Inte igen!!

Enligt flera nyhetsbyråer verkar det på nytt hänt ett mindre bombdåd i Bryssel. Tack och lov inte lika omfattande som de 2016 men ändå…

  
Runt 20.30 ikväll försökte en man utlösa en bomb inne på centralstationen i Bryssel. Vittnen och bilder från platsen visar att bomben inte fick den effekt som mannen hade räknat med. Den belgiska militären var snabbt på plats och sköt bombmannen till döds. Ingen annan kom till skada under dådet och mannen misstänks ha agerat på eget bevåg. Stora delar av centrala Bryssel spärrades av efter denna handling som utreds som en terrorattack…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Och vinnaren är…

Igår avgjordes Brussel Beer Projects prototypölstävling anno 2017. Årets testpanel bestod av fem produkter bryggda i fem olika ölstilar där var och en hade förädlats med en eller ett par frukter.

   
När de över 1800 rösterna var räknade var det en av dessa brygder som hade krossat det övriga startfältet. Vinnare med hela 40% av röstsedlarna blev Mango Fruit & Passion Dubbel eller Proto PSS som den hette under tävlingen. 

Nästa år hoppas jag att vi får möjlighet att vara med som en av de krogar som arrangerar en prototypsölprovning när 2018 års öl ska koras!

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

 

Zwanzezpekulationer

Under gårdagen släppte Cantillon en bild på årets Zwanzeprodukt som i år serveras den 23:e september på av bryggeriet utvalda ställen. Detta foto satte igång en lååååång tråd där det bland annat diskuterades vad som blir årets smak!

   
I ett tillstånd av extrem trötthet tyckte jag mig kunna urskönja ett mönster bland inläggen som pekade mot att 2017 års Zwanze kommer att vara en persikolambic smaksatt med te. Detta är emellertid en gissning men med tanke på de personer som postat dessa kommentarerna tror jag den är tämligen bra.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe
 

En rapport från VCBF 2017

Eftersom jag inte kan vara överallt hela tiden missade jag tyvärr helgens festival i Belgien. Emellertid har jag lyckats få en av eventets besökare att skriva en liten rapport. Här kommer Filip Nystedts funderingar kring helgen som var:

Först en brasklapp. Jag är inte någon van ölfestivalbesökare, inte heller visste jag innan att jag i efterhand skulle bli ombedd att recensera mitt besök. Men så gott det nu går utan anteckningar och bara medmina minnen, blir det så här.   

Jag fick granska tidigt, i mitten av januari, via en vän på Untappd reda på att VCBF skulle bli av. Snabbt som ögat beställde jag biljett trots att det var gratis entré och samtidigt beställde jag hotell i närheten. Redan då var nästan alla hotellrum bokade så det var nog smart. För att minska på trycket av besökare var man tvungen att förköpa ett paket med 10 dryckesbiljetter vilket jag tycker var smart. Eftersom dessa paket var limiterade kunde man trots att fesivalen var gratis ändå reglera antalet besökare. Priset på ett provsmakarpaket var 18,60 vilket var högst rimligt.

Vi infann oss tidigt på plats i Oostvleteren och parkerade bilen strategiskt precis utanför festivalområdet. Strategiskt eftersom samtliga närvarande bryggerier erbjöd möjligheten att köpa deras öl och ta med sig hem. Denna möjlighet ser jag som en av de verkligt stora fördelarna med denna mässa jämfört med de andra mässor i Sverigen jag varit på. I Sverige skulle ju detta på grund av våra regler inte vara tänkbart. 
 

Klockan 14 hängde vi på låset, det gjorde även en mycket stor samling andra förväntansfulla. Vädret var toppen med sol och lagom varmt. Vädret var ytterligare en pluspoäng eftersom festivalen devis var under bar himmel. Kändes luftigt och öppet trots att det var fullt med besökare.

Förutom Struise var det drygt 30 bryggerier, varav 5 av dem var från Sverige (Stigbergets, O/O, Danko Beer, Monks och Sahtipaja), som medverkade på festivalen. De flesta av dessa andra bryggerier hade sina montrar i en stor hall, som egentligen var en stor gymnastiksal. I hallen fanns förutom bryggeriernas montrar ett mycket stort antal bord med stolar. Gott om plats med andra ord att i lugn och ro sitta ner och njuta av sin öl. Ölen drack vi i de trevliga provglasen som man fick samtidigt med provbiljetterna.

Utanför den stora salen fanns ETT JÄTTETÄLT – i det tältet hittade man Struise och ett stort antal bord med stolar. Struise serverade 28 olika öl på kran vilket är anmärkningsvärt! Där fick man verkligen möjlighet att provsmaka de utmärkta öl som Struise tillhandahåller. 

  
Anmärkningsvärt var att även det mycket kända trappist klostret Sint-Sixtusadbij deltog på mässan och serverade sin mycket kända Trappist Westvleteren 12

Det var flera många bra bryggerier närvarande, tyvärr har jag inte noterat mina tankar kring alla, men det var två öl (förutom Struises) som verkligen fick mig att bli glad. Dels var det en spansk DIPA från Cervesa La Pirata iAY CARMELLA och dels den som för mig blev Festivalens verkliga höjdare Citreamsicle, en APA från Mantra 

Om ni vill se vilka bryggerier som deltog så finns en lista här

Avslutningsvis ger jag evenemanget hög poäng, väl värt priset eftersom det var gratis, trots besväret att ta sig dit. Skulle festivalen upprepas nästa år kommer jag verkligen försöka komma dit igen.
Tack för uppmärksamheten/

Filip Nystedt och Jens Skrubbe

Bokkereyder

En av Belgiens senaste lysande lambicstjärna och tillika kanske den mest innovativa av dem alla heter Raf Souvereyns och hans bryggeri/blenderi Bokkereyder.

   
Raf drog igång 2014 och redan från början köpte han lambicvört och inte färdig lambic vilket många tror och har trott. Denna syrliga vört blandar han därefter själv på sina egna fat och för närvarande är huvudparten av dessa fat från antingen en belgisk vingård endast 15 minuter från blenderiet i Hasselts omnejd eller från ett vinhus i Bourgogne som tidigare har innehållet Pinot Noir. Enligt Raf en av detta distrikts bästa i sitt slag.

 
Just en sådan iakttagelse är väldigt symptomatiskt Raf. Han är en perfektionist uti fingerspetsarna och petimeternoga med alla detaljer. Kosta vad det kosta vill! Om ni minns frågade jag nyligen om någon hade tips om var jag kunde finna åkerbär. Dessa var till en ny experimentlambic från Bokkereyder och när jag väl, mycket tack vare er, hittade en leverantör nöjde han sig inte med det utan fann på egen hand ytterligare en för att kunna jämföra vilka av dessa exklusiva bär som håller högst kvalitet. Detta har i slutändan inneburet att jag har bär i frysen för en knapp månadslön!

  
I Sverige har man än så länge endast kunnat springa på Rafs lilla produktion på Akkurat i Stockholm. Dyrt som poker men gott som guld. Emellertid hoppas jag att det kommer bli ändring på det och om lambicgudinnan är på min sida och stjärnornas positioner står rätt kanske det går fortare än vad jag hoppats på! Självklart måste jag först bli godkänd av den nogranne Raf som inte säljer sina skötebarn till vem som helst…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Innovativ festival i retrospektiv

För åtta dagar sedan gjorde jag utan tvekan min snabbaste festival någonsin. Efter min intensiva dagar i Liège passade jag på att stanna till i Leuven under hemfärden. På en timme och sjutton minuter lyckades jag beta av Leuven Innovation Bier Festival. Det är inget jag är stolt över men tyvärr var det den tid jag hade till förfogande och det var helt klart värt det!

   

Detta var tredje gången bryggeriet Hof ten Dormaal körde denna tillställning som en hyllning till uppfinningsrika och framåtsträvande bryggerier men det var blott mitt första besök. Som brukligt hölls festivalen i Stella Artois anrika och väldigt vackra gamla bryggerilokaler vid namn De Hoorn.

 När jag anlände strax innan 16 hade festivalen varit öppen i drygt två timmar så det var ingen kö utan bara att smita in. Emellertid var det långt ifrån tomt nere bland utställarna utan snarare tvärtom men det var ingen trängsel, ingen stress (förutom på mig men jag försökte hålla mig lugn) och bara glada miner.

Trots den korta tiden hann jag med det jag hade tänkt, träffade de jag ville möta och provade de öl jag på förhand hade planerat samt ett par vilda kort. Eftersom det endast var fyra belgiska bryggerier checkade jag av dem och deras brygder ganska hurtigt och jag hann till och med att byta några ord med dem. Självklart hann jag även hänga lite med Arvid från Tempel Brygghus som var årets svenska representant.
 Nöjd och belåten med fem tickningar innanför västen kunde jag sedan lämna tillställningen i hyfsad lugn och ro för att bege mig till flygplatsen…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Publikens val!

Under Zythosfestivalen får besökarna alltid möjlighet att rösta på tre av sina favoriter. Nu har alla dessa röster räknats och även om mina val inte vann glädjer det mig att två av dem finns på listan. Dock måste jag bekänna eller avslöja att jag aldrig röstar på produkter jag druckit innan utan bara på nya tickningar.

 
 Vinnare blev Het Ankers den whiskyspäckade Cuvée van de Keizer Whisky Infused som föddes för två år sedan som Gouden Carolus Indulgence. Plats två till tio följer… 

1. Gouden Carolus Cuvée van de Keizer Whisky Infused – Het Anker

2. Ambras – Bierfirma Ambras

3. Blackxplosion Limited Edition – Brouwerij Amai

4. Plato’s Cave DIPA Ultimed Edition Barrel Aged Cognac – Brasserie du Brabant

5. Hip Hop Alicious IPA – Brouwerij De Keukenbrouwers

  
6. Deus ‘Brut des Flandres’ – Brouwerij Bosteels
7. Dead Man’s Hand Whisky Barrel Aged – Brouwerij Het Nest

8. Barbera – Brouwerij Hof ten Dormaal

9. Cuvée Prestige – Brouwerij Omer Vander Ghinste

10. Tipel V – Bierfirma Tripel V

  
Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Tre sommarfriska nykomlingar…

Om lite drygt två timmar slår Systembolaget upp sina portar och då väntar tre nya fräscha sommarbrygder på er. Två gräsklipparöl och en förträfflig välkomstbrygd till sommarfesten.

  
Först ut är denna friska moderna belgiska blond signerad Gregory Verhelst på La Rulles. Frisk som en sommarvind och med en härlig krispighet kommer La Rulles Estivale att förgylla många heta julidagar. En sann törstsläckare med hög drinkabilitet.

  
Öl nummer två är smakmässigt väldigt snarlik ovanstående öl och denna är jag extra stolt över eftersom jag har varit en liten del i framtagandet av den. Simplex från perfektionisterna De Ranke togs fram av bryggeriet tillsammans Belgoklubben samt Stene på krogen Akkurat i Stockholm. Uppenbarligen blev de så tillvida pass nöjda med resultatet att brygden får fortsatt liv och större spridning! 

  
Sist men inte minst får vi svenskar ånyo chans att sätta tänderna i denna körsbärsspäckade skönhet från den flamländska bryggeriet Rodenbach. I smäktande rött manér och i ljuvligt syrlig samt mjukt söta fruktighet är Alexander Rodenbach varmt välkommen under de kommande varma månaderna!

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Bildspel och text från helgens bravader #2

Förvånasvärt pigg efter gårdagen startar lördagen med en bussresa som tar oss sydost om Liège. Det första stoppet var helgens fjärde bryggeribesök. I den pittoreska byn Lierneux belägen i Ardennerna, vilket innebär att landskapet är tämligen kuperat och där lummighet bara är förnamnet, stannade vi till hos Brasserie de la Lienne.

   
Bryggeriet som drogs igång för fyra år sedan av syskonen Mélissa och Nicolas Résimont är beläget i en robust stensatt gammal lada. Otroligt charmigt. Efter en kort redogörelse om bryggeriet blir vi hänvisade till det gamla höloftet vilket numer är ombyggt till en mysig bar.

 De la Liennes produktlina är habil, snygg samt väldigt ren och består av fyra olika öl. Åtminstone tror vi det men när bussen står och väntar utanför dyker det plötsligt upp en fullkomligt förträfflig ekfatslagrad variant av bryggeriets flaggskepp Lienne. Ölen har fått namnet Lienne The Belgian Goat och med den värmande innanför västen fortsatte resandet mot klostret Stavelot.  

   
Här väntade lunch och självklart hade klostret ett par egna öl. Emellertid noterade jag ganska snabbt att jag befann mig på en restaurang som bryggeriet Haacht hade satt tänderna i vilket fick mig att tro att de ‘unika’ brygderna endast var Tongerloprodukter med nya namn och etiketter. Klosterbutiken var dock mycket trevlig och förutom att jag äntligen hittade en burk Sirop Artisanal d’Aubel hade den ytterligare tre öl som jag inte sett förut. Nu var det inte bara klockan som tickade…

 Nästa stopp var den magiskt charmiga och likt Brasserie de la Lienne fenomenalt vackert belägna Brasserie de Bellevaux. Detta var ett av få ställen på resan som jag tidigare besökt och efter som jag är bekant med familjen Schuver som driver det blev det ett kärt återseende. Bellevaux har varit igång sedan 2006 och rutinen lös igenom märkbart. Kort introduktion och visning innan vi tog plats på bryggeriets härliga terrass som dagen till ära badade i sol.

   

Glatt överraskad noterade jag att bryggeriet hade tre nya produkter som jag i tur och ordning kunde njuta mig igenom tillsammans med tallrikar dignande av lokala delikatesser. Av de nya brygder jag testade stack Amarelle ut mest. Detta är sonen och numer huvudbryggaren Tom Schuvers experimentöl och det är en ekfatslagrad Kriek på hela 9% som i klarrött lös i kapp med solen.

 Bussresan hem var inte den livligaste jag varit med om. En och en halv dags flängande och ölinmundigande började ta ut sin rätt men väl tillbaks i Liège var alla pigga(re) igen. Nu vankades det stadsvandring med pubbesök samt middag.

   

Puben vi siktade på heter Beerlover’s Café och ingår i de båda turistbyråernas kampanj om att allt om och kring Liège ska knytas till just ölälskare. Till min stora glädje var detta ett av de få ställen som fått äran att servera Tilquin Quetsche Draft Version som hade premiär för drygt en månad sen. En fågel har viskat i mitt öra att det med största sannolikhet är på väg fat av denna sprikosfärgade skönhet till Sverige senare i år.

Nåväl, middagen som följde var raka motsatsen till föregående kväll. På ett anrikt och gediget gammalt pang som heter Lequet serverades vi husets specialitet, Boulet. Kanongott och mer en håll-käften-ät-och-drick-mentalitet som jag har svårt att tro skulle fungera i Sverige men jag gillade det starkt och satt mest och log.

Kvällen avslutades på Liège Summer Beer Lovers Festival och trots att regnet börjat strila så sakteliga var det en välbesökt tillställning. Jag tror inte jag någonsin varit på en mässa där kvaliteten och kvantiteten varit så jämlik. Nog för att det var utomhus men det var väldigt högt till tak! Jag tickade runt lite men mest hängde jag med Brasserie de Bastogne, Brasse & Vous och De la Senne. Efter tre intensiva festivaltimmar lockade kudden mer än mer öl och John Blund behövde inte svänga förbi…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe 

Nygammal Cantillon åter på tapeten!

Första året Cantillon släppte en öl under begreppet Zwanze var 2008 och då var de det första bryggeriet som gjorde en rabarberöl. 2012 fick den återigen agera Zwanzeöl eftersom den öl som var tilltänkt för detta enkvällsevent inte blev klar. 

  
Eftersom jag missade denna ljuvliga brygd 2008 ville jag försäkra mig om att få testa den 2012 men på grund av att jag körde 10-årskalas på Pressklubben hann jag inte förbi på själva Zwanzelördagen men lyckades få till ovanstående lösning vilket gjorde att jag i lugn och ro kunde njuta av den på följande måndag.

Hur som helst har Cantillon bryggt rabarberlambic ytterligare en gång år 2015 vilket jag måste erkänna har gått mig förbi och den gången fanns den bara på bryggeriet. Som ni säkerligen förstår av denna harang är det lyckligtvis dags igen och enligt Jean Van Roy har det varit intentionen hela tiden men han försvarar sig med följande ord:

Our goal was always to produce more, but this was impossible because of a lack of beer. Starting this year, thanks to the Lambic coming from our second building, we can finally make this beer on a more regular basis.
  

Vidare meddelar Jean att namnet på ölen är en dedikering till hans fru Nathalie samt till alla lärare runt om i världen. Dels för att rabarber är Nathalies favorit-Cantillon och dels för att hon jobbar som lärare. Barnen från hennes klass har designat etiketten och tanken är att det ska fortsätta så men att etiketten ska byta skepnad varje år.

Cantillon Nath 2017 blandades tidigare idag  och förutom rabarber är det ett- och tvåårig lambic och tanken är att grönsaken ska macerera med brygden i några veckor för att sedermera buteljeras i juli. Om allt sedan går som det ska är produkten färdig i oktober och i år har de gjort tillräckligt med flaskor vilket innebär att förutom att dricka den på bryggeriet kommer det finnas möjlighet att köpa hem buteljer. Vilken lycka! 

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe