Trappist #6 Westvleteren

”Ssst…. Hier rijpt de trappist” har Broder Filip skrivit över valvet ner till lagringskällaren som en parafras till Duvel*. Vi befinner oss på det mest mytomspunna och till produktion sett det minsta trappistklostret Westvleteren, eller St Sixtus som det egentligen heter. Klostret tornar upp på det västflandriska fälten och ljuset här är ofta särdeles vackert.

20130305-091623.jpg

Klostret grundades av en före detta eremit vid namn Jan-Baptist Victoor och några munkar från det franska klostret Mont des Cats 1831. Munkarna började brygga 1839 och 1871 startade en typ av försäljning likt den man har idag, dvs att du får åka dit och köpa vid ‘dörren’. 1943 skrev man kontrakt med ett närliggande bryggeri, St Bernard, som innebar att de kunde brygga en kommersiell variant av Westvleteren…

20130306-101059.jpg

…och så var det fram till 1992 när kontraktet löpte ut. Westvleteren slutade aldrig brygga under kontraktstiden och 1989 totalrenoverade de bryggeriet. Nu för tiden finns det tre varianter på Westvleteren men 1992 när de ‘tog’ tillbaka den fanns det fyra olika (grönkapsylerade 4 eller Dubbel, rödkapsylerade 6 eller Special, blåkapsylerade 8 eller Extra och gulkapsylerade 12 eller Abt). 4:an var blond och resten mörka.

20130307-102507.jpg

När munkarna öppnade kafét ‘In de Vrede’* som ligger på andra sidan vägen så valde dåvarande bryggmästaren Broder Filip att ta bort 4:an och 6:an för att ge plats åt en kraftigare blond, den grönkapsylerade ‘Blond 6’. Den superbalanserade Westvleteren 8 med blå kapsyl kallas fortfarande Extra ibland likväl som världens bästa öl, den gula Westvleteren 12 fortfarande kallas Abt.

20130307-094843.jpg

Anledningen till att jag pratar i termer av kapsyler är att ölen normalt sett inte har någon etikett. Det finns ett undantag men det är så unikt att vi lämnar det. Nuvarande bryggmästaren Broder Joris lär ha sagt att om de skulle ha en etikett skulle den vara ‘Do not import to the United States’!

20130307-102641.jpg

På klostret bor det 28 munkar och de är relativt unga** jämfört med de övriga klostren. Ett tiotal munkar plus sex vanliga dödliga jobbar i bryggeriet och trots detta brygger de inte mer än 4750 hl/år. Det är ett ganska lugnt och behagligt liv att jobba på Westvleterens bryggeri, de brygger 70 gånger om året. Bryggning ena veckan och buteljering andra veckan. Så rullar det på allt i harmonisk klosteranda…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*På Duvel/Moortgats stora vita kallmognadslager som vätter ut mot Europavägen står det ”Ssst… hier rijpt den Duvel”

**På Westvleteren är snittåldern 54 medan den är 76 om man tar hela trappistordern

Replik!

Jag har varit inne på det förr och nu är det dags igen. Ett konstruktivt svar på tal. Återigen är det Struise som använder etiketten för att ge tillbaka eller skämtsamt och med glimten i ögat vända antagonisten ryggen.

20130217-201052.jpg
‘St Amatus Oostvleteren 12’ är en klon på Westvleteren 12 med en Struisiansk tvist. Bryggeriet har tagit St Amatus som sitt skyddshelgon till skillnad från de flesta andra. Ölen är en mörk och kraftig precis som sin förlaga och den har legat på bourbonfat, men det är som sagt etiketten som är i fokus. Det hela börjar med att en kanadensisk journalist kallade bryggarna på Struise ”en bunt självcentrerade narcissistiska idioter”.

20130217-203740.jpg
Då valde de fyra bryggansvariga att tyst svara på tal genom att måla in sina ansikten på en helgonbild och släppa en ‘klosteröl’ med den som etikett! Fantastiskte roligt. I mitten, föreställande St Amatus själv, står PR-geniet tillika konstnären Carlo Grootaert och han flankeras av de två semi-involverande Philippe Driessens och Peter Braem. Ovanför dem svävar bryggmästaren, receptkungen och ölinnovatören Urbain Coutteau målad som Gud. Ni får avgöra vem som vann den duellen men jag vet vad jag tycker…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe