FAQ

Publicerad den 3 juli, 2013 av skrubbe

Jag får ofta frågor om vad man inte får missa eller vilka ställen man måste gå till. Ok, här kommer en snabb genomgång av några få men väl valda ställen. Belgiska pilsnerpang for dummies…

I Bryssel måste man gå till Moeder Lambic Fontainas eller alternativt Bier Circus. Dessa två ställen är väl värda omvägar och om man har tid, ta gärna båda! Det kan även vara kul att besöka Delirium Village. Numer samsas åtta ställen i en gränd, så det kan vara mer party än en lugn ölstund men utbudet lockar! Om man vill uppleva ett traditionellt ölhak med historia i kvadrat så kan man gå till A la Mort Subite. Missa inte att gå över Grand Place, det är som att kliva in i ett rollspel. Här ligger också ett mikrobryggeriet Les Brasseurs de la Grand Place.

I Bryssel kan jag även rekommendera ett besök på lambicbryggeriet Cantillon. För några månader sedan öppnade Senne. jag har inte varit där än och enligt utsago ska det vara lite svårt att hitta men den moderna ölen kan göra mödan värd. Tjugo minuter norr om Bryssel i Mechelen ligger Het Anker, de som brygger Carolusölen. De har en bra bryggpub med schysst käk.

Tar man sig ända till Antwerpen ligger den grymmaste ölkrogen i världen. På Kulminator kan ni dricka öl från 70-talet till klassisk musik.
Tips och tricks. Säg gärna att ni är svenskar så att ni inte misstas för att vara amerikaner. Det kan visa sig gynnsamt. För att komma åt rariteter är det bra att alltid erbjuda ägaren ett glas av ölen ni beställer. Speciellt om ni går på det dyrare och udda registret. Det öppnar dörrar!
Hoppas ni får lite hjälp av detta och hör av er om det är något mer…
Trevlig resa.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Aftermath

Publicerad den 15 juni, 2013 av skrubbe

Tydligen tog det hårdare än jag trodde men främst tänker jag på produkten och den negligerade marknadsföringen. I måndags ondgjorde jag mig en aning. Jag roade mig med att fråga lite ölfolk runt om i landet om de sett eller hört talas om att den stora krogkedjan har släppt Duvel Single Fermented på fat.

INGEN hade noterat detta. Något störd skrev jag följande mejl till Duvel/Moortgats exportchef:
”Hi Bram,
I hope everything is alright. I would like to thank you once again for letting me serve Duvel Single Fermented on Pressklubben.
I’m honoured and proud to be the first person in Sweden to have served it.

Now I have noticed you’ve decided to introduce it to the rest of Sweden. That’s terrific. A real treat for Sweden as a beer nation. I’m sorry to say we haven’t got any but that’s not my concern and not my decision. I respect that.
The sad thing is that the launch have past with no advertising, no blogging, no announcements, no marketing, no nothing. That is sad cause I think the product deserves more respect than that! I’m no kiss and tell but I thought you would like to now.
Yesterday I talked to beer geeks all over Sweden (Malmö, Göteborg, Stockholm, Linköping, Eskilstuna, Helsingborg and Växjö) and now one of them had heard the news. Really bad, I think!
I stumbled on the beer by coincidence and when I (incognito) asked about it the bartender didn’t know a squat. I understand that when you release a beer at 37 beer bars all the people that work cant’t know everything but anyway. Last but not least and worst of all, he asked me if I would like a small one (between 25-30 cl in a anonymous bowl) or a pint when I ordered it! A PINT, come on. I would like to see the expression on Michel Moortgats face if he got that question…

As I told you before I’m not into gossip but I think Duvel Single Fermented deserves better treatment.”

Eller tvärtom? Du bestämmer..

Bram var på tjänsteresa i Asien men tyckte ändå att mitt mejl var tillräckligt viktigt att behandla så han skickande ärendet vidare till Duvel/Moortgats exportchef över Skandinavien Matthew. Svaret kom i fredags. Det löd som följer:
”Hi Jens – Bram passed your email on as below – I manage the Scandinavian
Countries for Duvel and I believe we met in February when I was last in
Sweden accompanied by Galatea personnel.

Im sorry your recent experience of the new Duvel Single launch (we have
altered the brew since you last purchased it) was not favourable. I will
ensure that Galatea work hard going forward to get this right, it was only
placed into bars 12 days ago and they are busy developing a PR Campaign.

If I can help going forward then please do get in touch.

Regards/
Matthew Wilson”

För tillfället låter jag det vara men jag tror inte sista ordet är sagt i denna frågan.
Eftersom ingen annan säger det ber jag er att om ni passerar en av krogkedjans 37 krogar kan ni väl titta in och testa ölen. Det är värt besväret…

Vänligen/
Jens Skrubbe

Ur askan i elden…

Publicerad den 2 juni, 2013 av skrubbe

Svara

Jag har fått en fråga angående fågeln på Grimbergenflaskorna.

Den flygande varelsen på etiketten är en Fenix och den är en mytologisk örnliknande purpurfärgad fågel som är en symbol för odödlighet. En av sägnerna säger också att när fågeln är på väg att dö så tänder den eld på sig själv och ur askan återuppstår den. Norbertinermunkarna på Grimbergenklostret utanför Tornout har anammat Fenixsymbolen för att deras kloster har bränts ner inte mindre än tre gånger och varje gång har de återställt det!

”Ardet Nec Consumitur” är latin och betyder fritt översatt ‘nedbränt men aldrig förstört’. Utan att vara elak gäller det möjligen klostret för ölen är en skärva av sitt forna jag. Den äkta klosterölen började produceras av Union 1954. De köptes upp av Maes 1978 som 1988 blev Alken-Maes på grund av en sammanslagning med just Alken. Sedan dess har ägarturerna fortsatt att sätt griller i huvudena på ölnördar och en uppsjö bryggerier är och har varit och petat i de olika Grimbergenprodukterna.
Nu ägs de av världens näst största bryggerikoncern Heineken…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Pater, Prior och Abt…

Publicerad den 29 maj, 2013 av skrubbe

Svara

I och med mitt quadrupelinlägg rann det till i kommentarsboxen på Facebook. Frågor, anmärkningar och medhåll kom från alla håll. Fredrik hade också den goda smaken att länka till Joris Pattyn som är en av de mest kunniga och välformulerade inom den belgiska ölsfären. Grym artikel!

Det undrades också i vilket fack jag skulle placera Westvleteren XII om det nu inte var en quadrupel. Jag har hört och sett den kallas Abt, en term jag kan förlika mig med.
För att förtydliga mig själv är Abt inte en stil utan en benämning som används till kloster– och munköl. Likaså är det med epiteten Pater och Prior.

Dessa tre namn är tagna från den katolska kyrkan och det är helt enkelt en rangordning bland munkarna och följaktligen blir det en rangordning av ölen. Om vi börjar med Pater (fader). Det är en vanlig enkel munk och öl som heter så är den lättaste, svagaste och minst komplexa i en serie som innehåller alla tre typer. Patern fungerar excellent som matöl. Därefter kommer Prior (prior) och den personen är klosterföreståndare för filialkloster eller andre man på större kloster. Öl med den benämningen är oftast mest balanserad av de tre, medelstark och bjuder något mer samt har en större smakvidd. Även dessa är bra till mat men klarar sig också som sällskapsöl. De kan även bli bättre i källan…

Sist ut är Abt (abbot). Chefen över klostret som bara lyder under påven och gud. Självklart är abtölen den kraftigaste, smakrikaste och mest uttrycksfulla. Här knusslas det inte på ingredienser och resultatet blir en väldigt god öl! Definitivt lagringspotential. Går att dricka till mat men helst till choklad eller ost. Máximas grátias ago!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Vättar på loftet…

Publicerad den 23 maj, 2013 av skrubbe

Svara

Igår fick jag en fråga av Fredric och efter närmare eftertanke tyckte jag det passade som ett inlägg. Frågan löd var La Chouffes fascination för tomtar kommer ifrån?

Jag brukar säga till gästerna i baren som anklagar den lille luvmannen för tomte att:
-Det är ingen tomte, det är en vätte. Tomtar finns bara till jul medan vättar finns året om.
Min enda förklaring till denna hysteri är att området i Ardennerna där bryggeriet Achouffe ligger är det otroligt populärt med trädgårdstomt.. förlåt, trädgårdsvättar, rådjur, väderkvarnar och allehanda trädgårdsutsmyckningar. Jag har sett trädgårdar som är helt belamrade med denna typer av pynt. När bryggeriet bildades 1982 behövde man en maskot och då låg dessa små gnomer nära till hands.

Som synes har bryggeriet växt och sedan 2006 är det inkorporerat i Duvel/Moortgatkoncernen. Tack och lov har det inte påverkat produkterna något nämnvärt. En La Chouffe är fortfarande en La Chouffe. Snarare har fler kommit i kontakt med det lilla otillgängliga bryggeriet och följden har blivit att Achouffes öl finns på småflaskor vilket ökat kundkretsen avsevärt!

Fusionen innebar också att grundarna Chris Bauweraerts och Pierre Gobron fick en rejäl pension och kunde ägna sig åt det de egentligen vill nämligen att flyga radiostyrda flygpl… förlåt, Chouffeplan!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Slaapmutske Tripel

Publicerad den 2 maj, 2013 av skrubbe

Svara

Ikväll kommer jag kunna presentera en av, enligt mig, världens bästa fatöl på jobbet. Slaapmutske Tripel är bryggaren Dany de Smets första öl och den såg dagens kommersiella ljus 1999.

Många svenskar tycker namnet är förvånansvärt roligt och jag är tämligen trött på fnissande gubbar i 50-årsåldern som beställer en slapp… (Väx upp!)
Det har inget med det att göra utan är helt enkelt ett flamländskt ord med samma dubbeltydighet som det engelska ordet ‘night cap’.*
Ölen föddes nästan samtidigt som Dany och hans fru Marleen Vercaignes son Jonas. Traditionsenligt kallades ölen till en början ‘Jonas bier’ men när den skulle ut på marknaden ville de ha ett annat namn.

Geniknölar gnuggades men man kunde inte hitta något passande namn. Samtidigt skulle man ta hand om ett spädbarn som vägrade sova på nätterna Efter många sömnlösa dygn fick de rådet av Marleenes mamma att doppa Jonas napp i öl och det gjorde tricket! Genom ett trollslag löstes familjens gordiska knut! Jonas sov på nätterna och namnet på ölen samt bryggeriet var givet.

En smålustig situation hände när Systembolagets motsvarighet i Norge, Vinmonopolet, skulle ta in ölen. Allt var i stort sett klart när de nåddes av ovanstående historia. Dock hade den multiplicerats i magnitud och när de hörde den lät det som Dany och Marleen matat Jonas med öl för att han skulle sova och ölen stoppades! Tack och lov har det styrts upp och nu är Slaapmutske Tripel en stående produkt på Vinmonopolet. Förhoppningsvis får vi också möjlighet att köpa den i Sverige snart också. Om den liggande offerten går igenom kan vi köpa Tripeln på 75:a inom en snar framtid…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

”Jag gillar inte öl…”

Publicerad den 8 april, 2013 av skrubbe

Detta är en kommentar som jag får titt som tätt i baren. Utan att skriva någon på näsan försöker jag lite försiktigt berätta för vederbörande att de antagligen inte provat rätt öl för just dem.
I 90% av fallen får jag personerna i fråga att åtminstone dricka en öl och det är alltid en lite seger!
Nedan tänkte jag presentera mina tankegångar kring antiöldrickares öl.

Ciderdrickare 1(typ svenska söta)
Kanske den lättaste gruppen att övertyga eftersom det i Belgien finns en ocean av sötade fruktöl med frukter och bär som inte ens fanns i Edens lustgård! Det kan antingen vara fruktlambicer eller smaksatta veteöl. Äpple, hallon, passion och persika går nästan alltid hem. Körsbär, mango, jordgubbar och svartvinbär brukar också falla i god jord. Blåbär, banan, citron, honung och ananas kan behöva lite mer övertygelse.

Ciderdrickare 2 (typ franska eller engelska torra och syrliga)
Denna typ av drinkare är något mer medveten än ovanstående och är lite känsligare när man försöker få dem att testa något annat än det de beställt. Enligt min mening finns det tillräckligt med härlig spontanjäst öl i olika varianter som borde tillfredsställa deras lystmäte. Det finns exempel både med och utan frukt.

Vindrickare
Här drar jag både rödtjutare och vitvinarna över en kam. dock får de inte dricka likadana öl men de härstammar från samma öltyp. Oud bruin är typen och den är väldigt vinös i sin framtoning och en bidragande faktor är att ölen lagras på vinfat. Balansgången är delikat mellan vilka öl man ska ge till vitvinsdrickaren kontra rödvinsdrickaren men rent krasst är det en fråga om ölens kropp och syra. Det funkar också att ge vissa geuzer till vitvinsdrickarna.

Spritdrickaren

En bred grupp människor, alltifrån sofistikerade cocktailnjutare till den klassiska hårdnackade groggaren. Oftast dricker spritdrickaren öl men visst finns det undantag. Emellertid finns designa generella regler att följa utan här får man möjlighet att improvisera fritt. Ibland funkar det och ibland inte. Jag har lyckats med att glädja gäster med att rekommendera Boon Geuze som ‘ölens motsvarighet till Whiskey Sour’ och Duvel som ‘ölens Gin&Tonic’ när de bett om dessa drinkar. Däremot har jag sällan sett en så förvånad gäst som den killen som beställde en Side Car och gick därifrån med en Floris Apple. Han kom nog aldrig tillbaka.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Andra chansen…

Publicerad den 9 mars, 2013 av skrubbe

Svara

Nu har jag bestämt mig för att agera barmhärtig samarit. Efter att ha hört, läst och noterat alla dessa känslor som torsdagens racersläpp av Westvleteren rört upp vill jag göra en god gärning.

Med hjälp av några av mina gäster som känner lite som jag och några öl ur egen samling tänker jag ‘dela’* ut några stycken Westvleteren till de som inte fick tag några i torsdags! Är ni intresserade?
I så fall kan ni väl droppa ett mejl till jens.skrubbe@gmail.com och berätta varför just ni är värda, vad ni ska göra med den eller hur ni ska njuta av den…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*till självkostnad+frakt

Gåtans svar enligt bryggmästaren.

Publicerad den 1 februari, 2013 av skrubbe

Efter att ha publicerat Orvalinlägget så har jag lekt Hercule Poirot. Nu har det gett resultat!

Först och främst får jag skämmas lite. Jag har nämligen missat att Jean Marie Rock har lämnat över bryggmästarrollen till Anne-Francoise Pypaert och det ber jag om ursäkt för. Jag har också mejlat en ursäkt till Anne-Francoise för att jag inte kände till att hon varit på bryggeriet i 20 år!

Hur som helst mejlade jag henne och frågade rätt ut om de slutat tillsätta Brettanomyces och varför i sådana fall. Detta är hennes svar:

Dear Jens,

We never stop to add the Brettanomyces in Orval. But last year we have constated that our yeast strains has difficulties (due to a mutation) to grow in Orval. Maybe it is the reason why you don’t find the Brett.
Fortunately we conserve our yeast strains correctly and we start in production with the original strain of Brett. Since last year the problem is over.
The most of consumers didn’t taste the problem with Brett, because they drink young Orval and in young beer the presence of Brett is low.
For your information I worked in Orval since more than 20 years and I try to do my best to keep the caractere of Orval.
Thank you for your information and to take care of our product.
Kind regards.

Anne-Françoise Pypaert

Det finns ingen anledning att misstro Anne-Francoise och det vore dumt av henne att ljuga.
I och med det anser jag frågan utredd! Jag menar, hon lovar ju vitt och brett…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

I.T.A.

Publicerad den 13 januari, 2013 av skrubbe

I Vleteren i Västflandern sitter en organisation som alla inte har hört talas om men som utför sina plikter i det tysta. International Trappist Association (I.T.A) är ett organ som är till för att skydda och försvara autentiska trappistprodukter.

Efter att ha haft många som skott sig på trappistnamnet tröttnade till slut Orvalmunkarna och gick till domstolen. 1962 i Gent fick munkarna lagen på sin sida och det skrevs en lag som skyddade ordet ‘trappistenbier/bière trappiste’. Den 6:e september 1985 förstärktes lagen ytterligare av en domstol i Bryssel och I.T.A bildades. Efter några år lanserade de hexagonen (bilden ovan) och den finns numer på alla produkter signerade trappisterna.

Här är de kloster och de produkter som får bära logotypen:
Achel: öl
Orval: öl och ost
Scourmont-Lez-Chimay: öl och ost
Rochefort: öl
Westmalle: öl och ost
Westvleteren: öl
Koningshoeven (La Trappe): öl, bröd, kakor och choklad
Echt-Tegelen: sprit
Stift Engelszell: öl och sprit
Mont des Cats: ost (ölen bryggs av Chimay och får därför ingen stämpel)

Märk väl att trappistöl inte är en stil, sort eller ‘smak’ utan en varumärkning, en apellation och en kvalitetsgaranti!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Belgisk öl enligt Skrubbe

Kärleksförklaringar, försvarstal och funderingar kring den belgiska ölfloran

Kategoriarkiv: Skrubbe svarar

FAQ

Aftermath

Ur askan i elden…

Pater, Prior och Abt…

Vättar på loftet…

Slaapmutske Tripel

”Jag gillar inte öl…”

Andra chansen…

Gåtans svar enligt bryggmästaren.

I.T.A.