Sex nya belgare ser svensk mark…

Idag klockan 10 öppnar Systembolaget sina dörrar och då återfinns hela fem nya helbelgare och en blandlandsbelgare på hyllorna. Det är en härlig blandning av olika stilar och produkter som sannerligen inte skäms för sig. Fantastiskt!

  
Först ut är denna kraftiga och delikata blond som legat på Médocfat. Bakom denna smäckra brygd ligger bryggeriet De Leite och ölen har fått namnet Cuvée Mam’Zelle. Etiketten är formgiven av bryggaren Luc Vermeersch kusinbarn Lowie som varit chefsdesigner på Pininfarina

  
 
Vidare bereder det mig stor glädje att förkunna att Special Extra Export Stout gör sitt första besök på Systembolaget. Denna magiska belgiska Stout från den minst lika magiska Kris Herteleer och hans charmanta bryggeri Dolle är varmt välkommen. Torr, förrädisk och magnifik förgyller den det ombytliga aprilvädret oavsett vilken sida det visar.

  
Nummer tre detta släpp är en modern belgisk blond signerad det stilistikt geniala De la Senne. Med obelgisk humleprofil och obelgisk styrka har Taras Boulba visat att det belgiska ölspektrat är större än många tror. Ölen är döpt efter huvudkaraktären i Nikolaj Gogols historiska kortroman med samma namn som skildrar en fars öde under bonde och kosackupproret mot den polska kronan på 1630-talet.

  
 
Under avdelningen syrligt landar de tre sista produkterna varav den första är Oude Geuze Boon Black Label som är en produkt som lanserades under hösten 2015. Den kraftiga och knastertorra Geuze är till stor del blandad på lambic från Frank Boons nya bryggfacilitet som öppnade 2012. Väldigt champagneös och intensivt tillrande på tungan kommer denna produkt att släcka mångens törst under de kommande varma månaderna.

  
Syrlig öl nummer två är en gammal bekanting som tack och lov är en ständigt återkommande öl. Denna flamländska Oud Bruin från det anrika familjebryggeriet Strubbe har fått namnet Ichtegems Grand Cru 2013 och kommer tillfälligt på Systembolaget för åttonde året i följd. Som sagt är den betydligt mer distinkt i syran än föregående år på grund av nyinförskaffad fat och förutom att detta är en fantastisk öl till exempelvis råbiff funkar den också som ingrediens i många maträtter, exempelvis flamländsk köttgryta.

                                                             

Sist ut bland dagens nykomlingar är också en Oud Bruin och denna blandlandsbelgare är framtagen av Stefan Gustafsson på Mohawk. Produkten är så pass färsk att jag inte ens lyckats frammana en bild värd namnet och även oprövad av mig men Mohawk Dedication är en kraftig pjäs inom ölstilen. Ölen klockar in på hela 9% och har fått sin sista vila på Banyulsfat. Jag ser fram emot att sätta tänderna i den..

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe
 

Röd öl på en röd dag…

Jag kan avslöja en liten sak en röd dag som denna…

 
…om ni upplever denna udda men vackra fågel något annorlunda i år jämfört med förgående år beror det på att familjen Strubbe bytt ut et antal fat tills i år vilket har inneburit att ölen nått en anna nivå. Ichtegems Grand Cru har numer en betydligt högre syrlighet. Jag gillar båda och visst är det fantastiskt när produkter är levande! Ha nu en fantastisk första maj, själv ska jag inmundiga min egenbryggda saison… 

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Aprilsläpp på Systembolaget #2

Oj, oj, oj, ledighet och Westmalle Tripel gjorde att jag försov mig över dagens släpp. Hur som helst verkar det som om alla sex belgare finns kvar så att det är ingen ko på isen…

Av dessa sex beskrev jag tre igår och följande tre är:

  

Leo Imai’s otroliga körsbärsblomslambic OWA Sakura. Efter en fantastisk livsresa landade Leo i Belgien och där har han tillsammans med De Troch tagit fram tre stycken lambicer smaksatta med japanska frukter och i det här fallet blommor. Sakura eller körsbärsblomma är Japans nationalblomma och den förför ölen med en ton av körsbär och kanel. 

  

För sjunde året i rad får vi även stifta bekantskap med Strubbes prestige-Oud Bruin, Ichtegems Grand Cru. Jag gillar när Systembolaget konsekvent plockar in årgångsprodukter. Som brukligt har den svenska importören varit med och buteljerat årets batch som har årgångsbetäckningen 2012 eftersom det är den äldsta delen i denna blandöl. Denna produkt fungerar utmärkt både till och i flamländsk köttgryta. Prova gärna, du kommer inte bli besviken…

  

Sist ut är den potenta blandlandsbelgaren Liquoriche Confidence från danskarna bakom To Øl. Ölen är konstruerad av Tobias Emil Jensen och Tore Gynther men bryggd av Proef. Faktum är att To Øl brygger så ofta och mycket i Belgien att man hyr ett lager utanför Antwerpen för att spara på miljön. Liquoriche Confidence har inte helt oanat lakrits i sig men även chili och det lyfter denna smakbomb i kvadrat mot oanade höjder. Denna monsterbryggd lämnar ingen oberörd eftersom den förutom alla smaker klockar in på hela 14 %. 

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Inga nyheter…

…är dåliga nyheter! Om lite drygt 24 timmar är det dags att fylla Systembolagets hyllor med fem belgiska nyheter.

IMG_0197.JPG
Det känns synnerligen roligt att meddela att inte mindre än tre av dem är öl från Struise. Öl som knappt går att finna i Belgien står alldeles strax på vårt statliga monopol. Helt otroligt. Om man inte har något annat för sig vid 19-tiden ikväll och man har vägarna förbi Vasagatan 50 i Stockholm kan man även passa på att träffa männen bakom dessa brygder…

IMG_0561.JPG
Vad är det då för Struiseöl som hamnar på Systemet? För det första är det bryggeriets tolkning och hyllning av den åtråvärda ‘Westvleteren 12′. Ölen är döpt till ‘St Amatus’ (Oostvleteren 12) efter bryggeriets skyddshelgon och är sannerligen ingen dålig klon.

IMG_0497.PNG
Vidare kommer den mäktiga Four Roses-fatslagrade varianten av Black Albert, ‘Cuvée Delphine’ att äntra Systembolagsscenen. Sist ut bland Struises produkter är deras variant av De Molens välhumlade ‘Vuur & Vlam’.

IMG_0562.JPG
Ölen är döpt till ‘Ignis & Flamma’ som är en etymologisk variant av ordet och den skapades i och med den andra upplagan av Boreftsfestivalen när ett tiotal bryggerier fick chansen att tolka De Molens öl. Jag hoppas bara att den är relativt färsk.

IMG_0560.GIF
Den fjärde ölen har gjort gästspel på Systembolaget förut och det är en ekologisk kraftig blond bryggd i traditionell stil. ‘Saxo Bio’ är bryggd av det vedeldade bryggeriet Caracole och det är en tribut till Adolphe Sax som föddes i Dinant där bryggeriet är beläget (nästan åtminstone).

IMG_0564.JPG
Sist ut kommer det en riktig härlig och uppfriskande produkt från det traditionella familjebryggeriet Strubbe. ‘Jubileum Keyte’ är just en en jubileumsöl för ölsällskapet De Oostendse Bierjutters som firar 20 år i år.
Produkten är en ren blond som har vilat på ekfat i ett år tillsammans med vildjästflora. Balanserat och mjukt, ingen håll-käften-öl utan snarare en behaglig dryckesupplevelse.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Internationella IPA-dagen

Jaha, då var den här, årets bittraste dag. Internationella IPA-dagen är här och trots att jag börjar tröttna på begreppet får jag väl lov att säga grattis. Som jag varit inne på förut finns det många belgiska beskingar och öl för humlehuvuden men få som har IPA i namnet…

20130801-130418.jpg
Dessa tre bokstäver som på senare år är de mest uttalade på krogen har ändock fastnat på en del belgiska etiketter. Förutom ovanstående etikett har även det humletoleranta bryggeriet Senne en samarbetsöl* som heter Schieven IPA.

20130801-222341.jpg
Struise har en mängd beskingar men få med den magiska benämningen. Förutom Kill & Destroy IPA och Struise Svea IPA så tror jag inte det finns någon. Benämningen står över kollabölen** Shark Pants i och för sig…
Det relativt nya bryggeriet Anders har två stycken i den hyllade bokstavsgenren. Dels eXcalibur IPA och dels Anders IPA.

20130801-223828.jpg
Det har släppts ett par öl som försöker använda bokstäverna för att sälja snarare än att passa in bland klasskamraterna. De jag har i åtanke är Brigand IPA från Van Honsebrouck och Strubbe IPA från just Strubbe. Bra öl, absolut, men under falsk flagg…

20130801-225609.jpg
En av de första belgiska ölen som använde IPA i namnet var Chouffe Houblon Dobbelen IPA Tripel men trots att den känns som om den alltid har funnits såg den dagens ljus först 2006. Viven Imperial IPA var också hyfsat tidig med att hoppa på tåget (sett ur belgiskt perspektiv). Den är en av de mest typriktiga produkterna bland dessa belgiska bidrag till IPA-floden.
Bland de nyare ölen på belgohimlen syns Triests bidrag till bokstavskombinationen.

20130801-224607.jpg
Slutligen kan man nämna ett par öl som likt Shark Pants har IPA i ‘brödtexten’. Dels finns det ett par öl från Musketeers (Troubadour) som likt Viven bryggs på Proef och årets vinnare av ‘folkets val’ på ZBF, Extase från Dochter van de Korenaar. Det skulle inte förvåna mig om det dyker upp fler belgiska öl som har IPA på etiketten under de närmsta åren.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Bryggd tillsammans med Jeff Bagby (Pizza Port) och Mike Rodriguez (Lost Abbey).
** Bryggd tillsammans med Three Floyds

Belgosläpp den 2:a april

Då var det dags för Systembolaget att släppa lite ny öl och åter igen finns det några belgare bland de utvalda. Kul, kul…

20130323-140214.jpg
Det är två belgobelgare och en blandlandsbelgare. Det är vansinnigt roligt att de två inhemska produkterna är en oud bruin och en gueuze, det märks att vi är på rätt väg. ‘StrubbesIchtegems Grand Cru 2010 gör sitt femte besök på Systembolaget och det är vi som lagrar öl glada för. När det gäller denna öl är det inget krav utan den går alldeles utmärkt att dricka nu eller varför inte ge din Vlaamse Stoovflees* en extra skjuts. Detta är en väldigt subtil oud bruin och den tillhör den grupp av öltypen som har hög drinkabilitet och lite motstånd. Mycket prisvärd öl…

20130323-173840.jpg
Om ovanstående oud bruin inte tillhör syrabomberna så gör nästa öl det. Med ett Ph på 3,15 så är Drie Fonteinen Oude Geuze Golden Blend i botten på den tabellen men i den absoluta toppen när det gäller smak. Denna Geuze är ett unikum bland geuzer. Varför? Jo, normalt sett är den äldsta lambicen i en geuze treårig. Sedan brukar man inte ha mer än en 5-10% av treårig lambic i en vanlig geuze. Denna brygd har hela 25% av fyraårig lambic i sig. Helt makalöst! Ett givet köp…

20130323-180920.jpg
Blandlandsbelgaren är som så många gånger förut från Proef och Mikkeller. Denna produkt är en medelstark stout som jag aldrig har stött på och hade det inte varit för en udda ingrediens så hade jag kanske inte gett den så mycket intresse. Anledningen till min nyfikenhet är att Mikkeller The Forager har svart tryffel i sig. Om det är galenskap eller genialiskt återstår att se.

20130323-183430.jpg

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Flamländsk köttgryta som av vallonerna kallas Carbonnades Flamandes.

Hålla liv i traditioner?

St Eriks och Poppelmans i all ära men i övrigt är vi ganska dåliga i Sverige på att hålla liv i gamla, nedlagda öl eller etiketter. Det finns en mängd bryggerier som man skulle kunna skylta med eller plocka idéer ifrån. Jag tror inte den tanken är så dum…

20130211-145857.jpg
…och i Belgien finns det några bryggerier som jobbar så.
Först ut av min exempel är Huyghe som plockat upp massor av nedlagda bryggeriers produkter runt Gent. De menar att mångfalden gynnar dem. Biertoren (1993), Vieille Villers (1994) och Damy (1994) är några anrika bryggerier vars öl som lever kvar tack vare Huyghe. Huruvida det är unika öl eller ens bryggt på orginalrecept låter jag vara osagt.

20130211-151159.jpg
Vidare har vi Frank Boon som är de förlorade lambicernas beskyddare och bevarare. Inte nog med att han brygger till befintliga blenders utan han håller också ett gäng gamla stekerijers namn och recept igång. Moriau (1992) och De Koninck (1991) lever vidare tack var Boon. Fortsätt så!

20130211-152305.jpg
En annan öltyp som har jobbat i motvind men där saker och ting har vänt är Vlaams oud bruin. Möjligen har taktiken med att hålla fler ölmärken igång något med vändningen att göra? Clarysse slutade brygga 2003 men ölen lever vidare tack vare Verhaeghe, sedan har vi Crombé som haltade och gick i graven 2003/2004 men där tog Strubbe över recepten och varumärkena. Det ska tilläggas att Strubbe inte bara brygger Crombes brunöl utan även annat ur deras forna repertoar.

20130211-155458.jpg
Jag tror på mångfald och att mer lockar fler. Vad tror ni?

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Brun eller röd?

Tidigare i veckan blev jag ombedd att förklara vad ‘oud bruin’ är för typ av öl så varför inte skriva ett par rader om denna stil som man antingen älskar eller hatar…

20121111-221258.jpg
Tradition och historia är nyckelord för den här öltypen. Ibland delas typen i två beroende på hur ölen ser ut, var den är eller hur den är bryggd.
Man talar om brunöl eller t.o.m. gammal brunöl och rödöl (Oud bruin och Rood)
efter färgerna på ölen. Den geografiska indelningen är antingen Västflandern eller Östflandern (Oudenaarde med omnejd) och där rödölen hör till väst och brunölen till öst. En annan delning jag sett är att de båda typerna delas av floden Schelde.

20121111-221517.jpg
Sedan finns det de som gör diskrepans på typerna beroende på vörtens koktid (brunöl har längre) eller om den ligger på ek (nu för tiden är ståltankar vanligare även om ingen talar om det). Rent smakmässigt så tycker jag att rödöl är något syrligare och har lite mindre kropp än brunölen som då är något sötare och mustigare.
Dock har jag slutat att göra åtskillnad på typerna utan kallar dem kort och gott ”Vlaams oud bruin” (flamländsk gammal brunöl). Nya aktörer har rört om i grytan så även om man bör känna till begreppen hör de till historien.

20121111-221821.jpg
Utan att bli alltför långrandig och helt snöa in på skillnaden mellan olika varianter av Pediococcus i ölen så finns det några saker som utmärker den här stilen. Förutom traditionen så finns det en mängd likheter med spontanjäst öl (lambicer). För det första så har vi en uppsjö mikrobakterier och vilda jäststammar i den här typen även om brunölen är något mer kontrollerad än lambicölen. För det andra har vi ekfatslagringen, för även de som använder ståltankar tillsätter ekspån eller ekstavar för att ge ölen den typiska karaktären och för det tredje så har vi blandningen mellan en äldre och en yngre bryggd.

20121111-222023.jpg
Syrligheten är givetvis också en likhet plus att det också förekommer frukt (körsbär och hallon) i några sorter.
Skillnader förutom färgen och den långa koktiden är att oud bruins inte innehåller något vete, man använder färsk humle dock med låg alfasyra och att man tillsätter invertsocker för färg och konservering.
Klassiska producenter är Liefmans, Rodenbach, Verhaeghe och Strubbe. Vidare har vi Leroy, Cnudde, Roman, Bavik och Van Steenberge.
Nya bryggerier som försöker sig på denna komplicerade stil är exempelvis Struise och Verzet. Bra där!
”Håll grytan kokande”

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe