Elfique

För att skingra tankarna från den dystopiska tillvaron världen upplever nu tänkte jag bjuda er på lite magi, fantasi och älvor. Strax söder om Liège i kanten av Ardennerna ligger den lilla avkroken Sur-La-Heid (Aywaille) ligger bryggeriet Elfique.

I detta mytomspunna landskap började den forne slaktaren André Grolet att brygga öl på familjens gamla jordbruk. Som i så många fall ledde det ena till det andra och 2011 blev André kommersiell, då under bryggerinamnet Au Grimoire des Légendes. Med goda produkter, ett sunt förnuft och en hög ambition växte bryggeriet ytterligare och 2016 var det dags att leta nya lokaler och skala upp från 1000 hl per år till en årsproduktion på hela 6000 hl!

I och med flytten valde André att döpa om bryggeriet till Elfique efter namne på ölen samtidigt som han successivt utökade portföljen från två till fyra produkter. I januari 2019 släppte han en femte brygd vid namn Elfique Triple Blonde och för närvarande är dessa bryggeriets stående öl även om André ibland och ytterst lokalt gör småvolymer av specialare.

Namnet Elfique är sprunget ur en lokal folklore och den kortfattade version ser ni här nedan:

Fantastical beings, like elves, often feature in the legends of the Amblève valley, such as those told by the 19th century Belgian writer, Marcellin La Garde. Among these stories, which are as delightful and mysterious as Elfique craft beer, is “The Elf of La Belle Roche”, which is the origin of the Elfique name.

La Belle Roche, situated along the banks of the Amblève, is the home of a kind of nymph, a naiad, who shines with eternal youth, and who appears only once a year, when the weather is beautiful, during the night of 1st May: she comes to bathe in the Amblève, in a long white dress, wearing a crown of water lilies, buttercups and forget-me-nots. It so happened that the daughter of a lord, whose castle overlooked La Belle Roche, loved a youth who, being very virtuous, refused her. In despair, she threw herself into the Amblève, and was lost forever.

Whatever her origin and the motives which brought her this sad fate, it is sure that the Elf guards a treasure which surpasses the riches of all the kings and emperors put together, and that this treasure, along with her hand and her heart, will doubtless belong to the young man of twenty or twenty-one, who is able to touch one of the folds of her dress, during one of her rare, nocturnal apparitions. To approach her, there is only one condition: the young man must be “as virtuous and pure as she is beautiful”.

Denna ‘alvnektar’ är tämligen ovanlig samt svår att hitta utanför Liégetrakten och därför är det med stor glädje jag kan meddela att jag kommit över dessa fem produkter till jobbet. Om man är nyfiken samt har möjlighet kan jag skvallra om att från och med denna Skrubbetorsdag har ni möjlighet att prova dem.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Atrium

För en månad sedan redogjorde jag för tre belgiska bryggerier som tagit sig in på en av Ratebeer’s årliga topplistor. Ett av dessa heter Atrium och är beläget i byn Marche-en-Famenne som i sin tur ligger mitt i bergskedjan Ardennerna.

Detta unga bryggeri som ägs samt drivs av makarna Valéry De Breucker och Paula Yunes drog igång så sent som i december 2018 och har på kort tid rönt både framgångar och otroligt gott rykte. Valéry är född i Anderlecht (Bryssel) och Paula tog sina första steg i den gigantiska brasilianska staden Sao Paulo med 20 miljoner invånare och det var där de träffades samt levde innan de beslutade sig för att flytta till ovanstående belgiska småstad med en befolkning på knappt 17000. Snacka om kontraster.

Innan bryggeriet öppnade sina portar jobbade Valéry ett tag på Fantôme samt att de båda bryggde hemma för att utveckla samt förfina sina recept. Redan vid starten i slutet av 2018 hade bryggeriet sex produkter och sedan dess har det dykt upp ytterligare en handfull brygder. Ölportföljen bestående av bland annat en saison, en pale ale, en witbier och en stout är en härlig blandning av tradition samt nytänkande med ett uns av brasilianska smaker, fat och ingredienser. Detta färgstarka par kommer att fortsätta skänka glädje framöver och om allt blir som jag vill kommer jag snart att kunna servera deras trevliga pjäser i Sverige.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Ny lambicmakare i vardande!

Mitt i Payottenland är byn Bogaarden belägen och där ligger sedan 2018 bryggeriet Sako. Namnet är sprunget från de två första bokstäverna i paret Sandrine Walreat och bryggaren Koen Christiaens förnamn.

Paret köpte en gård 2000 som delvis hade anor från 1800-talet och under renoveringen upptäckte de att det legat ett gammalt bryggeri (Brasserie Charles Spitaels) där. Några år senare fick Koen en hembryggarkurs av sin fru och det ena ledde till det andra.

Till en början nöjde sig Koen med att brygga ‘vanlig’ belgisk öl men efter ett besök av lambicikonen Willem Van Herreweghen väcktes en ny idé och ett samarbete inleddes.

Fotograf: Chuck Cook (Drink Belgian Beer)

Den första lambicen bryggdes så sent som i april 2019 och är inte ens nio månader gammal men enligt de som provat den har den bra potential. Om allt faller väl ut kommer Sako presentera en Oude Geuze år 2022. Jag kommer hålla ögon och öron öppna för att följa utvecklingen av detta välkomna initiativ.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Ett par steg mot gåtans lösning…

För en och en halv månad sedan stötte jag på ett mysterium som jag sedan dess har försökt att lösa.

Gåtan gällde ett ännu inte uppstartat bryggeri i Bryssel med ovanstående logotyp.

Jag har inte löst hela pusslet ännu men jag har kommit över några ledtrådar som ger en fingervisning om varthän det kommer att landa i.

Cantillon är i allra högsta grad inblandad och de har på något vis skapat synergi med några andra Brysselbaserade bryggerier, förslagsvis tre stycken med tanke på siffran i logotypen. En gissning av mig kan vara att V:et kan stå för ‘vrienden’ (dvs vänner) men det är inte bekräftat.

Om detta nya bryggeri ska stå på egna ben eller om det ska användas när dessa bryggerier samarbetar är oklart men det är en intressant följetong och fortsättning följer…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Ett klassiskt bryggeris återkomst!

Härom dagen stod det klart att ett anrikt gammalt lambicbryggeri som varit nedlagt i nästan 30 år ska återuppstå.

Jag pratar om Eylenbosch som låg i Schepdaal och om namnet låter bekant trots att de inte varit aktiva på nästan tre decennier är det på grund av att många av bryggeriets produkter funnits i välrenommerade krogars vintagekällare, både på fat och flaska.

Eylenbosch grundades redan 1851 och flyttade till bryggeriet på bilden ovan 1894. Under 1900-talet levde bryggeriet en berg-och-dalbanetillvaro och 1989 såldes det till De Keersmaeker som ägdes av Alken-Maes (numera Heineken). De Keersmaeker som står bakom Mort Subite höll varumärket i liv till 1991. Därefter användes lokalerna i Schepdaal till lager fram till 2004 när det bommades.

Men nu är det alltså dags för dessa tre män att väcka det gamla varumärket till liv igen. Förutom bryggaren Klaas Vanderpoorten ingår Erik de Keersmaker och Jeroen Lettens i trion. Eftersom de än så länge är utan både utrustning och bryggeri har Klaas varit hos lambickollegorna De Troch och bryggt de första lambicerna. Vi kan vänta oss en Oude Kriek redan till sommaren nästa år och en Oude Geuze till sommaren 2021.

Tills dess får vi nöja oss med en saison som tagits fram och bryggts tillsammans med De Ranke som fått namnet Patience for Eylenbosch.

Det hela är ett fantastiskt initiativ som bör hyllas. Jag hoppas bara att produkterna kommer att vara lika bra som ambitionen på projektet.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Huisstekerij h.ertie

Under alla mina år med belgisk öl har jag från tid till annan stött på en udda karaktär på diverse mässor och mer sällan har jag även fått chansen att avnjuta brygder som denna man har knåpat ihop. Denna excentriska man som går under smeknamnet Uli heter egentligen Ulrich Kremer och hans enmansblanderi är döpt till Huisstekerij h.ertie. Uli är ursprungligen från Tyskland men han befinner sig allt som oftast i Belgien och under årens lopp har han synts i periferin både hos Alvinne, 3 Fonteinen, Hanssens och Hof ten Dormaal. Genom sin erfarenhet och kärlek till spontanjäst öl har han fungerat som mentor till många av de unga blandarna, exempelvis Bokke/Méthode Goat, som har dykt upp under de senaste åren.

Uli är minst sagt mytomspunnen och lite av en gubben-i-lådan som dyker upp när man minst anar det. Hans blandningar, av mestadels belgiska lambicer, är än mer legendariska och dessa åtråvärda ädelstenar finns väldigt sällan att avsmaka. De få tillfällen jag har haft glädjen att inmundiga någon av dessa pärlor har jag kommit över dem på någon liten festival och med tanke på storleken av många de batcher Uli blandar är det inte så konstigt. Att hitta dessa magiska brygder på krogen har jag inte ens haft i åtanke och den enda krogen jag kan tänka mig som någonsin har haft Ulis produkter på menyn torde vara Grote Dorst

…tills nu vill säga. För till min och förhoppningsvis er stora glädje har jag fått in ett fåtal flaskor och hela åtta olika sorter till jobbet. Jag har tagit mig tiden att specificera innehållet i dessa lambicblandningar och den ena är värre än den andra eller vad säger ni?

Oude Geuze Oud Beersel Gouden Blend 2016

(Oud Beersel 2002 (gamla bryggeriet), Oud Beersel 2006-2008, Oud Beersel 2010 och Oud Beersel 2013-2014)

Geuze Oud Beersel Oud & Nieuw Speciaal 2012

(Oud Beersel < 2002 (gamla bryggeriet) och Oud Beersel 2010-2012)

Oude Geuze (De Zeven Wonderen)² 2016

(Lindemans 2012, Girardin 2010, Cantillon 2010, Oud Beersel 2011, Hanssens 2011, 3 Fonteinen 2007-2009 och De Troch 2011)

Weisse Geuze Yasmin Speciaal 2018 (Schneeeule)

(Cantillon 2013, Tilquin 2011, 3 Fonteinen 2009, Mort Subite 2006, De Cam 2008, Boon 2009, Timmermans 2010 blandat med Berliner Weissen Schneeeule Yasmin)

Fruitlambik Framstekrie 2014 (Yves & Jan Paneels)

(Boon 2013, Girardin 2014 och 3 Fonteinen 2013)

Lambik Peated Weizen 2013 (BrauArt)

(Ospecificerad lambic från Girardin och Lindmans som lagrats ett år på Whiskyfat)

Lambik Ohrwal 2013 (Freigeist)

(Ospecificerad ung och gammal lambic blandat med Orval)

Oude Geuze Kickbacks 2013

(Lindemans 2009-2012, Girardin 2012, Cantillon 2009-2010, De Troch 2012, Oud Beersel 2011, Hanssens 2010, Boon 2012, 3 Fonteinen 2006 & 2008, De Cam 2001 och Mort Subite 2006-2009)

Som ni ser spänner dessa flaskors buteljeringsdatum mellan 2012-2018 och den uppmärksamme kanske noterade att i ett av fallen fanns det blott 41 flaskor när den släpptes. Jag ska heller inte sticka under stolen med att detta är med råge de absolut dyraste flaskor jag någonsin köpt in till jobbet vilket i sin tur innebär att de blir väldigt dyra för de som vill lägga vantarna på dem.

Därför har jag en idé om att köra alla åtta varianter under en eller ett par provningar i höst. För att förtydliga kommer man att få prova alla åtta varianter vid vart och ett av provtillfällena. Den första av dessa kommer provningar kommer att gå av stapeln torsdagen den 12:e september med start kl 20:00. Självklart håller vi till på Pressklubben och priset är 1200:- per plats. För att anmäla sig skickar man mig ett mejl på jens.skrubbe@gmail.com

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

DOK Brewing Company

Igår var det ett år sedan DOK Brewing Company klev in på den belgiska bryggarenan. Detta är ett bryggeri och en bryggpub som inte skäms för sig och som sannerligen har gjort ett stort avtryck både på mig och övriga ölälskarvärlden.

Beläget i en gammal industrilokal i Gents gamla hamnkvarter producerar samt serverar detta kaxiga och lite smågalna bryggeri brygder från hela stilpaletten och gärna med någon skruvad tvist. Än så länge finns ölen (nästan) bara på fat och det mesta skämmas ut på hemmaplan där de förutom att ha en egen restaurang som heter RØK (ni förstår säkert vad för slags mat de lagar) delar de lokal med en italiensk restaurang vilket gör att här finns något för nästan alla.

Under bryggeriets första år har de släppt inte mindre än 29 olika öl, de har varit med på festivaler och gjort en uppsjö samarbetsöl. När de nu fyller ett år utökar de cv:t med festivalarrangör. Kalaset kommer gå av stapeln den 5:e samt 6:e juli och då har de bjudit in 30 bryggerier från olika delar av världen för att ha en festival. Det verkar bli ett hejdundrande kalas och det är inga dåliga bryggerier som närvarar. Om allt blir som jag vill kommer vi i Sverige inte gå DOK-lösa heller utan min och bryggeriets förhoppning är att de samt deras öl dyker upp på jobbet någon gång under hösten…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Lambiek Fabriek

Under de senaste åren har det börjat dyka upp några nya bryggerier och blandare som försöker sig på de spontanjästa brygdernas konst. Ett av dessa heter Lambiek Fabriek och ligger i Ruisbroek som i sin tur ligger ett stenkast från exempelvis 3 Fonteinen mitt i Payottenland. Bryggeriet grundades 2016 av de tre vännerna Jo Panneels, Jozef Van Bosstraeten samt Stijn Ecker även om deras första kommersiella produkt Oude Geuze Brett-Elle släpptes först i september 2017.

Emellertid är dessa tre män inga duvungar utan har hållit på att blanda lambicer sedan 2008 och idéen med att bilda företag har successivt vuxit fram till det vi ser idag.

Efter att ha varit blandare har de numer gått över till att brygga sin egna lambicvört. Detta gör de i en sidobyggnad till och i samarbete med Belgoo i Sint-Pieters-Leeuw som sedan två år tillbaka experimenterar med syrlig öl. Grabbarna har även installerat ett ‘koelschip’ bredvid Belgoo’s etablissemang för att slippa köra med het vört mellan byarna. Nu fraktas istället den nedkylda vörten de 4,5 kilometrarna där den sedermera får vila på Lambiek Fabrieks egna tunnor som består mestadels av vinfat på 400 samt 220 liter.

För närvarande har Lambiek Fabriek bara två brygder i sin produktportfölj och förutom den mer rustika Oude Geuze Brett-Elle har de en yngre och livligare Geuze som fått namnet Young & Wild Fontan-Elle. Emellertid tänker de inom kort att ta fram fruktlambicer och det lutar åt att bryggeriet åtminstone i början håller sig till de traditionella bären och i första hand till körsbär.

För er som ännu inte har hunnit bekanta er med Lambiek Fabrieks brygder har jag två fantastiska nyheter.

För det första verkar det som att de kommer att följa med på Belgoklubbens härliga ölkryssning som vi arrangerar i mitten på oktober och som för övrigt kommer att vara bokningsbar inom ett par veckor på Silja Lines hemsida.

För det andra lutar det kraftigt åt att 2019 års låda med Spontan Magi kommer att förgyllas av detta bryggeris syrliga produkter.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Dragplåster av den högre skolan…

Jag hoppas ni sitter ner och jag hoppas ni smyger in den kommande helgen, förslagsvis med en belgare i handen. Jag ber om ursäkt att jag stör så här på en fredagskväll men idag fick jag så positiva nyheter att jag inte kan hålla dem för mig själv!

Som jag har nämnt kommer vi i Belgoklubben att anordna en ölfestival till sjöss i mitten på oktober. Jag har även flaggat för Cantillonbrygder på fat i den bar som jag är ålagd att styra upp och driva under denna kryssning. Förutom dessa syrliga rariteter och massor av annat gott har jag idag fått bekräftelse att denna Skrubbebar kommer att servera några lambicer från det fabulösa Bokkereyder. I min värld är detta hur stort som helst och jag hoppas verkligen att vi ses!

Om ni redan har bokat en plats och vill göra det följer ni denna länk.

Trevlig helg och tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Cantillon

Det händer ganska ofta att jag skriver om bryggeriet Cantillon och det händer lika ofta att jag förutsätter att alla vet vad Cantillon är och vilken historia jag de har. Nu har jag förstått att så inte är fallet och tänkte ge er en kort sammanfattning om det Brysselbaserade lambicbryggeri.  

 Cantillon är idag en världsledande lambicinstutition, många surölsälskares våta dröm samt ett av Bryssels stora landmärken och turistattraktioner. Annat var det i februari 1900 när Paul Cantillon öppnade det som idag anses vara ett av jordklotets bästa bryggerier. Då var Bryssel fullt av lambicbryggerier och till en början var Paul endast en lambicblandare. Detta ändrades först 1937 när Cantillon tog steget att börja brygga sina egna lambicer och fortgår än idag, i vissa fall med samma utrustning som då.

  
Åren som följde levde bryggeriet en berg-och-dalbane-tillvaro men stoiskt höll de fast vid ett notoriskt kvalitetstänkande trots nya influenser och genvägar. Slutligen stod Pauls son Marcel ensam kvar vid rodret men 1969 hade även hans ambition börjat sina. Tack och lov hade Marcels dotter Claude träffat läraren Jean-Pierre Van Roy som sa upp sig från sitt dåvarande jobb för att bli lambicbryggare på heltid. Detta blev räddningen för Cantillon och efter några hundår under tidigt 70-tal fick Cantillon museumstatus 1978 vilket hjälpte att hålla bryggeriet över ytan. Trots ett glättigt men tuftt 80-tal höll Jean-Pierre hårt på traditionen och vägrade tumma på varken ingredienser, autencitet eller produktion plus att under deciennets sista år började hans son Jean Van Roy att hjälpa till. 

  
Med åsnors envishet och trogna klienter fortgick 90-talet och strax efter millennieskiftet var det dags för pappan att kliva åt sidan. 2001 axlade Jean bryggeriets mantel och några år senare visade det sig att trägen vinner. Från mitten av 2000-talet har Cantillon gått som tåget och trots expansion räcker inte deras magiska brygder till alla som vill ha dem. Hittar ni Cantillon bör ni investera i dem och att åka till Bryssel utan att besöka detta anrika bryggeri får nästan ses som ett kardinalfel.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe