Pater, Prior och Abt…

I och med mitt quadrupelinlägg rann det till i kommentarsboxen på Facebook. Frågor, anmärkningar och medhåll kom från alla håll. Fredrik hade också den goda smaken att länka till Joris Pattyn som är en av de mest kunniga och välformulerade inom den belgiska ölsfären. Grym artikel!

20130529-205318.jpg
Det undrades också i vilket fack jag skulle placera Westvleteren XII om det nu inte var en quadrupel. Jag har hört och sett den kallas Abt, en term jag kan förlika mig med.
För att förtydliga mig själv är Abt inte en stil utan en benämning som används till kloster– och munköl. Likaså är det med epiteten Pater och Prior.

20130529-214040.jpg
Dessa tre namn är tagna från den katolska kyrkan och det är helt enkelt en rangordning bland munkarna och följaktligen blir det en rangordning av ölen. Om vi börjar med Pater (fader). Det är en vanlig enkel munk och öl som heter så är den lättaste, svagaste och minst komplexa i en serie som innehåller alla tre typer. Patern fungerar excellent som matöl. Därefter kommer Prior (prior) och den personen är klosterföreståndare för filialkloster eller andre man på större kloster. Öl med den benämningen är oftast mest balanserad av de tre, medelstark och bjuder något mer samt har en större smakvidd. Även dessa är bra till mat men klarar sig också som sällskapsöl. De kan även bli bättre i källan…

20130529-215529.jpg
Sist ut är Abt (abbot). Chefen över klostret som bara lyder under påven och gud. Självklart är abtölen den kraftigaste, smakrikaste och mest uttrycksfulla. Här knusslas det inte på ingredienser och resultatet blir en väldigt god öl! Definitivt lagringspotential. Går att dricka till mat men helst till choklad eller ost. Máximas grátias ago!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Statistik

Då var det dags att släppa mitt nördigaste inlägg någonsin! Ni som tycker jag är lika insnöad som en stuga i Karesuando i mitten på februari kanske ska sluta läsa nu…

20130429-100449.jpg
Vad jag själv inser när jag tittar på de här värdena och siffrorna är att det öppnar upp för en massa frågeställningar som jag inte har svar på (än) men som ändå är tillräckligt intressanta att yppa. Jag tänker skicka frågorna vidare till ett par av mina historiskt kunniga kontakter i Belgien och ser om de har möjlighet att ge några svar.

20130429-101313.jpg
Mina första iakttagelse i djungeln av statistik har jag snuddat vid tidigare och det är att trots att Belgien förlorar 1803 st bryggerier mellan 1910 och 1930 (från 3349* till 1546!) ökar produktionen med 80000 hl. Bara under första världskriget ryker det ca 1300 st. Jag förstår att utveckling, modernisering, bättre distribution och ökat ekonomiskt tänkande har något med det hela att göra men det är ändå anmärkningsvärt. I och med andra världskriget går Belgien under 1000 bryggerier och under fortsättningen av 1900-talet rasar siffran successivt för att landa i den absoluta bottennoteringen 1993 på futtiga 106 st bryggerier.

20130429-104232.jpg
Vidare är det noterbart att trots bryggeridöden är produktionen relativt från 1970 och framåt väldigt konstant med en försumbar skillnad på ca 1000000 hl. Det största dipparna i produktionen är (förutom under krigen) fyra år under 50-talet*. Vad beror det på? Det vore intressant att veta om det även är så i andra länder?
Tittar man på exportsidan har belgisk öl i stort ökat varje år sedan 1950 Då var det blygsamma 0,5% av produktionen som åkte över gränsen till dagens +60%. Dock hände det något då för redan 1956 hade exportsiffrorna ökat till 5% och på den vägen är det. Vad hände? Marknadsföring? Ökad turism?

20130429-110803.jpg
Vänder man på steken och tittar på import av öl till Belgien finns det ett anmärkningsvärt undantag! Mellan 1973 och 1979 importeras det mer öl än någonsin till Belgien. För första och ända gången under hela 1900-talet plockar man in över 10000000 hl utländsk öl. Varför? Vad hände i Belgien då? ”Det är som att plocka med sig kol till England”…**

20130430-105642.jpg
Slutligen vill jag bar delge er några charmiga små historiska export och importsiffror om utbytet mellan Sverige och Belgien. I statistiksammelsuriumet kan man utläsa att under en tioårs period mellan 1985 och 1994 minskar importen av belgisk öl med hälften vilket kan tyckas underligt eftersom vi faktiskt får importera den starka belgiska ölen på 90-talet men mer glädjande ur vår synvinkel är att under samma period så ökar den belgiska importen av svensk öl från minimala 400 liter till 11300 liter! Heja, heja. Sedan des har den ökat markant och om jag får verka och får jag igenom mina idéer under kommande år ska jag se till att det ökar än mer!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*1951, 1954, 1955 och 1956

**citat: Joris Pattyn. Belgisk tandläkare, ölkonnässör och en av världens bästa smaklökar…