Ett namn och ett ansikte… 

…har min unika jubileumsöl förärats under årets första arbetsdag! Lägg därtill att den även keggades under dagen och är således färdig för servering under mitt 15-årskalas på torsdag. Bra start på jobbåret 2017, helt enkelt…

  
Namnet blev till slut Skrubbes Scooterbeer från att ha haft arbetsnamn som Moppebärs och det minst sagt pubertala Byxmyndig Blond. Namnet anknyter självklart till åldern på eventet men även det fantastiska konstverket ”Some Assembly Required – Scooter” som jag fått ‘låna’ av konstnären Michael Johansson. Dock har själva etikettdesignen gjorts av Christer Källström (som så många gånger förr, tack!)

 Jag hoppas att alla som har möjlighet svänger förbi och säger hej för ni är några gäster, kollegor och vänner som har passerat under dessa år. Väl mött på torsdag!

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe  

Rätt man på fel plats…

Ibland önskar jag i mitt stilla sinne att jag bodde i Belgien för att hinna med allt jag skulle vilja delta i. Ta till exempel gårdagens event på Brussels Beer Project där de släppte två nya öl under en brittiskt inspirerad och influerad kväll på bryggeriet.

  
Tillsammans med det brittiska bryggeriet Weird Beard har B.B.P bryggt en öl som fått namnet Churchill’s Delusion vilket är en mild (öltypen) bryggd med Maris Otter och kryddad med nicaruganska cigarrer. Om man ska följa brygeriernas instruktioner när man dricker denna produkt bör man: 

Listen to the album London’s calling of The Clash to get into the right atmosphere

Öl nummer två som hade premiär är en samarbetsbrygd mellan B.B.P och Anspach & Hobdan som även de är belagda på brittiska öarna. Denna brygd är en mörk Saison full med råg som gör den torr och kryddig. Även denna öl ska drickas till musik enligt bryggerierna: 

Put on Just a poke , the debut album of Sweet Smoke!

  

Som om det vore nog är det dags för Moeder Lambic Originals tredje akt av krogens 10-årsfirande imorgon! I november körde krogen den första festen med Cantillon som huvudgäst och i december under det andra partyt var det Tilquins tur. Nu har turen kommit till Verzet som inte bara bjuder på en unik brygd utan även kör urpremiär för ytterligare två produkter.

  
Den unika 10-årsjubileumsölen är helt enkelt benämnd Oud Bruin Moeder Lambic 10th Anniversary och eftersom titeln inte avslöjar speciellt mycket frågade jag Jens Tack på bryggeriet vad det är för öl och fick följande svar:

About the Moeder beer, it was the first batch of Oud Bruin Alex (Lippins) made in 2012 i believe (maybe 2011, my dates are not so good because i was drinking a lot of beer back then!)

  

De övriga två produkterna som har premiär under morgondagen är Kameradski Balsamico vilket är en hybrid mellan en Imperial Stout och en Oud Bruin samt Oud Bruin Raspberry (dvs en Oud Bruin som macererat med färska hallon). Enligt Jens finns det en stor chans att båda dessa produkter dyker upp i Sverige (eller hur Sebastian?)och då kan ni ge er på att jag kommer att plocka in dem till jobbet

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Syrligt glada nyheter!

Till alla älskare av spontanjäst nektar kommer denna nyhet som en julklapp dan, före dan, flre dopparedan.


Så här underbart tomterött såg det ut hos Tilquin härom dagen. Till min och många andras stora lycka har Pierre Tilquin blandat ytterligare en batch med hans senaste brygd Tilquin Pinot Noir som hade premiär för tio dagar sen.

Nu återstår det några månaders väntan innan vi får se vad denna druvlambic resulterar i. Emellertid verkar det som om denna sats är tillgänglig för andra än Moeder Lambic Original och jag har stora förhoppningar att några flaskor landar i Sverige  (eller hur An 😉)

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe 

Domarnas utlåtande!

Nu har jag fått domarnas utlåtande kring mina två tävlande öl under årets Brussels Beer Challenge. 

 

  
   
Riktigt kul att se hur andra och framför allt välrenommerade domare tänker kring ens skötebarn. Först ut är Södvik Säsong som tävlade för tredje gången och som nådde den aktningsvärda poängen 33,70 vilket förvisso är något lägre än föregående år men ändå. Eftersom tävlingsledningen gjort om kategorierna vilket innebar att vi var tvungna att tävla i Modern Saison istället för Traditionell Saison* är jag mycket nöjd.

  
Domarna gav följande utlåtande om Södvik Säsong och det ända jag undrar är var de hittade DMS men som sagt är det svårt att föma sina egna barn:

  
Vidare tävlade jag även med min löparbrygd som jag och Jackdaw komponerade tidigare under hösten. Åter igen är jag väldigt glad för poängen även om den var lägre än Södviks. Noterbart är att det var fler tävlande i denna kategorin än i föregående.

  
När man läser domarutlåtandet ser man att de helt missat tonicen och ännu mer kaffetonerna som jag tycker är väldigt märkbara. I övrigt är jag mycket nöjd med deras bedömning och en parantes i sammanhanget är att den svenska representanten Andreas Fält var i denna domarpanelen. Kul.

  
Jag har mina aningar vad som krävs för att få en av de åtråvärda medaljerna men jag tänker inte ändra på mina brygder bara för att kunna stoltsera med en medalj och en glasstatyett utan ölen kommer att bryggas i ungefär samma stil även 2017. Så var det sagt!

Tack för uppärksamheten/

Jens Skrubbe 
* Vi hade för hög %-sats för att tävla i Traditionell Saison där jag tror att vi hade haft bättre chans

Idag bryggdes min unika 15-årsbrygd! 

I sista stund blev det äntligen dags för bryggning av min ‘moppe-öl’. Jag berättade för någon vecka sedan att jag kommer att ha 15-årskalas på jobbet den 12:e januari och jag hoppas se så många av er som möjligt där. Jag utlovade även att erbjuda en unik öl då och det var alltså denna än så länge namnlösa produkt som föddes idag.

  
På nytt var jag inbjuden till Stockholm Brewing där jag varit både en och två gånger förut med mina tankar och idéer. Eftersom tiden var knapp denna gången fick det hjälpa till att bestämma vilken typ av öl det fick bli och det stannade vid en modern belgisk blond. Ljus, ren, snygg och behagligt humlig.

  
En relativt enkel maltbas fick en behaglig bittergiva och två rejäla doser med humlen Mosaic mot slutet av koket. Nu ligger den och myser med en klon av La Chouffe-jäst och förhoppningsvis har den börjat puttra nu. Slutresultat kommer att landa på 6,2-6,4 % ungefär och vid serveringstillfället den 12:e kommer den att vara färsk som ett nykläckt ägg!

  
Om 23 dagar får vi veta hur denna tunna smakar och då ska den även vara både med namn samt fatskylt.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Förklaring till ekivokt ölnamn…

Förra veckan fick jag in en öl till jobbet från det rebelliska och unga bryggeriet Verzet med det osmakliga, skabrösa och oanständiga namnet Scandinavian Pussy. Emellertid visade det sig att bryggeriet hade en orsak och det hela började när… 


…Mikkel Borg Bjergsø som driver och äger Mikkeller berättade sin syn på bryggandet för en schweizisk blogg (Bier Versuche). Enligt Mikkel är det recepten som är det viktiga och hantverket sköter sig själv eller som Mikkel själv uttryckte det: 

I know this sounds arrogant and might not be right, but I always say you can train a monkey to brew a beer.

 Detta fick grabbarna på Verzet att gå i taket och framför allt Alex Lippens som i en intervju med en av Belgiens bästa och välrenommerade bloggare Breandán Kearney (Belgian Smaak) säger följande:

We were fans of Mikkeller and I like his beers. But when I read that article, my heart bled. It undermines the talent and hard work of brewers. For me, respect for the guys you work with is everything.

Som ytterligare ett svar på tal gick Alex och hans bryggarkollega Koen Van Lancker ut och köpte apmasker som de hade på sig när de bryggde ovanstående öl vilket är en Session Ale på 3,8%. Namnet på ölen är en ilsken passning till deras danska ‘kollega’ med orden: 

We’re just monkeys making this beer so we named it after him. Mikkel is a Scandinavian Pussy because he is too scared to run his own brewery.

I sanningens namn ska det erkännas att det ovanstående inte är helt sant eftersom Mikkel driver två bryggerier, dels WarPigs Brewpub i Köpenhamn och dels Mikkeller Brewing San Diego…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Lite smånyheter en sen måndagskväll!

Decemberdagarna är som vanligt fyllda till bredden men ett litet nyhetssvep hinns det med. 

Till att börja med kan jag glädja alla älskare av lambicer med att härom dagen hörde jag att Armand Debelder på 3 Fonteinen beslutat sig för att släppa en ny upplaga av den åtråvärda rariten 3 Fonteinen Zenne y Frontera. Den nya batchen planeras att släppas i maj 2017.

  

Vidare kan jag upplysa alla tågresenärer som åker från Bryssels centralstation att från och med i januari 2017 kommer de att ha ett nytt vattenhål att fördriva tiden på. Då öppnar bryggeriet Caulier en egen krog i stationshuset där man kan inmundiga bryggeriets produkter som till dags dato uppgår till 10 stycken. Caulier har trots en gedigen om än omtumlande tradition från 1848 ingen representation i Sverige och är tämligen okänd för många svenskar men det kommer kanske att ändras i och med denna bar. Sedan några år tillbaka är deras stora ‘pitch’ att de brygger sockerfri öl utan att för den del tumma på varken smaker eller kvalitet.

  
Sist men inte minst har det dykt upp en mängd nya brygder i detta fantastiska ölland. I urval har jag valt fyra stycken som lockar min tickningsnerv lite extra mycket.

Denna tiden på året händer det allt oftare att bryggerier släpper en batch som bryggs i september vilka innehåller purfärsk och nyskördad humle. Ibland har det hänt att vi fått ta del av De Ranke Hop Harvest och Poperings Hommelbier Nieuwe Oogst även om de lyst med sin frånvaro i år. 2016 har ytterligare två bryggerier hängt på denna trend. Dels har vi det fantastiska Hof ten Dormaal och dels har vi det utsökta Bastogne med sin produktserie Ardenne som båda släppt brygder med namnet Fresh Hop 2016.

Sist ut i detta svep har vi två nya produkter från det härliga bryggeriet Het Nest i Turnout. Till helgen kommer en kraftfull Belgisk Barley Wine som fått namnet Four Aces samt en betydligt snällare Witbier vid namn Poker Face att ha premiär på bryggeriet.

  
Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Vad är Loerik?

Loerik är variant av Gueuze som man inte kan brygga eller framställa närhelst man känner för det och dess uppkomst är fortfarande ett av ölvärldens olösta mysterier.

  
Inte ens lambicbryggare förstår varför men ibland händer (eller snarare inte händer) det att trots att de gör som de alltid har gjort så startar inte kolsyre- eller flaskjäsningen på en Gueuze. En av skillnaderna på ren Lambic och Gueuze är just det att den sistnämnda har en frisk, spritsig och härlig kolsyra som bildar ett vackert skum. Just därför skulle det aldrig falla dessa bryggare in att sälja en Gueuze utan det.

  
Dock skulle man aldrig hälla ut detta flytande guld utan man ställer helt ekelt undan flaskorna i hopp om att de någon gång ska bilda kolsyra. Under mina 15 år som belgisk öljägare har jag bara stött på två olika sorters Loerik och dessa är Cantillon Gueuze Loerik som pryds av seriefiguren Poje i en hängmatta eftersom Loerik ungefärligen betyder ‘latmask’ samt Lindemans Lambic (Loerik) 1996. Den sistnämda såldes på Systembolaget (1042 falskor) under 2006 för blygsamma 50:-…

 Cantillons exempel av Loerik är från 1998 och den började serveras på bryggeriet 2003. I april 2004 såldes även ölen i deras butik och nu för tiden har jag sett flaskor gå för mellan 2200-2600 dollar.  

För några veckor sedan hörde jag ett rykte som mer eller mindre besannades igår när jag läste den emminenta bloggaren Porterstekens inlägg om hans senaste visit på Cantillon. Tydligen är det så att bryggeriet nyligen blandade en Gueuze som inte ville börja jäsa vilket innebär att om några år kommer en ny utgåva av Cantillon Gueuze Loerik att förgylla markanden. Nu är det bara att vänta och se men med tanke på värdeutvecklingen på föregående upplaga kan det vara värt att försöka lägga vantarna på några flaskor när de väl dyker upp.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Boon Oude Geuze VAT 109

I fredags släppte Belgoklubben en syrlig temalåda innehållande Boon Oude Geuze VAT 79. För en vecka sedan hade jag glädjen att stöta på och få dricka efterföljaren Boon Oude Geuze VAT 109 tillsammans med både bryggaren Frank Boon och framför allt hans son Karel.

  
Till denna brygd har de som man förstår använt sig av fat 109 och som brukligt består denna fullständigt magiska öl av hela 90% från detta fat. Likt de övriga tre produkterna från denna VAT-serie är det ett av bryggeriets äldsta fat med över 100 år på nacken och det producerades runt 1910 i München av fattillverkaren Drexler. Från början lagrades det öl i fatet som rymmer hela 9000 liter men från och med 1935 började det användas till Cognacslagring. 

    
Boon förvärvade fatet 2009 och trots idog tvätt av dess insida finns det fortfarande en svag karaktär av Cognac inuti det vilket bidrar till VAT 109:ans unika karaktär. Ytterligaren en skillnad gentemot de föregående ölen i denna serie att för första gången har man använt 100% lambic från bryggeriets nya bryggsal.

Förutom underliggande och snyggt balanserade Cognacstoner är 109:an lätt kryddig, välbalanserad med svaga nyanser av vanlij samt mogen persika och aprikos. Denna torra och underbara variant är håller 8,25% och eftersom ovanstående fat är något större än de föregående kommer det något fler flaskor av denna variant, närmare bestämt strax över 30000 flaskor.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Belgian Coast IPA

I måndags var jag som sagt inbjuden till St Feuilliens monter på Horeca Expo eftersom de lanserade en ny produkt. Eftersom humle sent om sider är väldigt populärt i Belgien nu för tiden var jag föga förvånad att det ölen som presenterades var en belgisk IPA.

  
Under stor uppslutning av en mängd belgiska samt några utländska prominenta ölprofiler serverades så för första gången Belgian Coast IPA och trots att den är tänkt som en sommaröl möttes den av glada tillrop denna novemberdag. Produkten var lätt bärnstensfärgad med en rejäl dos humle som bestod av hela sju sorter (Brewers Gold, Magnum, Fuggles, Northern Brewer, Mosaic, Citra och Cascade). Den klockade in på blygsamma 5,5% men på grund av 70 IBU smakade den mycket och beskan var väldigt ihärdig.

 Tillsammans med ölen serverades en uppsjö välsmakande kanapéer och för min del behövdes både lite fett samt salt för att balansera upp den överväldigande beskan. Eventet i stort var väldigt påkostat och generöst och förutom alla härligheter på plats fick man även med sig en goodiebag bestående av en väska innehållande två öl, en öppnare samt ett strandtennisset (!)…

 Bryggeriet själva beskriver den nya Belgian Coast IPA så här:

This beer wants to be the perfect fusion of two major brewing traditions, the Belgian an the American one. The goal of this product is to offer a full taste and aroma of a real American style IPA and the drinkability of a light beer. It retains the principle of mixing orgins of hops. The yeast used is an American IPA strain but with horizontal lagering and maturation. 

  

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe