Om Kris Herteleer hade bott i Sverige hade han antagligen bott utanför Göteborg. Åtminstone om man refererar till hans humor. Det är mycket ordvitsar och dubbeltydiga lustifikationer.

Kris har ett bryggeri som heter Dolle och bryggeriets första kommersiella öl heter Oerbier (ett ord som betyder antingen ur-öl eller vår öl). Bryggpuben har därför döpts till Oerbaren. Oerbaren är ett av få ställen i världen där man kan dricka Dolles öl på fat. Väljer man då att dricka en Arabier så dricker man enligt Kris en Arafat.

2006 var första året jag var på Zythosfestivalen och första gången jag mötte Kris. Trots hårt tryck i montern lyckades jag byta ett par ord, introducera mig själv och charmas av Kris värme och karisma. Festivalens andra dag hade Dolle bara Boskeun kvar. Trots det hade Kris skrivit en meny där det stod: ”Vi har Boskeun, Boskeun och Boskeun. Fråga gärna efter Boskeun.”

2011 skrev en tidning några saker om Kris som gjorde att han lackade ur. Dels ondgjorde sig författaren över att mikroöl var så svår att få tag i han jämförde Kris öl med ”färsk fisk”. Dels gnällde författaren på den ständiga utvecklingen, nya sorter och nya bryggerier, ”det enda man kunde vara säker på var att Kris skulle vara klädd i sina specialsydda kostymer med Oerbiergubben på”.

Kris och hans fru Els svarade på tal genom att klä ut sig till en fiskhandlare plus att hela montern var full av fiskatteraljer. Sedan bryggde de en 5,8%-blond som döptes till Verse Vis (färsk fisk). Ölen var helt utan humle och med ciderjäst. Produkten blev härligt syrlig och otroligt torr. Enligt Kris skulle den också vara drickbar under festivalens två dagar precis som färsk fisk!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe