Trappister trappar ner…

Tidigare under veckan stod det klart att Belgiens minsta munkbryggeri Achel kommer att bli av med sin trappiststämpel som utfärdas av I.T.A.

Anledning tills detta är att alla munkar, sedan i höstas flyttat, har från klostret och även om bryggeriet fortfarande är igång (med hjälp av Westmalle) är ett av kriterierna för att få behålla stämpeln att klostrets egna munkar måste överse verksamheten . Som jag förstår det kommer vi fortfarande, åtminstone den närmsta framtiden, fortfarande att kunna avnjuta dessa produkter men de nya etiketterna kommer att vara utan nedanstående symbol. Det borde ha ringt en varningsklocka hos mig i höstas när jag skrev om buteljeringsflytten men det gjorde det inte..

Att munkarna i Belgien har det tufft, inte bara på grund av pandemin, beror till stor del att återväxten är tämligen dålig inom orden vilket på sikt även är oroväckande för några av de övriga trappistbryggerierna i Belgien. Nu får vi hoppas att allt löser sig och att de kommer upp med en lösning. Förhoppningsvis blir, först och främst, Achels frånvaro från trappistfamiljen kortvarig för alla i Belgien vill och hoppas att allt ordnar sig men även att framtidens ölhyllor kommer att prydas av denna heliga nektar från munkarna.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Evenemangsflytt än en gång…

Förra årets farsot håller fortfarande ett starkast grepp om tillvaron och världens tvingas hela tiden till anpassningar och förändringar. Exempelvis sköt regeringen idag upp krogars senarestängning ytterligare två veckor.

Andra ölrelaterade saker som blir lidande är till exempel olika typer av event. För ett par månader sedan höll vi som enda krog i världen Hop Harvest Day på det tilltänkta datumet eftersom Belgien samt stora delar av vår jord hade hårdare restriktioner än oss. Ett nytt datum sattes till idag…

…men som ni förstår går det inte att genomföra denna gång heller. Nu har De Ranke skjutit på evenemanget än en gång och nu är det satt till den tredje torsdagen i mars, dvs den 18:e. Förhoppningsvis kan vi köra det då och jag håller mitt återstående fat av denna skördebrygd tills dess.

Som plåster på såren samt en tröst i eländet kopplar jag bryggeriets magiska Tripel Guldenbergjobbet ikväll. Kom gärna förbi och stöd oss…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Mer surt…

Nu vankas det oortodox ‘Lambic’ från Dochter van de Korenaar. Bryggaren Ronald Mengerink har länge suktat efter att producera pseudolambic och sent förra året gjorde han slag i saken! Vad detta bottnar i återstår att se men det är ett synnerligt spännande projekt.

Jag låter Ronalds ord få ackompanjera er vidare:

1983, when I was at the doorstep of becoming a professional brewer I encountered a gueuze brewer: Maurice Heyvaert.

Beacause of illness and the death of his brother and fellow brewer his brewery was closed just a few years before that.

I was searching for equipment for my brewery and we met several times. He even offered me to take over his brewery and become a gueuze brewer. Unfortunately I had to decline; the brewery that I was building was halfway ready, the Heyvaert brewery needed a big capital investment ( which I didn’t have) and in 1983 you could maybe get the equivalent of €1,00 for a 75 cl. bottle of good gueuze. Not really profitable…

During my visits and talks to Maurice he sort of became my first brewing mentor. He tought me all those little tricks that you cannot find in any brewing lecture.

It is in his memory that I’m starting the production of a new (but very old) beer.

In all the years I’ve been brewing beer I tried to master almost any style. But one style, probably the most original one, I didn’t brew.

Already in 1984 I learned how to work with oak barrels, and most of my brewing life I was busy perfectioning this craftmanship.

Now , as the ultimate challenge, and to honour and remember a forgotten but fantastic brewer, I will try my very best to make a fully spontaneous fermented beer. It’s a bit tricky to call it Lambic, but basically that’s what it is. Complete with large portions of unmalted cereals, turbid mashing, and the use of 3 years old hopflowers with low bitterness but in large quantities. And ofcourse the use of a coolship and fermentation in oak barrels.

To remember Maurice I will add one of his old bottles to the wort in the coolship.

This beer will take multiple years to develop and become drinkable. And since even my career as a brewer will come to an end, this will likely be the last beer that I will put in the market.

For me this is closing the circle...

Nu hoppas vi att det går vägen och att Sverige få ta del av slutresultatet!

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Surt…

Inte oväntat, men likväl trist, kom till slut nyheten om att krogen inte får ha öppet längre än till 20:00. Denna restriktion skulle ha upphört på lördag men nu får vi vänta i ytterligare en vecka. Sura nyheter…

Emellertid har jag mer sura nyheter men roliga sådana!

För det första har Cantillon äntligen släppt den högt eftertraktande och mycket efterlängtade Cantillon Gueuze Loerik. Denna åtråvärda och slumpmässigt tillkomna produkt buteljerades den 27:e december förra året och det är första gången på 20 år den ser dagens ljus. Med lite tur kanske denna ‘lata pojke’ tar sig hela vägen till Skeppsbron?

Vidare kan jag konstatera att grabbarna från Lambiek Fabriek, till skillnad från Loerik, inte ligger på latsidan. De formligen spottar ur sig nya produkter och ovanstående duo släpptes så sent som igår! Den högra, som fått namnet Muri-Elle, är en björnbärsmacererad lambic medan den till vänster som heter Pluri-Elle är en lambic med flertalet olika bär. Jag säger som bryggarna:

No Brett, no glory!

Sist men inte minst ser vi åter igen en ivrigt väntad och kärt påhejad comeback i lambicsfären. Det nyuppstartade återkomsten av lambicbryggeriet Eylenbosch har släppt sina första produkter i form av en Oude Gueuze och en Oude Kriek. Som tidigare sagt är lambicerna i dessa syrliga pjäser bryggda på De Troch men det förtar inte längtan efter att få sätta tänderna i dessa två läckerheter.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Intresse för glas?

Den som väntar på något gott! Nu börjar det bli tid för min kära Södvik Säsong 2020 att dyka upp på bred front och det är åtminstone jag väldigt glad för.

För det första kommer jag att koppla den på fat redan nu på torsdag så har ni vägarna förbi är ni hjärtligt välkomna till Pressklubben. För er som gärna vill bli serverade av just mig kan jag meddela att jag även finns på plats under fredagen om ni hellre vill komma då!

För er som av olika anledningar inte kan ta er till mig på jobbet denna veckan kan jag glädja med att den dyker in på Systembolaget redan under måndagen den 1:a februari! Likt förra året kommer den endast att stå på hyllan i Eskilstuna med omnejd men den kommer äventyr att gå att beställa från webbsaldot.

Under de elva åren Södvik Säsong har funnits dyker frågan om glas upp från tid till annan. Nu har jag äntligen fått ändan ur vagnen och undersökt möjligheten att ta fram ett profilglas till vår brygd. Eftersom det kommer att kosta en slant vill jag veta hur många av er som kan tänkas vara intresserade av att köpa ett sexpack glas?

Förebilden för glaset är självklart vår förebild och hjälte Saison Dupont, dvs ett traditionellt Saisonglas. Priset för ett sexpack kommer troligtvis att ligga på mellan 300-350 kronor (exklusive eventuell frakt). Ni som är genuint sugna kan väl skicka ett mejl med rubriken ‘GLAS’ till jens.skrubbe@gmail.com så tar vi det vidare därifrån.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

The number of the Beast!

2021 är året då det anrika bryggeriet Duvel/Moortgat firar 150 årsjubileum. Jag förutsätter att bryggeriet kommer att celebrera detta på flera sätt men ett av dem är att de släpper en ny brygd till jubileets ära.

Det är ingen mindre än bryggeriets flaggskeppsöl som hedras med ett ‘lillasyskon’. Den guldpläterade brygden har fått det djävulska namnet Duvel 6,66 och det är en snällare samt mindre ‘humlig’ variant av originalet. Likt namnet avslöjar klockar den in på just 6,66 %. Om allt blir som det ska kommer denna nyhet att anlända till Sverige på både fat och flaska i slutet av februari. Det ser vi fram emot!

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Bäst 2020!

God fortsättning på er. Nytt år och nya möjligheter är en välanvänd klyscha men 2020 bör vi kunna överträffa, eller? Jag är åtminstone positiv och ser fram emot det kommande året där jag ämnar fortsätta att mata er med belgisk öl i både skriftlig samt flytande form.

Oavsett hur föregående år såg ut och att jag missade att resa till Belgien för första gången på 16 år hann jag peta i mig en hel del nya brygder från detta förlovade land. Om jag inte räknat fel landade jag på 274 nya ‘tickningar‘ och det får anses godkänt med tanke på hur saker och ting tedde sig. Det var mycket nya ‘beskingar’, tämligen många brygder med lägre alkohol, en uppsjö nya burköl från mindre bryggerier och en hel del olika typer av ‘syrlingar’. När jag summerar alla nya upplevelser och söker vilka jag funnit behaga mig mest landar jag i dessa åtta brygder:

Framboos Pjassel 2019 (Bokke)

Too Late For Roses (White Pony/Eutropius)

Clash of the Titans Reserva (Struise)

Soyouz(Brasserie de la Sambre)

Cuvée d’Erpigny White Port (Alvinne)

Oep Tram Drei (Galea Craft Beers)

De Cam Rabarber (De Cam)

Trappistes Rochefort Tripel Extra (Trappistes Rochefort)

Noterbart bland dessa är att denna oktett innehåller tre Imperial Stouts, två ekfatslagrade Barley Wines, två Lambicer och en Tripel. Av de nya brygderna från Bokke, White Pony, Struise och Alvinne jag har lyckats peta i mig under 2020 är det hårfina marginaler med diverse andra öl från deras respektive nyheter.

Jag vill även ta tillfället i akt att nämna ytterligare tre brygder som i sig kanske inte varit ‘bäst’ men som har överraskat mig på ett utomordentligt positivt sätt. Denna trio är följande produkter:

Maracú-Jaya (Atrium)

Vaccin 3.0 (Alvinne)

Raspberry Porter (Broers)

Med detta sagt vill jag önska er ett välsmakande nytt år och jag hoppas vi får fler möjligheter att träffas under 2021. För er som bor i Stockholm vill jag flagga för årets första Skrubbetorsdag som går av stapeln denna veckan med brygder från bland annat White Pony, Dupont samt Verzet på fat.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Årets sista släpp!

För några minuter sedan var det dags för 2020 års sista nyheter att ta plats på Systembolagets hyllor. Till denna final kan vi glädja oss åt att tre stycken belgare fått äran att närvara.

Ånyo får vi möta De Rankes ovanliga julbrygd Père Noël på storflaska. En ypperlig följeslagare till kommande julbord och ett tilltalande komplement till all sälta samt allt det feta denna säsong har att erbjuda. Denna vackert bärnstensfärgade pjäs har matats med generösa mängder humle och frågan är om det inte blir mer och mer för varje år som går?

Brygd nummer två ligger mig extra varmt om hjärtat eftersom jag och Belgoklubben är en bidragande orsak till att den finns över huvud taget. Denna korpsvarta Imperial Porter som döptes till Insomnia togs fram till Höstlådan 2018 och det är fantastiskt roligt att se att den gått och blivit en standardprodukt i White Pony’s portfölj. Så här lät det för två år sedan när jag presenterade den:

Med en kulör hämtad från ett strömavbrott efter midnatt i december fyller denna korpulenta samt bastanta porter både ert glas, synfält och sinne. Omfamnande likt en stickad yllefilt under kulna kvällar fyller denna brygds krämiga kropp er munhåla som en total månförmörkelse. Denna massiva vintersvärta har en tung torso bryggd med råg i ryggen och mängder av mörk malt i magen. Mäktig och magisk samt med ett djup motsvarande Marianergraven möts er mun av detta mästerstycke. Låt denna ljusskygga samt imposanta uppenbarelse vagga er under vargtimmen och servera därtill en chokladfondant med och mot Insomnia.

Sist men definitivt inte minst ser vi som så många gånger förr vid den här tiden den gnistrande och gyllene Avec les Bons Voeux från Brasserie Dupont. Även denna nyårsvärmare har florerat i en av Belgoklubbens lådor* och som många av er redan vet tillhör den en av mina absoluta favoritbrygder. Så här lät ‘lådtexten’ den gången:

Född som en gåva till bryggeriets vänner år 1970 är denna smäktande serenad till brygd en present utan motstycke. Denna guldbeströdda och ofiltrerade produkt är en alla tiders öl, i dubbel bemärkelse, som fungerar såväl i vått som torrt, i ljus och mörker, i glädje eller sorg. Låt detta sällan skådade mästerverk mjukt krama era smaklökar när syrsorna spelar och skymningen faller eller låt er hänföras av denna fenomenala dryck när vattnet på insjön gnistrar likt kung Salomons diamanter.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

*Faktum är att även Père Noël har förekommit i en låda från Belgoklubben (Jullådan 2013).

Tilquin firar 10 år med specialare!

Den 6:e mars 2019 blandade Pierre Tilquin en annorlunda Gueuze som han inte riktigt visste var en skulle landa. Han skrev följande efter denna dag:

Today, we bottled a very special and extremely delicious blend of Gueuze Tilquin à l’ancienne. It could be called “Cuvée du patron”. We took 4 barrels of 3 years old lambics, 4 barrels of 2 years old lambics and 2 barrels of 1 year old lambics. Average age of the lambics : 2 years and 2 months (compared to 1 year and 8 months for our normal blend). The tasting and the choice of the lambics was epic!

Den 12:e juli samma år frågade jag Pierre vad som var tanken med brygden och vad som hade hänt med Cuvée du Patron. Svaret jag fick var lite svävande men på vissa punkter ändå tydligt:

It is not already on the market and I don’t know when I will release it….

…and it is not available for your club. Sorry.

Nu har äntligen Pierre bestämt sig vad som ska hända med denna unika blandning och härom veckan gick han ut med följande pressmeddelande:

Dear Gueuzerie Tilquin fans, here is some exclusive info.

On the 6th of March 2019, we did a very, very, special blend in anticipation of the 10 year anniversary of the first Gueuze Tilquin à l’ancienne (which was sold in May 2011). It is composed of 20% 1 year old, 40% 2 years old and 40% 3 years old lambics. Crazy isn’t it ?

This was bottled on the day after on the 7th of March 2019. We hope to be able to sell this in May 2021, when this blend will have more than 2 years in the bottle.

It’s not an easy task, but I had to devote myself to check the quality, and I don’t know what to say, I am speechless…

Detta låter mycket lovande eftersom Pierre är en kräsen själ och jag hoppas verkligen några flaskor hittar till Sverige.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Mixpack och julöl!

För ett par timmar sedan släpptes ytterligare en uppsjö nyheter på Systembolaget och av dem fanns inte mindre än fem olika belgare om än paketerade på ett lite annorlunda sätt.

Först ut bland dessa gästspelande produkter är St Bernardus Christmas Ale. Ett välkommet tillskott till årets julölsskörd och ett värmande inslag i kyliga tider. Denna flerfaldigt prisbelönade julbrygd är mörk som vinternatten och kraftig likt en omfångsrik tomte. Den förutseende plockar fram en överbliven flaska från förra årets släpp och köper en ny som hen låter vila i källaren tills nästa år.

De fyra sista produkterna är ett mixpack från det anrika bryggeriet Halve Maan i Brugge. Här får ni möjlighet att möta en kvartett av bryggeriets klassiker och storsäljare i ett och samma paket. Två av brygderna lyssnar till förnamnet Brugse Zot där den ena har efternamnet Blond och den andra är benämnd Dubbel. Lite förenklat betyder detta att den är gyllene och den andra är en mörkare historia. Dessa två får även symbolisera de snälla pjäserna i denna uppsättning. Vidare har vi två varianter av de kraftiga doningarna Straffe Hendrik där den ena är en guldgul, smakrik samt mullig Tripel och den andra är en smäktande mahognyfärgad samt smakbombad Quadrupel. Summa sumarum är att detta fyrpack är ett härligt potpurri som kommer förgylla många hem under december.

Vill man veta mer samt delta i en gratis virtuell provning av detta mixpack rekommenderar jag ett event som går av stapeln torsdagen den 17:e december klockan 19 och som leds av min bloggarkollega, den fryntlige ölvirtuosen, Jonas H Andersson på den eminenta ölsidan pilsner.nu

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe