Kazematten

I år är det hundra år sedan första världskrigets början och det uppmärksammas på flera håll framförallt i Västflandern.

20140521-204424-74664986.jpg
En av tilldragelserna är bryggeriet Kazematten som är belagt i en av skyddsmurarna som användes under kriget. Bryggeriet som ligger i Ieper är skörden av ett frö som började gro när Hans Depypere (vd för St Bernard) och Rudi Ghequire (produktionsledare på Rodenbach) träffades för tre år sedan.

20140521-210225-75745585.jpg
Bryggeriet invigdes den andra april i år och har för närvarande två produkter i produktion även om buteljeringen sköts av St Bernard. Den första ölen är för övrigt en ‘gåva’ av dem till Kazematten som har fått ta över produktionen av ‘Grottenbier’. Numer heter ölen ‘Grotten Sante’ och när tiden är mogen kommer även lagringen av den att flyttas från grottsystemen i norr till innanmätet av denna före detta skyddsanordning.

20140521-211015-76215376.jpg
Öl nummer två heter ‘Wipers Times 14’ och det är en mjuk och välbalanserad blond. Wipers kallade de brittiska soldaterna Ieper och siffran 14 är självklart en passning till årtalet för krigets början men även antalet grader Plato som ölen innehåller.

20140521-211829-76709660.jpg
Både ‘Grotten’ och ‘Wipers’ kommer att inom sinom tid få syskon. Det är planerat ytterligare fyra Grotten* och 2016 respektive 2018 kommer de resterande två ‘Wipers Times’. Det händer saker i Belgien vill jag lova…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*De fyra ”grottölen” kommer att heta följande: ‘Grotten Santater’, ‘Grotten Salut’, ‘Grotten Tot Later’ och ‘Grotten Merci’

Pierre Celis födelsedag.

Igår fyllde jag år. Det hade även den lille store Pierre Celis gjort om han fortfarande hade varit i livet. Han föddes 1925 men det dröja 41 år innan han drog igång sitt första bryggeri…

20130322-220141.jpg
De flesta ölintresserade känner till veteölen Hoegaarden och dess imponerande tumlare (glastypen). Nu för tiden är det en skärva av vad det en gång och den bryggs av världens största bryggerikoncern.
Annat var det när Pierre Celis och två medarbetare drog igång bryggeriet ‘Vroente’ 1966 i byn Hoegaarden. Maken till den ölen går inte att finna idag tyvärr. Den hade sitt ursprung från ett nedlagt* bryggeri (Tomlin) i byn där Celis jobbat som ung.

20130322-223130.jpg
1980 flyttade bryggeriet och bytte samtidigt namn till ‘De Kluis’. Nu var man elva anställda. Fyra år senare drabbades bryggeriet av en brand och det är här de nuvarande ägarna kommer in. På grund av olyckan behöver Celis pengar och det bistår de gärna med. Tyvärr har det sitt pris att ta hjälp av stora kommersiella krafter. Trots att bryggeriet ökade kraftigt räckte det inte. Dock räckte det för Celis som sålde sitt skötebarn 1990. Då bryggde de ett tiotal öl** fördelat över 300000 hl/år och hade hundra anställda.

20130322-224659.jpg
Förutom att Celis sålde bryggeriet skrev han även på ett kontrakt som förbjöd honom att starta ett nytt bryggeri i Europa, så vad skulle denna rastlösa 65-åring göra? Skrönan säger att han bestämde vart kosan skulle styras med hjälp av en jordglob där han slumpmässigt satte ner fingret. Hur det nu var med det så landade han i Austin, Texas. 1992 öppnade han ett bryggeri och jag vill inte ge Celis äran för det amerikanska ölundret men han är en stor del av det. Det lovar jag!

20130326-212536.jpg
När åldern började ta ut sin rätt flyttade Celis hem till Belgien igen och även om han inte fick starta ett eget bryggeri kunde han lätt knacka på vilket befintligt bryggeri som helst och fråga om han kunde få utlopp för sina idéer. En av dessa var att lagra öl grottsystem med jämn sval temperatur och hög luftfuktighet. Sagt och gjort. Celis var verksam in i det sista. Den 9:e april 2011 gick den energiske mannen vidare. Utan honom skulle Belgiens ölflora vara betydligt fattigare. Var så säkra!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Tomlin gick i graven 1957

**Hoegaarden, Hoegaarden Speciale, Hoegaerdse DAS, Hoegaarden Grand Cru, Verboden Vrucht, Zoeg och Julius bland annat.