En liten reflektion…

De tre senaste somrarna har jag tillbringat på olika ställen i Italien och skadad som jag är letar jag efter belgisk öl eller fragment av dessa. Det finns belgiskt utbud, på ett eller annat sätt, på väldigt många platser och allt som oftast blir man förvånad att och framförallt vad som dyker upp på hyllorna.

  
Igår började jag rannsaka minnet och försöka komma ihåg vilken av de belgiska ölen jag stött på mest under dessa år. Det är lätt att tro att det skulle vara något från AB InBev (t.ex Leffe, Hoegaarden eller Stella Artois) eller Alken-Maes/Heineken (t. ex. Grimbergen eller Maes Pils) men även om de är representerade i mängder är det inte dem. Det är inte heller något från Du Bocq (t.ex. Blanche de Namur och Corsendonk) som är väldigt populärt i Italien utan den vinnande ölen (enligt vad jag sett) kommer från Duvel/Moortgat…

  
…men det är inte flaggskeppsölen Duvel jag mött mest utan den härliga blonden La Chouffe som bryggs på Brasserie d’Achouffe (vilka Duvel/Moortgat förvärvade 2007)! Jag har funnit denna på de mest obskyra ställen runt om i Italien och jag blir lika glad varje gång. Tänk att denna ofiltrerade gyllene brygd som såg dagens ljus 1982, i en då näst intill okänd by i Ardennerna, numer finns att tillgå på Italiens skummaste tobaksaffärer, de dolda bagerierna och små livsbutiker belagda på bakgator som inte finns på Google Maps.

  
Om Chris Bauweraerts och Pierre Gobron hade sagt detta för 37 år sedan skulle folk ha trott att de var galna men ibland överträffar livet sig själv och här sitter jag nu och njuter av denna härliga blonde, som fått behålla det mesta av sin karaktär trots att de blivit uppköpta, i 27 gradig värme och lyssnar på skrattmåsarna. Fantastiskt!

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Belgiska inslag…

…i Italien. Hela semestern har jag roat mig med att leta efter brottstycken av Belgien och detta är vad jag fann.

   

  

  

I sanningens namn är jag väl en aning skadad och denna typ av skattjakt är något som kommer lite av sig självt och det är inget jag kan göra något åt…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Från tradition till kommers…

Om vi flyttar oss tillbaka till 2007 ser vi ett Duvel/Moortgat som precis har köpt Achouffe och för diskussioner med dem om att de ska återuppta sina fruktölsprojekt från 80-talet. Exempelvis blandade bryggeriet La Chouffe med hallon till en nederländsk krog.

  

Under pågående förhandlingar går ödet in och räddar Achouffe från att ånyo plocka upp sina ‘ungdomsprojekt’ trots den påstridiga nya ägaren. Det som händer är följande. I slutet av december 2007 försätts Liefmanskoncernen (Riva) i konkurs på grund av att man spenderat för mycket aktiekapital på en ny flasklina. Plötsligt ser Duvel/Moortgat sin chans att få sina avsknade fruktöl utan att behöva tvinga det lilla nyförvärvade bryggeri från Ardennerna.

 

Efter nya omfattandeförhandlingar med belgiska skatteverket och Liefmans/Riva står Duvel/Moortgat som lyckliga ägare till ett nytt bryggeri och en diger portfölj öl under 2008. Eftersom det är Liefmansprodukterna man är ute efter läggs vissa produkter ner medan andra säljs eller ges bort. Exempelvis får Het Anker i Mechelen leasa Duvelklonen Lucifer samt att de får tillstånd att brygga den anrika veteölen Dentergems Wit förutsatt att de bara säljer den på export.

  

Varumärket Straffe Hendrik går tillbaka till den återuppstartade bryggpuben Halve Maan i Brugge. Duvel/Moortgat väljer också att lägga ner bryggeriet i Dentergem för att efter omfattande renoveringar att flytta tillbaka Liefmans till dess ursprungliga bryggeriet i Oudenaarde. 

  

Till en början tycker jag produkterna är fräschare, bättre och med den gamla tidens syra jämfört med de sista åren i egen regi när ölen förvandlades till en enklare och tråkigare produkt. Etiketterna görs om och saneras en aning i Liefmans produktflora. Duvel/Moortgat väljer ändå att behålla en av de lite sötare och publikvänligare fruktvarianterna som man döper till Fruitesse. 2009 väljer man att satsa hårt på den senare och det är någonstans där Mammon börjar ta över detta anrika bryggeris historia som sträcker sig från 1679.

  

Kampanjen Liefmans on the Rocks blir en megasuccé både i Belgien och utomlands. Faktum är att det säljer så bra att Duvel/Moortgat nyligen har investerat i ytterligare en lagringstank på hela 1500 hl. Traditionalister som jag gråter en smula vid tanken. Nästa slag mot oss konservativa lanserades också i år och i sak är det kanske inte så farligt men visst stör det.

  

Duvel/Moortgat har tror sig ånyo ha hittat ett sätt att tjäna mer pengar på Liefmans produkter genom att ta bort den charmiga 37,5 centilitersflaskan och ersätta den med den behändigare 33:an. Trist men smart, antar jag. Nu ber jag Duvel/Moortgat att sluta försöka hitta fler sätt att suga ut detta anrika bryggeri, jag menar att pengar det tjänar ni ändå! 

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Chateau d’YChouffe

Nu har gnomerna från Ardennerna gjort något storslaget igen. Härom veckan släppte Achouffe en hybrid mellan 60% La Chouffe och 40% dessertvinsmust*. Endast 12000 flaskor har producerats och de tenderar att försvinna fort…

20131218-100957.jpg
Enligt bryggeriet var det när den lille La Chouffevätten Marcel (ja, han heter faktiskt så) var på semester i Bordeaux som idén föddes. Där träffade Marcel vinodlande gnomer och efter en rundtur på deras 66* ha stora vingård beställde han vinmust hem till Belgien. Väl tillbaka blandades den tillsammans med La Chouffe och voilà, en 9%-ig apertifbrygd var född.

20131218-102040.jpg
‘Ölen’ finns på 75 cl eller på magnumbutelj. Dock verkar det som den fortfarande är lite för ung att konsumera och behöver nog några år i källaren. Den står på min önskelista över nya öl att testa och jag ser fram emot ett möte…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Olle Andersson Widén (sommelierstuderande på Grythyttan) förklarar. Musten kommer från Chateau Du Cros vilka producerar ett dessertvin i Loupiac. Odlingen består av 90% Semillon, 5% Sauvignon Blanc, 5% Muscadelle.

Vättar på loftet…

Igår fick jag en fråga av Fredric och efter närmare eftertanke tyckte jag det passade som ett inlägg. Frågan löd var La Chouffes fascination för tomtar kommer ifrån?

20130523-011231.jpg
Jag brukar säga till gästerna i baren som anklagar den lille luvmannen för tomte att:
-Det är ingen tomte, det är en vätte. Tomtar finns bara till jul medan vättar finns året om.
Min enda förklaring till denna hysteri är att området i Ardennerna där bryggeriet Achouffe ligger är det otroligt populärt med trädgårdstomt.. förlåt, trädgårdsvättar, rådjur, väderkvarnar och allehanda trädgårdsutsmyckningar. Jag har sett trädgårdar som är helt belamrade med denna typer av pynt. När bryggeriet bildades 1982 behövde man en maskot och då låg dessa små gnomer nära till hands.

20130523-011323.jpg
Som synes har bryggeriet växt och sedan 2006 är det inkorporerat i Duvel/Moortgatkoncernen. Tack och lov har det inte påverkat produkterna något nämnvärt. En La Chouffe är fortfarande en La Chouffe. Snarare har fler kommit i kontakt med det lilla otillgängliga bryggeriet och följden har blivit att Achouffes öl finns på småflaskor vilket ökat kundkretsen avsevärt!

20130523-011848.jpg
Fusionen innebar också att grundarna Chris Bauweraerts och Pierre Gobron fick en rejäl pension och kunde ägna sig åt det de egentligen vill nämligen att flyga radiostyrda flygpl… förlåt, Chouffeplan!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe