Duvel på burk!

Trendkänsliga Duvel/Moortgat hänger på alla de bryggerier som väljer att satsa på burkar och släpper sin flaggskeppsprodukt Duvel på denna förpackning.

  

I ärlighetens namn är det inte den vanliga ‘vita’ Duvelen på 8,5% som lanseras utan den variant som går under namnet Duvel Single Fermented och som släpptes på fat i oktober 2008. Burkvarianten är dessutom torrhumlad med Citra vilket var den humlesort som vann Duvel Tripel Hop-tävlingen för två år sedan. Denna burkade Duvelvariant är tänkt för export och jag anar att den landar mestadels i USA och Asien.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe      

Maredsous Extra

Klosterölen från Maredsous kommer alltid ha en given plats i mitt hjärta. Dels för att det var Maredsous 6 som fick mig att upptäcka den belgiska ölfloran och dels för den ständiga jakten efter min heliga graal Maredsous 9  

Dessa klosterprodukter bryggs sedan 1963 av Duvel/Moortgat men till skillnad från många andra kloster är fortfarande Benedictinerklostret Maredsous i Denée från 1878 fortfarande verksamt. Idag blev jag varse att den unika munkölen Maredsous Extra som bryggeriet producerar åt munkarna har sedan slutet av november 2017 sålts till vissa utvalda krogar. Maredsous Extra är endast en fatprodukt och det är en snällare (5,6%) samt ofiltrerad variant av ovan nämnda Maredsous 6. Självklart slängde jag mig på luren och kontaktade min säljare av Maredsous produkter  för detta vill jag bara ha…   

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Liefmans Goudenband Barrel Aged

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. För att vara så stora som Duvel/Moortgat är måste man ändå ge dem en eloge för en ständig ström av nya produkter. Alla bryggeriets olika enheter släpper med jämna mellanrum nya brygder och nu är det åter igen Liefmans tur. Denna gången låter det bra mycket mer intressant än det gjorde i våras.

  
Denna gång ha Liefmans valt att lägga deras prestigeprodukt Liefmans Goudenband på Pinot Noir-fat i 40 veckor. Den nya brygden heter följdaktligen Liefmans Goudenband Barrel Aged och klockar in på hela 9,5%. Enligt bryggeriet har resultatet överträffat deras vildaste fantasier. Till en början känner man lätt rostad ek, vanilj, mandel och mogna bananer som vidare går över i robusta, mogna samt syrliga smaker. Mot slutet ger vinfatet ölen toner av vinbär och hela brygden genomsyras av väl avvägd balans mellan alla dessa komponenter. Jag tycker det låter hur härligt som helst men så är jag också en stor fan av den vanliga Goudenbanden.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Gränsöverskridande…

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. För att vara så stora som bryggeriet Duvel/Moortgat är ryggar de inte för att utveckla sig, sin ölportfölj och leta nya vägar. De vilar sannerligen inte på gamla lagrar utan hittar ständigt på nya produkter, nya tillvägagångssätt, nya partners och nya grepp.  

 Det senaste i raden av upptåg är en samarbetsöl med det nederländska och Amsterdambelägna bryggeriet ‘T Ij. Det kan tyckas anmärkningsvärt att en så stor jätte som Duvel/Moortgat väljer att brygga med det betydligt mindre ‘T Ij men belgarna har visat intresse för nederländarna innan och har även aktier i bryggeriet.

  
Nåväl, det förtar inte att de kommer att brygga ett gemensamt skötebarn i ytterst modern anda och långt ifrån det traditionellt belgiska. Ölen ska bryggas på Duvel/Moortgats anläggning i Puurs strax norr om Bryssel och det kommer att bli en svart råg-IPA. Brygden är döpt till ‘T El van de Duivel och smyckad i Hin Håles färger klockar den givetvis in på 6,66%. Den kommer att ha premiär i Nederländerna för att sedan distribueras via de respektive bryggeriers kanaler och om ölen inte blir alltför populär menar bryggerierna att det är en engångsbrygd så vill man testa den gäller det att hålla sig framme…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe 

En in och en ut…

Idag har Systembolaget haft höstens stora hyllbytardag, dvs att butikens standardsortiment har bytts ut till viss del. För oss belgofantaster innebär det att en trotjänare förvinner och en mer modern belgoblond får chansen. Vi börjar med den goda nyheten i dubbel bemärkelse…

   
Från och med klockan 10 i nådens år 2017 kan man närhelst man behagar (förutsatt att butiken är öppen) inhandla den fenomenala moderna belgiska blonden Zinnebir. Detta är i mångt och mycket bryggeriet De la Sennes ‘pièce de récistance’ och för övrigt bryggeriets första kommersiella produkt när de drog igång för tretton år sedan. Den blonda, välbalanserade pjäs går sannerligen inte av för hackor!

 Lika glad som jag är att Zinnebir tittar in, lika bedrövad är jag att Maredsous 6 (Blonde) försvinner. Jag ska erkänna att jag inte bidragit överdrivet mycket det senaste året för att bibehålla denna mjuka klosterblond i sortimentet men detta var min första kärlek i den omfattande belgiska ölfloran. För sjutton år sedan möttes vi och jag föll pladask, utan den hade jag antagligen inte suttit här en fredagseftermiddag och plitat på mina små alster. Detta är också den öl vi säljer mest av på jobbet och jag vet att det har varit en inkörsport för mången dryckesintresserad. Eftersom jag serverat ca 100000 Maredsous 6 på fat under mina 16 år har denna Duvel/Moortgat-produkt en speciell plats i mitt hjärta…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

En liten reflektion…

De tre senaste somrarna har jag tillbringat på olika ställen i Italien och skadad som jag är letar jag efter belgisk öl eller fragment av dessa. Det finns belgiskt utbud, på ett eller annat sätt, på väldigt många platser och allt som oftast blir man förvånad att och framförallt vad som dyker upp på hyllorna.

  
Igår började jag rannsaka minnet och försöka komma ihåg vilken av de belgiska ölen jag stött på mest under dessa år. Det är lätt att tro att det skulle vara något från AB InBev (t.ex Leffe, Hoegaarden eller Stella Artois) eller Alken-Maes/Heineken (t. ex. Grimbergen eller Maes Pils) men även om de är representerade i mängder är det inte dem. Det är inte heller något från Du Bocq (t.ex. Blanche de Namur och Corsendonk) som är väldigt populärt i Italien utan den vinnande ölen (enligt vad jag sett) kommer från Duvel/Moortgat…

  
…men det är inte flaggskeppsölen Duvel jag mött mest utan den härliga blonden La Chouffe som bryggs på Brasserie d’Achouffe (vilka Duvel/Moortgat förvärvade 2007)! Jag har funnit denna på de mest obskyra ställen runt om i Italien och jag blir lika glad varje gång. Tänk att denna ofiltrerade gyllene brygd som såg dagens ljus 1982, i en då näst intill okänd by i Ardennerna, numer finns att tillgå på Italiens skummaste tobaksaffärer, de dolda bagerierna och små livsbutiker belagda på bakgator som inte finns på Google Maps.

  
Om Chris Bauweraerts och Pierre Gobron hade sagt detta för 37 år sedan skulle folk ha trott att de var galna men ibland överträffar livet sig själv och här sitter jag nu och njuter av denna härliga blonde, som fått behålla det mesta av sin karaktär trots att de blivit uppköpta, i 27 gradig värme och lyssnar på skrattmåsarna. Fantastiskt!

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Jag är minst sagt skeptisk!

I dessa tidevarv dyker det ständigt upp ny öl och vissa av dem lockar medans andra av dem inte. Idag nåddes jag av en brygd som tillhör det senare. Trots min fäbless för belgisk öl har jag tidigare erkänt att jag inte är fötjust i allt de gör men det ska tilläggas att jag inte försöker döma något innan jag provat det eller på hörsägen. 

 Detta är den tredje nya prodkten som koncernen Duvel/Moortgat lanserar på kort tid, vilket i sak är väldigt kul. De tidigare två är Cherry Chouffe Rouge och Duvel Barrel Aged som jag hoppas på att få prova under ZBF. Risken finns att även denna produkt, som är framtagen på Liefmans, kommer att finnas där och då får jag helt sonika ta tjuren vid hornen.

  
Nå, vad är det för produkt som skrämmer mig så? Jo, det är så att Liefmans söta serie öl, med Liefmans Fruitesse i spetsen, har fått ytterligare ett syskon som går under namnet Liefmans Yell’Oh. Detta nya öl är en hejdlös fruktsallad bestående av lime, äpple, fläder, basilika och ananas. Får de balans i detta är det bara att applådera men som sagt är jag skeptisk samt att jag undrar verkligen vad Rosa Merckx tycker om det senaste tillskottet?

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Duvel rustar sig…

…sannerligen för 2017 och för framtiden. Här vilas det inte på några lagrar eller säkra kort utan man försöker hänga på trender och utveckla sig efter bästa förmåga. Igår kunde jag berätta om en körsbärsmacererad Mc Chouffe med namnet Cherry Chouffe Rouge och idag blev jag varse det ‘djävulska’ bryggeriets senaste projekt!

  
Sedan i november 2016 har Duvel/Moortgat låtit lagra sitt flaggskeppsöl Duvel på ekfat från bourbonproducenterna Four Roses och Buffalo Trace. Ölen har fått namnet Duvel Barrel Aged och beräknas vara klar i april/maj. Bryggeriet är noga med att säga att detta är ingen öl man stressar fram utan att den ska få ta sin tid men min förhoppning är att de har den på ZBF sista helgen i april. För om jag var aningens tveksam till gårdagens produkt finner jag denna högintressant!

  
Den färdiga brygden kommer endast att finnas på 75 centilitersflaska och den kommer att klocka in på 10-11 %. Imorgon är det jag som mejlar både min kontakt på bryggeriet samt den svenska återförsäljaren för denna produkten vill jag ha Sverigelanseringen på!

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Chouffefamiljen växer…

Sedan Duvel/Moortgat tog över Achouffe 2007 har det dykt upp en ny eller nyproducerad nedlagd produkt med ungefär 2 års mellanrum. Nu är det dags igen…


Den nya ölen heter Cherry Chouffe Rouge och den testkörs till en början på den franska marknaden för att avgöra om den är något för bryggeriet att satsa på. Jag måste erkänna att jag är en aning skeptisk men självklart ska jag göra allt för att komma över en flaska. Som brukligt har bryggeriet en söt historia om hur denna brygd uppstod och det här med storytelling har de alltid varit väldigt bra på.


Enligt bryggeriet plockar de alltid en avsevärd mängd moreller (körsbär) som de lagrar på vinden och just i år var skörden så stor att golvet brast och bären föll ner i ett kar bestående av Mc Chouffe. Detta noterades inte förrän det var dags att provsmaka ölen och mäkta förvånade fann de öl som gnistrade i rött, med läcker doft och fruktig smak. Resultatet föll bryggmästaren i smaken och han beslöt sig för att buteljera denna nya produkt…


Som sagt får vi se om den mottas väl av fransmännen och om produkten får fortsatt förtroende. Omdömena än så länge är hyfsade och det som möjligen talar för denna ölen gentemot liknande brygder jag provat är den relativt höga styrkan på 8% samt att de valt Mc Chouffe som basöl men jag är rädd att det inte räcker…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Så kan det gå…

För 10 dagar sedan skrev jag om att familjebryggeriet Bosteels var till salu. Då stod det, enligt de källor jag hade, mellan Duvel/Moortgat och Heineken. Efter några dagar drog sig Duvel/Moortgat ur affären eftersom de ansåg att priset var för högt.

  
Då trodde jag, likt många andra, att det belgiska bryggeriet med en årsproduktion på 145000 hl skulle falla i händerna på den nederländska bryggerijätten men ack vad jag bedrog mig…

  
Idag stod det klart att vinnaren i budgivningen om Bosteels blev ingen mindre än världens största bryggerikoncern AB InBev. Hur och varför är oklart men båda bryggerierna har bekräftat detta faktum. Klart är också att Bosteels blir kvar på sin nuvarande plats i staden Buggenhout och att Antoine Bosteels stannar som VD. Prislappen är dock hemlig…

Å ena sidan känns det skönt att Bosteels förblir belgiskt men å andra sidan känns det sådär att AB InBev slår klorna i ytterligare ett bryggeri. För mig innebär denna affär att om jag ska fortsätta att servera Bosteelsprodukterna Kwak och Tripel Karmeliet på jobbet får jag köpa dem från en ny leverantör. Hoppas bara att ölen bibehåller samma kvalitet vilket jag förvisso inte har några skäl att tvivla på…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe