Världens största maltproducent!

I juli 2018 kommer Belgien kunna stoltsera med att landet har världens största maltproducent. Det är mälteriet Boortman som är på väg att utöka sin verksamhet med ytterligare en facilitet på deras största enhet i Antwerpen.

   
Boortmalt tillhör det franska sädeskooperativet Axéréal och är för närvarande världens sjätte största producent av malt men i och med tillbyggnaden kommer de att kunna producera ytterligare 470000 ton malt per år vilket i sin tur gör att de pyttsar ut närmare 1,6 miljoner ton malt per år och det gör dem till världsledande. Tänk vad mycket öl man kan brygga på så mycket malt! 

Ha en fortsatt trevlig lördag.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Annonser

Sent ska syndaren vakna…

…eller det tar tid för stora jättar att röra på sig! Emellertid verkar det som om Leffe-familjen nu utökas med några extrahumlade medlemmar. Flip eller flop?



Enligt vad jag förstår så kommer det dyka upp tre varianter av Leffe Royale som är kopplade till tre olika världsdelar och dess humlevariteter. Den första kommer att ha efternamnet Whitbread Golding och vara kryddad med humle från Poperinge i Belgien.



Vidare har vi Mapuche från Argentina och sist ut Cascade IPA från USA. De två sistnämnda är som ni ser även torrhumlade vilket är första gången i Leffes anrika historia. Mina förhoppningar är inte jättehöga men jag blir gärna positivt överraskad.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe 

Kryddad öl

Nu när det lackar mot jul är det inte ovanligt att man stöter på öl som är kryddade med diverse julkryddor såsom anis, kanel, kardemumma, ingefära och nejlika.

IMG_0763.JPG
Självklart utesluter man inte den vanligaste kryddan humle under denna årstid men den får aningens mindre plats.
Belgarna är givetvis inte sämre och givetvis är ovanstående kryddor väl brukade under vinterhalvåret men å andra sidan struntar de om det är jul eller vår, sommar eller april, de kryddar ofta sina öl med allsköns kryddor.

IMG_0947.JPG
Förutom humle är koriander den mest vanligt förekommande kryddan i Belgien men det stoppar långt ifrån där. Det är också väl värt att nämna curacao, apelsinzest eller pomerans är väl använda ingredienser, främst i belgiska veteöl.

IMG_0949.JPG
Det finns några bryggerier som är heta på att använda sig av hela kryddhyllan, däribland Fantôme, Vapeur och De Graal men de allra flesta bryggare har någon gång varit där och nallat.

IMG_0948.JPG
Bland de övriga kryddor jag stött på under årens lopp märks bland annat:
Timjan, basilika, dragon, rosmarin, svart och vitpeppar, cikoria, vitlök, guarana, chili, muskot, fänkål, kamomill, grönt te, kryddpeppar, pors, enbär, vanilj, ginseng, kaffe, kummin och krasse.

IMG_0950.PNG
Jag har säkerligen glömt någon obskyr ört som har korsat mina läppar men ni förstår innebörden. Jag vill heller inte påstå att det alltid blir till det bättre men det finns ändå en fascination av alla dessa försök och i vissa fall blir det en riktig aha-upplevelse. Dock brukar det vara så att man tröttnar på smaken ganska fort…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

VARNING—VARNING—VARNING

Så här i midsommartid växer grödor och växter så det knakar. Många ser fram emot att skörda det som de varsamt och kärleksfullt vårdat, vattnat och sått. Nu har jag blivit uppmärksammad av en läsare tillika hembryggare som odlar sin egen humle att allt detta påtande och pysslande kan ha varit förgäves!

20140619-124258-45778508.jpg
Det har visat sig att jord köpt på Bauhaus av märket Econova visat sig innehålla förhöjda halter av miljögiftet PCB, kadmium, koppar och zink. Undersökningen har gjorts av miljökontoret i Örebro och försäljningen av jorden är för närvarande, tack och lov, stoppad!

20140619-125429-46469385.jpg
Jag tycker genuint synd om alla er som odlat med den kontaminerade jorden och jag tycker Econova borde skämmas och skäligen ersätta alla ni som blivit drabbade!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Felsmaker dit och felsmaker hit…

Nej, jag ska inte ge mig in i diskussionen om felsmaker som rådde i ölbloggosfären för ett tag sedan. Det där kan många redan mycket bättre plus att många öl i Belgien skulle klassas ut eftersom de ofta har fenoler, diacetyl, isoamylacetyl och dimetylsulfid (DMS).

20131211-235121.jpg
Dock ska jag för egen del bli bättre på att känna igen dessa ‘udda’ smaker i öl. Ni har säkert listat ut att det är på grund av min pågående domarutbildning som jag investerat i ett kit med tio olika ampuller innehållande kemi. Blandat med en relativt neutral öl ger dessa olika pulver ölen en korrekt men väl utpräglad smak, en felsmak eller en skadad öl.

20131211-233421.jpg
De tio smakerna är som följer:
Fenolisk (kryddnejlika, kokt skinka)
Isoamylacetat (banan, päron)
Diacetyl (smörkola, popcorn med smörsmak)
DMS (burkmajs, kokta grönsaker)
Järnsulfat (metall, näsblod)
Humleoljaextrakt (humligt, gräsigt)
Vätesulfid (ruttna ägg)
Skunkig (ljusskadat, nybryggt kaffe)
Kartongigt (oxiderat, blöt wellpapp)
Unket (fuktig källare, jordig)

20131212-000231.jpg
Eftersom ampullerna blandas i en liter öl vardera tänkte jag inte göra detta själv utan skulle behöva lite hjälp. Jag planerar att arrangera en provning med dessa tio öl för 12-16 pers i mitten på januari. Om ni är sugna på att vara med så mejla gärna mig. Det finns möjlighet att sätta upp sig på en reservlista genom att mejla mig.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Troubadour Magma Special Edition

Den 13:e augusti var det release på årets upplaga av Troubadour Magma Special Edition. Dettavar den tredje upplagan av denna något exklusivare variant av den redan superba ölen.

20130826-212842.jpg
Den vanliga Troubadour Magma är enkelhumlad med Simcoe men sedan 2011 har de i slutet av sommaren släppt en specialare på storflaska som är torrhumlad med någon annan humlesort. Första året var det den amerikanska Cascade och förra året den japanska Sorachi Ace som fick stå som värdar. I år har ölen förgyllts med den australiensiska humlen Galaxy. Det ser vi fram emot!

20130826-225558.jpg
På tal om humle fick jag idag reda på att en av de drygt 230 humlesorter som fortfarande finns och används är en av belgiskt ursprung (Flandern). Emellertid är det knappt någon som odlar eller saluför den. Trist! Det är hur som helst en bitterhumle som heter Record*…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Humle

*data över humlesorten Record:
USDA ACCESSION NO.: 21078
SELECTION: Seedling selection made in Belgium prior to 1970
GENUS: Humulus
SPECIES: lupulus
CULTIVAR: Record
PEDIGREE: Northern Brewer x Saazer-OP
PRIMARY SITE: USDA World Hop Cultivar Collection, OSU East Farm, Location 21:9-12
ORIGIN: Belgium
DATE RECEIVED: 1974
METHOD RECEIVED: Rhizomes from Ing. E. Deprettere, Ministry of
Agriculture, Iper, Belgium
AVAILABILITY: No restrictions, commercial variety
REFERENCES: USDA Annual Reports beginning in 1975
MATURITY: Early
LEAF COLOR: Medium green
SEX: Female
DISEASES: Downy Mildew: moderately resistant
Verticillium wilt: unknown
Viruses: infected with Prunus Necrotic Ringspot virus, hop mosaic and hop
latent virus.
VIGOR: Medium to good
YIELD: Low, about 1200 lbs/acre
SIDEARM LENGTH: 10-15 inches
ALPHA ACIDS: 8.9% (10-year range 7-12%)
BETA ACIDS: 6.6% (10-year range 4-8%)
COHUMULONE: 27%
STORAGE STABILITY: Fair, 58% remaining after 6 months room temperature storage
OIL: 1.82 ml/100 g (10-year average)
MAJOR TRAITS: Aroma similar to Northern Brewer (USDA 64107), pleasant
European aroma characteristics, H/C ratio 3.0, myrcene
below 50%, humulene 26-28%
OTHER INFORMATION: Medium small compact cones, naturally seedless even when
grown in the presence of fertile diploid males,
chromosome number: diploid 2n-20; grown commercially in
Belgium and Germany.

Trappistvatten

När jag för några dagar sedan gick ut med ett, i mina ögon, nördigt inlägg om statistik fick jag kritik att det inte alls var så farligt. Ok Bark, då kör jag ett inlägg om trappisternas vattenprofiler och hoppas du blir nöjd!

20130507-222539.jpg
Historiskt sätt så har olika vattenprofiler varit upphov till olika öl men nu för tiden kontrolleras och justeras de flesta vattenkällor av de olika bryggerierna eller så använder man det kommunala eller statligt renade vattnet. Jag vet att jag är och klampar på Dankos mark och har säkert förstått ett och annat fel men här har ni en porlande källa! Hursomhelst har jag förstått att när man pratar om trappistöl så verkar det som vissa fått för sig att munkarna skulle ha en standardprofil på deras vattenkällor. De kan inte ha mer fel! Jag har sagt det förut och jag säger det igen:
Trappistöl är inte en stil, sort eller ‘smak’ utan en varumärkning, en apellation och en kvalitetsgaranti!

20130507-223717.jpg
Till exempel så tycker Orvalmunkarna att vattnet från Mathildas källa är så fantastiskt att de funderade på att sälja det på flaska istället för öl! I övrigt är munkarna ganska hemliga med hur de manipulerar sitt vatten och i synnerhet Wesvleterenmunkarna. Jag har förstått att de kloster med hög bikarbonathalt får aningen för högt Ph och antingen sänker de det med olika typer av livsmedelsklassade syror eller med kalcium. Noterbart är också att Westvleterenvattnet inte skulle anses som tjänligt i Sverige på grund av den höga kloridhalten!*

20130507-232603.jpg
Nedan tänkte jag presentera en tabell som jag hittat i Stan Hieronymus ‘brew like a MONK’ och där två holländska hembryggare** har låtit sammanställa värdena från munkbryggarnas närliggande vattenstationer. Visst har trappisterna sina egna källor men värdena bör inte skilja sig något nämnvärt. Håll till godo!

20130508-000315.jpg
Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*I Sverigen går gränsvärdet vid 100 mg/l

**Jacques Bertens och Ronald Baert

Jäst hos verkligheten

För några veckor sedan var Orval och dess jäst en flitig gäst i mina inlägg. ”Ölens själ” brukar den kallas, denna minimala encelliga organism som trollar med alla våra öl. Men vad är det egentligen?

20130319-213203.jpg
Jästen i öl är uppbyggd av mikroorganismer som omvandlar kolhydrater till alkohol, koldioxid och smakämnen. Jag, och många med mig, hävdar att jäsningen är bryggningens viktigaste moment och speciellt i Belgien.
På grund av att jästen är en encellig organism gör det att mutationer har lätt att få varaktighet och bibehållande effekt. Om man bortser från de bryggerier som spontanjäser eller på annat sätt använder exempelvis ‘Brettanomyces‘ i sin öl används i princip bara två jästarter idag. Trots detta har nästan alla belgiska bryggerier sin egna unika jäst!

20130319-213355.jpg
Ibland kanske ni har stött på bryggerier som har ett antal olika öl och det är ingen som riktigt tilltalar er? Då kan det helt enkelt bero på att ni inte uppskattar bryggeriets husjäst! Vid licenstillverkning av ett öl så är jäst den enda orginalråvaran.
Dock har det blivit vanligare och vanligare även för kommersiella bryggerier att köpa jäst. Antingen från ett annat bryggeri, som till exempel Westvleteren. Varannan vecka sätter sig en ‘vanlig’ arbetare från Westvleteren i sin bil och puttrar upp till Westmalle för att få tag i de heliga små… Eller nu för tiden är detännu vanligare att man handlar jäst från ett jästlab, exempelvis Wyeast eller White Labs.

20130319-214123.jpg

20130319-214132.jpg
Om ni tycker det här låter som överkurs så har ni alldeles rätt! Det finns dock ett väldigt givande och intressant test som vem som helst kan göra åtminstone nu och en tid framöver. Det råkar nämligen vara så att Mikkeller har ånyo bryggt sex likadana öl på Proef men med olika jäst*. Fantastiskt lärorikt även om jag tycker han borde hållet igen på humlegivarna en aning.

20130319-214715.jpg
Jag lämnar ‘English Ale’, ‘Lager’ och ‘American Ale’ därhän eftersom de var, mycket på grund av humlen, svåra att särskilja och ägnar mig åt små noteringar kring de övrig tre. Jag kan inte annat än att imponeras av ‘Saison’. Vilken makalös jäst det är. Inte nog med att den gav hela ölen ett lyft de hjälpte också till att manövrera bort humlen. Häftigt!

20130319-214841.jpg
Dock var det de avslutande två, ‘Brettanomyces Bruxellensis’ och ‘Brettanomyces Lambicus’, som gjorde djupast intryck på mig och jag blev förvånad vilken otrolig skillnad det var på dem. Helt makalöst! ‘Bruxellensis’ var frisk och fruktig. Den mörkade också humlen på ett snyggt sätt och jag fick ‘Cantillon Iris‘-vibbar å det grövsta. ‘Lambicus’ var möjligen torrare samt strävare men också flatare och de utlovade stalltonerna var förvånansvärt subtila.
Avslutningsvis kan jag verkligen rekommendera detta och be Mikkeller/Proef fortsätta utbilda oss med sina olika serier.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*’Mikkeller Yeast Series 2.0