Man kan inte röra sig i Belgien eller åtminstone Bryssel utan att till slut stöta på denna lilla kissande pojke.
Den första statyn var av trä och var från sent 1300-tal men den som alla går och tittar på nu för tiden är av brons, gjuten av en skulpterad förlaga signerad Jérôme Duquesnoy 1619. Det finns många skrönor om vem den lille pojken var.
En av dem förtäljer om en Godfrid III, hertigen av Brabants son, som lyckades smita ut från palatset. Efter ett par timmar av intensivt letande hittades pojken kissandes i hörnet* där han nu står staty.
En annan version talar om när en fientlig invasionshär som var på väg att inta Bryssel. När de närmade sig frågade befälhavaren en liten kissande pojke åt vilket håll Bryssel låg. Utan att sluta kissa vände sig pojken om varpå hären följde strålen i tron om att det var den som visade vägen. Självklart leddes hären åt fel håll och Bryssel räddades!
En tredje variant berättar om en pojke som släckte en brand eller en brinnande lunta med sitt kiss och på det sättet räddade slottet alternativt stadshuset.
Jag skulle kunna fortsätta men jag nöjer mig här och konstaterar att Bryssels äldste medborgare ”Petit Julien”, som Manneken också kallas, är en stor turistmagnet.
På Bryssels stadsmuseum, Maison du Roi, på Grand Place hänger flera hundra olika kostymer som Manneken fått av statsmän, kungar och andra celebriteter. Först ut var Maximilian av Bayern och sedan har det bara fortsatt. Elvis, Obelix, tomten, Dracula och dalkulla. En dräkt för varje tillfälle!
Den lille battingen kissar hela sex liter i minuten. Sedan 1987 har pojken fått en kvinnlig motsvarighet som heter Jeanneke Pis. Hon är utförd av Denis-Adrien Debouvrie och är placerad där Delirium Village ligger. Unna den gärna en titt när du ändå är i gränden och dricker öl för det är den värd!
Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe
*korsningen Rue de L’Étuve/Stoofstraat och Rue du Chêne/Eikstraat
Men inte är han väl av sten utan i brons?!?
Tack kära Frau Doktor, självklart är det så och jag har självklart redigerat…
Han är ju svår att missa när man ska till Poechenellekelder och ta en eftermiddagsöl. En fin dag kan man i lugn och ro sitta på uteserveringen och titta på flocken med fotograferande turister borta i hörnet medan man själv sippar på något gott.