Eftersom vi skulle åka lite längre på lördagen fick vi stiga upp något tidigare. Så med endast en kopp kaffe innanför västen begav vi oss. Dagens äventyr började i Watou för ett besök på St Bernard och ett besök på Van Eecke.
Efter en standardtur med lite plus i kanterna tömde i stort sett butiken. Det blev något av våra medlemmars kännetecken efter bryggerivisningarna. Givetvis fick vi också testa ett par av bryggeriets produkter.
Dagen bjöd på strålande väder och efter St Bernard tog bussen oss den dryga kilometern in till det lilla Watous huvudtorg där det väntade lunch.
Jag hade sjukt stora förväntningar på denna lilla pärla till restaurang. Det skulle visa sig att de infriades och att detta blev den mest kulinariska upplevelsen på resan.
Restaurangen heter Cuvée Hommelhof och krögaren Stefaan Couttenye levererade med bravur! Mätta och belåtna blev vi mötta av vår guide som visade oss Van Eecke men först efter en liten promenad runt byn.
Åter igen handlades det friskt på bryggeriet och efter en valfri Van Eecke-öl bar det av till det mytomspunna Westvleteren. Ett tämligen fullbelagt In de Vrede mötte oss men till slut fann vi våra platser och kunde både få oss en öl till livs samt inhandla var sitt sexpack.
Efter en otroligt trevlig hemresa, där det bland annat inmundigades en mathusalem* St Bernardus Abt, vankades det mat på Restobieres och en liten krogrunda.
Söndagen bjöd mestadels på hemresa men innan den gick av stapeln tog vi bussen till en av Belgiens bästa ölbutiker för ytterligare lite ölshopping. Butiken har egentligen stängt på söndagar men de hade öppnat bara för oss och det var nog ingen dum idé. De hade även valt att koppla på ett fat Chouffe Soleil och det var en passande produkt i den gassande solen.
Efter diverse packande och plastande** bar det så av hemåt och som jag förstod det kommer det inte bli något problem att fylla nästa resa!
Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe
*Mathusalem rymmer 6 liter så hela bussen fick smaka. Alla fick även bidra med en slant och överskottet kommer att gå till något välgörande öländamål…
**Eftersom vi flög ner kommer Belgoklubbens samarbetspartner att ombesörja frakt, hemkörning och alkoholskattsbetalning.
För att exemplifiera mina tankar kan det nämnas att Duvelklonen Lucifer fått en mörk syster. Dock är det så att det är en ren fatprodukt och i skrivande stund finns inga planer på att sälja den på flaska. Ölen som egentligen ägs av Duvel Moortgat och som bryggs på licens av Het Anker är det senaste som dykt upp från Mechelens enda bryggeri. Vidare så har La Corne du Bois des Pendues utökat sin tvåölsrange med en mörk variant. Anar vi en trend, eller?
Belgisk öl enligt Skrubbe 