Etikettarkiv: Reninge Bitter Blond à Lambiek

Seizonsbrouwerij Vandewalle

Publicerad den av
Svara

På västflanderns vindpinade slätter ligger den lilla byn Lo-Reninge. 2011 beslutade sig lokalhistorikern Chris Vandewalle att gå en annan väg för att nå en annan publik med sitt kall. Chris förfäder hade varit bryggare och med anor från 1756 fann han ett nytt sätt att sprida sitt budskap.  
Djupt rotad i regionen och med lokala råvaror startade så Seizonsbrouwerij Vandewalle och den 31:a oktober 2011 bryggdes bryggeriets första öl. 2012 var det dags att möta marknaden. Med lokal förankring, tid och historisk kunskap har bryggeriet samt dess produkter vunnit många hjärtan men även kvalitetsstämpeln Belgische Hop och utmärkelsen 100% West-Vlaams. 

  
Det än idag minimala bryggeriet producerar 450 liter per bryggtillfälle och ca 7000 liter öl per år. Än så länge har Chris släppt fyra olika produkter. De två första av dessa var Reninge Bitter Blond vilket Chris hävdar är en öl med historia från 1910. Den ska påminna om en Saison som bryggdes av bryggeriet Verlende som var beläget i Lo fram till 1957. Produkt nummer två är en Oud Bruin vid namn Reninge Oud Bruin. Här har Chris hämtat idéer och tillvägagångssätt från bryggerierna Croigny från Lo och Criem från Reninge som gick i graven 1940 respektive 1957.

  
De sista två är båda varianter på de första. Dels är det Reninge Krieken Rood som är en körsbärsmacererad Reninge Oud Bruin. Precis som föregångaren och inspirationskällan Joseph Rouzée från bryggeriet St-Joseph i Lo som försvann 1959 tar Chris sina körsbär från Veurne. Sist men inte minst har vi blandölen (versnij- eller mengbier) Reninge Bitter Blond à Lambiek vilket som namnet antyder är en Reninge Bitter Blond som fått vila tillsammans med Lambic i ca åtta månader.

Springer ni på Chris produkter är de väl värda att testa och snart hoppas jag att de dyker upp i Sverige på något sätt…
Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Brettade beskingar

Publicerad den av
Svara

Nu har jag ytterligare en belgisk trendspaning som jag hoppas blir mer än så. Faktum är att jag tror att den här ölstilen är i Belgien för att stanna och efter en snabb scanning av utländska öl ser jag att diverse bryggerier släppt produkter i genren som kallas Brett IPA. Det jag talar om är belgiska beskingar (ibland benämnda IPA) som har fått jäsa med en eller flera varianter av den mytomspunna jäststammen Brettanomyces. 

  
Denna spolformade jäststam som upptäcktes av dansken Niels Hjelte Claussen år 1904 och den är oumbärlig i lambicer. Anledningen till att namnet fritt översatt betyder ‘engelsk svamp’ är för att Niels först lokaliserade den i en brittisk Stock Ale. Nu vet vi bättre…

  
Första gången jag stötte på en sådan variant av öl måste varit när jag för två år sedan testade mig genom Mikkellers Yeast Series 2.0. Jag blev förvånade av de två pjäserna på bilden ovan, jag insåg hur gott det var men anade inte att det måhända kunde bli en ölstil. Nästa gång var jag förberedd men inte mogen nog att inse att det var ‘brettstammen’ som gjorde att just den IPA:n var i mitt tycke godare än de generella humlebomberna. 

  
Då hette ölen Troubadour Magma Special Edition 2014 Tripel Yeast och det är en variant av den normala Troubadour Magma som släpps i limiterad upplaga varje år. Fram till ovanstående öl hade dessa specialare varit unikt humlade men detta år valde bryggeriet Musketeers att använda sig av tre olika jäststammar. I år tog de steget ännu längre…
 
…när de valde att släppa Troubadour Magma Special Edition 2015 Triple Spiked Brett. Jag mötte denna produkt under min språngmarsch genom Bryssel tidigare i höstas och där och då förstod jag. En aha-upplevelse i kvadrat. En typ av IPA jag gillar. Härliga tider!

  
När vi någon vecka senare efter min resa kopplade ett fat WTF?! Batch Two från White Ponys som var bryggt på Millevertus var det kärlek vid första klunken. Emellertid när jag nämnde detta för White Ponys Roberto Orano blev han förvånad och skulle undersöka saken närmare. Min gissning i detta fallet är att den makalösa Orvaljästen, som Millevertus får använda på grund av sitt geografiska läge, har ‘hjälpt’ till att göra ölen till en mer Skrubbevänlig produkt.

  
För någon vecka sedan dök det upp ytterligare en produkt som jag hoppas och tror kommer att passa mig som handen i handsken. Det är det relativt unga Seizoensbrouwerij Vandewalle som har valt att lägga bryggeriets bitter på lambicfat i åtta månader. Produkten har fått namnet Reninge Bitter Blond à Lambiek och än så länge har jag inte hunnit sätta tänderna i denna brygd men den dagen kommer, var så säkra!

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe