Fler bemärkelsebarn…

Jag hoppas inte någon har undgått min spektakulära födelsedagsfatölslista imorgon men det är inte bara jag som firar stort under mars. Bryggeriet som fordom hette Friart och numer går under namnet St. Feuillien celebrerar att de i hundra år ägt stilen Grisette som numer är ett varumärke i Belgien.

Dock har de moderna Grisetterna i ölform från St Feuillien levt ett brokigt och tumultartat liv. Dels hittar jag inga källor som säger att någon av dessa Grisetteprodukter funnits i mer än 25 år och dels har de ändå hunnit släppa 9 olika varianter. Nu ska det sägas att de har städat upp i Grisettefamiljen och bibehållit endast två sorter som helt i linje med tiden gjorts både ekologiska samt glutenfria. Denna duo får nu, tack vare jubileumet, sällskap av ytterligare en kraftigare glutenfri brygd som går under namnet Grisette Tripel Bio. Trots att denna serie sällan har imponerat på mig har jag en förhoppning att denna fågelprydda Tripel kommer att hålla måttet.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Lite glädje…

…i stressen mellan alla små och stora projekt jag pysslar med. Ett litet andrum trots att två deadlines flåsar mig i nacken. Att en liten papperslapp kan avväpna mig så…

  
Visst är den vacker! Vår lilla Grisette har fått en fasad och en yta. Själva produkten börjar också hitta hem och om allt blir som jag vill kommer ‘vår hommage till vår stadsdel’ att ha release på jobbet tordagen den 28:e april. Väl mött då!

Nu väntar gruvan igen….

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Gröndals Grisette blir till!

Att fira delar av sin 43:e födelsedag på ett bryggeri är en bra födelsedagspresent! Idag var det så äntligen dags att brygga en test av Skrubbe-99Bottles-Modernist-samarbetet, Gröndals Grisette. Resultatet som vi ser och kan smaka om lite drygt en månad är en ytterst begränsad upplaga så jag råder er att hålla ögon och öron öppna om ni är sugna på resultatet.

 Bryggeriet håller till i delar av Beckers gamla k-märkta lokaler i Gröndal som förutom dem huserar en uppsjö kreativa själar inom olika kulturella genrer. När jag dyker upp strax innan 8 har Andreas, som brygger för dagen, varit där i lite drygt två timmar redan så fröet till vår öl är redan sått och brygden håller på att lakas.

   
 Möjligen är detta det minsta av de komersiella bryggerierna jag någonsin besökt så rundvandringen går snabbt. Processen med vår grisette går också smärtfritt, det nyskapade receptet prickas av och dagen passerar i stilla mak. Eftersom denna ölstil som föddes bland gruv- och kolarbetare i Vallonien, mer eller mindre är utdöd lämnar det rum för egna tolkningar och konstnärlig frihet. I vårt fall har vi kompromissat lite på var sina håll men jag är nöjd med slutrecepetet och hoppas att det levererar när produkten väl finns till servering.

  
Min insats var som vanligt blygsam men som brukligt fick jag sköta åtminstone en humlegiva samt skotta drav. Blir slutresultatet i närheten av den magiska doften som spred sig i huset kommer jag att vara en lycklig man när ölen har premiär i slutet på april/början på maj. 

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

  

Svaret på gåtan!

Lördagen bjöd på en gåta bestående av fyra bilder och idag kan jag förtälja svaret eftersom det första steget i detta projekt togs igår över en lunch på stan.

  
För att tydliggöra bilden från i helgen så ser ni fyra öl från bryggeriet Modernist, en vägskylt från Gröndal i Stockholm, två varianter av öltypen Grisette om än smaksatta till oigenkänlighet och sist men inte minst ölmångsysslaren Tobias Göth, som kanske är mer känd som 99 Bottles. 

  
Själva idén föddes på buss 133 för någon månad sen när jag stötte ihop med Tobias. Vi råkar bo väldigt nära varandra i Gröndal så det händer ibland. Av någon anledning slog det mig att vi borde brygga en öl tillsammans och den tanken ledde så småningom till en fika där saker och ting konkretiserades. Först ut var att bestämma öltyp och jag var först inne på en Imperial Lager (förlåt, jag vet men som sagt tror jag den kommer att slå riktigt stort snart). Tack och lov kom jag snabbt på bättre tankar och vi fastnade för den näst intill bortglömda gruvarbetarölstilen Grisette som har sitt ursprung från de vallonska delarna i Belgien. Det vore magiskt att försöka lyfta upp och belysa den ölstil och försöka skapa en så traditionell produkt som bara är möjligt med undantag för styrkan på 3,5% som vi pratar om att höja något…

  
Eftersom vi båda bor där vi bor och vi har ett bryggeri i krokarna, samt att Tobias redan hade haft kontakt med dem föll det sig så att han på nytt kontaktade dem. Till vår stora glädje ställde Modernist sig positiva till våran idé och där är vi nu! 

Detta, mina vänner, är embryot till Gröndals Grisette som om allt går som vi vill har premiär någon gång i juni eller augusti (lite beroende på) men det kommer ni bli varse. 

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Nykomling i bokhyllan.

Efter att ha mässat, jobbat, skördefestat, belgoklubbat, festivalat, hållit i provningar och allmänt ölnördat känner jag mig ungefär som ett urlakat plommon. Emellertid är helgen tom på ölrelaterade aktiviteter så nästa vecka är jag som ny!

IMG_0690.JPG
Som en perfekt återhämtare och rekreation för själen dök det här fantastiska alstret upp i brevlådan härom dagen. Adelijn Calderóns Verdwenen Brouwerijen van Belgie. En rikt illustrerad bok som tar upp 663 nedlagda belgiska bryggerier. En källa för utdöda källor, så att säga.

IMG_0691.JPG
Här kan jag frottera mig i bryggerier som jag druckit men har ytterst lite information om. Jag får möjlighet att se bilder på etiketter, bryggerier, glas och coasters från svunna tider.

IMG_0692.JPG
Boken visar även etiketter och bilder från ölstilar som ej längre finns på den belgiska ölkartan men som jag hoppas återskapas å det snaraste. Intresset finns, kan jag lova! Tänk att få sätta tänderna i en genuin Uitzet!
Hur som helst är det ett verk som kommer att vara till mycket nytta och som kommer att göra sig bra i belgobokhyllan.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Grisette mot grisette

Då var det gjort! Uppdraget slutfört. Belgien mot Sverige. Sennes (och Bluejackets) ‘Greyjacket’ versus Brekeriets ‘Grisette’. Sverige, vi har ett resultat!

20130512-102843.jpg
Jag kan lika väl krypa till korset direkt, varför humla med sanningen. Det råder inga tvivel om vem som är närmast urtypen som jag förstått hur den ska vara. Brekeriet sopar banan med Senne/Bluejacket. Sverige vinner matchen med 3-0. Förvånad? Ja, lite…

20130512-104620.jpg
Jag har tittat på de tre faktorerna utseende, doft och smak. Vad jag har förstått ska en grisette vara bärnstensfärgad och då råder det inget tvivel om vem som är närmast sanningen. Doften och näsan är mer tvetydig men tyvärr slår Sennes humlekropp igenom och den moderniteten avgör poängen. Det viktigaste och mest avgörande är självklart smaken. Även här är Brekeriet mest autentisk. Med hästlängder. Sennes variant är en modern humlad blond som i min bok inte är i närheten av en grisette. En god och habil öl, absolut, men historiskt korrekt, nä…

20130512-112429.jpg
Jag vet att Sennes bryggare Yvan de Baets skulle kunna göra mycket, mycket bättre eftersom han är en av de mest kunniga i ämnet. Jag tror att amerikanarna från Bluejacket har haft lite för mycket att säga till om helt enkelt. Utan att överdriva vill jag påstå att Brekeriets öl är den mest historiskt autentiska grisetten som ölmarknaden har sett på årtionden. Förutom de tre ovanstående faktorerna har de nämligen även hållet sig på en alkoholnivå som traditionen kräver. Hatten av! Åter igen imponeras jag av dessa bröders kunskap och produkter. Det ska bli ett nöje att presentera deras öl för Yvan de Baets…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Två tolkningar!

För några månader sig var den historiska öltypen Grisette näst intill obefintlig på marknaden. Däremot finns det ett ökat intresse för historiska ölsorter och framför allt en intention att göra dem så autentiska som möjligt. Skrubbe saluterar detta!

20130504-150133.jpg
Äntligen får jag chans att prova två Grisettevarianter mot varandra, två stycken som jag har fullt förtroende för! Yvan de Baets som driver Brasserie de la Senne är kanske den person som kan mest om öltypen i fråga och de svenska bröderna Ek som är närmare sanningen än vad de antagligen är medvetna om själva…

20130504-152023.jpg
‘Greyjacket’ är en kollab mellan just Senne och ett Washingtonbaserat bryggeri som heter Bluejacket och en liten farhåga jag har är att den är aningens mer humlad än vad som var gängse när det begav sig. Brekeriets variant är en minimal batch bryggd på hörsägen och deras tolkning av varianten. Dessa faktorer spelar mindre roll i sammanhanget eftersom jag är tämligen säker att båda produkterna är det närmaste ni kommer att komma ett orginal av typen.

20130504-153220.jpg
Nu är min tanke att presentera Brekeriets Grisette och deras magnifika Saison för Yvan nästa gång vi ses för ett eventuellt framtida samarbete. De skullen kunna skapa underverk tillsammans! Mot framtida segrar…

Vänligen/
Jens Skrubbe

Grisette

För fem år sedan var det få svenska bryggare som visste vad en ‘saison’ var eller som överhuvudtaget ens hade i åtanke att brygga en ‘saison’! Nu finns det tydligen 26 st svenska saison enligt ratebeer (tack Fredrik). Kul och välförtjänt. Det är en fantastisk ölstil.

20130118-144449.jpg
Min undran är när eller om ‘grisette’ någonsin kommer att få samma nytändning och samma rampljus? Nu är det kanske inte alla som känner till denna ölstil som lever ett tämligen undanskymt liv i en nedlagd vallonsk kolgruva så låt mig få påminna era grå…
När jordbrukssamhället i de vallonska (främst Hainaut) delarna gick mot industrialism och framförallt kol & stengruvor så föddes nya idéer och ny öl. Eftersom ‘saisonen’ ansågs vara en bondöl fick ‘grisetten’, gruvarbetarnas öl, se dagens ljus.

20130118-145506.jpg
Som i så många andra fall vet man inte vad namnet härrör ifrån. Att ‘gris’ är grå på franska och det är en vanligt förekommande kulör i gruvan är alla med på men den feminina formen sätter griller i huvudet på folk. Porfyr var en av de saker man sökte efter i underjorden och dess grå färg har också koppling till namnet och mellan 1960-1985 så bryggde Lefebvre en ‘grisette’ som hette just ‘Porph Ale’ som var mycket uppskattad. När det begav sig fanns det upp emot 30 olika ‘grisetter’ men nu finns det bara ett bryggeri som håller namnet vid liv och hur typriktig ölen är kan jag bara spekulera i. Med tanke på att den har dykt upp i många former, färger, smaker och skepnader ställer jag mig lite skeptisk…

20130118-151830.jpg
En traditionell ‘grisette’ var svag, mellan 3-5%, lätt i kroppen, ren, torr och uppfriskande. Det låter väldigt ‘saisonlikt’ men enligt vissa kom ‘grisettens’ fräschör från humlen och inte från lactosyror som i en gammaldags ‘saison’. Mellan 1/7 och 1/10 av malten ska vara mältad vete vilket också är en skillnad från ‘saisonen’ samt att vissa hade långa koktider för att ölen skulle bli bärnstensfärgad. Dock menar andra att ‘grisetten’ var en gyllene öl så färgen verkar inte vara stilfaktor. Det skulle vara intressant att få pröva en stilren och ‘äkta grisette’, eller hur Brekeriet?

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe