Återkomsten!

Det är väldigt sällan jag går i taket eller gläds något nämnvärt när jag nås av humlenyheter men det hände härom dagen. Ren och skär eufori!

Anledningen var ovanliggande bild och den föreställer humlesorten Coigneau som mer eller mindre ansetts var utdöd. Varför denna uppståndelse undrar ni? Jo, det är så att Coigneau vilket är en av få historiska belgiska humlearter och är tillskriven detta lilla land har på nytt sett dagens ljus. Belgien har i dagsläget strax under 20 humleodlingar men trots detta har denna art försvunnit. Är man vansinnigt intresserad av Belgiens humlehistoria rekommenderar jag denna artikel från min nederländska kollega Roel Mulder.

När det begavs sig för över hundra år sedan odlades Coigneau framför allt i flamländska Aalst-Asse. På 30-talet valde odlarna att överge denna delikata lilla art mot den mer moderna Groene Bel. Under 50-talet försvann även denna sort dels på grund av att många odlare gav upp sitt gebit och dels för att andra humlevarianter var mer lukrativa och tåliga.

Den översta bilden visar en del av Coigneauskörden från ett projekt i Jette (en av Bryssels förorter) och den är ämnad för Cantillon! Det kan tyckas konstigt att denna humleskörd ska till ett lambicbryggeri som mestadels använder lagrad humle men enligt historiska källor var Coigneau till störst del odlad åt just bryggare av dessa spontanjästa underverk. Anledningen var att Coigneau har väldigt låg alfasyra vilket ger näst intill obefintlig beska. Hur som helst blir det spännande att följa denna humliga historia och framför allt att försöka komma över någon flaska från Cantillon när brygden humlen använts i är klar!

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe