I och med mitt quadrupelinlägg rann det till i kommentarsboxen på Facebook. Frågor, anmärkningar och medhåll kom från alla håll. Fredrik hade också den goda smaken att länka till Joris Pattyn som är en av de mest kunniga och välformulerade inom den belgiska ölsfären. Grym artikel!

Det undrades också i vilket fack jag skulle placera Westvleteren XII om det nu inte var en quadrupel. Jag har hört och sett den kallas Abt, en term jag kan förlika mig med.
För att förtydliga mig själv är Abt inte en stil utan en benämning som används till kloster– och munköl. Likaså är det med epiteten Pater och Prior.

Dessa tre namn är tagna från den katolska kyrkan och det är helt enkelt en rangordning bland munkarna och följaktligen blir det en rangordning av ölen. Om vi börjar med Pater (fader). Det är en vanlig enkel munk och öl som heter så är den lättaste, svagaste och minst komplexa i en serie som innehåller alla tre typer. Patern fungerar excellent som matöl. Därefter kommer Prior (prior) och den personen är klosterföreståndare för filialkloster eller andre man på större kloster. Öl med den benämningen är oftast mest balanserad av de tre, medelstark och bjuder något mer samt har en större smakvidd. Även dessa är bra till mat men klarar sig också som sällskapsöl. De kan även bli bättre i källan…

Sist ut är Abt (abbot). Chefen över klostret som bara lyder under påven och gud. Självklart är abtölen den kraftigaste, smakrikaste och mest uttrycksfulla. Här knusslas det inte på ingredienser och resultatet blir en väldigt god öl! Definitivt lagringspotential. Går att dricka till mat men helst till choklad eller ost. Máximas grátias ago!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe