Vad det gäller utländsk öl så låter jag det vara osagt om vad som är att föredra men när vi pratar om belgisk öl finns det några aspekter att ta hänsyn till.

För några år sedan fanns det ingen tvekan i vad jag tyckte. Jag brukade jämföra det med svamp! Fatöl jämställde jag med burkchampinjoner, flasköl med färska champinjoner och storflaskor med kantareller. Nu har jag kommit till insikt med att fatöl har ett egenvärde i sig och att skillnaden är fascinerande snarare än bara bra kontra bäst.
Jag benar upp ämnet i tre delar: utförande, upplevelse och smak.

Utförande:
Med åldern och erfarenheten kämpar jag mot ett inre mål, målet att kunna hälla den perfekta belgiska fatölen. Notera ordet ‘belgisk’ eftersom jag efter alla mina år är tämligen trött på att bli jämförd med tjeckisk pilsner, rököl från Bamberg eller en Guinness med ett treklöver tecknat i skummet. Män i undre gubbåldern som gärna upplyser om att ”en öl ska ta sju minuter att hälla upp” eller ”att de minsann fått en stout där skummet var så fast att de kunde lägga en femkrona på det”.
En belgisk fatöl ska/bör inte slås och man behöver inte beställa en flasköl medan man väntar på den. Enligt Stella Artois gör man så här och sanningen ligger inte långt därifrån. Jag gör åtminstone sex av nio steg, varje gång och ofta fler, med alla typer av begiska öl och deras glas.

Flaskölen har en något snabbare process men precisionen bör vara den samma. Återigen finns det en mängd aspekter som spelar in. Det kan vara glasets utformning, vilket tillstånd ölen är i, hur mycket jästfällning är det i och ska vara med i ölen eller bredvid. Det sistnämnda är inte helt oviktigt även om de flesta bargästerna skickar i fällningen direkt för att det ska vara lättare att bära och det kan spoliera hela upplevelsen och på tal om den…

Upplevelse: Här råder det väl ingen tvekan om att fatölen har en klar fördel gentemot flaskölen. Många som går på krogen tycker att ‘flasköl, det kan jag dricka hemma’ och så tar de en fatöl rent slentrianmässigt. Visst har de en poäng! För några år sedan gjorde jag en liknelse med film! Biofilmen fick alltid högre betyg än filmen hemma i soffan just mycket på grund av upplevelsen. Nu för tiden har alla biosystem hemma så just det gapet har minskat även om biobesöket fortfarande har något speciellt. De som har spenderat pengar på exempelvis en DraughtMaster är för få för att ge ett empiriskt utslag!
Devisen: ”Film är bäst på bio, öl är bäst på fat” är dock fortfarande gängse norm runt om i vårt avlånga land.

Smak: Nu är det på det viset att trots att en flaska och fatet har samma namn eller samma etikett/fatskylt så kan innehållet vara olika. Ofta är nämligen fatölet filtrerat och då är det inte så konstigt att det smakar annorlunda.
Flaskan har också den fördelen att du i de flesta fall får ‘två för en’, dvs att du kan välja om du vill ha med eller utan jästfällning eller både och.
Som tumregel är fatölen mer flyktig, den har högre drinkabilitet och primärsmaken är mycket tydligare medan flaskan är mer komplex, bjuder mer motstånd och smakar betydligt mer. Många sätter här likhetstecken med att flaskan på grund av ovanstående egenskaper är godare. Ja och nja svars undertecknad men visst så är jag en flaskölsmänniska i grund och botten! Hursomhelst är det otroligt lärorikt och roligt att köra ett a/b test mellan fat och flaska för att själv skapa en uppfattning och se vilken otrolig skillnad det är…

Nå, vad är kontentan av resonemanget? Ja, efter alla dessa år och alla dessa öl har jag kommit fram till själva kärnan i detta komplexa ämne! Grundbulten som är det essentiella i öldrickandet. Frågan som alla bör ställa sig oavsett om det är bryggt av munkar, kolarbetare eller Danko.
Är det gott eller inte?

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe