Cirkeln är sluten för Brugs Tarwebier.

1983 släppte det då nyöppnade bryggeriet Gouden Boom i Brugge som första produkte en veteöl som fick namnet Brugs Tarwebier. Receptmakare var den smått ikonförklarade bryggaren Paul Vanneste och ölen blev genast populär i den vykortslika staden. Den opaka sommarsläckaren till brygd levde gott genom 80- och 90-talet men sedan tog sagan en ny vändning.

Det hela började med att Gouden Boom gick ihop med Rodenbach 1993 och när dessa två sedermera blev uppköpta av Palm strax efter millennieskiftet fick den molniga ölen en ny ägare i form av Alken-Maes (numer Heineken). Detta medförde i sin tur att brygden fick nytt namn (Brugs eller Brugs Witbier), ändrat recept och lägre alkoholhalt. En stor anledning till att produkten bytte ägare/bryggeri var att vid denna tiden hade Palm redan en veteöl som hette Steendonk vilken man bryggde och distribuerade tillsammans med Duvel/Moortgat.

Här kunde historien tagit slut men det Bruggebaserade bryggeriet Halve Maan och dess ägare Xavier Vanneste, som för övrigt är släkt med Paul, ville annorlunda. Tidigare i år slöt han ett avtal med Alken-Maes som innebär att Brugs Tarwebier får flytta hem igen. Från och med nu bryggs denna törstsläckande pjäs åter igen i Brugge och till Halve Maan’s samt alla älskare av belgiska veteöls stora glädje har Paul Vanneste givit bryggeriet både originalreceptet och den ursprungliga jäststammen. Förutom att namnet är tillbaka har även etiketten gjorts om och är näst intill en kopia av originalet även om Xavier lagt till familjen Vanneste vapensköld på kragen som en välkommen-tillbaka-gest. Förhoppningsvis kommer den nyutgåva till Sverige någon gång under 2019 och allra helst till sommaren.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Brugse Tripel förr och nu…

När jag väl funnit den belgiska ölen tog det inte lång tid innan jag stötte på den fullkomligt magiska Brugse Tripel. Det jag inte visste då var att denna mäktiga tripel föddes 1987 och var skötebarn till den smått legendariska bryggaren Paul Vanneste. 

  
Paul hade tillsammans med hjälp av Frank Boon startat bryggeriet 4 år tidigare men det var först nu han hade hittat sin guldkalv. Under mitten av 90-talet ingick Paul ett samarbete med Rodenbach och det fungerade väl fram till Palm först köpte upp det sistnämnda i slutet på 90-talet och sedermera även Pauls ‘gyllene träd’ 2003. Tyvärr innebar även denna fusion att den fantastiska Brugse Tripel bytte namn till Brugge Tripel samt skepnad, smak, recept, procent och utseende. 

  
Det blev aldrig detsamma efter 2003. Palm har försökt att återupprätta den ursprungliga magin men tyvärr har de inte nått ända fram. Nu har de även i ett sista försök att rädda sitt skinn bytt ut humlen mot gruut men utan att ha provat den är jag tämligen säker på att de inte lyckats.

  
Emellertid såg jag ovanstående produkt susa genom mitt flöde häromdagen och helt plötsligt väcktes något inom mig. Kan detta vara så att man har funnit en produkt som är närmare originalet än vad dagens bleka kopia är? Brugge Tripel Prestige är enligt utsago 9,5% och har någon form av jeneverbas. Oavsett vilket är jag väldigt nyfiken på vad de har lyckats åstadkomma och med den känslan kan jag ta helg med ett leende på läpparna och en Pannepot i glaset…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe