Sir Skrubbes reseskildring #dag 2

Då var dagen här! Den dag jag väntat på i över tjugo år. Dagen då jag äntligen skulle dubbas till belgisk hedersriddare för min mission i den belgiska ölfloran.

Att stiga upp en lördagsmorgon och ha vyn över Eglise Notre Dame de Bon Secours utanför köksfönstret gav en extraskjuts till vad som komma skulle. Efter diverse pyntade av min lekamen bar det av till Grand Place för en onyttig men nödvändig frukost, bestående av ’bitterballen’, friterad Chimayost samt en Westmalle Tripel, var det samling i Bryggarhusets rådsal.

I stålande motljus (därav de usla bilderna) började så denna pompösa, ärofyllda och mycket berörande ceremoni. Vi var mellan 25 och 30 personer från hela världen som skulle inta podiet i grupper om 4-6 per gång. Först svor man på att alltid försvara belgisk öl sedan fick man i tur och ordning ställa sig öga mot öga med rådets Grand Master Alain de Laet från Huyghe. Innan det var dags att ’knackas med mäskrodret’ läste Xavier Vanneste upp vad man hade gjort för den belgiska ölen och sedan dubbades man. Sist men inte minst fick man så den åtråvärda emblemet hängt om halsen samt ett snirkligt diplom.

När alla hade gått igenom dessa steg var det ett kramande och hyllande utan dess like. Eftersom en av de nyblivna riddarna var munk samt huvudbryggare på Grimbergens nya klosterbryggeri kunde jag inte motstå att ta en selfie med honom.

Dock började tiden ticka på och efter snabbvisit på mässområdet bar det iväg till min egna lilla mottagning på Brasserie de la Mule i Schaarbeek.

På grund av pandemin var detta mitt först besök på detta oerhört charmiga bryggeri. Jag blev oerhört imponerad och dessutom jätteglad att så många tog sig tid att ta sig till denna lilla tillställning.

Under hyllande och skratt, öl och glada tillrop tillbringade vi två timmar hos Joel Galy som vänligt nog hade specialöppet bara för min skull. Jag hoppas alla som besökte mig hade det lika trevligt och njöt lika mycket som jag.

När jag sitter här och tänker tillbaka på dessa två dagar känns det nästan overkligt att det faktiskt var mig det hände men enligt bilderna verkar det ju varit så. Hur som helst är jag evigt tacksam till alla som jag mött och som stöttat min mission under alla dessa år. Tack!

Tack för uppmärksamheten/

Jen Skrubbe

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s