Cirkeln är sluten för Brugs Tarwebier.

1983 släppte det då nyöppnade bryggeriet Gouden Boom i Brugge som första produkte en veteöl som fick namnet Brugs Tarwebier. Receptmakare var den smått ikonförklarade bryggaren Paul Vanneste och ölen blev genast populär i den vykortslika staden. Den opaka sommarsläckaren till brygd levde gott genom 80- och 90-talet men sedan tog sagan en ny vändning.

Det hela började med att Gouden Boom gick ihop med Rodenbach 1993 och när dessa två sedermera blev uppköpta av Palm strax efter millennieskiftet fick den molniga ölen en ny ägare i form av Alken-Maes (numer Heineken). Detta medförde i sin tur att brygden fick nytt namn (Brugs eller Brugs Witbier), ändrat recept och lägre alkoholhalt. En stor anledning till att produkten bytte ägare/bryggeri var att vid denna tiden hade Palm redan en veteöl som hette Steendonk vilken man bryggde och distribuerade tillsammans med Duvel/Moortgat.

Här kunde historien tagit slut men det Bruggebaserade bryggeriet Halve Maan och dess ägare Xavier Vanneste, som för övrigt är släkt med Paul, ville annorlunda. Tidigare i år slöt han ett avtal med Alken-Maes som innebär att Brugs Tarwebier får flytta hem igen. Från och med nu bryggs denna törstsläckande pjäs åter igen i Brugge och till Halve Maan’s samt alla älskare av belgiska veteöls stora glädje har Paul Vanneste givit bryggeriet både originalreceptet och den ursprungliga jäststammen. Förutom att namnet är tillbaka har även etiketten gjorts om och är näst intill en kopia av originalet även om Xavier lagt till familjen Vanneste vapensköld på kragen som en välkommen-tillbaka-gest. Förhoppningsvis kommer den nyutgåva till Sverige någon gång under 2019 och allra helst till sommaren.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Ur askan i elden…

Jag har fått en fråga angående fågeln på Grimbergenflaskorna.

20130602-153945.jpg
Den flygande varelsen på etiketten är en Fenix och den är en mytologisk örnliknande purpurfärgad fågel som är en symbol för odödlighet. En av sägnerna säger också att när fågeln är på väg att dö så tänder den eld på sig själv och ur askan återuppstår den. Norbertinermunkarna på Grimbergenklostret utanför Tornout har anammat Fenixsymbolen för att deras kloster har bränts ner inte mindre än tre gånger och varje gång har de återställt det!

20130602-155034.jpg
”Ardet Nec Consumitur” är latin och betyder fritt översatt ‘nedbränt men aldrig förstört’. Utan att vara elak gäller det möjligen klostret för ölen är en skärva av sitt forna jag. Den äkta klosterölen började produceras av Union 1954. De köptes upp av Maes 1978 som 1988 blev Alken-Maes på grund av en sammanslagning med just Alken. Sedan dess har ägarturerna fortsatt att sätt griller i huvudena på ölnördar och en uppsjö bryggerier är och har varit och petat i de olika Grimbergenprodukterna.
Nu ägs de av världens näst största bryggerikoncern Heineken…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe