Druivenlambic

Under kort tid har jag vid två tillfällen (här och här) slängt ur mig begreppet Druivenlambic eller druvlambic och precis som ordet säger är det lambic som får macerera med vindruvor av olika slag. Denna ovanliga variant av lambics mest förekommande varianter enligt mig är Cantillons Vigneronne samt Cantillons Saint Lamvinus och det är inga dussinöl.

  

Förutom dessa två så har det dykt upp några försök till dessa korsbefruktningar mellan öl och vin från tid till annan. Emellertid är det mig veterligen fram till nu endast Cantillon, 3 Fonteinen samt nykomlingen Bokkereyder om man ser till belgiska lambicbryggare/blandare som pysslat med dessa vinösa skönheter. Men vad kommer dessa idéer ifrån? Därom tvista de lärde och det finns ytterst lite information om Druivenlambic men jag har hittat följande.

  
1973 blandade Jean-Pierre Van Roy Cantillons första druvlambic med vita druvor. Detta experiment blev så pass lyckat att bryggeriet fortsatte med det. Resultatet fick namnet Vigneronne 1978 och är alltså föregångare till den brygd vi kan dricka idag om vi har tur. Emellertid var det inte Jean-Pierre som hittade på detta tillvägagångssätt utan detta var något han plockade ur sin minnesbank.

Enligt vad jag funnit tillverkades denna typ av lambic under första hälften av 1900-talet inte i Sennedalen där de kvarvarande lambicmakarna numer ligger utan i en annan floddalgång belagd sydöst om Bryssel. Floden, som nu för tiden räknas som ett vattendrag,  vars namn är Ijse har sin källa i Soignesskogen och flyter genom bland annat städerna Hoeilaart, Overijse och Huldenberg. 

  
När det begav sig fanns det enligt utsago även lambictillverkare här men dessa valde att blanda druvor i sina lambicer istället för frukt. Vindruvorna drevs fram i växthus eller odlades av bryggarna själva och den druva som var mest förekommande sägs vara Muscat. Nu för tiden finns som bekant inget av detta kvar och floden Ijse är en strimma av sitt forna jag men det vore intressant att följa den för att eventuellt kunna snoka upp några spår från svunna tider.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Det nya vita…

Så här en dryg vecka före midsommar hoppas jag att alla medlemmar i Belgoklubben fått sin Midsommarlåda. Denna härliga sommarblandning av öl innehöll bland annat en veteöl från Jandrain Jandrenouille.

 Ölen heter VI Wheat och dök upp på marknaden 2010. Detta är en modern belgisk veteöl med väl markerad humleprofil (Simcoe bl.a.). Det är inte så konstigt eftersom bryggeriets två ägare jobbar på den europeiska avdelningen av den amerikanska humleföretaget Yakima Chief. Utan att vara medvetna om det producerade de Belgiens första Vete-IPA, eller?

   
Några år efter denna trendsättande öl hänger både White Pony och Dochter van de Korenaar på med ovanstående produkter. Nasty White Snow kom 2013 och prisbelönde Crime Passionnel dök upp på Zythosfestivalen 2014.

  

  

På samma festival i år noterade jag att det börjar dyka upp fler som  brygger Vete-IPA. Dels Het Nest och deras samarbetsöl Full of Hops som dyker in på jobbet i höst samt Vliegende Paards Préaris White Dragon. Faktum är att den belgiska jästen, veten och humlen gifter sig ganska bra. 

Det finns ytterligare exempel på denna ‘nya’ ölstil och om jag får gissa lite tror jag att det kommer att dyka upp fler…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

  

Brettade beskingar

Nu har jag ytterligare en belgisk trendspaning som jag hoppas blir mer än så. Faktum är att jag tror att den här ölstilen är i Belgien för att stanna och efter en snabb scanning av utländska öl ser jag att diverse bryggerier släppt produkter i genren som kallas Brett IPA. Det jag talar om är belgiska beskingar (ibland benämnda IPA) som har fått jäsa med en eller flera varianter av den mytomspunna jäststammen Brettanomyces. 

  
Denna spolformade jäststam som upptäcktes av dansken Niels Hjelte Claussen år 1904 och den är oumbärlig i lambicer. Anledningen till att namnet fritt översatt betyder ‘engelsk svamp’ är för att Niels först lokaliserade den i en brittisk Stock Ale. Nu vet vi bättre…

  
Första gången jag stötte på en sådan variant av öl måste varit när jag för två år sedan testade mig genom Mikkellers Yeast Series 2.0. Jag blev förvånade av de två pjäserna på bilden ovan, jag insåg hur gott det var men anade inte att det måhända kunde bli en ölstil. Nästa gång var jag förberedd men inte mogen nog att inse att det var ‘brettstammen’ som gjorde att just den IPA:n var i mitt tycke godare än de generella humlebomberna. 

  
Då hette ölen Troubadour Magma Special Edition 2014 Tripel Yeast och det är en variant av den normala Troubadour Magma som släpps i limiterad upplaga varje år. Fram till ovanstående öl hade dessa specialare varit unikt humlade men detta år valde bryggeriet Musketeers att använda sig av tre olika jäststammar. I år tog de steget ännu längre…
 
…när de valde att släppa Troubadour Magma Special Edition 2015 Triple Spiked Brett. Jag mötte denna produkt under min språngmarsch genom Bryssel tidigare i höstas och där och då förstod jag. En aha-upplevelse i kvadrat. En typ av IPA jag gillar. Härliga tider!

  
När vi någon vecka senare efter min resa kopplade ett fat WTF?! Batch Two från White Ponys som var bryggt på Millevertus var det kärlek vid första klunken. Emellertid när jag nämnde detta för White Ponys Roberto Orano blev han förvånad och skulle undersöka saken närmare. Min gissning i detta fallet är att den makalösa Orvaljästen, som Millevertus får använda på grund av sitt geografiska läge, har ‘hjälpt’ till att göra ölen till en mer Skrubbevänlig produkt.

  
För någon vecka sedan dök det upp ytterligare en produkt som jag hoppas och tror kommer att passa mig som handen i handsken. Det är det relativt unga Seizoensbrouwerij Vandewalle som har valt att lägga bryggeriets bitter på lambicfat i åtta månader. Produkten har fått namnet Reninge Bitter Blond à Lambiek och än så länge har jag inte hunnit sätta tänderna i denna brygd men den dagen kommer, var så säkra!

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Total Tap Take Over!

Se till att öronmärka torsdagen den 11: juni i era kalendrar. Då tänker vi tillsammans med bryggeriet Het Sas skriva ett stycke historia på jobbet!

  

För första gången under krogens 15-åriga livstid kommer ETT bryggeri att ta över ALLA 16 fatöl. Eftersom Het Sas består av två olika bryggerier med två helt olika inriktningar på ölstilar kommer det inte bli enahanda. Den första fraktionen Van Eecke står för de lite mer smakrika och starka klosterölen medan den andra enheten Leroy står för traditionella, mindre alkoholstinna och anrika ölstilar.

  
Fatölslistan ser i dagsläget ut som följer:

Leroy Stout             

Yperman

Kerelsbier 

Watou’s Witbier 

Hommelbier

Hommelbier Vintage 

Hommelbier Dry Hopped

Kapittel Pater 

Kapittel Blond 

Cuvee Watou 

Kapittel Abt 

Kapittel Abt Vintage
Blauwersbier 

Vlasbier 

Leroy Pils

Leroy Mild Blond

Förutom alla dessa kranar och mig bakom kranarna får vi beök av bryggeriets jovialiske exportchef Danny Dieussaert. Självklart kommer vi även att fylla kylarna med alla flasköl vi kan uppbringa från Het Sas plu att vår köksmästare kommer att erbjuda en eller ett par rätter som lagas enkom för detta event.

Jag hoppas vi ses nästa torsdag.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Ny trendspaning

En fjäder gör ingen höna men nu har det på kort tid dykt upp två belgiska Red Ales. Jag anar en ny trend. Dessa brygder syftar mer till den amerikanska varianten snarare än den irländska och framför allt inte till den flamländska.

IMG_1365
Den moderna belgiska Red Alen är heller inte att jämföra med de bärnstensfärgade belgiska ”ambréerna”. Skillnaden mellan brygderna ligger tydligast i humlegivorna. Min spaning kretsar till två nya öl där den ena precis nått marknaden och den andra har premiär på ACBF första helgen i mars.

IMG_1361
Fantôme IRA är en specialbeställd belgisk Red Ale som inte har med den irländska ‘organisationen’ att göra utan förkortningen står helt enkelt för India Red Ale. Den är beställd av en driven ung man från Norge som heter Audun Vhile och hans företag Norsk Ølimport. För övrigt en importör att hålla ögonen på och trots att han är ensam har han intentionen att förgylla norrmännens tillvaro med bland annat Struise, Alvinne, Hanssens, Blaugies, De Ranke, Girardin, De Cam och givetvis Fantôme.

Processed with Moldiv
Red Ale nummer två är en samarbetsöl som jag redan talat om. Det är Dochter van de Korenaars och Hof ten Dormaals vänskapsbrygd som kom till för att hjälpa det senare eftersom de drabbades av en brand tidigare i år. Ölen har som sagt premiär på ovanstående festival den 6:e mars och har fått namnet Amitié. Nu återstår att se om fler belgiska bryggerier hänger på och drygar ut deras portföljer med en modern belgisk Red Ale…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Ekfatslagrat

När den moderna träfatslagrade ölen gjorde entre nöjde sig bryggarna med att berätta att ölen var just det, träfatslagrad och oftast ekfatslagrad.

2015/01/img_1266.jpg
Ju mer inflation det gick i trenden med träfat så gjorde bryggarna allt mer för att särskilja sig. All heder åt detta. Självklart är det intressant att veta om ölen legat på cognac-, bourbon- eller madeirafat och vilka olika smakkomponenter som följer med från respektive fat.

2015/01/img_1265.jpg
Ikväll ska jag ta det till ytterligare en nivå och för mig blir detta en ny form av A/B test. Ikväll blir det tre varianter av den ekfatslagrade Embrasse från Dochter van de Korenaar där alla har legat på whiskyfat. Dock är det tre olika varianter på whisky (Ardbeg, Lagavulin och Laphroaig) som legat i faten och jag är spänd på resultatet. Kommer man överhuvudtaget kunna särskilja dem?
Jag återkommer med resultatet…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Nykomling i bokhyllan.

Efter att ha mässat, jobbat, skördefestat, belgoklubbat, festivalat, hållit i provningar och allmänt ölnördat känner jag mig ungefär som ett urlakat plommon. Emellertid är helgen tom på ölrelaterade aktiviteter så nästa vecka är jag som ny!

IMG_0690.JPG
Som en perfekt återhämtare och rekreation för själen dök det här fantastiska alstret upp i brevlådan härom dagen. Adelijn Calderóns Verdwenen Brouwerijen van Belgie. En rikt illustrerad bok som tar upp 663 nedlagda belgiska bryggerier. En källa för utdöda källor, så att säga.

IMG_0691.JPG
Här kan jag frottera mig i bryggerier som jag druckit men har ytterst lite information om. Jag får möjlighet att se bilder på etiketter, bryggerier, glas och coasters från svunna tider.

IMG_0692.JPG
Boken visar även etiketter och bilder från ölstilar som ej längre finns på den belgiska ölkartan men som jag hoppas återskapas å det snaraste. Intresset finns, kan jag lova! Tänk att få sätta tänderna i en genuin Uitzet!
Hur som helst är det ett verk som kommer att vara till mycket nytta och som kommer att göra sig bra i belgobokhyllan.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Surölsprovning i Götet…

Då sitter Kenneth 4, Smulan och jag på tåget till Sveriges framsida, gubbskämtens högborg och Ralf Edströms nuvarande hemstad.

IMG_0611.JPG
Ikväll inleds ‘Surölfestivalen’ och den pågår i dagarna fem med provningar middagar och allehanda syrlingar. Detta är första året men tanken är att det ska bli ett återkommande event. Jag håller tummarna!

IMG_0616.JPG
Min provning är först ut och självklart kommer jag behandla de belgiska öltyperna med lågt Ph. Det blir ett axplock av åtta olika sorter som skiljer sig ifrån varandra och som fungerar som representant för sin stil.

IMG_0617.JPG
Totalt kommer det att provas åtta olika brygder varav sex av dem kan ses på ovanliggande bilder. Jag väljer att hålla på två öl för att inte avslöja alla hemligheter…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Ekologisk öl

För ett tag sedan fick jag en förfrågan om jag vill vara med i en fokusgrupp angående ekologiska produkter på det (med all rätt) utskällda Systembolaget i höst. Varför inte lobba för mer belgisk ekologisk öl på ovannämnda bolag tänkte jag och anmälde mitt intresse!

20140726-170731-61651969.jpg

20140726-170732-61652073.jpg
Ekologisk öl är ingen nyhet i Belgien även om de inte hittar till Sverige så ofta. Först ut på marknaden var ‘Saison Dupont Biologique’ och ‘Moinette Biologique’ som dök upp redan 1990. Nu har Brasserie Dupont ytterligare några ekologiska produkter och märk av min förvåning när jag såg att deras ‘Biolegere’ stod på hyllorna på min lokal ICA! Fantastiskt!

20140726-171201-61921290.jpg
Trenden med ekologiska öl har förvisso ökat markant på senare år och nu finns det en uppsjö alternativ. Fördelen med att det finns en över 20-årig erfarenhet av ekologiska produkter är att man kommit över barnsjukdomarna och att ölen är riktigt bra.

20140726-171543-62143282.jpg

20140726-171543-62143207.jpg
Förutom ovanliggande Slaapmutske och Belgoo bör nämnas att sedan 2000 är även Cantillons lambicer ekologiska och de går inte av för hackor. Lägg därtill att några av de blygsamma och inte mest framträdande bryggerierna också gjort om hela sina produktlinor och släpper näst intill enbart ekologiska öl. Till dessa hör exempelvis Brunehaut och Binchoise.

20140726-171934-62374868.jpg

20140726-171934-62374763.jpg
Förutom ovannämnda finns det otaliga fler ekologiska öl att tillgå och jag kommer att göra mitt yttersta för att vi ska få ta del av så många som möjligt i framtiden. Mer belgisk och ekologisk öl till folket…

20140726-172347-62627452.jpg

20140726-172404-62644263.jpg
Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Wadesda #4

Härom dagen släppte Brasserie de la Senne sin fjärde experimentöl i serien Wadesda. Av denna #4 släpptes endast 50 lådor á 24 flaskor och de tog slut på några timmar!

20140623-180032-64832462.jpg
I denna öl har man använt en frystorkad humle vilket är en relativt ny teknik för att bevara humle. De la Senne är ett av tre bryggerier som har fått chansen av leverantören Locher-Hopfen att prova att brygga öl med denna typ av humle. Resultatet blev enligt bryggeriet mycket frisk och väldigt god.

20140623-180617-65177407.jpg
De föregående Wadesda-experimenten har bestått av följande:
Wadesda #1 var en blandning av De la Sennes egna tripel ‘Jambe de Bois’ och en lambic från Cantillon. Sedan fick den ligga på ekfat innan buteljering.
Wadesda #2 var en öl bryggd som en historisk veteöl, typ Peeterman där man bland annat tillsatte lactobacillus.
Wadesda #3 var som jag förstått det en öl bryggd i samma anda som Omnipollos Astralprojekt. Det vill säga att målet var att servera en så purfärsk IPA som bara möjligt.

20140623-181913-65953046.jpg
Är det någon som ska ro iland sådana här projekt är det De la Sennes bryggare Yvan de Baets som förutom att vara perfektionist och tekniskt fenomenal också en kalenderbitare och väldigt historiskt kunnig. Jag ser fram emot en fortsättning i detta projekt…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe