De Ranke utökar portföljen!

Det hör inte till vanligheterna att det fenomenala bryggeriet De Ranke släpper nya produkter utan det brukar ske en gång per år på sin höjd. Åtminstone har det varit så fram tills i år men under hälften av 2019 har det redan dykt upp tre nyheter! Precis efter årsskiftet kom den moderna varianten av en La Belge vid namn Franc Belge och som för övrigt släpps på jobbet denna torsdag.

Under de sista veckorna har bryggeriet lanserat ytterligare två brygder. Först kom ett humligt samarbete med kanadensiska Dunham som fått namnet Complexité. Enligt utsago ska det vara en 6 %-ig IPA humlad med Cascade samt Centennial.

Sist men inte minst och helt ur det blå dök bara för några dagar sedan en belgoamerikansk IPA upp. Denna produkt har fått namnet Amer-Amer och den är så färsk att det inte finns någon mer information att hitta om den än men självklart ska jag försöka komma över dessa båda pjäser också.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Palmsöndagen

Söndagen före påsken kallas som bekant palmsöndagen och vad passar bättre än att redogöra lite om bryggeriet Palm. Palm är numer en koncern bestående av några bryggerier, där vissa fortfarande brygger under sin egen flagg medan andra är inkorporerade*, och de tillhör Belgiens stora ölproducenter med en årsproduktion på 1200000 hl!

20130324-205210.jpg
Trots anor från 1747** så tog det ända till efter första världskriget innan saker och ting började ta fart. Bryggeriet, som då hette De Hoorn, blev helt utplånat 1914 av tyskarna, men ur askan i elden. Arthur Van Roy valde att bygga upp ett toppmodernt bryggeri ovanpå ruinerna och det var samma Van Roy som 1929 lanserade ‘Speciale Palm’, en öl som numer är symtomatiskt med hela bryggeriet och en öltyp som kallades/kallas ‘la Belge.

20130324-210708.jpg
I sanningens namn så är det inte Palm, med den mäktiga bryggarhästen på sin logga, som får ölkonnässören att höja på ögonbrynen, även om de gör små försök, utan framförallt bryggerierna Rodenbach och Boon. Rodenbach ölportfölj med några stabila, härliga oud bruins och några riktigt häftiga öl som släpps i små volymer och Boon med sin spontanjästa små underverk. En jämn uppställning lambicer under eget namn och sedan några stycken från nedlagda bryggerier för att hålla produkterna och deras historia levande.

20130324-214804.jpg
Palm orsakade ramaskri och tumult bland några bryggerier, bland andra Dolle och Westvleteren, i Västflandern 1998 när de ströp jästförsäljningen av den åtråvärda Rodenbachjästen. Onödigt och ogint kan man tycka men utan den aktionen hade världen inte skådat världens bästa öl!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Rodenbach, Boon, Gouden Boom m.fl.

**Det finns dokument som talar om ölbryggning redan 1597 men sedan 1747 har bryggeriet legat i Steenhuffel.

Stark starköl…

-Belgisk öl, det är ju sån där jordgubbsöl som är 17%!
Mer än en gång har exakt dessa ord sagts till mig över baren. Då gäller det att bita sig i tungan och så vänligt som möjligt upplysa vederbörande att:
-Mig veterligen finns det bara fyra belgiska jordgubbsöl* (Oudbeitje från Hanssens och Mikkeller Spontanwildstrawberry är exkluderade eftersom de innehåller smultron) och ytterst få (37 st) belgiska öl är över 13%**!

20130107-213645.jpg
Ölen över 13% är en nymodighet i Belgien och ingen av de 37 är ens fem år fyllda. Öl över 12% är heller ingen lastgammal produkt, de har tretton år på nacken och om jag inte missminner mig var det Bush Millenium från Dubuisson som var först där också (se nedan) med sina 13%.

20130107-232621.jpg
Nu kan man fråga sig varför belgarna envisas med att brygga stark och überstark öl. Det finns en mängd teorier och skrönor kring detta men alla bär nog på några uns sanning.
I början av 1900-talet utlystes det tävlingar för att hitta den unika belgiska ölen. Det rådde en viss oro om att importerad öl skulle utarma den genuint belgiska. På den här tiden var ölen mycket svagare så när de ale som vann låg på 5-5,5% ansågs det vara högt. För övrigt så var vinnaren en belgisk pale ale och ‘la Belge’ var född. Genast kom det ett gäng öl i samma skola. Några av dem*** finns kvar en idag men ska sanningen fram tycker jag att det är en ganska tråkig ölstil…

20130107-233309.jpg
Lägg därtill att trappisterna och deras generellt starkare öl som åkte lite snålskjuts på ölvågen och den ökande marknaden. När sedan första världskriget och spritförbudet**** kom ökade intresset för stark öl ytterligare. Nya tekniker, recept och metoder ledde utvecklingen framåt. 1933 släpptes Bush Ambrée på 12% och den var ohotad i styrka under flera decennium…

20130107-234601.jpg
…som de själva var ganska noga med att påpeka på etiketten. Faktum var att det stod ‘the strongest beer in Belgium’ på etiketten långt in på 2000-talet men det har de tagit bort nu. Rätt ska vara rätt…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Floris Fraises, Frühli Strawberry, Timmermans Strawberry och Chapeau Fraises

**Bryggerier och antal öl över 13%
Struise: 10 st
Alvinne: 3 st
Proef (Mikkeller): 24 st

***T.ex. Palm Spéciale, Vieux Temps och De Koninck Bolleke

****13 augusti 1919 kom ‘två liters lagen’. Den förbjöd konsumtion, försäljning och bortskänkning av sprit (genever) på offentliga platser. Ville man handla genever var man tvungen att köpa minst två liter av en detaljhandel.