Etikettarkiv: ekfatslagrade

Barrel aged, en masse.

Publicerad den av
Svara

Sedan 2000 när Kris Herteleer släppte den första ekfatslagrade ölen i Belgien (undantaget lambic, röd och brunöl förstås) har det gått inflation i att kasta öl på olika fat. Under en ölnördskväll igår, med en fantastisk uppställning öl, var inte mindre än elva av sexton öl ekade! Ek är inte svaret på allt och allt är inte gudomligt men de tendera och sticka ut en aning..

20121230-163817.jpg
Åtta av ölen var en likadan brygd på olika typer av ek. Vansinnigt lärorikt och mycket intressant.
Kul att Hof ten Dormaal valt en ljus öl till detta projektet och med sina 12% blev den inte uppäten av det spritmarinerade träet. Åtminstone inte av alla…

20121230-173030.jpg
Första sippen av den ‘Ardbeg Whisky’-fatslagrade varianten kändes lite kul men resten var bara jobbigt! Någon gång har Kris Herteleer sagt att hans filosofi är att inte lägga ölen på något fat där innehållet varit nämnvärt starkare än den öl som ska få sin sista vila. Det finns en poäng! ‘Sauternes’ och ‘Sherry’ är båda riktigt bra, kanske till och med bäst. Undantaget ovanstående regel får gälla för ‘Genever’ och ‘Armagnac’ som också sticker ut som bra. De är balanserade och värmande med inlindad sötma.

20121230-215628.jpg
‘Porto’, ‘Cognac’ och ‘Madeira’ lämnar inga bestående intryck även om det inte var något fel på dem. Tilläggas bör att nu finns del även en nionde variant som legat på ‘Grappa’-fat. Sedan har bryggarna börjat om med en mörk öl 12%-ig öl som de lagt på fyra fat hittills (Madeira, Armagnac, Ardbeg Whisky och Cognac). Det blir intressant att försöka lägga vantarna på dem!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Pannepotpurri

Publicerad den av
1

I en förvirrande värld av öl med liknande namn tänkte jag reda ut begreppen kring Pannepot och dess kompisar Pannepøt, Pannepot Reserva, Pannepot Grand Reserva och Pannepot Special Reserve (Pannepot Wild fanns det bara 450 liter av så den lämnar jag därhän).

20121127-122900.jpg
Pannepot är urmodern till de övriga och det är alltså den som kommer på Systemet, lördag kl 10.
Jag skrev om denna igår men jag utlämnade att det var endast den fjärde ölen som bryggeriet släppte! Grundbulten i Pannepot är pilsnermalt, special B och carafa. Humlegivarna består av Bramling Cross och Hallertauer Mittelfrüh. När de 2006 skulle göra en ‘tack-för-hjälpen-öl’ till en ölbutik i Köpenhamn så använde de Pannepoten som förlaga men med en tvist.

20121127-124142.jpg
Voila, en ny öl var född och den fick hyllningsnamnet Pannepøt. Skillnaderna på de båda ölen är att ‘poten’ är sötare och mörkare. De är också ‘uppbyggda’ med olika sockerarter.* Pannepøt heter ibland Pannepeut men innehållet är detsamma. Elaka tungor menar att ändringen i stavningen är för att amerikaner ska förstå skillnaden…

20121127-125341.jpg
Ölen var från början full med kryddor (kanel, pomerans, timjan, korriander, vanilj och banda macis) och etiketten utlovar det än men enligt bryggaren Urbain Coutteau så har de slutat med dem. Häftigt att han fortfarande kan brygga dem att de skiljer sig åt!

20121127-131006.jpg
Pannepot Reserva är en Pannepot som legat 14 månader på franska ekfat (vin). Pannepot är som sagt båttypen på etiketten och enligt vissa källor är det bryggaren Carlo Grootaerts farfars far Cornelius Legains båt P50.

20121127-135456.jpg
Tar man sedan Pannepot Reserva och lägger den 8 månader på Calvadosfat så får man Pannepot Grand Reserva. Helt otroligt! Som ni ser är etiketten i grunden samma målning (‘peuten’ undantagen) men utförd i olika stilar (olja, akvarell, mosaik och pointillistisk). Det är Carlo’s konstintresse som får utlopp.

20121127-140728.jpg
Pannepot Special Reserve är en Pannepot som legat tre år på portvinsfat, ödmjukt! Vad jag förstår så är detta än så länge en ren fatölsprodukt som kunde upplevas i Struises monter på Stockholm Beer 2012…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Pannepot har ett FG på 1030, färg 99 EBC och den är bryggd med candisocker+melass.
Pannepøt har ett FG på 1015, färg 84 EBC och den är bryggd med rörsocker+cassonade.

Hellre feta fat än tunna tunnor!

Publicerad den av
2

När hela världens bryggerier tycks lagra öl på ekfat och vill få oss att tro att det är en ny innovation så får ni ta och tänka om. Det som möjligen är nytt är att man ska skriva ut hela fatets historia i öltiteln. ”Alvinne Mano Negra Oak Aged Bladnoch Barrel” är ett exempel när du måste dricka två öl för att få i dig hela namnet…

20121114-193236.jpg
I Belgien har man en gedigen tradition av att lagra öl på ekfat av olika karaktär, art och storlek. Jag har redan pratat om Vlaams oud bruin och sedan har vi självklart lambicerna som sedan urminnes tider legat på ek och kommer så att göra tills den sista syrliga droppen har druckits upp.

20121114-202815.jpg
I utlandet så ser historien ut på liknande sätt och på de brittiska öarna har de namn på de olika storlekarna. Tunnornas storlek är i gallons där en gallon (brittiska Imperial gallon) motsvarar 4,54609 kg:

Pin – 4,5
Firkin – 9
Kilderkin – 18
Barrel – 36
Hogshead – 54
Butt – 108
Tun – 216

20121114-203426.jpg
På flamländska (nederländska med knorr) använder man ordet ‘barrel’ och syftar till fat över 220 liter. När man talar om ‘vat’ så är det generellt fat på 100 liter.

På vallonska (franska med en tvist) eller belgisk franska (fransk dialekt) använder man ordet ‘tonne’ för 250 liters tunnor och ‘pipe’ när de ökar till 650 liter.
Vanligare för ovannämnda öltyper är dock ‘foudre’ som är 2000 liter och uppåt. Rodenbach har tunnor på 650 hl (65000 liter)!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Brun eller röd?

Publicerad den av
Svara

Tidigare i veckan blev jag ombedd att förklara vad ‘oud bruin’ är för typ av öl så varför inte skriva ett par rader om denna stil som man antingen älskar eller hatar…

20121111-221258.jpg
Tradition och historia är nyckelord för den här öltypen. Ibland delas typen i två beroende på hur ölen ser ut, var den är eller hur den är bryggd.
Man talar om brunöl eller t.o.m. gammal brunöl och rödöl (Oud bruin och Rood)
efter färgerna på ölen. Den geografiska indelningen är antingen Västflandern eller Östflandern (Oudenaarde med omnejd) och där rödölen hör till väst och brunölen till öst. En annan delning jag sett är att de båda typerna delas av floden Schelde.

20121111-221517.jpg
Sedan finns det de som gör diskrepans på typerna beroende på vörtens koktid (brunöl har längre) eller om den ligger på ek (nu för tiden är ståltankar vanligare även om ingen talar om det). Rent smakmässigt så tycker jag att rödöl är något syrligare och har lite mindre kropp än brunölen som då är något sötare och mustigare.
Dock har jag slutat att göra åtskillnad på typerna utan kallar dem kort och gott ”Vlaams oud bruin” (flamländsk gammal brunöl). Nya aktörer har rört om i grytan så även om man bör känna till begreppen hör de till historien.

20121111-221821.jpg
Utan att bli alltför långrandig och helt snöa in på skillnaden mellan olika varianter av Pediococcus i ölen så finns det några saker som utmärker den här stilen. Förutom traditionen så finns det en mängd likheter med spontanjäst öl (lambicer). För det första så har vi en uppsjö mikrobakterier och vilda jäststammar i den här typen även om brunölen är något mer kontrollerad än lambicölen. För det andra har vi ekfatslagringen, för även de som använder ståltankar tillsätter ekspån eller ekstavar för att ge ölen den typiska karaktären och för det tredje så har vi blandningen mellan en äldre och en yngre bryggd.

20121111-222023.jpg
Syrligheten är givetvis också en likhet plus att det också förekommer frukt (körsbär och hallon) i några sorter.
Skillnader förutom färgen och den långa koktiden är att oud bruins inte innehåller något vete, man använder färsk humle dock med låg alfasyra och att man tillsätter invertsocker för färg och konservering.
Klassiska producenter är Liefmans, Rodenbach, Verhaeghe och Strubbe. Vidare har vi Leroy, Cnudde, Roman, Bavik och Van Steenberge.
Nya bryggerier som försöker sig på denna komplicerade stil är exempelvis Struise och Verzet. Bra där!
”Håll grytan kokande”

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe