Det finns en mystisk, tokig och lite sjuk känsla i att dricka en ny belgare. Man genomsyras av pillriga känslor och är det fler öl att avhandla uppfylls jag alltid av en rastlöshet och en suktan efter nästa öl innan man ens börjat på den nuvarande. På gott eller ont, kommer den förutfattade meningen besannas eller kommer jag få mitt livs överraskning?

Nu har jag kommit upp i ett gediget antal som gör att jag kan slappna av lite och det är få ställen som har belgisk öl som jag inte druckit. Förutom ett gäng Proefbryggda Mikkelleröl så är Sverige tämligen dammsuget på belgare. Vilket innebär att jag faktiskt kan dricka god öl istället för ny!
I Belgien är det några barer som får hjärtat och Skrubbe att ticka…

Sanningen att säga börjar det bli hyfsat svårt att få tag i belgisk öl som jag inte har druckit. Det känns skönt men tråkigt. Festivaler är ju fortfarande en riktig listningsorgie. Det är mycket som ska bockas av under ett par dagar. Om några minuter ska jag få ticka av Stefans nya tjottablängare till ‘Belgo-American Barrel Aged Barley Wine Style Ale’. Med det, inte helt blygsamma epitetet, har jag väldigt stora förväntningar på den…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe