Druivenlambic

Under kort tid har jag vid två tillfällen (här och här) slängt ur mig begreppet Druivenlambic eller druvlambic och precis som ordet säger är det lambic som får macerera med vindruvor av olika slag. Denna ovanliga variant av lambics mest förekommande varianter enligt mig är Cantillons Vigneronne samt Cantillons Saint Lamvinus och det är inga dussinöl.

  

Förutom dessa två så har det dykt upp några försök till dessa korsbefruktningar mellan öl och vin från tid till annan. Emellertid är det mig veterligen fram till nu endast Cantillon, 3 Fonteinen samt nykomlingen Bokkereyder om man ser till belgiska lambicbryggare/blandare som pysslat med dessa vinösa skönheter. Men vad kommer dessa idéer ifrån? Därom tvista de lärde och det finns ytterst lite information om Druivenlambic men jag har hittat följande.

  
1973 blandade Jean-Pierre Van Roy Cantillons första druvlambic med vita druvor. Detta experiment blev så pass lyckat att bryggeriet fortsatte med det. Resultatet fick namnet Vigneronne 1978 och är alltså föregångare till den brygd vi kan dricka idag om vi har tur. Emellertid var det inte Jean-Pierre som hittade på detta tillvägagångssätt utan detta var något han plockade ur sin minnesbank.

Enligt vad jag funnit tillverkades denna typ av lambic under första hälften av 1900-talet inte i Sennedalen där de kvarvarande lambicmakarna numer ligger utan i en annan floddalgång belagd sydöst om Bryssel. Floden, som nu för tiden räknas som ett vattendrag,  vars namn är Ijse har sin källa i Soignesskogen och flyter genom bland annat städerna Hoeilaart, Overijse och Huldenberg. 

  
När det begav sig fanns det enligt utsago även lambictillverkare här men dessa valde att blanda druvor i sina lambicer istället för frukt. Vindruvorna drevs fram i växthus eller odlades av bryggarna själva och den druva som var mest förekommande sägs vara Muscat. Nu för tiden finns som bekant inget av detta kvar och floden Ijse är en strimma av sitt forna jag men det vore intressant att följa den för att eventuellt kunna snoka upp några spår från svunna tider.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Annonser

Ja, djävlar…

Nu, klockan 18:00, börjar äntligen fotbolls-vm på riktigt i och med att Belgien spelar sin första match mot Algeriet. ‘De röda djävlarna’ som laget och deras fans kallas har sällan varit bättre. Förhoppningarna är skyhöga och ölen är på kylning!

20140617-111209-40329709.jpg
På tal om djävlar så finns det en öltyp som jag benämner ‘djävulstriplar’ i den belgiska ölvärlden. Namnet refererar till Duvel som betyder djävul på lokal flamländska och som var först på plan när den dök upp på marknaden 1970. En djävulstripel är, till skillnad från en vanlig dylik, generellt torrare, mer kolsyrad men framför allt mycket lättare i kroppen. Ett annat kännetecken på ovanstående öltyp är att det är en ‘tvålägesöl’, dvs att den fungerar utmärkt att servera både kylskåpskall och/eller källarsval.* Faktum är att för ett tiotal år sedan hade Duvel två olika rekommendationer angående serveringstemperatur.

20140617-150234-54154330.jpg
Hur som helst så berättar historien eller skrönan att det var Albert Moortgat som hade med sig några ‘McEwans’ hem från sin militärtjänst i Skottland, där han var positionerad under första världskriget. Ur denna öl plockade bryggeriet tillsammans med Jean De Clerck ut jäststammen och efter lite manipulation skapades det som sedermera skulle bli Duveljäst.

20140617-171153-61913853.jpg
Den första produkten, som för övrigt var mörk, lanserades 1923 hette ‘Victory Ale’ och var en tribut till krigsslutet. Emellertid funkade namnet bara ett kort tag innan det var dags att döpa om den. Då sägs det att skomakaren** i byn Puurs, där bryggeriet ligger, tyckte att den välsmakande ölen var ‘nen echten duvel’ (en äkta djävul) och vips så hade bryggeriet ett namn på produkten.

20140617-172526-62726111.jpg
Ölen förblev mörk fram till 1970 när bryggeriet valde att göra om den till den produkten vi ser idag som ett led i att haka på den då uppåtgående lagerölstrenden trots att det inte var en lager. Idag har bryggeriet Moortgat valt att döpa om sig till Duvel/Moortgat och säljer i runda slängar 120 miljoner flaskor till ca 40 länder. En framgångssaga vi inte sett slutet på…

20140617-172810-62890353.jpg
Dock finns det en annan historieskrivning kring ‘djävulsöl’ (duivels bier eller la bière du diable) som bryggeriet försöker tysta ner. Det finns fortfarande en variant av denna variant i produktion och den ombesörjs nu för tiden av Boon som tagit över Vander Lindens gamla recept.

20140617-174422-63862544.jpg
Denna berättelse börjar under jungfruprocessionen i Halle, där för övrigt bryggeriet Vander Linden var beläget, och på en krog vid namn ‘Le Vieux Manneken-Pis’. En dag under processionen valde krögaren att prima sin lambic med mängder med farinsocker. Det skulle vi idag kalla för en kraftig ‘faro’. Pilgrimerna blev saliga och proklamerade:
”Detta är sannerligen en öl sprungen från djävulen”
Krögaren tog till fasta på detta och satte omedelbart upp en skylt i fönstret och succén lät inte vänta på sig. Boons moderna variant är starkare än ovanstående variant och inte helt och fullt en lambic utan snarare en mörk ale med tillsatt brett och lacto…
Nu, tid för fotboll!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Belgosläpp den 1:a april 2014

Då var det åter dags att rätta sig i ledet. För 10 minuter sen slogs portarna upp till Systembolagets tredje månadssläpp för i år och till min stora glädje innehåller den hela 6 stycken öl med belgoanknytning!

20140401-090146.jpg
Tillsammans med Saison Biologique var denna brygd Belgiens första ekologiska öl när de kom 1990. Den ljusa och fruktiga Moinette Biologique kommer liksom ovanstående Saison från det vallonska Brasserie Dupont och är tämligen lik den ‘vanliga’ Moinette Blonde. Dock är den en procent svagare och som sagt bio…

20140401-092324.jpg
Denna öl kommer också från Dupont och är en öl bryggd för en arkeologisk utgrävning av en plats från romartiden som heter Aubechies-Blicquy. Cervesia hade premiär 1983 och till en början hävdades det att den bryggdes från ett romarrecept som de grävt fram. Det receptet var självklart utan humle men på senare år, åtminstone enligt innehållsförteckningen, har man tillfört den ‘moderna’ krydda.

20140401-091140.jpg
Nästa produkt är en härlig belgisk besking som från och till dyker upp på hyllorna även om det var ett tag sedan nu. XX-Bitter (Extra Extra-Bitter) från De Ranke är en välhumlad* öl och en av pionjärerna bland de humlestinna belgarna. De Ranke består av två bryggare och skrönan säger att den ena av dem,** Guido Devos, såg och kände denna ölen i en dröm. När han vaknade rafsade han ner receptet och det här blev resultatet. Emellertid är det så att ju större bryggeriet blev desto mer humle hade de råd med och dagens XX-Bitter är betydligt beskare än när den kom i slutet på 1990-talet.

20140401-093100.jpg
Följande två öl återkommer lyckligtvis år efter år. Det är två öl man med fördel kan stoppa ner i källan och båda har årgångsbenämning*** på etiketten vilket jag uppskattar. Ichtegems Grand Cru 2011 från flamländska Strubbe är en oud bruin och det är en exklusivare variant av deras vanliga produkt. Lätt syrlig passar den till som såväl i mat. Denna produkt lanserades 2006 och sedan 2008 har Systembolaget tagit in den varje år.

20140401-094403.jpg
Cuvée van de Keizer 2013 från det anrika Het Anker i Mechelen har funnits på ölscenen sen 1999. Det är en hyllningsöl till kejsaren Karl V**** som lär ha suttit på bryggeriet och druckit öl för 500 år sedan. Den bryggs på hans födelsedag den 24:e februari varje år och släpps i slutet på april/i början på maj. Detta är en mörk och mäktig ‘belgiska barley wine’ som är förrädisk på många plan.

20140401-095305.jpg
Sist ut är en blandlandsbelgare och en samarbetsöl. Det är svenska underbarnet Omnipollo tillsammans med Oklahomabserade Praire Artisan Ales. Döpt efter en offerfest, bryggd som en Saison, humlad med Mosaic och flaskjäst med Brettanomyces. Modernitet och tradition samlat i en flaska.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Mängder med belgisk Brewers Gold och belgisk Hallertau

**Guidos partner heter Nino Bacelle och det var faktiskt han som drog igång bryggeriet 1994

***Ichtegems Grand Cru är en blandöl och året som står på etiketten är den delen av ölen som är äldst. Den är buteljerad två år efter.

****Karl V:s favoriträtt sägs ha varit Waterzooi

La Rulles

Om någon mot förmodan skulle ha missat mitt tokspammande om världens bästa fatöl så kopplas den idag klockan 17:00!

20140116-110015.jpg
Bryggeriet La Rulles ligger i byn med samma namn. Djupt nere i Ardennerna långt ner i ‘klacken’ på Belgien finner man denna superba, lilla bryggeripärla. Det är ett av de minsta, mest minimalistiska och smarta bryggeri jag besökt, det finns inte ett rör för mycket eller en slang i onödan. Allt är skräddarsytt av bryggaren Gregory Verhelst…

20140116-110735.jpg
Gregory är en perfektionist av guds nåde och trots att han har några anställda är han och petar överallt. Förvisso har det gett resultat och produktportföljen som består av endast fem öl är fantastisk! Han har bryggt och brygger ibland beställningsöl men det hör till undantagen. Gregory lär ha sagt att:
”Det är inte svårt att brygga ny öl hela tiden, det svåra är att brygga likadana öl men att göra dem bättre och bättre…”
En filosofi värd en applåd i dessa nyhetssökeristider.

20140116-153619.jpg
La Rulles blev ett kommersiellt bryggeri 1999 och det finns en skröna om varför Gregory valde att bli bryggare. Enligt den så bestämde han sig för att bli bryggare en augustidag när han satt under ett träd och drack en hel magnumflaska Moinette Blonde för sig själv. Dock var det här sista sommarlovsdagen det året så den unge Gregory var enligt utsago groteskt bakis den första skoldagen det läsåret men det hindrade inte honom att fullfölja sin dröm!

20140116-154238.jpg
Nu, mina vänner, är det bara 75 minuter kvar till jag förklarar fatet öppnat. Vi ses väl?

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Maneblusser

Mechelenborna kallas för ‘maneblussers’ (månsläckare) och det har sin förklaring i en söt liten skröna från slutet av 1600-talet.

20131121-092159.jpg
Närmare bestämt en dimmig natt den 27:e januari 1687. En överförfriskad man raglar ut på stadens stora torg efter en blöt kväll och riktar sin berusade blick upp mot skyn. Förfärad möts hans ögon av att den stora Romboutkatedralens torn står i lågor. Mannen börjar genast skrika på assistans och att det brinner. Människor kommer till undsättning och den strapatsfyllda klättringen med vattenhinkar uppför det 99 meter höga tornet tar sin början…

20131121-094950.jpg
Märk av ‘brandmännens’ förvåning när dimmorna tillfälligt lättar och de ser att det bara är månen som krupit bakom det höga tornet och lyser upp det! Skamsna men lättade klättrar de ner och beger sig hemåt. Historien om månsläckarna var född.

20131121-095233.jpg
Ölen är bryggd av Mechelens enda kvarvarande och ett av Belgiens äldsta bryggerier Het Anker. Det är en lätt, krisp blond med små toner av citrus och en torr avslutning. Den är endast humlad med belgisk humle och är utnämnd till Mechelens stadsöl. Om man är sugen på att prova den kan man komma förbi mig

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Pater Lieven

Idag, för 1356 år sedan, blev helgonet Livinus mördat av några hedningar i Esse utanför Gerardsbergen i Östflandern. Inte nog med det, de skar även ut hans tunga och högg av honom huvudet. Förslagsvis i den ordningen…

20131112-223611.jpg
Livinus kallas i Belgien även för Pater Lieven och han har fler än en öl uppkallad efter sig. Dock är det så att bryggeriet Van den Bossches klosteraleserie Pater Lieven är den mest välkända. Bryggeriet som har anor från 1879 ligger just i Esse, eller rättare sagt Sint Lievens Esse, och brygger sedan 1957 hyllningsöl till det dekapiterade helgonet.

20131112-225028.jpg
Idag finns det hela fem olika produkter* som bär namnet Pater Lieven och faktum är att bryggeriets webbsida bär martyrens namn. ”De mortuis nihil nisi bene”**

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Blond, Brune, Triple, Wit och Kerstpater (julöl).

**”Om de döda, intet annat än gott”

Zwanzedagen 2013

På lördag den 14:e september är det dags för årets Zwanzedag. Det är Cantillons respons på en bisarr andra- och tredjehandsmarknad på öl där värdet på vissa rariteter rasar i höjden. Jag saluterar familjen Van Roy. Respekt!

20130912-160502.jpg
I år är det fler krogar än någonsin som får ta del av evenmanget men förutsättningarna är de samma. Klockan 21 lokal tid knäcks faten runt om i världen och som vanligt har varje krog fått endast ett fat. Sverige har i vanlig ordning förärats ett av dem. Förutom den primära objektet för dagen vankas det andra härligheter både på fat och flaska.

20130912-161006.jpg
Cantillon Zwanze 2013 har en väldigt annorlunda framtoning eftersom ölen är bryggd som en traditionell klosterale och endast har blandats med 10% lambic. Produkten har fått tilläggsnamnet Abbaye de Cureghem och är producerad som en Tripel även om bryggeriet medger att det kan hända oförutsedda saker i miljön där den är bryggd. En levande mikroflora gör vilken öl som helst osäker. Vi ser fram emot resultatet!

20130913-012825.jpg
I allsköns skrönaranda och i ett exemplariskt exempel av storytelling har Cantillon skapat en fantastisk liten historia om ölen. Fader Faro och Cureghems klostermurar i källaren, makalöst. Kul och helt i linje med en verksamhet byggd på passion och hängivenhet. All heder..

20130913-084759.jpg
Som om det inte vore nog med det släpper även Cantillon en variant på den fenomenala bastardölen Iris. Denna produkt har fått namnet Iris Grand Cru och till skillnad från den normala är den inte torrhumlad men den har legat tre år på fat istället för två. Det kan vara något.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Bush

Det vallonska bryggeriet Dubuisson* har sedan första världskriget salufört de flesta av sina öl under det engelska namnet Bush.

20130824-142101.jpg
När ölen ska exporteras till USA måste de döpa om ölen på grund av det gigantiska Anheuser-Busch InBev. AB InBev tror att folk ska blanda ihop namnen. Urlöjligt. Bush heter därför Scaldis** när den saluförs i Staterna.

20130824-142716.jpg
Det hindrande inte Dubuisson att skicka fd president George W Bush en pall av deras superstarka Ambrée när han vann valet 2000. Bryggeriet tyckte nämligen att valsegern var jättebra marknadsföring för deras produkter. Det de inte visste var att Bush är nykter alkoholist. Oops.

20130824-143316.jpg
Dick Cheney lät ändå hälsa bryggeriet att presidenten uppskattade produkten. Vem som drack upp ölen låter jag vara osagt men jag vill minnas att det dök upp skadalbilder på Bush tvilllingdöttrar när de var milt sagt berusade…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*dubuisson är det franska ordet för buske.

**Scaldis är det latinska namnet på floden Schelde som försörjer bryggeriet med vatten.

Boelens 20 år!

Igår fyllde bryggeriet Boelens 20 år, åtminstone i nuvarande konstellation. Anorna och historien börjar redan 1908 men efter två världskrig fanns det inte mycket kvar…

20130821-215337.jpg
Från att ha varit stolta bryggare hade familjen Boelens blivit öldistributörer och sockerbagare. Ödet ville dock annorlunda och en semester i Tyskland 1993 ändrade allting. När familjens överhuvud Kris kom hem åkte kakrecepten ut och bageriet gjordes med några handgrepp om till bryggeri. Kris uröl, den honungssötade ‘Bieken’ hade premiär samma år.

20130821-220333.jpg
Under de tjugo år som bryggeriet varit verksamt har som brukligt öl kommit och gått. Det har experimenterats fram och tillbaka för att nu ha landat i fem produkter. En av produkterna som hängt i är Waase Wolf. Bryggeriet ligger i ett område mellan floden Schelde och nederländska gränsen i Östflandern som kallas Waasland*.

20130821-221234.jpg
När tidningarna har nyhetstorka tenderar folk att se en mäktig varg bland dimmorna och det är denna som har fått ge namn åt ölen. För tre år sedan investerades det i ett nytt bryggverk och då fick ytterligare en trotjänare (Pa Gijs) ändra namn till Dubbel Klok för att fira uppköpet. Så kan det gå. Grattis till 20 år och lycka till i framtiden!

20130821-221811.jpg
Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Årh Hvad?! Orval, Ordval eller vad?

Under en regnig torsdagskväll provade jag två olika årgångar (2007 och 2011) mot Mikkellers Orvalklon Årh Hvad?! och en hembryggd Orvalklon som var döpt till Ordval.

20130810-155504.jpg
A/B tester är alltid lärofullt och den här skilde sig inte. Hade jag druckit var och en för sig eller blint hade jag säkerligen inte kunnat skilja dem. Alla produkter var bra och jag ska inte döma någon. Dock följer en rolig historia kring en av ölen…

20130810-160424.jpg
En av Mikkels favoritöl alla kategorier är Orval och tydligen har han försökt att klona den ett flertal gånger och under ett flertal år. När han hade åstadkommit Årh Vad?! var han så nöjd med resultatet att han skickade ner några exemplar till Orval. Svaret från klostret var hårt men ärligt:
-Is this the best you can do?

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe