Skilsmässa i Bryssel…

Om gårdagens inlägg spridde glädje för alla älskare av De la Senne går dagens alster i moll. Efter 11 års samarbete och otaliga öl tillsammans går de två krogarna Moeder Lambic och bryggeriet De la Senne skilda vägar.

  
Enligt de tre ägarna på Moeder Lambic har deras äktenskap successivt försämrats under de sista åren och de anser att bryggeriet har svikit dem ett flertal gånger under den sista tiden. Det som fick bägaren att rinna över var emellertid att krogarna trodde att de hade exklusivitet på den nya upplagan av den legendariska produkten Crianza II. Så var inte fallet och strax efter premiären på Moeder Lambic Original fann krögarna denna fantastiska öl både här och var runt om i Bryssel vilket fick dem att ta detta slutgiltiga beslut.

Trist att det ska behöva bli så här men livet fortsätter för båda parter och enligt Moeder Lambic är det inget ‘krig’ mellan dem och de slutar sitt meddelande med att önska De la Senne all lycka i framtiden.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

 

Wadesda #8

Knappt har dammet hunnit lägga sig efter den friska Wadesda #7 innan Brasserie de la Senne lanserar produkt nummer åtta i denna experimentserie öl. 

  
Om sjuan var härligt frisk och med ett tydligt inslag av Cantillons lambic är Wadesda #8 återigen (likt Wadesda #4 samt Wadesda #5 & #6) ett IPA- experiment med en för bryggeriet ny humlesort. Brygden som endast finns tillgänglig på fat är i det närmaste klar och förväntas dyka upp på diverse krogar och festivaler under årets sista dagar.

Wadesda #8 klockar in på 6,2% och sägs vara en bärnstensfärgad brygd med intensiva smaker och dofter av persika, apelsin, aprikos och melon. Denna törstsläckare ska ha en snygg bitterhet samt en textur som minner om silke. Nu är jag inte så IPA:ig av mig men låter det inte som om vi kan förväntas oss ytterligare en av få belgiska NEIPA:s från detta Brysselbaserade bryggeri?
Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Förlåt och ursäkta!

Jag må kunna en del om belgisk öl men när det kommer till datorer samt övrig teknik är jag ohjälpligt värdelös och okunnig. Trots otaliga försök att förstå mig på de mest banala saker kring dessa moderna verktyg verkar det inte fastna någonting!

  
För några år sedan kom det till min vetskap att vissa av er läsare fick tråkig, obscen, anstötlig, skabrös och oanständig reklam när ni läste mina små alster och då trodde jag att jag lyckades få bort den. Dock kom det till min vetskap så sent som i fredags att så inte var fallet vilket fick mig att handla på nytt. Nu hoppas jag att all reklam ska vara helt borta från skrubbe.com och jag ber er att meddela om den dyker upp igen. 

Jag ber om ursäkt om ni fått denna skamlösa reklam och jag hoppas ni förlåter min okunskap. Som sagt hoppas jag att den är borta för all framtid. 

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Frestande nyheter från 3 Fonteinen!

Världen översvämmas inte direkt av magiska persikolambicer men nu verkar det som att Armand Debelder och Michaël Blancquaert på 3 Fonteinen ska råda lite bot på detta!

  
I torsdags berättade de om ett ny lambic som innehåller både gula och vita persikor. Förhoppningsvis landar resultatet i närheten av Bokkereyders Perzik och då blir jag mycket nöjd. Kul initiativ hur som helst…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe 

Nyhetssläpp efter säsong…

Strax öppnar Systembolaget sina dörrar och då återfinns fyra nya belgare på hyllorna. Tre av dem kan med god vilja anses ha medicinala förmågor så här i förkylningstider.

   
Först ut bland dessa kommer den tredje brygden i Lindemans ‘botaniska’ serie. Efter den basilikaspäckade samarbetsölen med Mikkeller och den fläderstinna Blossomgueuze kommer nu Lindemans Gingergueuze och jag måste erkänna att jag inte druckit den än men att jag med tillförsikt ser fram emot det. Ingefära är gott men har en förmåga att övermanna andra smaker. Jag litar på att bryggeriet har funnit en snygg balans men som sagt är det med skräckblandad förtjusning jag kommer ta mig an en flaska ikväll… 

 
Brygd nummer två är mig mer bekant. Gulden Draak Brewmasters Edition är bryggeriet Van Steenberges eller framför allt bryggmästaren Jef Verseles hyllning till hans farfar Jozef Van Steenberge. Denna brygd föddes 2013 och är en whiskyfatslagrad variant på bryggeriets flaggskepp Gulden Draak. Snygg produkt på alla sätt och vis med förrädisk kraft, förtjänstfull balans samt härligt rundade hörn. 

   
Som brukligt fylls det något skrala belgiska julölsutbudet på med produkter under dessa småpartisläpp och det tackar vi för. Återigen får vi stifta bekantskap med La Rulles snygga och smakrika La Rulles Cuvée Meilleurs Voeux som om jag inte är missunderrättad ändras en aning från år till annat. Normalt sätt är detta ett givet sällskap på julbordet och jag har ingen anledning att misstänka att årets skörd skulle avvika från den traditionen.

 
Sist ut kommer en blandlandsbelgare signerad ölvärldens duracellkanin nummer 1, Mikkel Borg Bjergsø. Denna innovativa man lanserar ny öl i samma takt som jag byter strumpor och far som en skottspole mellan jordens alla hörn. Normalt sett testar jag gärna hans öl även om de som är bryggda på belgiska Proef allt som oftast tydligt känns igen och jag jublar inombords över hans kreativitet. Emellertid har även solen fläckar och jag undrar om inte Mikkeller Gammel Dansk Lager är just en fläck. Självklart kommer jag att testa den men jag tillåter mig att vara en aningens skeptisk inför denna lager smaksatt med dansk örtspäckad och söt hostmedicinssprit…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Gud (eller snarare Kris) hör bön!

Kan detta vara sant? Är det verkligen så? Kommer en av mina högsta och äldsta drömmar äntligen att slå in? Får jag äntligen chansen att servera grundbulten till alla tiders godaste öl? Jag håller alla mina tummar, nålar alla mina voodoodockor och går inte under några stegar!  

 

Om allt blir som jag vill och som jag har ett halvt löfte om kommer jag innan året är slut att ha möjlighet att servera den fullständigt magiska Stille Nacht från Dolle på fat. Nu vågar jag inte hoppas på någonting förrän jag ser leveransen eftersom jag av erfarenhet vet att bryggaren Kris Herteleer är lite nyckfull men i år är jag mer hoppfull än någonsin.

  
Jag har även blivit lovad Stille Nacht och den fenomenala, ekfatslagrade Oerbier Special Reserva på flaska vilket är en god tröst om ovanstående fat inte behagar dyka upp. Det var åtminstone fem år sedan jag hade glädjen att servera dessa två rariteter på jobbet. Det ser ut att bli en god jul trots allt!

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Cuvée Sofie Cloudberries II

För drygt en vecka sedan under min bloggbaluns serverade jag det sista fatet i världen av den fullkomligt makalösa Cuvée Sofie Cloudberries. Gott så men misströsta inte! Detta fenomenala samarbete mellan belgiska Alvinne och svenska Jackdaw kommer åter nästa år och idag skickades drygt 250 kg av det gyllene bäret söderut.

 
Bären beräknas anlända innan helgen och då hälls de direkt ner i en färdig batch med Cuvée Sofie som står och väntar på det svenska guldet. Där beräknas de få ligga i runt fyra månader innan parti två av detta fruktelexir står redo att möta oss. Denna upplaga kommer att bli ungefär tio gånger så stor som föregående vilket innebär en upplaga på ca 3000 liter. 

  

Bryggarna på Jackdaw kommer att åka ner när det är dags för fatläggning samt buteljering och de hoppas på att 2/3 av denna brygd kommer till Sverige vilket vore helt fabulöst. Faten kommer likt förra gången att vara 20 liters men det finns även en förhoppning om att 2018 års hjortronsyrling ska buteljeras på 33 cl istället för på 50 cl som förra gången. Skulle det bli så är det inte omöjligt att dessa små rariteter landar på Systembolagets webbsläpp. Hur grymt vore inte det? Jag håller tummarna…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe
  

Val-Dieu

För 801 år sedan dvs 1216 grundades det första klostret vid namn Val-Dieu. På den tiden var platsen där klostret uppfördes en tämligen hiskelig avkrok utanför Liège som heter Aubel och som nu för tiden är mest känd för sina gigantiska äppelodlingar. I folkmun kallades dalen för Vallée du Diable (djävulsdalen) men detta lyckades munkarna över tid ändra på till Vallée de Dieu som sedermera blev Val-Dieu (guds dal)

  
Nu för tiden drivs både klostret och dess tillhörande bryggeri av ett kristet samfund bestående av ett gäng religiösa familjer som förvisso har koppling till Cistercienserna men i övrigt är fristående. Bryggeriet drogs för övrigt igång på nytt 1997 efter att ha legat i träda sedan de sista munkarna övergav klostret. Dock producerade bryggeriet/ölhandeln Piron i Aubel öl under namnet Val-Dieu* men detta upphörde 1995 vilket gjorde att det var fritt fram för klosterbryggeriet att börja brygga sitt ‘rättmätiga’ varumärke.

  
1999 erhöll bryggeriet klosterölstatus och till skillnad mot alla andra klosterprodukter är brygderna från Val-Dieu de enda som bryggs på ett kloster. Nog för att bryggeriets öl är i snällaste laget och tämligen säkra kort men jag tycker ändå att det är förvånansvärt sällan något från Val-Dieu dyker upp i Sverige. Eventuellt kanske det blir ändring på det till våren

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

*Under tidigt 80-tal etiketterades även Van Honsebroucks produkt Brigand ibland som Val-Dieu Triple

Nå, ses vi?

Efter en magisk gårdag med firandet av detta lilla alster fortsätter missionen norröver.

Sittandes på tåget upp till Jussi Björlings födelseort med alldeles för lite sömn i kroppen ska jag i Belgoklubbens monter sjunga den belgiska ölens lov för alla som vill lyssna. Jag hoppas vi ses..

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe 

Tilquin förklarar och ursäktar sig!

Tidigare i höstas släpptes bland annat Tilquin Oude Quetsche på Systembolaget och trots att jag påpekade det undrade många varför ölen var flat eller hade näst intill obefintlig kolsyra. Nu har Pierre Tilquin postat sin syn på detta, en möjlig lösning samt en ursäkt till alla som blivit besvikna.

  
Dear Tilquin enthusiasts,As you probably experienced, many bottles of the batches 16/17 of Quetsche and Mûre are pouring flat, or nearly, except the Quetsche with Prunes de Namur. We are sorry for that. To be honest, we have no explanation. These beers were bottled as usual at the end of December and in January, and normally, carbonation comes progressively, so that the fastest ones are carbonated in May, and the slowest around July. 

  

This year, the things didn’t happen like that, and we are in November with a lot of flat bottles. As we don’t add any sugar, bottle conditioning is a little tricky to get. The fruits are fermented in tanks at the rate of 1 kilo per liter for four months. Then the highly fruited lambic is pumped and blended with 1, 2 and 3 years old lambic to dilute and bring new sugars and yeasts to get carbonation. We started to sell these beers at last Toer de Geuze, in May. We sold these beers first of all because we were expecting that, as it happened before, carbonation would come progressively, and secondly because we consider that even flat, these beers are tasting good and are enjoyable. 

  

We are sorry if you didn’t enjoy them like that. If you bought bottles, we suggest that, if you are patient, to shake the bottles vigourously once or twice, and let them rest horizontaly at around 20 degrees Celsius, or at room temperature, for a few months. Hopefully, carbonation will come progressively, but to be honest, we don’t know. As we do spontaneous beers with spontaneous refermentation in the bottles, without addition of sugar, we cannot control everything.

We will do our best to get a better result this coming season. 

Cheers/Pierre

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe