivalen. De flesta av dessa andra bryggerier hade sina montrar i en stor hall, som egentligen var en stor gymnastiksal. I hallen fanns förutom bryggeriernas montrar ett mycket stort antal bord med stolar. Gott om plats med andra ord att i lugn och ro sitta ner och njuta av sin öl. Ölen drack vi i de trevliga provglasen som man fick samtidigt med provbiljetterna.

Utanför den stora salen fanns ETT JÄTTETÄLT – i det tältet hittade man Struise och ett stort antal bord med stolar. Struise serverade 28 olika öl på kran vilket är anmärkningsvärt! Där fick man verkligen möjlighet att provsmaka de utmärkta öl som Struise tillhandahåller. 

  
Anmärkningsvärt var att även det mycket kända trappist klostret Sint-Sixtusadbij deltog på mässan och serverade sin mycket kända Trappist Westvleteren 12

Det var flera många bra bryggerier närvarande, tyvärr har jag inte noterat mina tankar kring alla, men det var två öl (förutom Struises) som verkligen fick mig att bli glad. Dels var det en spansk DIPA från Cervesa La Pirata iAY CARMELLA och dels den som för mig blev Festivalens verkliga höjdare Citreamsicle, en APA från Mantra 

Om ni vill se vilka bryggerier som deltog så finns en lista här

Avslutningsvis ger jag evenemanget hög poäng, väl värt priset eftersom det var gratis, trots besväret att ta sig dit. Skulle festivalen upprepas nästa år kommer jag verkligen försöka komma dit igen.
Tack för uppmärksamheten/

Filip Nystedt och Jens Skrubbe

Bokkereyder

En av Belgiens senaste lysande lambicstjärna och tillika kanske den mest innovativa av dem alla heter Raf Souvereyns och hans bryggeri/blenderi Bokkereyder.

   
Raf drog igång 2014 och redan från början köpte han lambicvört och inte färdig lambic vilket många tror och har trott. Denna syrliga vört blandar han därefter själv på sina egna fat och för närvarande är huvudparten av dessa fat från antingen en belgisk vingård endast 15 minuter från blenderiet i Hasselts omnejd eller från ett vinhus i Bourgogne som tidigare har innehållet Pinot Noir. Enligt Raf en av detta distrikts bästa i sitt slag.

 
Just en sådan iakttagelse är väldigt symptomatiskt Raf. Han är en perfektionist uti fingerspetsarna och petimeternoga med alla detaljer. Kosta vad det kosta vill! Om ni minns frågade jag nyligen om någon hade tips om var jag kunde finna åkerbär. Dessa var till en ny experimentlambic från Bokkereyder och när jag väl, mycket tack vare er, hittade en leverantör nöjde han sig inte med det utan fann på egen hand ytterligare en för att kunna jämföra vilka av dessa exklusiva bär som håller högst kvalitet. Detta har i slutändan inneburet att jag har bär i frysen för en knapp månadslön!

  
I Sverige har man än så länge endast kunnat springa på Rafs lilla produktion på Akkurat i Stockholm. Dyrt som poker men gott som guld. Emellertid hoppas jag att det kommer bli ändring på det och om lambicgudinnan är på min sida och stjärnornas positioner står rätt kanske det går fortare än vad jag hoppats på! Självklart måste jag först bli godkänd av den nogranne Raf som inte säljer sina skötebarn till vem som helst…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Innovativ festival i retrospektiv

För åtta dagar sedan gjorde jag utan tvekan min snabbaste festival någonsin. Efter min intensiva dagar i Liège passade jag på att stanna till i Leuven under hemfärden. På en timme och sjutton minuter lyckades jag beta av Leuven Innovation Bier Festival. Det är inget jag är stolt över men tyvärr var det den tid jag hade till förfogande och det var helt klart värt det!

   

Detta var tredje gången bryggeriet Hof ten Dormaal körde denna tillställning som en hyllning till uppfinningsrika och framåtsträvande bryggerier men det var blott mitt första besök. Som brukligt hölls festivalen i Stella Artois anrika och väldigt vackra gamla bryggerilokaler vid namn De Hoorn.

 När jag anlände strax innan 16 hade festivalen varit öppen i drygt två timmar så det var ingen kö utan bara att smita in. Emellertid var det långt ifrån tomt nere bland utställarna utan snarare tvärtom men det var ingen trängsel, ingen stress (förutom på mig men jag försökte hålla mig lugn) och bara glada miner.

Trots den korta tiden hann jag med det jag hade tänkt, träffade de jag ville möta och provade de öl jag på förhand hade planerat samt ett par vilda kort. Eftersom det endast var fyra belgiska bryggerier checkade jag av dem och deras brygder ganska hurtigt och jag hann till och med att byta några ord med dem. Självklart hann jag även hänga lite med Arvid från Tempel Brygghus som var årets svenska representant.
 Nöjd och belåten med fem tickningar innanför västen kunde jag sedan lämna tillställningen i hyfsad lugn och ro för att bege mig till flygplatsen…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe