Dragplåster av den högre skolan…

Jag hoppas ni sitter ner och jag hoppas ni smyger in den kommande helgen, förslagsvis med en belgare i handen. Jag ber om ursäkt att jag stör så här på en fredagskväll men idag fick jag så positiva nyheter att jag inte kan hålla dem för mig själv!

Som jag har nämnt kommer vi i Belgoklubben att anordna en ölfestival till sjöss i mitten på oktober. Jag har även flaggat för Cantillonbrygder på fat i den bar som jag är ålagd att styra upp och driva under denna kryssning. Förutom dessa syrliga rariteter och massor av annat gott har jag idag fått bekräftelse att denna Skrubbebar kommer att servera några lambicer från det fabulösa Bokkereyder. I min värld är detta hur stort som helst och jag hoppas verkligen att vi ses!

Om ni redan har bokat en plats och vill göra det följer ni denna länk.

Trevlig helg och tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Cantillon

Det händer ganska ofta att jag skriver om bryggeriet Cantillon och det händer lika ofta att jag förutsätter att alla vet vad Cantillon är och vilken historia jag de har. Nu har jag förstått att så inte är fallet och tänkte ge er en kort sammanfattning om det Brysselbaserade lambicbryggeri.  

 Cantillon är idag en världsledande lambicinstutition, många surölsälskares våta dröm samt ett av Bryssels stora landmärken och turistattraktioner. Annat var det i februari 1900 när Paul Cantillon öppnade det som idag anses vara ett av jordklotets bästa bryggerier. Då var Bryssel fullt av lambicbryggerier och till en början var Paul endast en lambicblandare. Detta ändrades först 1937 när Cantillon tog steget att börja brygga sina egna lambicer och fortgår än idag, i vissa fall med samma utrustning som då.

  
Åren som följde levde bryggeriet en berg-och-dalbane-tillvaro men stoiskt höll de fast vid ett notoriskt kvalitetstänkande trots nya influenser och genvägar. Slutligen stod Pauls son Marcel ensam kvar vid rodret men 1969 hade även hans ambition börjat sina. Tack och lov hade Marcels dotter Claude träffat läraren Jean-Pierre Van Roy som sa upp sig från sitt dåvarande jobb för att bli lambicbryggare på heltid. Detta blev räddningen för Cantillon och efter några hundår under tidigt 70-tal fick Cantillon museumstatus 1978 vilket hjälpte att hålla bryggeriet över ytan. Trots ett glättigt men tuftt 80-tal höll Jean-Pierre hårt på traditionen och vägrade tumma på varken ingredienser, autencitet eller produktion plus att under deciennets sista år började hans son Jean Van Roy att hjälpa till. 

  
Med åsnors envishet och trogna klienter fortgick 90-talet och strax efter millennieskiftet var det dags för pappan att kliva åt sidan. 2001 axlade Jean bryggeriets mantel och några år senare visade det sig att trägen vinner. Från mitten av 2000-talet har Cantillon gått som tåget och trots expansion räcker inte deras magiska brygder till alla som vill ha dem. Hittar ni Cantillon bör ni investera i dem och att åka till Bryssel utan att besöka detta anrika bryggeri får nästan ses som ett kardinalfel.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Det händer saker kring Brasserie de Bastogne! 

Ett av mina absoluta favoritbryggerier i Belgien firar 10 år i år. Jag talar om Brasserie de Bastogne vilka har varit igång sedan 2008 och som gång på gång imponerar på mig med sina fabulösa produkter. 2018 kommer även att vara starten för ett nytt kapitel i detta härliga bryggeris historia.

För det första har bryggeriet bytt namn och lyssnar numer till Brasserie Minne efter makarna Phillipe och Catherine Minne som äger samt driver det. För det andra är de i flyttagen och är på väg till ett sprillans nytt och nybyggt bryggeri som ligger i Baillonville. Lägg därtill att detta innovativa och kreativa par fortsätter att spruta ut nya brygder på marknaden. Förutom bryggeriets nya Tripel som vissa av er får möta under kommande veckor när ni får leverans av Belgoklubbens Påsklåda har de släppt ytterligare två produkter.

 Dels är det en humlig och somrigt lätt blond på 4,5% vid namn Super Sanglier och dels är det en syrlig samt klarröd 7%-ig brygd som heter Rouge Ardenne. Om dessa två håller samma goda kvalitet som bryggeriets övriga lina vet jag i skrivande stund inte eftersom de är otickade men jag ser mycket fram emot att prova dem senare i vår!
Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Fantasirika namn

När jag härom dagen skrev om antalet bryggerier i Belgien kunde jag inte låta bli att gå igenom alla ‘spökbryggerier’, dvs bryggare utan bryggerier, för att få en uppfattning om vilka jag aldrig hade stött på trots mina ansträngningar att hålla mig ajour. 

  
Det visade sig vara några stycken som jag inte stött på men det som slog mig mer var de mer eller mindre lyckade försöken till bryggerinamn. Bland dem som fick mig att le fanns namn som Mums, Monkey Monk, De 6 Helmen* eller De Houten Valk**. Brouwerij 5 Idioten fick mig att skratta mest på grund av att deras så kallade profilomslag på facebook. Som ni ser nedan har de uppenbarligen svårt att räkna…

  

Dock finns det en vinnare bland dessa nya bryggerier och val av namn. Första pris går till det lite drygt ett år gamla ‘bryggeriet’ Malterfakker. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta men bakom detta namn finns en bryggare vid namn Steven Bollion och han återfinns strax utanför Leuven i byn Breisem. Hittills har Steven fått ur sig tre brygder (varav två stouts) och dessa har bryggts på De Vlier i Holsbeek samt Vissenaken i just Vissenaken-Tienen.   

 
Jag måste verkligen försöka komma över någon av hans brygder nästa gång jag befinner mig i Leuven bara för att…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

*De 6 Hjälmarna

**Träfalken 

Bryggeriboom!

Belgien är inget undantag i världen när det kommer till tillväxten av bryggerier. Jag kan konstatera att siffrorna ser mycket lovande ut och att sedan jag sist pratade bryggeriantal för två och ett halvt år har Belgien fått ytterligare 171 nya!

 Nu kan mitt lilla Belgien stoltsera med hela 434 bryggerier vilket är den största siffran sedan 1958. Nu såg det förvisso lite annorlunda ut på 50-talet och även om företeelsen med ‘spökbryggerier’ inte är ny så är andelen betydligt högre idag. För närvarande har Belgien 257 fysiska bryggerier samt 171 bierfirmas (dvs bryggare utan bryggerier) och 6 lambicblandare.
  

Emellertid har antalet fysiska bryggerier (89) ökat mer än antalet ‘spökbryggerier’ (80) sedan mitt inlägg från 2015 vilket är glädjande med tanke på den ständigt pågående debatten i Belgien om ‘spökbryggeriers’ vara eller icke vara. Hur som helst är jag både förhoppningsfull samt tämligen säker på att denna ökning kommer att fortgå..

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Blaugies

Under nästan 30 år har det autentiska och familjära bondbryggeri Blaugies huserat i familjens garage men 2018 ska det bli ändring på det. Bryggeriet drivs numer till störst del av Kévin Carlier som är en av grundarnas Pierre-Alex Carlier och Marie-Noëlle Pourtois söner.

 Emellertid är både Pierre-Alex och Marie-Noëlle fortfarande mycket engagerade i den verksamhet som de mycket blygsamt drogs igång 1988 i byn Blaugies ett stenkast från den franska gränsen. Sakta men säkert och med ytterst små förändringar har de växt under de tre decennier de har varit verksamma men nu ska de alltså flytta ur garaget och bygga ett lite större bryggeri på baksidan av deras gård. Dock försäkrar de att ingenting kommer att ändras och de kommer fortsätta förlita sig på sina fyra standarsprodukter samt deras vinterbrygd La Moneuse Special Winter Ale som är en variant på bryggeriets premiäröl La Moneuse, döpt efter en lokal stråtrövare tillika en avlägsen säkting till Marie-Noëlle. 

Trots bryggeriets småskalighet har några av deras produkter hittat in på Systembolaget under årens lopp och mest förekommande har deras samarbetsöl med Hill Farmstead, La Vermontoise, varit. Fram till att den dök upp 2013 var paret på Blaugies nöjda och tillfreds med de övriga fyra produkterna som mer eller mindre varit igång sedan starten förutom Saison d’Epeautre som släpptes 1990. Snacka om konsekvens.  

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Totem

I helgen som var gick Billie’s Craft Beer Fest av stapeln i Antwerpen. Som jag tidigare sagt hade det svenska Tempel Brygghus samt det belgiska minibryggeriet Totem fått äran att brygga den unika festivalölen vilken fått namnet St Billie och är en välhumlad syrling. 

  
Till min stora glädje har jag förvärvat ett fat av denna raritet och det kommer att kopplas på torsdag. Den belgiska fraktionen av detta samarbete är inte så känt i Sverige och med tanke på hur lite de brygger är det inte konstigt. Totem består av två eldsjälar som heter Klaas Dellaert och Liesbeth Van Raemdonck och de är belägna i Ertewelde strax norr om Gent.

Dock har de inget eget bryggverk även om det finns eventuella planer på ett sådant och för närvarande brygger de en gång i månaden på Bryggja i Brugge. Det innovativa paret känner emellertid ingen stress och trots att de varit kommersiella sedan 2014 när de vann en hembryggartävling ser de fortfarande Totem och all dess öl som en hobby. Klaas förklarar hur de ser på bryggandet med följande:

Brewing is a hobby for us and we want it to remain a hobby. If we brew the same beer twice, it becomes work.
  
Just det sistnämnda märks när jag noterar att de släppt 30 olika produkter på knappt tre år. Jag har hunnit testa ett tiotal av dessa produkter och har registrerat att de experimenterar friskt. Framförallt är de, för att vara belgare, väldigt offensiva med humle men är även pigga på att använda en hel del från kryddskåpet. Ölnamnen är till störst del hämtad från olika Mayagudar även om bryggeriets sista serie har döpts efter vikingagudar.

  
Med tanke på Totems knapphändiga produktion och att de bara brygger en batch av de flesta sorterna bör man knipa dessa om man stöter på dem. 

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Val-Dieu

För 801 år sedan dvs 1216 grundades det första klostret vid namn Val-Dieu. På den tiden var platsen där klostret uppfördes en tämligen hiskelig avkrok utanför Liège som heter Aubel och som nu för tiden är mest känd för sina gigantiska äppelodlingar. I folkmun kallades dalen för Vallée du Diable (djävulsdalen) men detta lyckades munkarna över tid ändra på till Vallée de Dieu som sedermera blev Val-Dieu (guds dal)

  
Nu för tiden drivs både klostret och dess tillhörande bryggeri av ett kristet samfund bestående av ett gäng religiösa familjer som förvisso har koppling till Cistercienserna men i övrigt är fristående. Bryggeriet drogs för övrigt igång på nytt 1997 efter att ha legat i träda sedan de sista munkarna övergav klostret. Dock producerade bryggeriet/ölhandeln Piron i Aubel öl under namnet Val-Dieu* men detta upphörde 1995 vilket gjorde att det var fritt fram för klosterbryggeriet att börja brygga sitt ‘rättmätiga’ varumärke.

  
1999 erhöll bryggeriet klosterölstatus och till skillnad mot alla andra klosterprodukter är brygderna från Val-Dieu de enda som bryggs på ett kloster. Nog för att bryggeriets öl är i snällaste laget och tämligen säkra kort men jag tycker ändå att det är förvånansvärt sällan något från Val-Dieu dyker upp i Sverige. Eventuellt kanske det blir ändring på det till våren

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

*Under tidigt 80-tal etiketterades även Van Honsebroucks produkt Brigand ibland som Val-Dieu Triple

Antwerpse Brouw Compagnie

Idag blev Belgien ett spökbryggeri mindre samtidigt som landet fick ett nytt fysiskt bryggeri. Efter fem års gästbryggning på anrika Brouwerij Roman i Oudenaarde var det äntligen, mycket tack vare 800 gräsrotsfinansierare, dags för Antwerpse Brouw Compagnie att brygga i sina egna lokaler belagda i hemstaden Antwerpen. 

  

2012 beslutade sig Johan Van Dyck att säga upp sig från sin högt uppsatta tjänst på Duvel/Moortgat och satsa på en idé som grott en längre tid. Johans plan var att liva upp en och återskapa en sedan 70 år tillbaka utdöd ölstil som historiskt sett var från Antwerpen. Efter åtskilliga år i olika historiska arkiv och med stor hjälp av den smått geniale jästprofessorn Freddy Delvaux lyckades Johan plocka fram en Seef Bier.  

  

Som sagt bryggdes den öltyp i Antwerpen och fram till andra världskrigets slut var den relativt vanligt förekommande och hade så varit i några hundra år. När jag har tittat i mina luntor finns det väldigt lite skrivet om denna stil men det jag har kunnat hitta är att det ska vara en ljus öl som kan vara kryddad med koriander, kanel och/eller kryddnejlika. Jag förutsätter att Johan har hittat mer information i sitt sökande och jag vet att jästen som Freddy odlat fram är mer eller mindre autentisk med den traditionella. Oavsett vilket är ölen snygg, ren och lätt. Dock är den starkare nu än när det begav sig och ska nog klassas som en Dubbele Seef.

  

Förutom Seef Bier har detta Antwerpenbryggeri ytterligare en produkt i sin portfölj som även den har en koppling till hemstaden. Bootjes Bier är en hyllning till redarna Red Star Line som förde miljontals människor på sina atlantångare från Europa över till USA under 1800-talet. Denna koppling har också satt sin prägel på ölen som är en belgare med amerikanska inslag.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe 

Bokkereyder

En av Belgiens senaste lysande lambicstjärna och tillika kanske den mest innovativa av dem alla heter Raf Souvereyns och hans bryggeri/blenderi Bokkereyder.

   
Raf drog igång 2014 och redan från början köpte han lambicvört och inte färdig lambic vilket många tror och har trott. Denna syrliga vört blandar han därefter själv på sina egna fat och för närvarande är huvudparten av dessa fat från antingen en belgisk vingård endast 15 minuter från blenderiet i Hasselts omnejd eller från ett vinhus i Bourgogne som tidigare har innehållet Pinot Noir. Enligt Raf en av detta distrikts bästa i sitt slag.

 
Just en sådan iakttagelse är väldigt symptomatiskt Raf. Han är en perfektionist uti fingerspetsarna och petimeternoga med alla detaljer. Kosta vad det kosta vill! Om ni minns frågade jag nyligen om någon hade tips om var jag kunde finna åkerbär. Dessa var till en ny experimentlambic från Bokkereyder och när jag väl, mycket tack vare er, hittade en leverantör nöjde han sig inte med det utan fann på egen hand ytterligare en för att kunna jämföra vilka av dessa exklusiva bär som håller högst kvalitet. Detta har i slutändan inneburet att jag har bär i frysen för en knapp månadslön!

  
I Sverige har man än så länge endast kunnat springa på Rafs lilla produktion på Akkurat i Stockholm. Dyrt som poker men gott som guld. Emellertid hoppas jag att det kommer bli ändring på det och om lambicgudinnan är på min sida och stjärnornas positioner står rätt kanske det går fortare än vad jag hoppats på! Självklart måste jag först bli godkänd av den nogranne Raf som inte säljer sina skötebarn till vem som helst…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe