Ett skämt men ändå inte…

Idag blev jag varse att ett av gårdagens aprilskämt inte fullt ut var ett skämt. Jag var lite tveksam till detta skoj eller för att vara ärlig förstod jag det inte riktigt. Emellertid blev allt glasklart idag och jag är positivt överraskad!

Själva skämtet gick ut på att dessa två anrika bryggerier skulle gå ihop och det var inte helt påhittat. Nu visade det sig att de inte skulle slås tillsammans utan bara göra något ihop efter som båda av dem firar stora jubileum i år. Det vallonska Dubuisson firar 250 år och det flamländska Brabandere celebrerar 125 år och den 16:e maj ska de avslöja vilken typ av samarbete som kommer ur detta.

Det bör tilläggas att det finns stråk av unicitet i detta beslut. För det första är det sällan man ser samarbeten över gränserna och för det andra kan ja inte erinra mig att två klassiska belgiska bryggerier samarbetar. Sjukt stort och förhoppningsvis en öppning gentemot andra bryggerier av samma dignitet som vilar på gamla lagrar eller är envist traditionsbundna och låsta i gamla värderingar.

Den ena parten av detta samarbete har även valt att döpa om sin två flaggskeppsöl. Det är Dubuisson som med anledning av 250-årsjubileumet väljer att döpa om Bush Blonde till Bush Triple och Bush Ambrée till Bush Caracère. Enligt bryggeriet är det bara namnen som ändras och inte smaken, utseendet eller ölen karaktär. Vi får hoppas att de står vid sina ord.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

RateBeer Top 100

Idag presenterades årets hundra-bästa-lista av RateBeer, dock utan inbördes ordning. Inte helt förvånande är det en stor dominans av amerikanska öl…

20140203-181526.jpg
…men det mest glädjande är att 10% av brygderna är från Belgien.
Något överraskande är det bara en lambic bland dem och ingen Cantillon. Förra året var det inte mindre än tre belgiska syrlingar på femtio-bästa-listan.
Som ni ser har det skett lite övriga ändringar.

20140203-182431.jpg
Av de tio produkterna är inte alla helt okända för oss svenskar och åtta av dem finns eller har dykt upp på Systembolaget. Häftigt.
De tio ölen är följande:
Drie Fonteinen Hommage Drie Fonteinen
Bush de Nuit Dubuisson
Cuvée van de Keizer Blauw Het Anker
Trappistes Rochefort 10 Rochefort
St Bernardus Abt St Bernard

20140203-190025.jpg
Black Albert Struise
Pannepot Struise
Pannepot Reserva Struise
Westvleteren 8 St Sixtus
Westvleteren 12 St Sixtus

20140203-190346.jpg
Jag gratulerar till utmärkelserna!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Olika men lika…

En del belgiska bryggerier säljer likadana produkter men med olika etiketter. Detta är inga revolutionerande uppgifter men det kan ändå vara kul att veta. Själv listar jag olika etiketter som ‘olika’ öl även om jag vet hur det ligger till, men det är jag det. Många ‘tickers’ går efter den eminenta Ratebeer och den sidan är oftast medvetna om vilka öl som är alias till vilka. Som underliggande exempel:

20140113-165203.jpg
Dock finns det en del listade öl på ovan nämnda sida vilka är bokförda som två olika artiklar men enligt olika källor är samma. Jag tänkte ta upp några exempel. För det första har vi ‘Livinus Blonde’ och ‘Kapittel Abt’ från det eminenta bryggeriet Van Eecke i Watou. Här har jag ett flertal gånger fått bekräftat både från bryggeriets allt-i-allo Sandrino och från exportchefen Dany att dessa produkter är en och samma öl. Livinusen är tydligen etiketterad för den franska marknaden men i övrigt är skillnaden noll.

20140113-165922.jpg
Att ha fler etiketter för samma öl för olika marknader är inget ovanligt. Det finns en svensk ölimportör som har fler öl under ‘falsk’ flagg. Underliggande exempel var ett sådant tills för något år sedan men nu bryggs ‘Chef Jens’ som en unik öl och ‘De Graal SloCK’ har tagits ur produktion.

20140113-170531.jpg
Några av de belgiska bryggerierna har omfattande export till USA och då har de ömsom valt och ömsom tvingats ändra etiketter. Jag har redan berättat om Bush, Tsjeeses och Verboden Vrucht. I Géants fall handlade om att undvika språkförbistringar och därför valde man att döpa om ‘Gouyasse’ till ‘Goliath’ när den skulle färdas över Atlanten.

20140113-171554.jpg
Van Steenberge lanserade ‘St Stefanus’ för några år sedan. Det visade sig att innehållet var detsamma som den anrika klosteralen ‘Augustijn’. Detta berättade bryggeriägaren Jef Versele mycket öppenhjärtligt under en bryggarmiddag för ungefär ett år sedan. I Belgien heter fortfarande ölen Augustijn medan exportvarianten fått ett helt nytt liv och marknad under St Stefanus.

20140113-172253.jpg
Det är även ett välkänt faktum att klosterölen ‘Floreffe Tripel’ och ‘Moeder Overste’ är samma produkt. De bryggs av bryggeriet Lefebvre som även ligger bakom ölen på den översta bilden, ‘Saison 1900’ och ‘Vallon’.

20140113-172651.jpg
Häromdagen fick jag veta att Postel och Affligems produkter är exakt likadana. Att storbryggerier som Affligem/Heineken håller på med den här typen av förenkling i verksamheten utan att skära ner på produktportföljen är inget nytt. Enligt den fantastiska boken ‘Good Beer Guide Belgium’ så håller även Brasserie Du Bocq på med liknande verksamhet. Tim Webb menar att man kan sätta likhetstecken mellan både ‘St Benoit Blonde’ och ‘La Gauloise Blonde’, ‘La Gauloise Ambrée’ och ‘Saison Regal’. Webb hävdar även att ‘Triple Moine’ och ‘Deugniet’ är från samma balja…

20140113-174054.jpg
I vissa fall kan dubbeletiketteringen bero på att krogar vill ha en ‘egen’ brygd eller att restauranger beställer en unik öl. Så var fallet för oss när vi komponerade vår jubileumsöl ‘Pressklubben 10’. Eftersom vi inte köpte hela batchen valde Dany att släppa den på hemmaplan med en ny etikett och med nytt namn, ‘Slaapmutske Hop Collection Kent Goldings’. Nu blev ölen så populär att han brygger den om och om igen. Faktum är att den fick silvermedalj på årets upplaga av Brussels Beer Challenge.

20140113-174729.jpg
Ryktet säger att även ‘Slaapmutske Tripel’ och ‘Ronsischen Tripel’ är samma produkt men det låter jag vara osagt. Emellertid har jag en del indicier som tyder på det. Vad som än gäller är det en fantastisk öl!

20140113-175145.jpg
Får ni möjlighet så a/b testa gärna några av de ovanstående exemplen. Jag kan intyga att det är svårt att tro att det är samma produkt i några av dem åtminstone. Detta beror inte på etiketternas olikheter utan snarare på att det ofta är olika batcher från olika bryggningar och oftast skiljer buteljeringsdatumen så markant att ölen helt enkelt varierar i smakbilden.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Bush

Det vallonska bryggeriet Dubuisson* har sedan första världskriget salufört de flesta av sina öl under det engelska namnet Bush.

20130824-142101.jpg
När ölen ska exporteras till USA måste de döpa om ölen på grund av det gigantiska Anheuser-Busch InBev. AB InBev tror att folk ska blanda ihop namnen. Urlöjligt. Bush heter därför Scaldis** när den saluförs i Staterna.

20130824-142716.jpg
Det hindrande inte Dubuisson att skicka fd president George W Bush en pall av deras superstarka Ambrée när han vann valet 2000. Bryggeriet tyckte nämligen att valsegern var jättebra marknadsföring för deras produkter. Det de inte visste var att Bush är nykter alkoholist. Oops.

20130824-143316.jpg
Dick Cheney lät ändå hälsa bryggeriet att presidenten uppskattade produkten. Vem som drack upp ölen låter jag vara osagt men jag vill minnas att det dök upp skadalbilder på Bush tvilllingdöttrar när de var milt sagt berusade…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*dubuisson är det franska ordet för buske.

**Scaldis är det latinska namnet på floden Schelde som försörjer bryggeriet med vatten.

En undanskuffad öltyp…

Inför SHBF:s Belgoträff i Uppsala nästa vecka har jag så smått börjat studera öltypsdefinitionerna. Jag har nämligen, för tredje gången, fått äran att vara med och döma dessa hembryggda små mästerverk. Öltypdokumentet är mycket nyttigt, lärorikt och väl genomarbetat. Det utelämnar ytterst lite och på ett sakligt sätt betar det av typ efter typ och stil efter stil. Jag har dock hittat en spricka i den solida fasaden för det saknas, enligt min mening åtminstone en öltyp, möjligen två.

20130130-230501.jpg
Sist jag hade möjlighet att vara med och döma på denna tillställning påpekade jag detta men tillfället var illa valt och jag lät inte tillräckligt.
Nu kan jag ta mig friheten att låta lite här plus att jag ska försöka övertyga vissa andra ölmänniskor att ställa sig i mitt led. Jag menar att belgisk ambrée/amber borde ha minst en egen grupp, helst två och inte ingå under ‘ljus belgisk ale’ eller ‘ljus stark belgisk ale’.

20130130-230612.jpg
Om man tittar närmare på exemplen under förstnämnda grupp så är de enligt mig alla bärnstensfärgade och borde således ha en egen grupp, exempelvis ‘bärnstensfärgad belgisk ale’. Märk väl att på 20-talet gavs just denna dryckesgrupp namnet ‘la Belge‘ och utsågs som representant som den typiska belgiska ölen. Inte alltför sällan har de ‘Spéciale’ som efternamn. Under rubriken ‘ljus belgisk ale’ vore det mer passande med ‘Bink Blond’, ‘Hellekapelle’ och ‘Betchard Blonde’.

20130130-230806.jpg
Vidare under den ‘starka’ och som de erkänner ‘breda’ gruppen är allsköns öl listad som exempel. Dock tycker jag inte att till exempel ‘Kwak’ och ‘Bush Ambrée’ hör hemma i samma grupp som ‘Duvel’ och ‘Delirium Tremens’.
Varför inte dela på dem och skapa gruppen ‘bärnstensfärgad stark belgisk ale’. Det skulle förenkla dömandet avsevärt plus att många mumsiga, karamellsöta, gräddchokladiga, kardemumma och anissmakande ambréer skulle inte se sig slagna av förrädiska, torra, fruktiga, förförande, lätta i kroppen djävulstriplar. Ölen skulle helt enkelt få ett mer jämlikt och rättvist omdöme och betyg. Har jag inte rätt?

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Stark starköl…

-Belgisk öl, det är ju sån där jordgubbsöl som är 17%!
Mer än en gång har exakt dessa ord sagts till mig över baren. Då gäller det att bita sig i tungan och så vänligt som möjligt upplysa vederbörande att:
-Mig veterligen finns det bara fyra belgiska jordgubbsöl* (Oudbeitje från Hanssens och Mikkeller Spontanwildstrawberry är exkluderade eftersom de innehåller smultron) och ytterst få (37 st) belgiska öl är över 13%**!

20130107-213645.jpg
Ölen över 13% är en nymodighet i Belgien och ingen av de 37 är ens fem år fyllda. Öl över 12% är heller ingen lastgammal produkt, de har tretton år på nacken och om jag inte missminner mig var det Bush Millenium från Dubuisson som var först där också (se nedan) med sina 13%.

20130107-232621.jpg
Nu kan man fråga sig varför belgarna envisas med att brygga stark och überstark öl. Det finns en mängd teorier och skrönor kring detta men alla bär nog på några uns sanning.
I början av 1900-talet utlystes det tävlingar för att hitta den unika belgiska ölen. Det rådde en viss oro om att importerad öl skulle utarma den genuint belgiska. På den här tiden var ölen mycket svagare så när de ale som vann låg på 5-5,5% ansågs det vara högt. För övrigt så var vinnaren en belgisk pale ale och ‘la Belge’ var född. Genast kom det ett gäng öl i samma skola. Några av dem*** finns kvar en idag men ska sanningen fram tycker jag att det är en ganska tråkig ölstil…

20130107-233309.jpg
Lägg därtill att trappisterna och deras generellt starkare öl som åkte lite snålskjuts på ölvågen och den ökande marknaden. När sedan första världskriget och spritförbudet**** kom ökade intresset för stark öl ytterligare. Nya tekniker, recept och metoder ledde utvecklingen framåt. 1933 släpptes Bush Ambrée på 12% och den var ohotad i styrka under flera decennium…

20130107-234601.jpg
…som de själva var ganska noga med att påpeka på etiketten. Faktum var att det stod ‘the strongest beer in Belgium’ på etiketten långt in på 2000-talet men det har de tagit bort nu. Rätt ska vara rätt…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Floris Fraises, Frühli Strawberry, Timmermans Strawberry och Chapeau Fraises

**Bryggerier och antal öl över 13%
Struise: 10 st
Alvinne: 3 st
Proef (Mikkeller): 24 st

***T.ex. Palm Spéciale, Vieux Temps och De Koninck Bolleke

****13 augusti 1919 kom ‘två liters lagen’. Den förbjöd konsumtion, försäljning och bortskänkning av sprit (genever) på offentliga platser. Ville man handla genever var man tvungen att köpa minst två liter av en detaljhandel.