Druivenlambic

Under kort tid har jag vid två tillfällen (här och här) slängt ur mig begreppet Druivenlambic eller druvlambic och precis som ordet säger är det lambic som får macerera med vindruvor av olika slag. Denna ovanliga variant av lambics mest förekommande varianter enligt mig är Cantillons Vigneronne samt Cantillons Saint Lamvinus och det är inga dussinöl.

  

Förutom dessa två så har det dykt upp några försök till dessa korsbefruktningar mellan öl och vin från tid till annan. Emellertid är det mig veterligen fram till nu endast Cantillon, 3 Fonteinen samt nykomlingen Bokkereyder om man ser till belgiska lambicbryggare/blandare som pysslat med dessa vinösa skönheter. Men vad kommer dessa idéer ifrån? Därom tvista de lärde och det finns ytterst lite information om Druivenlambic men jag har hittat följande.

  
1973 blandade Jean-Pierre Van Roy Cantillons första druvlambic med vita druvor. Detta experiment blev så pass lyckat att bryggeriet fortsatte med det. Resultatet fick namnet Vigneronne 1978 och är alltså föregångare till den brygd vi kan dricka idag om vi har tur. Emellertid var det inte Jean-Pierre som hittade på detta tillvägagångssätt utan detta var något han plockade ur sin minnesbank.

Enligt vad jag funnit tillverkades denna typ av lambic under första hälften av 1900-talet inte i Sennedalen där de kvarvarande lambicmakarna numer ligger utan i en annan floddalgång belagd sydöst om Bryssel. Floden, som nu för tiden räknas som ett vattendrag,  vars namn är Ijse har sin källa i Soignesskogen och flyter genom bland annat städerna Hoeilaart, Overijse och Huldenberg. 

  
När det begav sig fanns det enligt utsago även lambictillverkare här men dessa valde att blanda druvor i sina lambicer istället för frukt. Vindruvorna drevs fram i växthus eller odlades av bryggarna själva och den druva som var mest förekommande sägs vara Muscat. Nu för tiden finns som bekant inget av detta kvar och floden Ijse är en strimma av sitt forna jag men det vore intressant att följa den för att eventuellt kunna snoka upp några spår från svunna tider.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Investeringar…

Att öl är hetare än en grillad potatis i Sahara har väl inte undgått någon. Det poppar ständigt upp nya bryggerier överallt, så även i Belgien. Man har fullt sjå med att hålla sig uppdaterad. Det är inte nog med det, de befintliga rustar för en fortsatt ökande produktion och försäljning.

20131219-101040.jpg
Detta är Cantillons nya flasklina som levererades nu i veckan och det är bara en av alla denna bryggutrustningsbilder som postas på Facebook. Samma dag som ovanstående leverans fick ett annat Brysselbaserat bryggeri sin nya etiketteringsmaskin. Med tanke på alla kollabs Senne gör kommer denna mackapär inte få mycket rast och ro…

20131219-101632.jpg
Även de medelstora bryggerierna utökar och så är det säkert alla år men ovan nämnda trafik på sociala medier är större än någonsin. Tidigare i höstas gjorde Van Steenberge en mängd förändringar på bryggeriet och i början på maj satte St Bernardus in sex stycken lagringstankar på 660 hl/st!

20131219-130351.jpg
Grannbryggeriet Van Eecke, även det beläget i den lilla byn Watou* vill inte vara sämre och i oktober installerades en omfattande etiketteringsmaskin som kan etiketterna upp till 19000 75 cl-flaskor i timmen.

20131219-130825.jpg
Säkerligen är det fler bryggerier som rustar för nya marknader och större förfrågan, detta är bara ett axplock. Jag tycker utvecklingen är fantastisk och jag hoppas bara att ingen förköpet sig och att trenden håller i sig.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Nota bene att lilla Watou bara har 1700 invånare

Stockholm Beer 2013, del 3

Sista dagen av festivalen har dragit igång och som brukligt antar jag att 20000 pers ska in och konsumera några av världens bästa öl. Startfältet i år är imponerande på många plan och ibland bör även en belgofil som jag krypa till korset..

20131006-155058.jpg
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Brekeriet brygger öl som belgarna glömt att den fanns och hur den var. Jag ska göra mitt bästa för att göra Djurslöv till en belgisk exklav. Igår blev jag erbjuden Brekeriets Vielle* Saison och jag lovar att de vallonska gubbarna och tanterna som är födda på tidigt 1900-tal skulle börja gråta om de fick denna brygd till livs. Autenciteten i denna öl är väldigt nära urtypen av en Saison…

20131006-160106.jpg
Det vore trevligt att låta en av de mest kunniga i genren, Yvan de Baets, att prova denna superöl! Yvan som driver bryggeriet Brasserie de la Senne har själv bryggt en old-school-saison som heter Saison de la Senne.

20131006-160742.jpg
Det som skiljer en vanlig kommersiell saison möte dessa båda produkter är framförallt att de har en lägre alkoholhalt och har fler typer av jäststammar i sig, framför allt typer av vildjäststammar som den ordinära bryggaren räds! Om ni har möjlighet tycker jag att ni ska ta er till ölhall 1 och Brekeriets monter för att få en Vielle Saison till livs. Det är historia, genuinitet och tradition i ett glas!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*vielle är franska för gammal

Sessionöl…

…är i sig ett uttryck jag har lite svårt för men eftersom jag har fått en fråga om belgiska öl som matchar typen så får jag resignera. Uttrycket är inte fast förankrat i din belgiska ölfloran men när jag hör begreppet är det två bryggerier som kommer upp.

20130723-182553.jpg
För det första så är det Yvan de Baets bryggeri Senne som näst intill uteslutande gör sessionöl. Smakrika kreationer med relativt låg alkoholhalt och försvinnande goda. Förvisso mycket moderna, sett ur ett belgohistoriskt perspektiv. Det vill säga att de ofta är torra och har en relativt markerad beska.

20130724-204046.jpg
För det andra har vi det anrika bryggeriet Leroy från 1720. Det brygger en mängd klassiska belgiska öltyper som passar in i sessionölkategorin. Bland andra en sweet stout, en oud bruin, en la Belge och Belgiens enda Dortmunder! Leroy har även grymma lättöl i sin portfolio vilket inte är så vanligt.

20130724-213421.jpg
Vidare finns det ett gäng bryggerier som har sessionprodukter. Struise har några stycken och på bilden visas den senaste i raden, en sour ale på 3%. Alvinne har också gjort en svag suris tillsammans bland andra De Molen. Sist men inte minst vill jag nämna en sessionsasion från Belgoo som heter Saisonneke. Testa gärna om ni har möjlighet!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

FAQ

Jag får ofta frågor om vad man inte får missa eller vilka ställen man måste gå till. Ok, här kommer en snabb genomgång av några få men väl valda ställen. Belgiska pilsnerpang for dummies…

20130703-101226.jpg
I Bryssel måste man gå till Moeder Lambic Fontainas eller alternativt Bier Circus. Dessa två ställen är väl värda omvägar och om man har tid, ta gärna båda! Det kan även vara kul att besöka Delirium Village. Numer samsas åtta ställen i en gränd, så det kan vara mer party än en lugn ölstund men utbudet lockar! Om man vill uppleva ett traditionellt ölhak med historia i kvadrat så kan man gå till A la Mort Subite. Missa inte att gå över Grand Place, det är som att kliva in i ett rollspel. Här ligger också ett mikrobryggeriet Les Brasseurs de la Grand Place.

20130703-102539.jpg
I Bryssel kan jag även rekommendera ett besök på lambicbryggeriet Cantillon. För några månader sedan öppnade Senne. jag har inte varit där än och enligt utsago ska det vara lite svårt att hitta men den moderna ölen kan göra mödan värd. Tjugo minuter norr om Bryssel i Mechelen ligger Het Anker, de som brygger Carolusölen. De har en bra bryggpub med schysst käk.

20130703-103115.jpg
Tar man sig ända till Antwerpen ligger den grymmaste ölkrogen i världen. På Kulminator kan ni dricka öl från 70-talet till klassisk musik.
Tips och tricks. Säg gärna att ni är svenskar så att ni inte misstas för att vara amerikaner. Det kan visa sig gynnsamt. För att komma åt rariteter är det bra att alltid erbjuda ägaren ett glas av ölen ni beställer. Speciellt om ni går på det dyrare och udda registret. Det öppnar dörrar!
Hoppas ni får lite hjälp av detta och hör av er om det är något mer…
Trevlig resa.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Grisette mot grisette

Då var det gjort! Uppdraget slutfört. Belgien mot Sverige. Sennes (och Bluejackets) ‘Greyjacket’ versus Brekeriets ‘Grisette’. Sverige, vi har ett resultat!

20130512-102843.jpg
Jag kan lika väl krypa till korset direkt, varför humla med sanningen. Det råder inga tvivel om vem som är närmast urtypen som jag förstått hur den ska vara. Brekeriet sopar banan med Senne/Bluejacket. Sverige vinner matchen med 3-0. Förvånad? Ja, lite…

20130512-104620.jpg
Jag har tittat på de tre faktorerna utseende, doft och smak. Vad jag har förstått ska en grisette vara bärnstensfärgad och då råder det inget tvivel om vem som är närmast sanningen. Doften och näsan är mer tvetydig men tyvärr slår Sennes humlekropp igenom och den moderniteten avgör poängen. Det viktigaste och mest avgörande är självklart smaken. Även här är Brekeriet mest autentisk. Med hästlängder. Sennes variant är en modern humlad blond som i min bok inte är i närheten av en grisette. En god och habil öl, absolut, men historiskt korrekt, nä…

20130512-112429.jpg
Jag vet att Sennes bryggare Yvan de Baets skulle kunna göra mycket, mycket bättre eftersom han är en av de mest kunniga i ämnet. Jag tror att amerikanarna från Bluejacket har haft lite för mycket att säga till om helt enkelt. Utan att överdriva vill jag påstå att Brekeriets öl är den mest historiskt autentiska grisetten som ölmarknaden har sett på årtionden. Förutom de tre ovanstående faktorerna har de nämligen även hållet sig på en alkoholnivå som traditionen kräver. Hatten av! Åter igen imponeras jag av dessa bröders kunskap och produkter. Det ska bli ett nöje att presentera deras öl för Yvan de Baets…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Två tolkningar!

För några månader sig var den historiska öltypen Grisette näst intill obefintlig på marknaden. Däremot finns det ett ökat intresse för historiska ölsorter och framför allt en intention att göra dem så autentiska som möjligt. Skrubbe saluterar detta!

20130504-150133.jpg
Äntligen får jag chans att prova två Grisettevarianter mot varandra, två stycken som jag har fullt förtroende för! Yvan de Baets som driver Brasserie de la Senne är kanske den person som kan mest om öltypen i fråga och de svenska bröderna Ek som är närmare sanningen än vad de antagligen är medvetna om själva…

20130504-152023.jpg
‘Greyjacket’ är en kollab mellan just Senne och ett Washingtonbaserat bryggeri som heter Bluejacket och en liten farhåga jag har är att den är aningens mer humlad än vad som var gängse när det begav sig. Brekeriets variant är en minimal batch bryggd på hörsägen och deras tolkning av varianten. Dessa faktorer spelar mindre roll i sammanhanget eftersom jag är tämligen säker att båda produkterna är det närmaste ni kommer att komma ett orginal av typen.

20130504-153220.jpg
Nu är min tanke att presentera Brekeriets Grisette och deras magnifika Saison för Yvan nästa gång vi ses för ett eventuellt framtida samarbete. De skullen kunna skapa underverk tillsammans! Mot framtida segrar…

Vänligen/
Jens Skrubbe

…eller är belgisk Black, det nya svarta?

I en strid ström väller det in mörka varianter på ljus öl. Bra eller inte? Knappast innovativa namnval, eller? Att använda sig av ett redan inkört namn och sedan döpa en mörk öl till detsamma med ett tillagt ‘Black’ är lite lätt tycker jag. Den vanligast förekommande sorten är väl ‘Black IPA’ och nu finns det åtminstone en även i Belgien.

20130316-180551.jpg
Det ska erkännas att de flesta mörka crossoverölen ofta är kolabbs mellan två eller fler bryggerier. ‘Black in Japan’ eller ‘Kuro Oni’ som den också heter är ett samarbete mellan Yvan de Baets (Senne) och Luc ”Bim” Lafontaine (fd bryggmästare på Dieu du Ciel från Motreal). Den sistnämnde har ett nytt bryggprojekt på gång i Japan, därav namnet. Ölen hade klarat sig suveränt utan att kategoriseras som ‘Black IPA’…

20130316-180623.jpg
…och likadant är det med bastarden ‘Black Saison’. Seriöst, var det nödvändigt? Den första jag stötte på var en kollab mellan Sint Canarus och Baltimorebryggeriet Stillwater. ‘A Saison Darkly’ är ingen dålig öl men det är just ‘Black Saison’ jag hänger upp mig på och att den är kryddad med nypon, hibiskus och Schisandra bär gör den inte mer saisonig!

20130316-184136.jpg
Nästa oäkting bland saisonerna är ett samarbete mellan St Feuillien och San Diegobaserade Green Flash. Något mer traditionell men den är ju mörk.
Vidare så dyker det upp lite svarta triplar ibland. Vad är det för elände? Var sak ha sin plats och triplar är inte mörka i min värld. Tyvärr! Vi har exempelvis ‘Wieze Tripel Zoet Bruin’ men den jag främst har i åtanke är ‘Novice Tripel Black’ från Malheur. Nu är det ju så att det verkar finnas en färgkod i dessa öl eftersom det finns en blå variant också. Varför väva in det magiska tripelordet? Konstigt..

20130316-211538.jpg
Sist ut är undantaget som bekräftar regeln. Cantillon håller på att utveckla en öl som ska bli Zwanze 2014 eller 2015. Cantillon får göra vad de vill för mig, jag kommer aldrig att klandra dem för något. Det som är på gång nu är en spontanjäst stout, hur fantastiskt känns inte det. Ni måste förstå att den stouten kommer att bli den mest historiskt autentiska stout ni någonsin druckit! Jag längtar!

20130316-213538.jpg
Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Snygg presentation och hör Senne…

Jag har varit inne på bryggerier med mindre tilltalande etiketter innan. Nu är det dags att presentera ett bryggeri som har raka motsatsen! Estetiska, rena och mycket iögonfallande. Ett rakt formspråk och en tydlig identitet.

20130225-202815.jpg

Jag talar om Brasserie de la Senne som äntligen har kommit igång i Molenbeek, en av Bryssels förstäder.
Bryggeriet har varit igång sedan 2004 men det var först i december 2010 som man kunde flytta i sitt egna, nya bryggeri. Innan dess hade man varit utlokaliserad på och haft hjälp av andra bryggerier.

20130225-203001.jpg

Här brygger Yvan de Baets och Bernard Leboucq fantastiska, moderna belgiska ale som med belgiska mått mätt är relativt alkoholsvaga. Även om ölen ligger i framkant vad det gäller nymodighet så besitter bryggarna en gedigen kunskap vad det gäller historia och tradition. Åtminstone Yvan har varit med och skrivit i ett gäng böcker och öst ur sig artiklar.

20130225-203051.jpg

Det är som sagt inte bara etiketterna som har något rent och perfekt över sig utan även ölen. Den här fingertoppskänslan, petimetertänket och den extrema noggrannheten går igen genom hela verksamheten. Bryggeriet är skräddarsytt efter Yvans precisionstänk och stringenta hjärna. Om allt blir som jag vill kommer jag att besöka dem under senare delen av våren.
Se till att testa dessa öl, som ibland dyker upp i Sverige, när ni får chansen!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe