Två tolkningar!

För några månader sig var den historiska öltypen Grisette näst intill obefintlig på marknaden. Däremot finns det ett ökat intresse för historiska ölsorter och framför allt en intention att göra dem så autentiska som möjligt. Skrubbe saluterar detta!

20130504-150133.jpg
Äntligen får jag chans att prova två Grisettevarianter mot varandra, två stycken som jag har fullt förtroende för! Yvan de Baets som driver Brasserie de la Senne är kanske den person som kan mest om öltypen i fråga och de svenska bröderna Ek som är närmare sanningen än vad de antagligen är medvetna om själva…

20130504-152023.jpg
‘Greyjacket’ är en kollab mellan just Senne och ett Washingtonbaserat bryggeri som heter Bluejacket och en liten farhåga jag har är att den är aningens mer humlad än vad som var gängse när det begav sig. Brekeriets variant är en minimal batch bryggd på hörsägen och deras tolkning av varianten. Dessa faktorer spelar mindre roll i sammanhanget eftersom jag är tämligen säker att båda produkterna är det närmaste ni kommer att komma ett orginal av typen.

20130504-153220.jpg
Nu är min tanke att presentera Brekeriets Grisette och deras magnifika Saison för Yvan nästa gång vi ses för ett eventuellt framtida samarbete. De skullen kunna skapa underverk tillsammans! Mot framtida segrar…

Vänligen/
Jens Skrubbe

Statistik

Då var det dags att släppa mitt nördigaste inlägg någonsin! Ni som tycker jag är lika insnöad som en stuga i Karesuando i mitten på februari kanske ska sluta läsa nu…

20130429-100449.jpg
Vad jag själv inser när jag tittar på de här värdena och siffrorna är att det öppnar upp för en massa frågeställningar som jag inte har svar på (än) men som ändå är tillräckligt intressanta att yppa. Jag tänker skicka frågorna vidare till ett par av mina historiskt kunniga kontakter i Belgien och ser om de har möjlighet att ge några svar.

20130429-101313.jpg
Mina första iakttagelse i djungeln av statistik har jag snuddat vid tidigare och det är att trots att Belgien förlorar 1803 st bryggerier mellan 1910 och 1930 (från 3349* till 1546!) ökar produktionen med 80000 hl. Bara under första världskriget ryker det ca 1300 st. Jag förstår att utveckling, modernisering, bättre distribution och ökat ekonomiskt tänkande har något med det hela att göra men det är ändå anmärkningsvärt. I och med andra världskriget går Belgien under 1000 bryggerier och under fortsättningen av 1900-talet rasar siffran successivt för att landa i den absoluta bottennoteringen 1993 på futtiga 106 st bryggerier.

20130429-104232.jpg
Vidare är det noterbart att trots bryggeridöden är produktionen relativt från 1970 och framåt väldigt konstant med en försumbar skillnad på ca 1000000 hl. Det största dipparna i produktionen är (förutom under krigen) fyra år under 50-talet*. Vad beror det på? Det vore intressant att veta om det även är så i andra länder?
Tittar man på exportsidan har belgisk öl i stort ökat varje år sedan 1950 Då var det blygsamma 0,5% av produktionen som åkte över gränsen till dagens +60%. Dock hände det något då för redan 1956 hade exportsiffrorna ökat till 5% och på den vägen är det. Vad hände? Marknadsföring? Ökad turism?

20130429-110803.jpg
Vänder man på steken och tittar på import av öl till Belgien finns det ett anmärkningsvärt undantag! Mellan 1973 och 1979 importeras det mer öl än någonsin till Belgien. För första och ända gången under hela 1900-talet plockar man in över 10000000 hl utländsk öl. Varför? Vad hände i Belgien då? ”Det är som att plocka med sig kol till England”…**

20130430-105642.jpg
Slutligen vill jag bar delge er några charmiga små historiska export och importsiffror om utbytet mellan Sverige och Belgien. I statistiksammelsuriumet kan man utläsa att under en tioårs period mellan 1985 och 1994 minskar importen av belgisk öl med hälften vilket kan tyckas underligt eftersom vi faktiskt får importera den starka belgiska ölen på 90-talet men mer glädjande ur vår synvinkel är att under samma period så ökar den belgiska importen av svensk öl från minimala 400 liter till 11300 liter! Heja, heja. Sedan des har den ökat markant och om jag får verka och får jag igenom mina idéer under kommande år ska jag se till att det ökar än mer!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*1951, 1954, 1955 och 1956

**citat: Joris Pattyn. Belgisk tandläkare, ölkonnässör och en av världens bästa smaklökar…

Trignac och lögnen (eller ovetskapen)

20130420-190249.jpg
Kasteel Tripel lagrad på cognacsfat. Låter mäktigt, förrädiskt och gott. Kanske inte nu, men om 3-5 år. 9000 flaskor har släppts och jag skulle tippa på att det kan komma fler om det visar sig funka. Ölen har enligt bryggeriet legat flera månader på 300 litersfat. Allt låter bra så långt men när de skriver att det är ‘den första tripeln som legat på cognacfat’ får vi ta och dra i bromsen!

20130420-191100.jpg
Exempelvis har Hof ten Dormaal använts sig av cognacsfat i deras ekfatsprojekt. Ok, att de kallar ölen ‘blonde’* men det gjorde Van Honsebrouck sin ‘tripel’ också tills för ett par år sedan! Vidare har vi Alvinne som har lagt en av deras julöl (Melchior) på cognacsfat. Det finns säkert ytterligare någon som en söndagseftermiddag får mig att glömma! Jag förstår vidden av att vara först men är det inte viktigare att vara rätt informerad? Slarvigt och lite smolk i glädjebägaren…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Ölen är på 10% så…

Trendigt?

I förrgår nämnde jag du Bocq’s boss Dimitri Delcourts kommentar om att humlig öl är ‘trendigt’? Det där har legat och gnagt och hur mycket jag än älskar mitt lilla Belgien måste jag erkänna att vad det gäller beska, bitterhet och IPAfiering så är de något efter sin samtid…

20130419-112333.jpg
Inte alla, missförstå mig inte, men det de små förstår direkt tar tid hos de stora elefanterna och innan deras hjul snurrar igång är trenden mainstream. I Belgien kan även medelstora bryggerier och framför allt anrika sådana med tonvis av tradition i bagaget vara sega som fudge under en kvartslampa! Jag berörde ämnet för en månad sen men blundade lite för den naiva inställningen till humleöl som något nytt! Förlåt.

20130419-152850.jpg
Nu, 2013, bara radas det upp ‘gröna’ öl. Van Honsebrouck är bland de senaste i raden* men idag såg jag ytterligare en! Olistad på Ratebeer och inte ens omnämnd på bryggeriets hemsida så får vi anse den som färskfärsk. Préaris IPA har till och med undgått den belgiske ratebeeradministratören och ölgurun Tomas Danko.
Snart kanske jag kan tillfredsställa alla de gäster som kommer in och beställer ‘IPA’.
Själv ser jag fram emot att sätta tänderna i en Duvel Tripel Hop 2013 ikväll. Trevlig helg!

20130419-155223.jpg
Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Van Honsebrouck har en produkt som heter Brigand IPA som jag har stött på i små doser…

Glada och goda nyheter!

Vad har Slagsnäs eller Naustabryggeri på min blogg att göra? Hade ni frågat mig igår hade det självklara svaret varit ‘Ingenting’ men det är det som är så kul med ölundret vi är mitt uppe i!

20130418-151051.jpg
I dagarna har de fin besök från Brouwland för att installera utrustning och till min oförställda glädje för att brygga öl med en av Belgiens skönaste bryggare, Jef Goetelen! Jef har förutom sitt jobb på Brouwland också ett eget bryggeri som heter t’Hofbrouwerij med sköna öl som beskingen Bosprotter (skogskotte eller skogspruttare) och en superb julöl med ett namn bryggarna från Slagsnäs borde känna till, Korvatunturi bland mycket annat!

20130418-152250.jpg
Jag är mycket nyfiken på vad som kommer ur detta samarbete. Heja Nausta!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

En liten seger…

Årets andra dag förutspådde jag att det eventuellt skulle komma en del jubileumsöl. Jag har till och med försökt snurra igång hjulen på en av de stora jättarna, vilket påminner mig om att följa upp det igen…

20130418-001124.jpg
Nu har det hänt. Den första jubileumsölen är ute! Dock kunde jag omöjligt ana att de var du Bocq som skulle ta och fira sin 155 årsdag. Kul och lite knasigt.
Bryggeriet har valt att sluta brygga Saison Regal och istället saluföra en ny modernare variant men fortfarande kalla den Saison. Den har fått bryggeriets grundningsår 1858 som tilläggnamn.

20130418-002054.jpg
Enligt bryggeriets verkställande chef, Dimitri Delcourt, så ligger den närmare en IPA eftersom det är så trendigt med humle. Efter att ha läst några kommentarer om ölen är jag nästan hundra på att jag kommer att bli besviken…
Är man i närheten av Purnode, där bryggeriet är lokaliserat, den 20 eller 21 april så har de öppet hus. Godare än så blir det aldrig!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Öl för handikappade

I helgen smyglanserades ett öl som beställts och framtagits av funktionsnedsatta. Med otrolig självdistans och en rejäl skopa humor kryddad med Göteborgsk finess kallar de ölet CPA eller kort och gott CP-ölet. Klockrent och på tiden!

20130416-111859.jpg
I Belgien är det klurigt att vara rullstolsbunden, föreställer jag mig, utan att ha större erfarenhet än att jag släpat runt en barnvagn under en helg. Det är förvånansvärt dåligt anpassat. Inga ramper, minimalt med hissar. De flesta färdmedel är omöjliga att ta sig på utan maximalt med hjälp och på krogarna finns knappt någon förståelse. Dock finns det undantag…

20130416-112535.jpg
…bland andra så startade ett fantastiskt projekt 2001. Om man åker söderut på N6:an mot Mons så efter halva vägen kommer man till Casteau, där ligger St Alfred-hemmet och bryggeriet Augrenoise. Det är ett bryggeri som helt och hållet drivs av handikappade. Med hjälp och jäst av Jean Marie Rock så körde de igång för tolv år sedan.

20130416-113649.jpg
De brygger en gång i veckan och deras första öl var en suverän veteöl och en superkraftig julöl. Alla öl buteljeras på 75 cl, de är ofiltrerade och opastöriserade. Förutom de inneboende finns det en ideell stödförening som kallas ”Saugrenus” (de absurda). De har fått en stark variant på julölen tillägnade och bryggda åt sig men den har passerat min radar,tyvärr. På senare år har de även bryggt en lågalkoholöl (Augrenelle 2,5%) och en mellis (Augrenette 4,5%), även de är oprövade men antagligen välgjorda!

20130416-114740.jpg
Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Med en stor portion humor…

Om Kris Herteleer hade bott i Sverige hade han antagligen bott utanför Göteborg. Åtminstone om man refererar till hans humor. Det är mycket ordvitsar och dubbeltydiga lustifikationer.

20130415-135029.jpg
Kris har ett bryggeri som heter Dolle och bryggeriets första kommersiella öl heter Oerbier (ett ord som betyder antingen ur-öl eller vår öl). Bryggpuben har därför döpts till Oerbaren. Oerbaren är ett av få ställen i världen där man kan dricka Dolles öl på fat. Väljer man då att dricka en Arabier så dricker man enligt Kris en Arafat.

20130415-140759.jpg
2006 var första året jag var på Zythosfestivalen och första gången jag mötte Kris. Trots hårt tryck i montern lyckades jag byta ett par ord, introducera mig själv och charmas av Kris värme och karisma. Festivalens andra dag hade Dolle bara Boskeun kvar. Trots det hade Kris skrivit en meny där det stod: ”Vi har Boskeun, Boskeun och Boskeun. Fråga gärna efter Boskeun.”

20130415-142512.jpg
2011 skrev en tidning några saker om Kris som gjorde att han lackade ur. Dels ondgjorde sig författaren över att mikroöl var så svår att få tag i han jämförde Kris öl med ”färsk fisk”. Dels gnällde författaren på den ständiga utvecklingen, nya sorter och nya bryggerier, ”det enda man kunde vara säker på var att Kris skulle vara klädd i sina specialsydda kostymer med Oerbiergubben på”.

20130415-165125.jpg
Kris och hans fru Els svarade på tal genom att klä ut sig till en fiskhandlare plus att hela montern var full av fiskatteraljer. Sedan bryggde de en 5,8%-blond som döptes till Verse Vis (färsk fisk). Ölen var helt utan humle och med ciderjäst. Produkten blev härligt syrlig och otroligt torr. Enligt Kris skulle den också vara drickbar under festivalens två dagar precis som färsk fisk!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Whitbread Pale Ale

När jag rensade upp lite på jobbet sprang jag på ett par lådor Whitbread Pale Ale som sedan 2001 är en belgisk öl namnet till trots. Ölen kommer från samma företag som 1973 startade en världskappsegling (Whitbread Round the World Race) och som sedan 2001 heter Volvo Ocean Race.

20130411-155602.jpg
Whitbread grundades redan 1742 av Samuel Whitbread och Thomas Shewell. 1750 flyttade de till Chiswell Street i London och etablerade det Storbritanniens första specialbyggda massproducerande bryggeri.
1904 skapade de en importfirma i Bryssel. Via båt längs floden Schelde skeppade de dubbla hogsheadfat (112 gallons). Några dagar senare var de buteljerade. Whitbread Pale Ale och Stout lagrades sen i minst en månad innan den gick ut till försäljning. Inledningsvis såldes merparten till Hainaut men 1906 öppnades filial i Antwerpen, 1910 i Liége och 1930 i Gent.

20130411-155742.jpg
Förutom att man byter fraktsätt och från fat till tankar 1954 händer det inte så mycket förrän 1979 när bryggeriet Martinas tar över den belgiska produktionen. Martinas blir inkorporerade i Interbrew som 1990 väljer att flytta Whitbread produktionen till Artois i Leuven vilket gör att Martinas försvinner. 2001 väljer britterna att helt släppa Whitbreadölen till belgarna som inkasserar ännu en skalp. Det skulle bli fler, många fler…

20130411-160111.jpg
Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

”Jag gillar inte öl…”

Detta är en kommentar som jag får titt som tätt i baren. Utan att skriva någon på näsan försöker jag lite försiktigt berätta för vederbörande att de antagligen inte provat rätt öl för just dem.
I 90% av fallen får jag personerna i fråga att åtminstone dricka en öl och det är alltid en lite seger!
Nedan tänkte jag presentera mina tankegångar kring antiöldrickares öl.

20130408-212553.jpg
Ciderdrickare 1(typ svenska söta)
Kanske den lättaste gruppen att övertyga eftersom det i Belgien finns en ocean av sötade fruktöl med frukter och bär som inte ens fanns i Edens lustgård! Det kan antingen vara fruktlambicer eller smaksatta veteöl. Äpple, hallon, passion och persika går nästan alltid hem. Körsbär, mango, jordgubbar och svartvinbär brukar också falla i god jord. Blåbär, banan, citron, honung och ananas kan behöva lite mer övertygelse.

20130408-213029.jpg

20130408-215915.jpg
Ciderdrickare 2 (typ franska eller engelska torra och syrliga)
Denna typ av drinkare är något mer medveten än ovanstående och är lite känsligare när man försöker få dem att testa något annat än det de beställt. Enligt min mening finns det tillräckligt med härlig spontanjäst öl i olika varianter som borde tillfredsställa deras lystmäte. Det finns exempel både med och utan frukt.

20130408-220306.jpg

20130408-221454.jpg
Vindrickare
Här drar jag både rödtjutare och vitvinarna över en kam. dock får de inte dricka likadana öl men de härstammar från samma öltyp. Oud bruin är typen och den är väldigt vinös i sin framtoning och en bidragande faktor är att ölen lagras på vinfat. Balansgången är delikat mellan vilka öl man ska ge till vitvinsdrickaren kontra rödvinsdrickaren men rent krasst är det en fråga om ölens kropp och syra. Det funkar också att ge vissa geuzer till vitvinsdrickarna.

20130408-222541.jpg
Spritdrickaren

20130408-223118.jpg
En bred grupp människor, alltifrån sofistikerade cocktailnjutare till den klassiska hårdnackade groggaren. Oftast dricker spritdrickaren öl men visst finns det undantag. Emellertid finns designa generella regler att följa utan här får man möjlighet att improvisera fritt. Ibland funkar det och ibland inte. Jag har lyckats med att glädja gäster med att rekommendera Boon Geuze som ‘ölens motsvarighet till Whiskey Sour’ och Duvel som ‘ölens Gin&Tonic’ när de bett om dessa drinkar. Däremot har jag sällan sett en så förvånad gäst som den killen som beställde en Side Car och gick därifrån med en Floris Apple. Han kom nog aldrig tillbaka.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe