När jag för några dagar sedan gick ut med ett, i mina ögon, nördigt inlägg om statistik fick jag kritik att det inte alls var så farligt. Ok Bark, då kör jag ett inlägg om trappisternas vattenprofiler och hoppas du blir nöjd!

Historiskt sätt så har olika vattenprofiler varit upphov till olika öl men nu för tiden kontrolleras och justeras de flesta vattenkällor av de olika bryggerierna eller så använder man det kommunala eller statligt renade vattnet. Jag vet att jag är och klampar på Dankos mark och har säkert förstått ett och annat fel men här har ni en porlande källa! Hursomhelst har jag förstått att när man pratar om trappistöl så verkar det som vissa fått för sig att munkarna skulle ha en standardprofil på deras vattenkällor. De kan inte ha mer fel! Jag har sagt det förut och jag säger det igen:
Trappistöl är inte en stil, sort eller ‘smak’ utan en varumärkning, en apellation och en kvalitetsgaranti!

Till exempel så tycker Orvalmunkarna att vattnet från Mathildas källa är så fantastiskt att de funderade på att sälja det på flaska istället för öl! I övrigt är munkarna ganska hemliga med hur de manipulerar sitt vatten och i synnerhet Wesvleterenmunkarna. Jag har förstått att de kloster med hög bikarbonathalt får aningen för högt Ph och antingen sänker de det med olika typer av livsmedelsklassade syror eller med kalcium. Noterbart är också att Westvleterenvattnet inte skulle anses som tjänligt i Sverige på grund av den höga kloridhalten!*

Nedan tänkte jag presentera en tabell som jag hittat i Stan Hieronymus ‘brew like a MONK’ och där två holländska hembryggare** har låtit sammanställa värdena från munkbryggarnas närliggande vattenstationer. Visst har trappisterna sina egna källor men värdena bör inte skilja sig något nämnvärt. Håll till godo!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*I Sverigen går gränsvärdet vid 100 mg/l

**Jacques Bertens och Ronald Baert