Då var det dags att släppa mitt nördigaste inlägg någonsin! Ni som tycker jag är lika insnöad som en stuga i Karesuando i mitten på februari kanske ska sluta läsa nu…
Vad jag själv inser när jag tittar på de här värdena och siffrorna är att det öppnar upp för en massa frågeställningar som jag inte har svar på (än) men som ändå är tillräckligt intressanta att yppa. Jag tänker skicka frågorna vidare till ett par av mina historiskt kunniga kontakter i Belgien och ser om de har möjlighet att ge några svar.
Mina första iakttagelse i djungeln av statistik har jag snuddat vid tidigare och det är att trots att Belgien förlorar 1803 st bryggerier mellan 1910 och 1930 (från 3349* till 1546!) ökar produktionen med 80000 hl. Bara under första världskriget ryker det ca 1300 st. Jag förstår att utveckling, modernisering, bättre distribution och ökat ekonomiskt tänkande har något med det hela att göra men det är ändå anmärkningsvärt. I och med andra världskriget går Belgien under 1000 bryggerier och under fortsättningen av 1900-talet rasar siffran successivt för att landa i den absoluta bottennoteringen 1993 på futtiga 106 st bryggerier.
Vidare är det noterbart att trots bryggeridöden är produktionen relativt från 1970 och framåt väldigt konstant med en försumbar skillnad på ca 1000000 hl. Det största dipparna i produktionen är (förutom under krigen) fyra år under 50-talet*. Vad beror det på? Det vore intressant att veta om det även är så i andra länder?
Tittar man på exportsidan har belgisk öl i stort ökat varje år sedan 1950 Då var det blygsamma 0,5% av produktionen som åkte över gränsen till dagens +60%. Dock hände det något då för redan 1956 hade exportsiffrorna ökat till 5% och på den vägen är det. Vad hände? Marknadsföring? Ökad turism?
Vänder man på steken och tittar på import av öl till Belgien finns det ett anmärkningsvärt undantag! Mellan 1973 och 1979 importeras det mer öl än någonsin till Belgien. För första och ända gången under hela 1900-talet plockar man in över 10000000 hl utländsk öl. Varför? Vad hände i Belgien då? ”Det är som att plocka med sig kol till England”…**
Slutligen vill jag bar delge er några charmiga små historiska export och importsiffror om utbytet mellan Sverige och Belgien. I statistiksammelsuriumet kan man utläsa att under en tioårs period mellan 1985 och 1994 minskar importen av belgisk öl med hälften vilket kan tyckas underligt eftersom vi faktiskt får importera den starka belgiska ölen på 90-talet men mer glädjande ur vår synvinkel är att under samma period så ökar den belgiska importen av svensk öl från minimala 400 liter till 11300 liter! Heja, heja. Sedan des har den ökat markant och om jag får verka och får jag igenom mina idéer under kommande år ska jag se till att det ökar än mer!
Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe
*1951, 1954, 1955 och 1956
**citat: Joris Pattyn. Belgisk tandläkare, ölkonnässör och en av världens bästa smaklökar…
Som ölnörd blev jag aningen besviken nu: Jag hade väntat mig mer tabeller och diagram än vad ens Ron Pattinson skulle orkat med i den här texten. Men du tar upp en hel del mycket intressanta frågor. Någonstans har jag läst att många mindre bryggerier blev sönderbombade och aldrig återuppbyggda under första världskriget, exempelvis.
Bakom omvälvningar brukar det ligga pengar.
Billigare transport mer export och import.
Ändrad skatt påverkar export positivt och import negativt eller vise versa.
Lagstiftning, annan än skatt, påverkar också.
Kylteknik har t.ex. haft mycket stort inflytande.
Folks smak brukat ha marginell betydelse.
Förlåt Bark! Intressant Pulsatorius.