Ett belgiskt fyrtal…

…eller möjligen ett belgiskt tvåpar är numer tillgängliga på Systembolagets hyllor sedan några minuter.

Till att börja med har vi två Saisoner att frottera oss i och även om de tillhör samma stilkategori spelar de på varsin kant.

För det första har vi St Feuillien Saison som trots att den kommer från det anrika vallonska bryggeriet St Feuillien (fd Friart) så har produkten bara funnits i 12 år. Denne gyllene skapelse är torr och krispig som sig bör samt att den är förädlad med en något större dos humle än de strikt traditionella. Detta kan förklaras med att när denna öl föddes 2009 var den ämnad enkom för den amerikanska marknaden.

Pjäs nummer två hade som sagt urpremiär i lördags. Le Pöl de Öl är ett göteborgskt sätt att säga Ölpölen på franska och detta är en femårsjubileumsbrygd för att fira ovanstående ölpodd. Mig veterligen är detta den första samarbetsölen mellan det mytomspunna bryggeriet Fantôme och någon i Sverige vilket i min värld är oerhört stort. Denna bronsfärgade skapelse är funkig och robust med uppenbara inslag från detta rustika bryggeri belagt i Soy. Helheten lindas ihop av de typiska Fantômeestrarna som drar åt en uppsjö av tropiska frukter samt den i bakgrunden smygande kryddigheten från den hemliga kryddan svenskarna bidrog med. Galet och knasigt men på något sätt funkar det!

Det andra paret är två syrlingar men även dessa särskiljer sig åt. Det ena är en flamländsk Oud Bruin och det andra är en fruktlambic från Payottenland.

Även om de flesta av er inte är helt obekanta med den snyggt balanserade Rodenbach Grand Cru från det fenomenala Rodenbach är det första gången den släpps i storformat. Denna claretfärgade pjäs är något syrligare samt mer komplex än sitt lillasyskon Rodenbach Classic och det beror på att denna produkt innehåller två tredjedelar gammal Oud Bruin och en tredjedel ung. Kan varmt rekommendera den som både ingrediens och som måltidsdryck till höstens alla värmande grytor.

Sist men inte minst ser vi en av få lambicer som är smaksatta med äpplen. Det kan man tycka är lite konstigt men min spaning är att de lambictillverkande belgarna inte vill stöta sig eller bli beblandade med de franska ciderproducenterna. Hur som helst är denna magnifika brygd från De Cam snygg och välbalanserad med snygga drag från denna finlemmade äppelsort. Likt ovanstående syrling är De Cam Malus Domestica Lambicus också en passande produkt till säsongen men här ser jag den som kompanjon till äppelpajen eller Tarte Tatin.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Grand Cru

Under gårdagen kopplade jag en förrädiskt god belgisk Barley Wine vid namn The Oracle Grand Cru från White Ponyjobbet. Detta är en helt ny produkt och det är en variant på en av bryggeriets första brygder från 2013*.

Redan tidigare under veckan hade jag fått frågan vad Grand Cru betyder i ölvärlden och under gårdagskvällen dök frågan upp igen. Jag har luskat lite och kommit fram till följande resonemang.

Grand Cru är ett epitet som ölvärlden lånat från framförallt den franska vinvärlden där det kortfattat är den högsta märkningen ett vin kan få enligt Appellation d’Origine Contrôlée.

De belgiska bryggarna tänker lite på samma sätt och sätter ordet Grand Cru på den produkt de anser vara deras prestigeprodukt eller den brygd de är mest stolta över. I Belgien har uttrycket inget med stil eller smak att göra.

Trots idoga försök har jag inte helt lyckats spåra vilket belgiskt bryggeri som använder termen först men jag är tämligen säker på att det antingen var Rodenbach (Rodenbach Grand Cru) eller Hoegaardens grundare Pierre Celis som döper en brygd till Grand Cru Trippel (sedermera Tripel) redan 1976. I ett försök att återskapa ovanstående öl dyker Hoegaarden Grand Cru upp 1991 när Interbrew tagit över Pierres verksamhet.

Under sent 80-tal samt tidigt 90-tal dök en uppsjö produkter upp med det graniosa efternamnet, bl.a. Augustijn Grand Cru (Van Steenberge) 1987, Artevelde Grand Cru (Huyghe) 1987 och Grand Cru 1900 Brousella (Cantillon) 1992. För sakens skull bör det nämnas att den sistnämnda lambicen släpptes som en engångsbrygd 1986 under namnet Grand Cru Brousella 1983.

Nu för tiden är begreppet tämligen vanligt. Fler och fler bryggerier svänger sig med de svulstiga orden. Emellertid kan jag bara erkänna att de allra flesta belgiska Grand Cru:er är topprodukter i de respektive bryggeriernas portföljer.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

* The Oracle var White Pony’s tredje produkt. The Oracle Grand Cru skiljer sig från denna genom att ha längre koktid, en annan vattenprofil samt lite chokladmalt i sig. Den är också 0,3% starkare…