St Patricks day

Dagen till ära tänkte jag plocka ut ett par öl med någon anknytning till Irland. Långsökt eller inte men eftersom det är Irlands nationaldag och en anledning för många att dricka öl.

20130317-215122.jpg

Självklart sjunger vi stoutens lov en dag som denna. På bilden ser ni Brootcoorens ‘Belgian Angel Stout’ med flaggreferens till Irland. Nu börjar de bli några belgare som lånat epitetet och benämnt sin öl ‘Stout’ ‘Imperial Stout’ eller ‘Belgian Stout’. Vi kan inte ta upp alla här* men väl ett par stycken. En av de första var Ellezelloise som släppte ‘Hercule Stout’ redan i slutet på 1990-talet och den tillhör fortfarande toppen. Ölen är en hommage till Agatha Christies karaktär Hercule Poirot som sas vara ifrån Ellezelle där bryggeriet ligger.
‘Black Albert’ från Struise är också värd att nämna i sammanhanget. Detta är en monsterstout med ytterligare en benämning på stout, nämligen ‘Royal Stout’. Ölen föddes 2007 och bryggdes initialt för Ebenezer Pub i Maine men det tog inte lång tid och många ramaskri innan vi fick del av den i Europa också. Tack och lov.

20130317-224411.jpg

Vidare har vi ‘Buffalo Belgian Stout’ som bryggs av Van den Bossche. Denna variant föddes också 2007 och på grund av att då var det hundra år sedan originalölen ‘Buffalo’ kom. Ölen har fått sitt namn från Buffalo Bill som när han var på Europaturné med sin cirkus 1894, bodde i Sint Lieven där bryggeriet ligger. Tufft.
Sist ut bland stoutexemplen idag blir Smisjes ‘Smisje Catherine The Great Imperial Stout’. En hyllningsöl såväl till Katarina den stora som sägs vara ‘urmoder’ till öltypen** och till bryggaren Johan Brandts fru Catherine. Vackert!

20130317-231941.jpg

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Fler belgiska stouts i urval: Podge Belgian Imperial Stout (Alvinne), ‘Special Export Extra Stout’ (Dolle), ‘Leroy Stout’ (Het Sas), ‘Big Mama Stout’ (Jandrain-Jandrenouille), Stouterik (Senne), ‘Monks Stout’ (Dupont), ‘Stoute Bie’ (de Bie) och ‘Authentique Stout’ (Authentique)

**Skrönan säger att tsaritsan Katarina den stora var en öltörstig kvinna och att hon fick irländarna att skeppa stout från Dublin till St Petersburg. För att ölen skulle hålla hela vägen fick man trycka i lite mer kraft i bitarna. Voila, ‘Russian Imperial Stout’ var född…

Blåbärsbärs…

Idag har Vasaloppet avgjorts för 91:a gången och traditionsenligt har det druckits 55000 liter blåbärssoppa. Det är helt galet…

20130303-202647.jpg

I Belgien åker man knappt skidor och försäljningen på blåbärssoppa är minimal, skulle jag tro. Däremot har man några sorters blåbärsöl. Det vore något för Ekströms! Jag har aldrig och kommer aldrig åka Vasaloppet och jag är inte så förtjust i blåbärssoppa men de flesta blåbärsölen har tuggat i mig…

20130303-203229.jpg

Sint Jozef Bosbier från just Sint Jozef skulle vara bra vid kontrollen i Mångsbodarna när man behöver ett rejält sockertillskott. Dock är den relativt lätt i kroppen annars vore den mer eller mindre odrickbar…
Bon Secours Myrtille från Caulier funkar aningens bättre vid Risberg eftersom den är mindre söt men har mer tryck i bitarna. Fortfarande undrar man vad man gett sig in på…

20130303-204858.jpg

20130303-210148.jpg

Nu har vi gjort hälften och börjar närma oss målet. Då plockar vi den sportdrycksliknande La Myrtille d’Amélie från Val Dieu*. Den påminner om Resorb på alla plan och rent tekniskt funkar det bra vid Oxberg men hur det funkar som öl vet i skråen…

20130303-211502.jpg

Sist ut och nu är det sista vätskekontollen vid Eldris. Då behövs det något bra och något som gör att man orkar suga ut de sista krafterna. Bäst i test, med skidlängder, är Cantillon Blåbær Lambik från Cantillon**. I jämförelse står sig de andra ölen slätt och om ni har möjlighet att lägga vantarna på en flaska när den släpps, GÖR DET! Nu slutar jag stava…

Tack för uppmärksamheten/
Mora Nisse

*Bryggd för Detrembleur & Fils i Vieilsalm.

**Bryggd för Ølbutikken i Köpenhamn.

Snygg presentation och hör Senne…

Jag har varit inne på bryggerier med mindre tilltalande etiketter innan. Nu är det dags att presentera ett bryggeri som har raka motsatsen! Estetiska, rena och mycket iögonfallande. Ett rakt formspråk och en tydlig identitet.

20130225-202815.jpg

Jag talar om Brasserie de la Senne som äntligen har kommit igång i Molenbeek, en av Bryssels förstäder.
Bryggeriet har varit igång sedan 2004 men det var först i december 2010 som man kunde flytta i sitt egna, nya bryggeri. Innan dess hade man varit utlokaliserad på och haft hjälp av andra bryggerier.

20130225-203001.jpg

Här brygger Yvan de Baets och Bernard Leboucq fantastiska, moderna belgiska ale som med belgiska mått mätt är relativt alkoholsvaga. Även om ölen ligger i framkant vad det gäller nymodighet så besitter bryggarna en gedigen kunskap vad det gäller historia och tradition. Åtminstone Yvan har varit med och skrivit i ett gäng böcker och öst ur sig artiklar.

20130225-203051.jpg

Det är som sagt inte bara etiketterna som har något rent och perfekt över sig utan även ölen. Den här fingertoppskänslan, petimetertänket och den extrema noggrannheten går igen genom hela verksamheten. Bryggeriet är skräddarsytt efter Yvans precisionstänk och stringenta hjärna. Om allt blir som jag vill kommer jag att besöka dem under senare delen av våren.
Se till att testa dessa öl, som ibland dyker upp i Sverige, när ni får chansen!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Ny och gammal.

Dagens inlägg blir en visuell upplevelse. Jag har fotat en mängd öls nya och gamla etiketter. Var det bättre förr? Eller har det moderna och nya vackrare estetik? Jag har en personlig åsikt men den är färgad av nostalgi och minnen så den är något orättvis känner. Titta gärna och gör era egna bedömningar!

20130220-172212.jpgTre årgångar av Maredsous 8

20130220-172303.jpgTvå Kapittel Dubbel och två Kapittel Prior med tolv år emellan

20130220-172449.jpgBrigand i två varianter

20130220-172604.jpgGrimbergen Blond och Dubbel

20130220-172655.jpgMer Grimbergen, Cuvée de l’Ermitage

20130220-172844.jpgQuintine Blonde, med ny och porrig eller gammal och old schoolhäxa

20130220-173026.jpgBacchus och Bacchus

20130220-173355.jpgCarolus Classic och Carolus mer Classic

20130220-173446.jpgMoinette Brune med 14 års mellanrum

20130220-173611.jpgN’Ice Chouffe i två upplagor

20130220-173812.jpgBornem Dubbel och Tripel från svunna tider

20130220-173959.jpgGulden Draak, gammal och ung

20130220-174131.jpgWestmalle Dubbel från olika decennier

20130220-174409.jpgMcChouffe på parad

20130220-174446.jpgLoterbol Bruin i ny och gammal skepnad

20130220-174639.jpgWitkap Pater Dubbel i dubbel bemärkelse

20130220-174730.jpgBuffalo Belgian Bitter på två olika sätt

20130220-174841.jpgOesterstout, en sliten och en fläckfri

20130220-175133.jpgDuvel Magnum 2007 och 2001

20130220-175217.jpgSt Bernardus Abt, en munk och en lagman

20130220-175252.jpgKasteelbier Brune på två vis

20130220-175356.jpgTre årgångar av Chimay Bleu

20130220-175529.jpgCuvée van de Keizer, en kejsare, två år
Nå, hittade ni någon favorit?

Tack för uppmärksamheten /
Jens Skrubbe

Replik!

Jag har varit inne på det förr och nu är det dags igen. Ett konstruktivt svar på tal. Återigen är det Struise som använder etiketten för att ge tillbaka eller skämtsamt och med glimten i ögat vända antagonisten ryggen.

20130217-201052.jpg
‘St Amatus Oostvleteren 12’ är en klon på Westvleteren 12 med en Struisiansk tvist. Bryggeriet har tagit St Amatus som sitt skyddshelgon till skillnad från de flesta andra. Ölen är en mörk och kraftig precis som sin förlaga och den har legat på bourbonfat, men det är som sagt etiketten som är i fokus. Det hela börjar med att en kanadensisk journalist kallade bryggarna på Struise ”en bunt självcentrerade narcissistiska idioter”.

20130217-203740.jpg
Då valde de fyra bryggansvariga att tyst svara på tal genom att måla in sina ansikten på en helgonbild och släppa en ‘klosteröl’ med den som etikett! Fantastiskte roligt. I mitten, föreställande St Amatus själv, står PR-geniet tillika konstnären Carlo Grootaert och han flankeras av de två semi-involverande Philippe Driessens och Peter Braem. Ovanför dem svävar bryggmästaren, receptkungen och ölinnovatören Urbain Coutteau målad som Gud. Ni får avgöra vem som vann den duellen men jag vet vad jag tycker…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Manneken Pis

Man kan inte röra sig i Belgien eller åtminstone Bryssel utan att till slut stöta på denna lilla kissande pojke.
image
Den första statyn var av trä och var från sent 1300-tal men den som alla går och tittar på nu för tiden är av brons, gjuten av en skulpterad förlaga signerad Jérôme Duquesnoy 1619. Det finns många skrönor om vem den lille pojken var.
En av dem förtäljer om en Godfrid III, hertigen av Brabants son, som lyckades smita ut från palatset. Efter ett par timmar av intensivt letande hittades pojken kissandes i hörnet* där han nu står staty.
image
En annan version talar om när en fientlig invasionshär som var på väg att inta Bryssel. När de närmade sig frågade befälhavaren en liten kissande pojke åt vilket håll Bryssel låg. Utan att sluta kissa vände sig pojken om varpå hären följde strålen i tron om att det var den som visade vägen. Självklart leddes hären åt fel håll och Bryssel räddades!
image
En tredje variant berättar om en pojke som släckte en brand eller en brinnande lunta med sitt kiss och på det sättet räddade slottet alternativt stadshuset.
Jag skulle kunna fortsätta men jag nöjer mig här och konstaterar att Bryssels äldste medborgare ”Petit Julien”, som Manneken också kallas, är en stor turistmagnet.
image
På Bryssels stadsmuseum, Maison du Roi, på Grand Place hänger flera hundra olika kostymer som Manneken fått av statsmän, kungar och andra celebriteter. Först ut var Maximilian av Bayern och sedan har det bara fortsatt. Elvis, Obelix, tomten, Dracula och dalkulla. En dräkt för varje tillfälle!
image
Den lille battingen kissar hela sex liter i minuten. Sedan 1987 har pojken fått en kvinnlig motsvarighet som heter Jeanneke Pis. Hon är utförd av Denis-Adrien Debouvrie och är placerad där Delirium Village ligger. Unna den gärna en titt när du ändå är i gränden och dricker öl för det är den värd!
image
Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*korsningen Rue de L’Étuve/Stoofstraat och Rue du Chêne/Eikstraat

Amerikansk dubbelmoral, dubbelt upp.

Landet i väst är bra på många sett men det finns ett par saker där de både vill ha kakan och äta den. Jag tänker på sex och droger. Wow, som en löpsedel på Expressen!
Vad har detta med belgisk öl att göra, undrar ni? Jo, jag har två exempel där just den amerikanska moralens tvetydighet har fått belgare att ändra på sina etiketter för att kunna sälja sin öl på andra sidan Atlanten.

20121215-123539.jpg
Vi flyttar oss tillbaka till 1980. Pierre Celis (Hoegaardens grundare) får ett uppdrag att brygga en festivalöl för ett gille i Diest. Han brygger en kraftig ambrée som döps till ‘Diesters Bier’. På grund av att han lånat namnet ifrån en historisk brygd (mörk och svag öl) som sedan 1966 geografiskt skyddad fick Celis lov att ändra namnet för att undvika en rättsprocess. Från och med 1982 heter ölen ‘Verboden Vrucht’ (den förbjudna frukten) och etiketten blir en pastisch på en Rubensmålning.
När den sedermera ska exporteras till USA så kräver de att Celis gör om etiketten ytterligare en gång på grund av dess ekivoka utseende! Hycklare i kvadrat…

20121215-133207.jpg
Tidsmaskinen för oss fram till 2007-2008 någonting. Struises julöl ‘Tsjeeses’ och dess ekfatslagrade storebror* ‘Tsjeeses Reserva’ har en något drogliberal etikett som tydligen ska ha urskiljts i en molnformation en ‘molnig’ natt! Hum? Senare när den ska gå på export till staterna blir det ramaskri. Det går INTE ha en tomte med tydligt påverkad blick. Istället för att göra en helt ny etikett valde Struise ett i mina ögon roligare alternativ…

20121215-140638.jpg
…då man retuscherade bort röken och satte solglasögon på gubben. Tji fick moraltanterna och skenheligheten såg sig själv i spegeln!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Fram till 2009 låg Reservan på calvadosfat. Nu ligger den på cognacsfat…

Rövare och banditer…

Jag vet inget annat land där skurkar, stråtrövare och bovar får så mycket uppmärksamhet i ölvärlden som i Belgien. Det finns något slags romantiskt frihetskämpeskimmer som skulle kunna kategoriseras som Brysselsyndrom…

20121212-225416.jpg
Till att börja med har vi Brigand som på franska betyder just stråtrövare. Briganderna i Belgien var ett gäng flamländska bönder som 1798 med grepar och spadar återerövrade det viktigt strategiskt belägna kastellet Ingelmunster* från de franska soldater som belägrade det. Sedan dess har ‘nyckeln till Flandern’, som kastellet också kallas varit under flamländsk fana. 1986 köpte familjen Van Honsebrouck den lilla pärlan men redan 1982 började de brygga ölen. Brigand är en frisk, krispig tripel som ibland kallas ölens motsvarighet till Alsacevin.

20121212-230351.jpg
Vidare bjuder vi en hemsk figur vid namn Antoine Joseph Moneuse. Den här snubben hade ett rövarband som kallades ‘Chauffeurs de Nord’ .Han var mest känd för att när han hade rånat sina offer så tog han deras skor och fjuttade eld på deras fotsulor. Kul kille…
Hur som helst är han avlägsen släkt med bryggerifrun Marie-Robert Purtois och därför har han fått en öl uppkallad efter sig. Hur är den? En semifunky ambree som kom till världen 1988 mjuk, torr och med skön karamellighet. Passa på om ni springer på…

20121212-232050.jpg
Sist ut bland dessa banditer är en ung pojk från ett ungt bryggeri men som drivs av gamla stötar.
Jan de Lichte var endast 22 år när han togs fast och blev dekapiterad på stortorget i Aalst. Då hade han gäckat lagen och agerat flamländsk Robin Hood ett tag. En av Belgiens mest potenta veteöl döljer sig bakom namnet. Makalöst god, bryggd med fyra sädesslag** och en riktig sommarkvällssmekning.

Tack för stulen uppmärksamhet/
Jens Skrubbe

*Ingelmunster var från början ett kloster bildat av engelska missionärer på 600-talet, därav namnet. Anglo Monasterum blev till Ingelmunster…
**korn, vete, bovete och havre

Mina belgiska bebisar

Bara timmar kvar innan festen och en oväntad andningsstund! Nu är det 232 minuter till pressen får smaka PX och 13920 sekunder till resten av världen får smaka denna min tredje belgobebis.

20121129-102728.jpg
Det är också tredje gången som jag samarbetar med Dany de Smet på Slaapmutske. En fantastisk bryggare med ett öppet sinne och snabb från tanke till handling.
Första ölen vi gjorde tillsammans var den förra jubileumsölen ‘Pressklubben 10 Anniversary Ale’ som vi tog fram i anslutning till Pressklubbens tioårsjubileum.

20121129-103336.jpg
Den gången hade jag en idé och över telefon så beskrev jag färg, beska, ungefär hur den skulle smaka, styrka och humle (East Kent Goldings). Dany tyckte att det vore kul att torrhumla ölen och så fick det bli. Resultatet blev enastående! Mer eller mindre ‘spot on’…

20121129-104238.jpg
Följande samarbete var helt annorlunda! Då bestämde nämligen Systembolaget hur ölen skulle bli, åtminstone indirekt. I september 2011 fick jag ta del av en offertförfrågan från dem. De frågade efter en sommarale från Belgien eller Holland som skulle lanseras i maj 2012. Eftersom jag känner de flesta belgarna (dvs ölen) insåg jag att ölen Systemet frågade efter inte fanns i Belgien så jag antog att offerten var skräddarsydd för en holländare. Så lätt ska de inte få den, tänkte jag, och ringde Dany och läste offerten rakt upp och ner. Åtta månader senare stod den på hyllorna! Mäktig känsla…

20121129-105154.jpg
Så var det den senaste i raden av Dany/Jens öl! Från att ha diskuterat denna öl i närmare ett år så blev det ett aning slumpartat resultat. Dany är en man med många järn i elden och i våras var vi inne på att ekfatslagra men sen kom sommaren och hela projektet rann ut i sanden. Men när hösten kom och jag insåg att det började brinna i knutarna tog jag kontakt med Dany. Då visade det sig att han hade improviserat och testat lite med en ny öl. Han hade inte testat den själv, han visste inte riktigt hur den skull bli men eftersom tiden var knapp och av erfarenhet gör han aldrig dålig öl så jag tog detta oprövade kort! Hur illa kan en enkelhumlad (Tettnanger) tripel från Slaapmutske bli?
”Den kan vara dötrist och långtråkig och alldeles…
…alldeles underbar!”

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

De fula ankungarna?

Mamma Monica sa alltid att:
– Man äter med ögonen.
Som ni förstår menade hon att det man petar i sig även måste se trevligt och gott ut.
När man ser det här undrar man vad Jean-Louis Dits mamma sa till honom?

20121120-001049.jpg
Visst hävdar jag att är ‘belgiska ölens försvarare, nr 1’ men det finns gränser och jag har faktiskt lagt ner tid och pengar på konstskolor. Mmmm, blir ni inte lite sugna på en…

20121120-001538.jpg
Jag har en tanke angående herr Dits smak som jag har fått genom att lägga ihop två plus två minus tre osv. Ångbryggeriet Vapeur har varit i Dits ägo sedan 1984 och då startade han det tillsammans med sin dåvarande fru Anne Marie Lemaire (Sitelle). En dröm gick i uppfyllelse för det unga paret tills tragedin slog till…

20121120-002939.jpg
…1990 exploderade en ångpanna och Sitelle dog! Trots detta fortsätter Dits, han köper ny panna och träffar en ny fru men på vägen händer det något. Jag har aldrig träffat Dits och möjligen är jag ute och cyklar men man undrar ju…

20121120-003401.jpg
Tro inte att jag ringaktar honom som bryggare för det. Det gör jag nämligen inte även om jag kan tycka att han borde hålla fingrarna ur kryddburken ibland och det ryktas om att hans nya fru har satt lås på kryddhyllan. I ölnördssvängen är han hyllad och det är ganska klurigt att få tag på Vapeurs öl så får ni chansen är det värt att prova. Många fula ankungar är fantastiska svanar…

20121120-004739.jpg
Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe