Det händer ganska ofta att jag skriver om bryggeriet Cantillon och det händer lika ofta att jag förutsätter att alla vet vad Cantillon är och vilken historia jag de har. Nu har jag förstått att så inte är fallet och tänkte ge er en kort sammanfattning om det Brysselbaserade lambicbryggeri.
Cantillon är idag en världsledande lambicinstutition, många surölsälskares våta dröm samt ett av Bryssels stora landmärken och turistattraktioner. Annat var det i februari 1900 när Paul Cantillon öppnade det som idag anses vara ett av jordklotets bästa bryggerier. Då var Bryssel fullt av lambicbryggerier och till en början var Paul endast en lambicblandare. Detta ändrades först 1937 när Cantillon tog steget att börja brygga sina egna lambicer och fortgår än idag, i vissa fall med samma utrustning som då.
Åren som följde levde bryggeriet en berg-och-dalbane-tillvaro men stoiskt höll de fast vid ett notoriskt kvalitetstänkande trots nya influenser och genvägar. Slutligen stod Pauls son Marcel ensam kvar vid rodret men 1969 hade även hans ambition börjat sina. Tack och lov hade Marcels dotter Claude träffat läraren Jean-Pierre Van Roy som sa upp sig från sitt dåvarande jobb för att bli lambicbryggare på heltid. Detta blev räddningen för Cantillon och efter några hundår under tidigt 70-tal fick Cantillon museumstatus 1978 vilket hjälpte att hålla bryggeriet över ytan. Trots ett glättigt men tuftt 80-tal höll Jean-Pierre hårt på traditionen och vägrade tumma på varken ingredienser, autencitet eller produktion plus att under deciennets sista år började hans son Jean Van Roy att hjälpa till.
Med åsnors envishet och trogna klienter fortgick 90-talet och strax efter millennieskiftet var det dags för pappan att kliva åt sidan. 2001 axlade Jean bryggeriets mantel och några år senare visade det sig att trägen vinner. Från mitten av 2000-talet har Cantillon gått som tåget och trots expansion räcker inte deras magiska brygder till alla som vill ha dem. Hittar ni Cantillon bör ni investera i dem och att åka till Bryssel utan att besöka detta anrika bryggeri får nästan ses som ett kardinalfel.
Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe