Julölens glada tid!

Imorgon fyller Systembolaget sina hyllor med den första stora portionen julöl som ska förgylla våra kommande julbord. Det brukar tack och lov, åtminstone bland de belgiska, dyka upp några fler innan det är dags för dopparedagen.

Av de fyra belgarna som tittar förbi imorgon är tre av dem lika traditionsenliga om Kalle Anka på julafton eller amen på julottan. Som jag brukar skriva är det inte något fel på dessa produkter men jag tycker det börjar bli lite tjatigt och framförallt orättvist gentemot alla andra belgiska jul- och vinterprodukter.

Åter igen får vi stifta bekantskap med de två mörka vintervärmarna Gouden Carolus Christmas och N’Ice Chouffe, där den första är ett anisspäckat kraftpaket från Het Anker och den andra är en timjan- samt pomeranskryddad smakbomb från Brasserie d’Achouffe (Duvel/Moortgat). Nummer tre är den glögglikande Liefmans Glühkriek från Liefmans (Duvel/Moortgat) som med sin sötsyrliga framtoning just ska serveras varm och gärna med pepparkakor till.

Nykomlingen i denna kvartett är den bärnstensfärgade klosterölen från bryggeriet Haacht vid namn Tongerlo Christmas eller Tongerlo Pax som den heter i hemlandet. Dock är det verkligen inte en nykomling på marknaden även om den sen ett par år tillbaka har fått ny kostym och inramning. I sin mjuka och karamelliga framtoning tror jag den kan finna en publik som njuter denna till framförallt högtidens söta smaker.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Pater, Prior och Abt…

I och med mitt quadrupelinlägg rann det till i kommentarsboxen på Facebook. Frågor, anmärkningar och medhåll kom från alla håll. Fredrik hade också den goda smaken att länka till Joris Pattyn som är en av de mest kunniga och välformulerade inom den belgiska ölsfären. Grym artikel!

20130529-205318.jpg
Det undrades också i vilket fack jag skulle placera Westvleteren XII om det nu inte var en quadrupel. Jag har hört och sett den kallas Abt, en term jag kan förlika mig med.
För att förtydliga mig själv är Abt inte en stil utan en benämning som används till kloster– och munköl. Likaså är det med epiteten Pater och Prior.

20130529-214040.jpg
Dessa tre namn är tagna från den katolska kyrkan och det är helt enkelt en rangordning bland munkarna och följaktligen blir det en rangordning av ölen. Om vi börjar med Pater (fader). Det är en vanlig enkel munk och öl som heter så är den lättaste, svagaste och minst komplexa i en serie som innehåller alla tre typer. Patern fungerar excellent som matöl. Därefter kommer Prior (prior) och den personen är klosterföreståndare för filialkloster eller andre man på större kloster. Öl med den benämningen är oftast mest balanserad av de tre, medelstark och bjuder något mer samt har en större smakvidd. Även dessa är bra till mat men klarar sig också som sällskapsöl. De kan även bli bättre i källan…

20130529-215529.jpg
Sist ut är Abt (abbot). Chefen över klostret som bara lyder under påven och gud. Självklart är abtölen den kraftigaste, smakrikaste och mest uttrycksfulla. Här knusslas det inte på ingredienser och resultatet blir en väldigt god öl! Definitivt lagringspotential. Går att dricka till mat men helst till choklad eller ost. Máximas grátias ago!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe