Grand Cru

Under gårdagen kopplade jag en förrädiskt god belgisk Barley Wine vid namn The Oracle Grand Cru från White Ponyjobbet. Detta är en helt ny produkt och det är en variant på en av bryggeriets första brygder från 2013*.

Redan tidigare under veckan hade jag fått frågan vad Grand Cru betyder i ölvärlden och under gårdagskvällen dök frågan upp igen. Jag har luskat lite och kommit fram till följande resonemang.

Grand Cru är ett epitet som ölvärlden lånat från framförallt den franska vinvärlden där det kortfattat är den högsta märkningen ett vin kan få enligt Appellation d’Origine Contrôlée.

De belgiska bryggarna tänker lite på samma sätt och sätter ordet Grand Cru på den produkt de anser vara deras prestigeprodukt eller den brygd de är mest stolta över. I Belgien har uttrycket inget med stil eller smak att göra.

Trots idoga försök har jag inte helt lyckats spåra vilket belgiskt bryggeri som använder termen först men jag är tämligen säker på att det antingen var Rodenbach (Rodenbach Grand Cru) eller Hoegaardens grundare Pierre Celis som döper en brygd till Grand Cru Trippel (sedermera Tripel) redan 1976. I ett försök att återskapa ovanstående öl dyker Hoegaarden Grand Cru upp 1991 när Interbrew tagit över Pierres verksamhet.

Under sent 80-tal samt tidigt 90-tal dök en uppsjö produkter upp med det graniosa efternamnet, bl.a. Augustijn Grand Cru (Van Steenberge) 1987, Artevelde Grand Cru (Huyghe) 1987 och Grand Cru 1900 Brousella (Cantillon) 1992. För sakens skull bör det nämnas att den sistnämnda lambicen släpptes som en engångsbrygd 1986 under namnet Grand Cru Brousella 1983.

Nu för tiden är begreppet tämligen vanligt. Fler och fler bryggerier svänger sig med de svulstiga orden. Emellertid kan jag bara erkänna att de allra flesta belgiska Grand Cru:er är topprodukter i de respektive bryggeriernas portföljer.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

* The Oracle var White Pony’s tredje produkt. The Oracle Grand Cru skiljer sig från denna genom att ha längre koktid, en annan vattenprofil samt lite chokladmalt i sig. Den är också 0,3% starkare…

Kerelkalas!

Ikväll är det dags att introducera bryggeriet VBDCK och sex av deras Kerelprodukter på jobbet! Detta relativt unga och lite kaxiga bryggeri producerar en förhållandevis modern flora öl där många av dem har en viss tvist.

Som exempel deras kraftpaket Kerel Kaishaku vilket är den starkaste brygd som någonsin serverats på Pressklubbens fatanläggningar.

Denna blonda smakbomb har enligt bryggeriet förärats med en unik jäststam som pallar trycket. Det något annorlunda ölnamnet är hämtat från japanskan och är kopplat till seppukoritualen. När exempelvis en samaraj skulle begå seppuko (harakiri) utsågs en kaiskakunin. Detta var den person som hade till uppgift att med ett enda katanahugg dekapitera samurajen, dels för att bespara lidande och dels för att bespara publiken. Denna blodiga final och ölen har samma namn, förhoppningsvis inte samma resultat…

För er som inte kan komma ikväll men är nyfikna på VBDCK:s produkter kan jag tipsa om Belgoklubbens höstlåda som innehåller Kerel Saison.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Misströsta inte…

I lördags den 23:e mars var det den årliga Orvaldagen. Även om det inte är den största högtiden under året noterade jag att mina flöden fylldes av en uppsjö trappisttörstande Orvaldrickare runt om i världen.

Emellertid var det inte lätt för oss svenskar att delta i firandet av denna bärnstensfärgade skönhet eftersom den svenska importören helt nyligen plockade bort brygden ur Systembolagets beställningssortiment. Ni är några stycken som har uppmärksammat att denna munkars nektar försvunnit och min bloggande kollega Roger har kontaktat importören för mer fakta.

Importören bekräftar att det förvisso är sant att Orval tagits bort men misströsta inte för redan den första juni är denna brettade pale ale tillbaka och då kan vi plocka den från hyllorna eftersom den kommer in i fasta sortimentet på Systembolaget*. Om ni inte kan hålla er tills dess kan man alltid göra en privatimport på denna undersköna brygd eller ta er till någon välsorterad krog.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

*ca 40 butiker

Ofrivilligt namnbyte.

Det är några av er läsare som hann att se ett av mina inlägg den 7:e november som endast låg uppe i tolv minuter innan jag blev ombedd att plocka bort det vilket jag givetvis gjorde. Inlägget är fortfarande en het potatis men nu har dess innehåll trätt i kraft och jag har fått grönt ljus att informera er vad som har hänt.

Från tid till annan händer det att större bryggerier gör livet surt för de mindre trots att de spelar på olika bollplaner. I vissa fall kan det gå så långt som till domstol om inte parterna kan enas vilket tack och lov inte händer så ofta även om det inträffar. Ibland går den mindre aktören segrande ur striden men i de flesta fall står ofta jättarna som vinnare.

I detta fall handlar det om ett namndebacle mellan ett medelstort familjebryggeri som numer går under namnet Cornelissen (fd Sint Jozef) och en liten lambicblandare som heter Raf Souvereyns vars blenderi fram till igår hetat Bokkereyder.

Denna tråkiga affär började för över ett år sedan när Cornelissen tyckte att Rafs bryggerinamn var för likt en av deras produkter som heter Bokkereyer och som föddes 1984. Denna karamelliga och bärnstensfärgade bryggd har levt ett tämligen undanskymt liv och eftersom Cornelissen/Sint Jozef endast varit representerat i Sverige en enda gång (mig veterligen) är både bryggeriet och dess produkter inte speciellt känt för oss svenskar.

Hur som helst blir det ingen smidig lösning på denna konflikt utan det hela går till domstol som i slutändan dömer till Cornelissens favör. Detta innebär att Raf från och med igår den 1:a februari måste byta namn på sitt projekt samt ta bort allt som heter Bokkereyder (e-mail, hemsida, facbookkonto, korkar och reklammaterial).

Emellertid får Raf behålla sin logotyp vilket är glädjande i denna annars sorgliga historia och han har även fått tillåtelse att sälja bort de få brygder han har i lager som fortfarande har korkar med det numer förbjudna namnet. För övrigt försöker han ha en positiv inställning och se ljust på framtiden. Ny hem- och facebooksida kommer senare under våren samt i början på maj kan vi vänta oss ett gäng nya produkter från hans magiska produktion.

För er som inte kan vänta i fyra, fem månader på att stilla er lambictörst kan jag glädja er med att vi fick lite påfyllning av några av Rafs rariteter till jobbet igår.

Även om man kan tycka att denna händelse är onödig, dyr samt tråkig vill Raf fokusera på sina lambicer och kommande event. I ett pressmeddelande som släpptes i natt låter Raf bland annat meddela följande:

Please note I don’t have time to answer to all your private messages. If I had to answer to all of them, I would not have time to work.

Vidare ber han även alla att respektera nedanstående:

I want to dissociate from everyone who thinks it’s a good idea to talk bad and write bad things about other people’s work now. You’re not being supportive at all if you do that, so please don’t do it.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Sortiment i ‘Lilla Belgien’

Idag stundar den syrliga Skrubbeprovningen jag flaggade för härom veckan och snart anländer ett gäng syratörstande gäster men eftersom många av er är nyfikna på utbudet i Belgoklubbens ölbutik på kommande kryssning tar jag mig tid att publicera den så att ni kan planera era inköp!

Butiken innehåller ett gediget urval av den belgiska ölfloran och eftersom vi vet att det kan vara svårt att få med sig allt man inhandlar erbjuder vi en möjlighet att få det ölen hemkörd till önskad adress. Nedan följer de långt över 100 brygder som finns att införskaffa. Antal exemplar av dessa produkter varierar och priserna kommer att spänna mellan ca 30 – 300 kronor.

Trevlig helg och tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Vad hände med Boon Oude Geuze Black Label Second Edition?

Ursäkta att jag stör mitt i middagslagandet denna sista lördag i april! Den 17:e februari i år var det tänkt att Boon Oude Geuze Black Label Second Edition skulle släppas på Systembolaget men på grund av ett etikettproblem som ni kan läsa om i ovanstående länk stoppades den. Vad hände sen? Tack vare en frågvis läsare har jag kollat upp det.

  
För det första kan ni torka era tårar. Denna syrliga raritet kommer att dyka upp igen! Emellertid vet varken distributören eller Systembolaget om det blir i juni eller juli men det blir under någon av dessa båda månader. Ölen håller på att etiketteras om i detta nu men huruvida denna kostsamma procedur kommer att påverka priset vet jag inte.

Ha en fortsatt trevlig valborg och återgå till helgmyset!

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Vad är Loerik?

Loerik är variant av Gueuze som man inte kan brygga eller framställa närhelst man känner för det och dess uppkomst är fortfarande ett av ölvärldens olösta mysterier.

  
Inte ens lambicbryggare förstår varför men ibland händer (eller snarare inte händer) det att trots att de gör som de alltid har gjort så startar inte kolsyre- eller flaskjäsningen på en Gueuze. En av skillnaderna på ren Lambic och Gueuze är just det att den sistnämnda har en frisk, spritsig och härlig kolsyra som bildar ett vackert skum. Just därför skulle det aldrig falla dessa bryggare in att sälja en Gueuze utan det.

  
Dock skulle man aldrig hälla ut detta flytande guld utan man ställer helt ekelt undan flaskorna i hopp om att de någon gång ska bilda kolsyra. Under mina 15 år som belgisk öljägare har jag bara stött på två olika sorters Loerik och dessa är Cantillon Gueuze Loerik som pryds av seriefiguren Poje i en hängmatta eftersom Loerik ungefärligen betyder ‘latmask’ samt Lindemans Lambic (Loerik) 1996. Den sistnämda såldes på Systembolaget (1042 falskor) under 2006 för blygsamma 50:-…

 Cantillons exempel av Loerik är från 1998 och den började serveras på bryggeriet 2003. I april 2004 såldes även ölen i deras butik och nu för tiden har jag sett flaskor gå för mellan 2200-2600 dollar.  

För några veckor sedan hörde jag ett rykte som mer eller mindre besannades igår när jag läste den emminenta bloggaren Porterstekens inlägg om hans senaste visit på Cantillon. Tydligen är det så att bryggeriet nyligen blandade en Gueuze som inte ville börja jäsa vilket innebär att om några år kommer en ny utgåva av Cantillon Gueuze Loerik att förgylla markanden. Nu är det bara att vänta och se men med tanke på värdeutvecklingen på föregående upplaga kan det vara värt att försöka lägga vantarna på några flaskor när de väl dyker upp.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Ytterligare en glasgåta är löst!

För lite drygt ett år sedan ställdes jag inför en gåta gällande Orvalglasen som jag efter ett tag kunde ge svar på. Nu har det dykt upp ytterligare en glasgåta denna gången tog det lite längre tid att klura ut svaret.

  
Faktum är att jag inte lagt något överdrivet krut på att lösa denna gåtan men igår hade jag prominent besök på Pressklubben av Lauranne Grenier från Timmermans och då kunde jag inte låta bli att fråga om detta dilemma. Anar ni vad det är genom att kolla på bilden här ovan utan att tjuvkika på nedanliggande bild?

  
Ursprungligen ställdes frågan av en gäst som såg denna diffrentierade detaljen på två av våra Timmermansglas, dvs att samma bryggeri stoltserar med två olika årtal när de grundades. Efter att ha konsulterat mina olika böcker och internet kunde jag bara konstatera att helt plötsligt var bryggeriet 79 år äldre men utan att få någon förklaring.

  
Nu när jag har facit på hand anade jag svaret men man kan aldrig så noga veta. Sanningen bakom de båda årtalen är att ‘världens äldsta nu kvarvarande lambicbryggeri’ grundades mycket riktigt 1702* i Itterbeek på den plats där det fortfarande befinner sig idag. Anledningen till att de skrev 1781 förut var att det året tog den nuvarande ägarfamiljen över Timmermans och deras ättlingar driver det fortfarande om än, sedan 1993, under Martin’s Finest Beer Selections flagga och direktiv. 

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

*Bryggeriet hette från början ‘Het Molleken’. Under tidigt 1900-tal ändrades namnet till Timmermans.

Antal belgiska bryggerier.

En av de vanligaste frågorna jag får är hur många bryggerier det finns i Belgien. Jag tog upp ämnet 2012 när jag uppdaterade bryggerilistan förra gången men det har hänt lite sen dess.

  
Enligt sista listan jag har kommit över är från 1/4 2015 och den berättar att det finns 168 fysiska bryggerier samt 4 st lambicblandare. Eftersom vi lever i en modern tid med moderna metoder finns det även en uppsjö spökbryggare eller bryggare utan bryggerier. I Belgien kallas de bierfirma’s och de har inte jättegott rykte hos alla. 

  
Denna typ av bryggeri växer så att det knakar men det är inte bara lycksökare och unga bryggare som finns i denna kategorin utan även forna etablerade bryggerier som numer licensbryggs. Det ska också tilläggas att ett flertal av dessa spökbryggare är i stånd att öppna sina egna etablissemang och bryggerier. Det totala antalet av bierfirma’s skrivs till hela 91 stycken och det ger en totalsiffra av 261 ölproducerande bolag, med eller utan bryggeri, i Belgien. Det känns väldigt bra och jag är övertygad om att siffran kommer att stiga…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Uppskattade ölstilar…

En av de vanligaste frågorna jag får är vilken favoritöl jag har och det är ungefär lika lätt att svara på som vilket som är mitt favoritbarn. Pliktskyldigt brukar jag säga att den godaste öl jag druckit är Stille Nacht Reserva 2000 och att jag alltid har Westmalle Tripel hemma eftersom jag anser att det är en av de bästa allväders-fungerar-jämt-öl.

  
Jag sticker inte under stolen med att det fortfarande är så men som sagt är det väldigt svårt att välja ut något ur Belgiens magiska utbud. Dock är det så att jag har några favoritstilar som jag föredrar en aning före de andra och hur härliga lambicer än må vara, hur gudomligt en mörk starking kan få mig att känna eller hur mycket en belgisk barley wine kan förgylla en dålig dag så är Saisoner och Triplar det jag helst dricker. 

  
Bland dessa två ölstilar finns det givetvis produkter som sticker ut lite mer än andra men det är alltid svårt att plocka russinen ur kakan. Jag insåg också att när man talar om Triplar kan det vara på sin plats att dela upp dem i  två kategorier, ungefär som man talar om Sasioner och Supersaisoner. Ovanstående bild får i så fall symbolisera fyra Triplar jag uppskattar mycket medan den underliggande bilden får visa på fyra Supertriplar jag gärna inmundigar.

  
Till sistnämnda kategori lägger jag även en av årets, i min bok, godaste och mest balanserade nykomlingar. Märk väl att det är ett antal månader kvar av året och med höstens kommande skörd kan den eventuellt komma att petas ner från tronen men än så länge får den vara kvar i topp…

  
Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe