Ett ljus i mörkret!

Äntligen kommer det positiva och glada nyheter från Bryssel. Min gode vän Joel Galy som jag lärde känna när han jobbade på De la Senne har startat ett nytt samt eget bryggeri i Brysselförorten Schaerbeek. Bryggeriet har döpts till Brasserie de la Mule och inom kort kommer vi få möjlighet att inmundiga hans nya brygder vilka jag har stora förväntningar på!

Här följer Joels egna ord om detta fantastiska projekt:

After nearly 6 months of hard work, I am very excited to announce the newest chapter in my professional life.

The many years of experience at Brasserie de la Senne, without which I would never be where I am today, and the season I worked at Brasserie Cantillon, gave me the will and determination to open my own brewery in order to truly live my passion.

The brewery will take up residence at Les Écuries van de Tram (the Stable of the Tramway) in Schaerbeek – so what would be more natural for a neighborhood where local residents are known as ‘donkeys,’ than to now find a Mule there as well?

There’s still work to be done and the brewhouse is on its way, but Brasserie de la Mule should be able to offer you it’s very first concoctions early next year. We’ll gladly open the doors of our bar to you to come and taste for yourselves as soon as the time and situation allow.

Grattis samt lycka till, min vän, och jag ser verkligen i fram emot ett besök!

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

En ny Geuze har sett dagens ljus!

Intresset för spontanjäst öl växer så att det knakar. Detta gör att fler aktörer ger sig in i leken och under de senaste åren har Belgien fått fler och fler lambicbryggare samt lambicblandare. En av dessa är Bart Devillé med familj som tog öppnade en bar i Buizingen 2007 men som redan 2008 utvecklade sig till en bryggpub.

Etablissemanget går under namnet Den Herberg och till en början bryggde de mestadels ‘säkra kort’ men för fyra år sedan var det dags för något nytt. Eftersom familjen Devillé alltid haft en fäbless för lambicer, bryggpuben ligger mitt i Payottenland samt att de har en stort utbud av dessa syrliga brygder i baren beslutade de för att försöka sig på att producera egen lambic.

Resultatet blev så bra och tillfredsställande att de 2018 släppte sin lambic på Bag-in-Box. Först dök en 18 månadersvariant upp och sedermera en 2-årig version. Mottagandet var överväldigande och många ‘surskallar’ (inklusive undertecknad) fann dessa syrligheter bättre än förväntat.

Det ena ledde till det andra och den 15:e augusti i år lanserade Den Herberg sin första Geuze. Detta syrliga mästerverk heter Oude Geuze Devillé och har fått översvallande god kritik. Jag ser verkligen fram emot att sätta tänderna i denna nykomling.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Fler brygder i tidens anda…

Belgien är fortfarande nedlåst och självklart tär det på alla och en var. Emellertid kan man ju möta detta på olika sätt och belgiska bryggare samt barägare har diverse trick att ta till. Jag har redan berättat om Alvinne och deras brygd Never Surrender samt om det pågående Vaccinprojektet.

Nu är det dags för ytterligare en bryggare att sälla sig till skaran med en ny brygd kopplad till det pågående eländet. Det är d’Oude Maalderij som skapat en blond produkt med lätta röktoner som fått namnet Antibirus Lockdown Bier.

d’Oude Maalderij är namnet på Jef Pirens enmansbryggeri. När bryggeriet drog igång 2011 var de emellertid fyra personer men sedan slutet på 2012 står Jef på egna ben. Under samma period lanserades även bryggeriets första kommersiella öl som mottogs med fanfarer och lovord. Ni som har varit med länge i Belgoklubben kommer möjligtvis ihåg Påsklådan från 2015 och minns Redenaar som är en av hans första brygder

Jef är fantombryggare och har producerat sina alster på ett flertal bryggerier runt om i Västflandern. I september 2015 öppnade han emellertid en bryggpub i Izegem och där gör han diverse experimentöl samt småbatcher. Det återstår väl att se om man får möjlighet att lägga vantarna på denna pjäs men även om Jefs brygder kan vara lite ojämna lämnar de alltid något bestående intryck.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Viridis Vallis

Låt mig få introducera ett förhållandevis nytt bryggeri för er. Jag talar om Viridis Vallis (gröna dalen) som är beläget i Hoeilaart lite sydost om Bryssel i floden Ijses dalgång. Allt började med att bioingenjören Kris Van Damme lovade sig själv att byn, som historiskt sett haft två bryggerier (L’Aigle och Vanlier-Groenendael) där det sistnämnda la ner 1962, åter skulle få stoltsera med ett bryggeri.

2018 drog det hela igång och även om Kris inte riktigt nått hela vägen eftersom hans brygder för närvarande produceras av Anders! så är han en bit på vägen. Självklart är drömmen att någon gång i framöver få slå upp dörrarna till sin egen verksamhet men det får framtiden utvisa.

Än så länge har Viridis Vallis släppt tre olika produkter varav två av dem har Sverigepremiär idag och kommer att serveras av mig på jobbet. Dessa två, som är döpta till Vita och Nova, är två försök att kombinera belgisk och tjeckisk öltradition. Anledningen till detta beror på att Kris fru kommer från Tjeckien och det är sannerligen en uppgift att ta sig an men som jag anser att han klarar med bravur! Den tredje produkten är en druvmacererad nyhet som heter Felix vilken jag inte kommit över än men ser fram emot att prova i ett senare skede.

Slutligen vill jag passa på att skvallra om att jag även sett till att alla Belgoklubbens medlemmar kommer att få två flaskor av Nova på storflaska i Sommarlådan strax innan midsommar.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Elfique

För att skingra tankarna från den dystopiska tillvaron världen upplever nu tänkte jag bjuda er på lite magi, fantasi och älvor. Strax söder om Liège i kanten av Ardennerna ligger den lilla avkroken Sur-La-Heid (Aywaille) ligger bryggeriet Elfique.

I detta mytomspunna landskap började den forne slaktaren André Grolet att brygga öl på familjens gamla jordbruk. Som i så många fall ledde det ena till det andra och 2011 blev André kommersiell, då under bryggerinamnet Au Grimoire des Légendes. Med goda produkter, ett sunt förnuft och en hög ambition växte bryggeriet ytterligare och 2016 var det dags att leta nya lokaler och skala upp från 1000 hl per år till en årsproduktion på hela 6000 hl!

I och med flytten valde André att döpa om bryggeriet till Elfique efter namne på ölen samtidigt som han successivt utökade portföljen från två till fyra produkter. I januari 2019 släppte han en femte brygd vid namn Elfique Triple Blonde och för närvarande är dessa bryggeriets stående öl även om André ibland och ytterst lokalt gör småvolymer av specialare.

Namnet Elfique är sprunget ur en lokal folklore och den kortfattade version ser ni här nedan:

Fantastical beings, like elves, often feature in the legends of the Amblève valley, such as those told by the 19th century Belgian writer, Marcellin La Garde. Among these stories, which are as delightful and mysterious as Elfique craft beer, is “The Elf of La Belle Roche”, which is the origin of the Elfique name.

La Belle Roche, situated along the banks of the Amblève, is the home of a kind of nymph, a naiad, who shines with eternal youth, and who appears only once a year, when the weather is beautiful, during the night of 1st May: she comes to bathe in the Amblève, in a long white dress, wearing a crown of water lilies, buttercups and forget-me-nots. It so happened that the daughter of a lord, whose castle overlooked La Belle Roche, loved a youth who, being very virtuous, refused her. In despair, she threw herself into the Amblève, and was lost forever.

Whatever her origin and the motives which brought her this sad fate, it is sure that the Elf guards a treasure which surpasses the riches of all the kings and emperors put together, and that this treasure, along with her hand and her heart, will doubtless belong to the young man of twenty or twenty-one, who is able to touch one of the folds of her dress, during one of her rare, nocturnal apparitions. To approach her, there is only one condition: the young man must be “as virtuous and pure as she is beautiful”.

Denna ‘alvnektar’ är tämligen ovanlig samt svår att hitta utanför Liégetrakten och därför är det med stor glädje jag kan meddela att jag kommit över dessa fem produkter till jobbet. Om man är nyfiken samt har möjlighet kan jag skvallra om att från och med denna Skrubbetorsdag har ni möjlighet att prova dem.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Atrium

För en månad sedan redogjorde jag för tre belgiska bryggerier som tagit sig in på en av Ratebeer’s årliga topplistor. Ett av dessa heter Atrium och är beläget i byn Marche-en-Famenne som i sin tur ligger mitt i bergskedjan Ardennerna.

Detta unga bryggeri som ägs samt drivs av makarna Valéry De Breucker och Paula Yunes drog igång så sent som i december 2018 och har på kort tid rönt både framgångar och otroligt gott rykte. Valéry är född i Anderlecht (Bryssel) och Paula tog sina första steg i den gigantiska brasilianska staden Sao Paulo med 20 miljoner invånare och det var där de träffades samt levde innan de beslutade sig för att flytta till ovanstående belgiska småstad med en befolkning på knappt 17000. Snacka om kontraster.

Innan bryggeriet öppnade sina portar jobbade Valéry ett tag på Fantôme samt att de båda bryggde hemma för att utveckla samt förfina sina recept. Redan vid starten i slutet av 2018 hade bryggeriet sex produkter och sedan dess har det dykt upp ytterligare en handfull brygder. Ölportföljen bestående av bland annat en saison, en pale ale, en witbier och en stout är en härlig blandning av tradition samt nytänkande med ett uns av brasilianska smaker, fat och ingredienser. Detta färgstarka par kommer att fortsätta skänka glädje framöver och om allt blir som jag vill kommer jag snart att kunna servera deras trevliga pjäser i Sverige.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Ny lambicmakare i vardande!

Mitt i Payottenland är byn Bogaarden belägen och där ligger sedan 2018 bryggeriet Sako. Namnet är sprunget från de två första bokstäverna i paret Sandrine Walreat och bryggaren Koen Christiaens förnamn.

Paret köpte en gård 2000 som delvis hade anor från 1800-talet och under renoveringen upptäckte de att det legat ett gammalt bryggeri (Brasserie Charles Spitaels) där. Några år senare fick Koen en hembryggarkurs av sin fru och det ena ledde till det andra.

Till en början nöjde sig Koen med att brygga ‘vanlig’ belgisk öl men efter ett besök av lambicikonen Willem Van Herreweghen väcktes en ny idé och ett samarbete inleddes.

Fotograf: Chuck Cook (Drink Belgian Beer)

Den första lambicen bryggdes så sent som i april 2019 och är inte ens nio månader gammal men enligt de som provat den har den bra potential. Om allt faller väl ut kommer Sako presentera en Oude Geuze år 2022. Jag kommer hålla ögon och öron öppna för att följa utvecklingen av detta välkomna initiativ.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Ett par steg mot gåtans lösning…

För en och en halv månad sedan stötte jag på ett mysterium som jag sedan dess har försökt att lösa.

Gåtan gällde ett ännu inte uppstartat bryggeri i Bryssel med ovanstående logotyp.

Jag har inte löst hela pusslet ännu men jag har kommit över några ledtrådar som ger en fingervisning om varthän det kommer att landa i.

Cantillon är i allra högsta grad inblandad och de har på något vis skapat synergi med några andra Brysselbaserade bryggerier, förslagsvis tre stycken med tanke på siffran i logotypen. En gissning av mig kan vara att V:et kan stå för ‘vrienden’ (dvs vänner) men det är inte bekräftat.

Om detta nya bryggeri ska stå på egna ben eller om det ska användas när dessa bryggerier samarbetar är oklart men det är en intressant följetong och fortsättning följer…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Ett klassiskt bryggeris återkomst!

Härom dagen stod det klart att ett anrikt gammalt lambicbryggeri som varit nedlagt i nästan 30 år ska återuppstå.

Jag pratar om Eylenbosch som låg i Schepdaal och om namnet låter bekant trots att de inte varit aktiva på nästan tre decennier är det på grund av att många av bryggeriets produkter funnits i välrenommerade krogars vintagekällare, både på fat och flaska.

Eylenbosch grundades redan 1851 och flyttade till bryggeriet på bilden ovan 1894. Under 1900-talet levde bryggeriet en berg-och-dalbanetillvaro och 1989 såldes det till De Keersmaeker som ägdes av Alken-Maes (numera Heineken). De Keersmaeker som står bakom Mort Subite höll varumärket i liv till 1991. Därefter användes lokalerna i Schepdaal till lager fram till 2004 när det bommades.

Men nu är det alltså dags för dessa tre män att väcka det gamla varumärket till liv igen. Förutom bryggaren Klaas Vanderpoorten ingår Erik de Keersmaker och Jeroen Lettens i trion. Eftersom de än så länge är utan både utrustning och bryggeri har Klaas varit hos lambickollegorna De Troch och bryggt de första lambicerna. Vi kan vänta oss en Oude Kriek redan till sommaren nästa år och en Oude Geuze till sommaren 2021.

Tills dess får vi nöja oss med en saison som tagits fram och bryggts tillsammans med De Ranke som fått namnet Patience for Eylenbosch.

Det hela är ett fantastiskt initiativ som bör hyllas. Jag hoppas bara att produkterna kommer att vara lika bra som ambitionen på projektet.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Huisstekerij h.ertie

Under alla mina år med belgisk öl har jag från tid till annan stött på en udda karaktär på diverse mässor och mer sällan har jag även fått chansen att avnjuta brygder som denna man har knåpat ihop. Denna excentriska man som går under smeknamnet Uli heter egentligen Ulrich Kremer och hans enmansblanderi är döpt till Huisstekerij h.ertie. Uli är ursprungligen från Tyskland men han befinner sig allt som oftast i Belgien och under årens lopp har han synts i periferin både hos Alvinne, 3 Fonteinen, Hanssens och Hof ten Dormaal. Genom sin erfarenhet och kärlek till spontanjäst öl har han fungerat som mentor till många av de unga blandarna, exempelvis Bokke/Méthode Goat, som har dykt upp under de senaste åren.

Uli är minst sagt mytomspunnen och lite av en gubben-i-lådan som dyker upp när man minst anar det. Hans blandningar, av mestadels belgiska lambicer, är än mer legendariska och dessa åtråvärda ädelstenar finns väldigt sällan att avsmaka. De få tillfällen jag har haft glädjen att inmundiga någon av dessa pärlor har jag kommit över dem på någon liten festival och med tanke på storleken av många de batcher Uli blandar är det inte så konstigt. Att hitta dessa magiska brygder på krogen har jag inte ens haft i åtanke och den enda krogen jag kan tänka mig som någonsin har haft Ulis produkter på menyn torde vara Grote Dorst

…tills nu vill säga. För till min och förhoppningsvis er stora glädje har jag fått in ett fåtal flaskor och hela åtta olika sorter till jobbet. Jag har tagit mig tiden att specificera innehållet i dessa lambicblandningar och den ena är värre än den andra eller vad säger ni?

Oude Geuze Oud Beersel Gouden Blend 2016

(Oud Beersel 2002 (gamla bryggeriet), Oud Beersel 2006-2008, Oud Beersel 2010 och Oud Beersel 2013-2014)

Geuze Oud Beersel Oud & Nieuw Speciaal 2012

(Oud Beersel < 2002 (gamla bryggeriet) och Oud Beersel 2010-2012)

Oude Geuze (De Zeven Wonderen)² 2016

(Lindemans 2012, Girardin 2010, Cantillon 2010, Oud Beersel 2011, Hanssens 2011, 3 Fonteinen 2007-2009 och De Troch 2011)

Weisse Geuze Yasmin Speciaal 2018 (Schneeeule)

(Cantillon 2013, Tilquin 2011, 3 Fonteinen 2009, Mort Subite 2006, De Cam 2008, Boon 2009, Timmermans 2010 blandat med Berliner Weissen Schneeeule Yasmin)

Fruitlambik Framstekrie 2014 (Yves & Jan Paneels)

(Boon 2013, Girardin 2014 och 3 Fonteinen 2013)

Lambik Peated Weizen 2013 (BrauArt)

(Ospecificerad lambic från Girardin och Lindmans som lagrats ett år på Whiskyfat)

Lambik Ohrwal 2013 (Freigeist)

(Ospecificerad ung och gammal lambic blandat med Orval)

Oude Geuze Kickbacks 2013

(Lindemans 2009-2012, Girardin 2012, Cantillon 2009-2010, De Troch 2012, Oud Beersel 2011, Hanssens 2010, Boon 2012, 3 Fonteinen 2006 & 2008, De Cam 2001 och Mort Subite 2006-2009)

Som ni ser spänner dessa flaskors buteljeringsdatum mellan 2012-2018 och den uppmärksamme kanske noterade att i ett av fallen fanns det blott 41 flaskor när den släpptes. Jag ska heller inte sticka under stolen med att detta är med råge de absolut dyraste flaskor jag någonsin köpt in till jobbet vilket i sin tur innebär att de blir väldigt dyra för de som vill lägga vantarna på dem.

Därför har jag en idé om att köra alla åtta varianter under en eller ett par provningar i höst. För att förtydliga kommer man att få prova alla åtta varianter vid vart och ett av provtillfällena. Den första av dessa kommer provningar kommer att gå av stapeln torsdagen den 12:e september med start kl 20:00. Självklart håller vi till på Pressklubben och priset är 1200:- per plats. För att anmäla sig skickar man mig ett mejl på jens.skrubbe@gmail.com

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe