Julölens glada tid!

Imorgon fyller Systembolaget sina hyllor med den första stora portionen julöl som ska förgylla våra kommande julbord. Det brukar tack och lov, åtminstone bland de belgiska, dyka upp några fler innan det är dags för dopparedagen.

Av de fyra belgarna som tittar förbi imorgon är tre av dem lika traditionsenliga om Kalle Anka på julafton eller amen på julottan. Som jag brukar skriva är det inte något fel på dessa produkter men jag tycker det börjar bli lite tjatigt och framförallt orättvist gentemot alla andra belgiska jul- och vinterprodukter.

Åter igen får vi stifta bekantskap med de två mörka vintervärmarna Gouden Carolus Christmas och N’Ice Chouffe, där den första är ett anisspäckat kraftpaket från Het Anker och den andra är en timjan- samt pomeranskryddad smakbomb från Brasserie d’Achouffe (Duvel/Moortgat). Nummer tre är den glögglikande Liefmans Glühkriek från Liefmans (Duvel/Moortgat) som med sin sötsyrliga framtoning just ska serveras varm och gärna med pepparkakor till.

Nykomlingen i denna kvartett är den bärnstensfärgade klosterölen från bryggeriet Haacht vid namn Tongerlo Christmas eller Tongerlo Pax som den heter i hemlandet. Dock är det verkligen inte en nykomling på marknaden även om den sen ett par år tillbaka har fått ny kostym och inramning. I sin mjuka och karamelliga framtoning tror jag den kan finna en publik som njuter denna till framförallt högtidens söta smaker.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Liefmans Goudenband Barrel Aged

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. För att vara så stora som Duvel/Moortgat är måste man ändå ge dem en eloge för en ständig ström av nya produkter. Alla bryggeriets olika enheter släpper med jämna mellanrum nya brygder och nu är det åter igen Liefmans tur. Denna gången låter det bra mycket mer intressant än det gjorde i våras.

  
Denna gång ha Liefmans valt att lägga deras prestigeprodukt Liefmans Goudenband på Pinot Noir-fat i 40 veckor. Den nya brygden heter följdaktligen Liefmans Goudenband Barrel Aged och klockar in på hela 9,5%. Enligt bryggeriet har resultatet överträffat deras vildaste fantasier. Till en början känner man lätt rostad ek, vanilj, mandel och mogna bananer som vidare går över i robusta, mogna samt syrliga smaker. Mot slutet ger vinfatet ölen toner av vinbär och hela brygden genomsyras av väl avvägd balans mellan alla dessa komponenter. Jag tycker det låter hur härligt som helst men så är jag också en stor fan av den vanliga Goudenbanden.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Rosa Merckx 

Om jag förstått det hela rätt fyller en bryggarikon och en bryggarpionjär år idag. Eftersom det florerar olika uppgifter om hur många år personen i fråga blir låter jag mig nöjas med att detta föredöme blir 90+ vilket får betraktas som en aktningsvärd ålder i en hård profession.

  
Låt mig få presentera och gratulera Rosa Merckx. Denna galanta kvinna var Belgiens första kvinnliga bryggmästare och styrde Liefmans under 35 år mellan 1972 och 2007 när Duvel/Moortgat tog över. Emellertid har hon inte släppt sitt skötebarn helt utan hon besöker bryggeriet alla dagar hon har möjlighet.

  
Rosa startade sin 61 år långa karriär på bryggeriet som sekreterare 1946 och trots allt som hänt under dessa år har hon alltid varit trogen sin kära Liefmans. I takt med att åren gick jobbade hon upp sig och när Liefmans bryggmästare hastigt gick bort 1972 var det ingen som kunde jobbet bättre eller visste mer än Rosa så jobbet gick till henne, detta trots att hon inte var utbildad bryggare. Rosa lever efter devisen:

”Lyssna inte på vad männen säger utan gör som de gör…”

Det skulle visa sig fungera väldigt bra och i mer än tre decennier styrde alltså  Rosa detta Oud Bruin-producerande bryggeri i Oudenaarde.

  
Nu för tiden pryder Rosas siluett den relativt nya produkten Liefmans Fruitesse och hon har haft ett finger med i spelet redan från de första fruktvarianterna av Liefmans. Trots detta är Rosas egen favorit bland de egna produkterna den högt ansedda Liefmans Goudenband och likt många belgare menar hon att hennes goda vigör och hälsa beror på att hon dricker lite öl varje dag. 

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Från tradition till kommers…

Om vi flyttar oss tillbaka till 2007 ser vi ett Duvel/Moortgat som precis har köpt Achouffe och för diskussioner med dem om att de ska återuppta sina fruktölsprojekt från 80-talet. Exempelvis blandade bryggeriet La Chouffe med hallon till en nederländsk krog.

  

Under pågående förhandlingar går ödet in och räddar Achouffe från att ånyo plocka upp sina ‘ungdomsprojekt’ trots den påstridiga nya ägaren. Det som händer är följande. I slutet av december 2007 försätts Liefmanskoncernen (Riva) i konkurs på grund av att man spenderat för mycket aktiekapital på en ny flasklina. Plötsligt ser Duvel/Moortgat sin chans att få sina avsknade fruktöl utan att behöva tvinga det lilla nyförvärvade bryggeri från Ardennerna.

 

Efter nya omfattandeförhandlingar med belgiska skatteverket och Liefmans/Riva står Duvel/Moortgat som lyckliga ägare till ett nytt bryggeri och en diger portfölj öl under 2008. Eftersom det är Liefmansprodukterna man är ute efter läggs vissa produkter ner medan andra säljs eller ges bort. Exempelvis får Het Anker i Mechelen leasa Duvelklonen Lucifer samt att de får tillstånd att brygga den anrika veteölen Dentergems Wit förutsatt att de bara säljer den på export.

  

Varumärket Straffe Hendrik går tillbaka till den återuppstartade bryggpuben Halve Maan i Brugge. Duvel/Moortgat väljer också att lägga ner bryggeriet i Dentergem för att efter omfattande renoveringar att flytta tillbaka Liefmans till dess ursprungliga bryggeriet i Oudenaarde. 

  

Till en början tycker jag produkterna är fräschare, bättre och med den gamla tidens syra jämfört med de sista åren i egen regi när ölen förvandlades till en enklare och tråkigare produkt. Etiketterna görs om och saneras en aning i Liefmans produktflora. Duvel/Moortgat väljer ändå att behålla en av de lite sötare och publikvänligare fruktvarianterna som man döper till Fruitesse. 2009 väljer man att satsa hårt på den senare och det är någonstans där Mammon börjar ta över detta anrika bryggeris historia som sträcker sig från 1679.

  

Kampanjen Liefmans on the Rocks blir en megasuccé både i Belgien och utomlands. Faktum är att det säljer så bra att Duvel/Moortgat nyligen har investerat i ytterligare en lagringstank på hela 1500 hl. Traditionalister som jag gråter en smula vid tanken. Nästa slag mot oss konservativa lanserades också i år och i sak är det kanske inte så farligt men visst stör det.

  

Duvel/Moortgat har tror sig ånyo ha hittat ett sätt att tjäna mer pengar på Liefmans produkter genom att ta bort den charmiga 37,5 centilitersflaskan och ersätta den med den behändigare 33:an. Trist men smart, antar jag. Nu ber jag Duvel/Moortgat att sluta försöka hitta fler sätt att suga ut detta anrika bryggeri, jag menar att pengar det tjänar ni ändå! 

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Grattis starke Henrik!

Idag har Henrik namnsdag och det är ett namn med stark anknytning till ett anrikt bryggeri i Brugge. Halve Maan har anor sedan 1564 men det är på riktigt när den förste i raden av ‘Henrikar’ (Leon Maes) drar igång 1856. Tiden flyter likt ölen och Henrik två, tre och fyra passerar till nummer fem blir en Véronique…

20130119-211819.jpg
Året var 1981 när Brugge skulle inviga en ny staty av St Arnold och Halve Maan fick efter en tävling äran att brygga en öl till eventet. Som en hyllning till sina förfäder bryggde Véronique ‘Brugse Straffe* Hendrik Blond’. Ölen blev så poppis att borgmästaren hade den på sina mottagningar. Dock tyckte gemene man att den var något för stark så bryggeriet minskade %:en från 8,5% till 6,5%. 1988 blev ‘Halve Maan’ en del av ‘Riva/Liefmans” och det var början till slutet.

20130119-212504.jpg
2002 tog allt slut och bryggeriet slog igen men bara för några år. Redan 2005 drog Véroniques son Xavier igång bryggpuben igen men eftersom ‘Riva/Liefmans’ ägde varumärket ‘Staffe Hendrik’ var den ölen utom räckhåll. Xavier valde att brygga en klon och döpa den till ‘Brugse Zot’ (tokiga Bruggebor)**.
2008 tog historien en ny vändning i och med att ‘Riva/Liefmans’ går i konkurs och ‘Duvel/Moortgat’ tar över taktpinnen. Som en juste gest ger ‘Duvel/Moortgat’ tillbaks varumärket ‘Straffe Hendrik’ till ‘Halve Maan’ och de gör självklart en stor sak av att ‘Henrik är tillbaka’ och Henrik är hemma’.

20130119-215654.jpg
Förutom denna ljusa, majestätiska ‘tripel’ så finns det numer också en kraftig mörk ‘quadrupel’ som sannerligen inte går av för hackor…

Tack för uppmärksamheten/
Jens
Skrubbe

* Straffe betyder stark och inget annat…

**Enligt skrönan lär ett fåtal Bruggebor vågat sig fram till kejsaren Maximilian av Österrike och frågat om pengar till ett dårhus varpå Maximilian hade beordrat att stänga stadsportarna eftersom hela Brugge var ett dårhus…

Medvetet varm öl!

När Tom Waits sjunger ”Warm beer and cold women” syftar han nog inte på belgisk glühkriek och kvinnor från Dinant, eller? Huruvida kvinnorna i Dinant är kalla kan jag inte svara på men jag har testat fyra olika glühkrieks. Det finns en trevlig festival i Essen där alla belgiska julöl (runt 160) presenteras. Den går av stapeln nästa helg om ni är sugna.

20121208-101850.jpg
Liefmans Glühkriek är en återkommande produkt kring jul och serverar man den som den ska, dvs vid 70 graders temperatur, så är det en upplevelse och en prisvärd sådan. Gärna tillsammans med en pepparkaka…

20121208-160159.jpg
Sedan finns det två varianter, ”Timmermans Warme Kriek” och ”St Louis Premium Glühkriek”, som är något för söta och med aningens mycket artificiell körsbärssmak (tänk björnklister eller barnmedicin). Nja, med god vilja sådär…

20121208-162741.jpg
Den absolut godaste går tyvärr inte att få tag och jag ber om ursäkt och är ledsen för det. Jag vill nämligen inte uppfattas som pompös eller kaxig men ”Hiete Kriek” från 3 Fonteinen är utan konkurrens så till den milda grad god att jag uteslutande kunde dricka den från sen november till mitten på mars!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Brun eller röd?

Tidigare i veckan blev jag ombedd att förklara vad ‘oud bruin’ är för typ av öl så varför inte skriva ett par rader om denna stil som man antingen älskar eller hatar…

20121111-221258.jpg
Tradition och historia är nyckelord för den här öltypen. Ibland delas typen i två beroende på hur ölen ser ut, var den är eller hur den är bryggd.
Man talar om brunöl eller t.o.m. gammal brunöl och rödöl (Oud bruin och Rood)
efter färgerna på ölen. Den geografiska indelningen är antingen Västflandern eller Östflandern (Oudenaarde med omnejd) och där rödölen hör till väst och brunölen till öst. En annan delning jag sett är att de båda typerna delas av floden Schelde.

20121111-221517.jpg
Sedan finns det de som gör diskrepans på typerna beroende på vörtens koktid (brunöl har längre) eller om den ligger på ek (nu för tiden är ståltankar vanligare även om ingen talar om det). Rent smakmässigt så tycker jag att rödöl är något syrligare och har lite mindre kropp än brunölen som då är något sötare och mustigare.
Dock har jag slutat att göra åtskillnad på typerna utan kallar dem kort och gott ”Vlaams oud bruin” (flamländsk gammal brunöl). Nya aktörer har rört om i grytan så även om man bör känna till begreppen hör de till historien.

20121111-221821.jpg
Utan att bli alltför långrandig och helt snöa in på skillnaden mellan olika varianter av Pediococcus i ölen så finns det några saker som utmärker den här stilen. Förutom traditionen så finns det en mängd likheter med spontanjäst öl (lambicer). För det första så har vi en uppsjö mikrobakterier och vilda jäststammar i den här typen även om brunölen är något mer kontrollerad än lambicölen. För det andra har vi ekfatslagringen, för även de som använder ståltankar tillsätter ekspån eller ekstavar för att ge ölen den typiska karaktären och för det tredje så har vi blandningen mellan en äldre och en yngre bryggd.

20121111-222023.jpg
Syrligheten är givetvis också en likhet plus att det också förekommer frukt (körsbär och hallon) i några sorter.
Skillnader förutom färgen och den långa koktiden är att oud bruins inte innehåller något vete, man använder färsk humle dock med låg alfasyra och att man tillsätter invertsocker för färg och konservering.
Klassiska producenter är Liefmans, Rodenbach, Verhaeghe och Strubbe. Vidare har vi Leroy, Cnudde, Roman, Bavik och Van Steenberge.
Nya bryggerier som försöker sig på denna komplicerade stil är exempelvis Struise och Verzet. Bra där!
”Håll grytan kokande”

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Belgiska julöl på Systemet.

Deja vu i kvadrat!
Min första tanke när jag såg vad Systembolaget släpper för belgiska julöl (se hela listan här). Tråkmånsar och fegisar var det andra. Bara för att julen är en tradition som är oföränderlig behöver inte ölen vara det, eller?
På den årliga julölsfestivalen i Essen varje år så presenteras det runt 150 olika belgiska julöl och jag vet att små svenska importfirmor försöker skaka om lite i granen. Än så länge ger deras slit och möda knappt något resultat. Synd!

20121106-172744.jpg
Känns uppställningen igen. Chouffen har fått ny etikett sen den på bilden bryggdes, men annars så…
Hade jag bloggat förra året vid samma tid hade jag kunnat köra ‘copy-paste’ men nu ska ni få en kort genomgång av dessa gamla trotjänare.

Corsendonk Christmas Ale är i ett nybryggt skick knastersöt och sliskig. Köp nu och glöm bort i minst fem år, då börjar det likna något. Kom förbi mig i december så kan ni till hyfsad penning få smaka den både från 2005 och 2006!

N’Ice Chouffe är en riktig värmare. Härligt kryddad med pomerans och timjan men återigen gör ett par år i källan att den växer med uppgiften. Nu tvivlar jag inte på att jag kommer ha ett par sådana här i kassen när jag åker hem till svärföräldrarna!

Liefmans Glühkriek är i ärlighetens namn mer kul än något man dricker mängder av. Serverar man den som man ska, dvs vid 70 grader Celsius, så är det jättegott med en kanske två muggar. Dricker man den kall känns det som man flyttas tillbaka 21 år i tiden och står utanför Statt och skickar i sig en flaska glögg innan man går och tar en stämpel… (Småstadsbor känner till fenomenet…)

20121106-193849.jpg
I min värld hade innehållet på bilden ovan varit lite roligare, men då får ni göra som jag gjorde härom året. Sätt er på tåget ner till Köpenhamn med en pirra. Fyll den och julen blir som en Aladdinask!

20121106-201012.jpg
Eftersom jag redan gjort det stuntet och har lite julbelgare i källan kommer det vara en svenskoch en dansk belgare från Systemet som jag tänker fylla på min strumpa med…

Stefans smällkaramell, Mohawk Blizzard Imperial Porter, har tyvärr fallit under min radar. Det är sannerligen en fullmatad produkt (tio typer av malt, honung, rörsocker och åtta typer av humle). Inom konsten kallas det här ‘horror vacui’ men är det någon som ska fixa det så är det Dirk…

Mikkels röda näsa, Santas Little Helper, är inte heller så ingrediensblyg och är den som den brukar så är den Mikkeller/Proef-grym men en twist. Obelgisk, men den får finnas!

God jul och tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Årets svenska ölperson 2012

Bättre sist än aldrig.
Igår fick Stockholm Beers grundare Marianne Wallberg återigen ett bevis på den välgärning hon har gjort för det svenska ölklimatet.
Jag råkar också veta att en av hennes favoritöl är LaChouffe och att hon är helt såld på Liefmans Frambozen tillsammans med mörk choklad!
Det är klart hon ska ha pris, all heder åt Marianne.

Juryns motivering:
”Marianne Wallberg har med innerlig passion och oförtröttlig energi gjort en enorm insats för svensk ölkultur. Genom sitt enträgna engagemang har Marianne Wallberg lyckats skapa en av världens största ölmässor som inte bara lyfter fram ölet till konsumenter utan även, på ett prestigelöst sätt, knyter samman landets bryggnäring. Det som utmärker Marianne Wallberg är inte bara en känsla och kärlek till öl utan även en professionell affärsmässighet som gynnar hela branschen. Marianne Wallberg är visionären vars energi smittar av sig till hela hennes omgivning.”

20121024-170222.jpg
Bra val och grattis Marianne!

Under ett fyrfaldigt Chouffe tackar jag för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe