Tre blänkare!

Blänkare ett är en gratulation. Idag fyller nämligen Sveriges hippaste bryggare år och det vill jag självklart uppmärksamma. Grattis Henok Fentie! Fortsätt chocka, imponera och charma oss!

20130202-122859.jpg
Blänkare två är en fantastisk ölfestival. I dagarna två har ‘Brugse Autonome Bierproevers‘ sin årliga ölfestival i Brugge. Tyvärr har jag aldrig haft nöjet att besöka denna festival som går av stapeln för sjätte gången men den dagen kommer, tro mig.
Det är en imponerade öllista med 317 olika öl från 72 olika bryggerier. Fränt!

20130202-123952.jpg
Blänkare tre är en magisk nyhet. Enligt en viss mycket pålitlig källa så blir det som vi önskat, hoppats och knappt vågat tro på! Den 7:e mars 2013 släpps 1500 st ‘Westvleteren XII’ på Systembolagets webblansering. För en nätt summa av 125:- kan du inhandla världens bästa öl. Mäktigt!

20130202-125121.jpg
Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Gåtans svar enligt bryggmästaren.

Efter att ha publicerat Orvalinlägget så har jag lekt Hercule Poirot. Nu har det gett resultat!

20130201-141804.jpg
Först och främst får jag skämmas lite. Jag har nämligen missat att Jean Marie Rock har lämnat över bryggmästarrollen till Anne-Francoise Pypaert och det ber jag om ursäkt för. Jag har också mejlat en ursäkt till Anne-Francoise för att jag inte kände till att hon varit på bryggeriet i 20 år!

20130201-142620.jpg
Hur som helst mejlade jag henne och frågade rätt ut om de slutat tillsätta Brettanomyces och varför i sådana fall. Detta är hennes svar:

Dear Jens,

We never stop to add the Brettanomyces in Orval. But last year we have constated that our yeast strains has difficulties (due to a mutation) to grow in Orval. Maybe it is the reason why you don’t find the Brett.
Fortunately we conserve our yeast strains correctly and we start in production with the original strain of Brett. Since last year the problem is over.
The most of consumers didn’t taste the problem with Brett, because they drink young Orval and in young beer the presence of Brett is low.
For your information I worked in Orval since more than 20 years and I try to do my best to keep the caractere of Orval.
Thank you for your information and to take care of our product.
Kind regards.

Anne-Françoise Pypaert

Det finns ingen anledning att misstro Anne-Francoise och det vore dumt av henne att ljuga.
I och med det anser jag frågan utredd! Jag menar, hon lovar ju vitt och brett

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

En undanskuffad öltyp…

Inför SHBF:s Belgoträff i Uppsala nästa vecka har jag så smått börjat studera öltypsdefinitionerna. Jag har nämligen, för tredje gången, fått äran att vara med och döma dessa hembryggda små mästerverk. Öltypdokumentet är mycket nyttigt, lärorikt och väl genomarbetat. Det utelämnar ytterst lite och på ett sakligt sätt betar det av typ efter typ och stil efter stil. Jag har dock hittat en spricka i den solida fasaden för det saknas, enligt min mening åtminstone en öltyp, möjligen två.

20130130-230501.jpg
Sist jag hade möjlighet att vara med och döma på denna tillställning påpekade jag detta men tillfället var illa valt och jag lät inte tillräckligt.
Nu kan jag ta mig friheten att låta lite här plus att jag ska försöka övertyga vissa andra ölmänniskor att ställa sig i mitt led. Jag menar att belgisk ambrée/amber borde ha minst en egen grupp, helst två och inte ingå under ‘ljus belgisk ale’ eller ‘ljus stark belgisk ale’.

20130130-230612.jpg
Om man tittar närmare på exemplen under förstnämnda grupp så är de enligt mig alla bärnstensfärgade och borde således ha en egen grupp, exempelvis ‘bärnstensfärgad belgisk ale’. Märk väl att på 20-talet gavs just denna dryckesgrupp namnet ‘la Belge‘ och utsågs som representant som den typiska belgiska ölen. Inte alltför sällan har de ‘Spéciale’ som efternamn. Under rubriken ‘ljus belgisk ale’ vore det mer passande med ‘Bink Blond’, ‘Hellekapelle’ och ‘Betchard Blonde’.

20130130-230806.jpg
Vidare under den ‘starka’ och som de erkänner ‘breda’ gruppen är allsköns öl listad som exempel. Dock tycker jag inte att till exempel ‘Kwak’ och ‘Bush Ambrée’ hör hemma i samma grupp som ‘Duvel’ och ‘Delirium Tremens’.
Varför inte dela på dem och skapa gruppen ‘bärnstensfärgad stark belgisk ale’. Det skulle förenkla dömandet avsevärt plus att många mumsiga, karamellsöta, gräddchokladiga, kardemumma och anissmakande ambréer skulle inte se sig slagna av förrädiska, torra, fruktiga, förförande, lätta i kroppen djävulstriplar. Ölen skulle helt enkelt få ett mer jämlikt och rättvist omdöme och betyg. Har jag inte rätt?

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Ni ger mig inget (Or)val…

Ser ni någon skillnad på dessa två flaskor öl?

20130130-140353.jpg
Förutom någon detalj på etiketten, nej, det gör ni inte. Då ska jag berätta att den ena flaskan är från 2007 och den andra är 2011. Det borde vara nog så men det är det inte!
Efter några påpekanden, en gudomlig tystnad och ren, skär vetenskap kan jag inte hålla tand för tunga längre. Ni är många som redan känner till detta men nu är det dags att belysa det med hjälp av foton samt information från Maarten Vanwildemeersch, Karel Goddeau och Tomas Danko.

20130130-140759.jpg
Bilden ovan föreställer Brettanomycesjästen som bland annat förekommer i lambic, men också i Orval. Det är en av finesserna och skönheten med Orval, det är också en av grundbultarna till dess förmåga att bli helt magisk med åren. På 50-talet fick Jean De Clerck munkarna att skrubba jäskarlen. Resultatet blev förödande och ”Gôut d’Orval” försvann från ölen och kunderna klagade. Munkarna löste det genom att sekundärjäsa ölen med Brettanomyces och har gjort så ända sedan dess. 2008 installerades ett nytt brygghus och många menar att sen dess är Brettanomyces borttagen ur ölen, andra menar att det bara är de sista åren som munkarna/Rock valt att utesluta den. Det låter jag vara osagt men den underliggande bilden ljuger inte…

20130130-141749.jpg
…här ser man tydligt att det inte finns några ovala Brettanomycesstammar. Ölen är klar som korvspad med enkom Saccaromycesjäst. Tråkigt men sant. Är det möjligt att uppge ett ramaskri likt det på 50-talet för att få tillbaka den gamla Orvalen?
Det är värt ett försök, tycker jag!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Ratebeer Top 50, 2013

Igår annonserades världens, enligt Ratebeer, 50 bästa öl.
Alla dessa erövrar en välförtjänt guldmedalj. Av dessa 50 var 10 belgiska och genom lite pyssel och papp ser det ut så här…

20130129-224009.jpg
Världens bästa öl blev åter igen den åtråvärda trappistölen ‘Westvleteren XII’ (12). De övriga belgarna placerade sig som följer:
7: Trappistes Rochefort 10
17: Westvleteren 8
19: Cantillon Fou Foune
23: 3 Fonteinen Framboos
30: St Bernardus Abt
36: Pannepot
44: Black Albert
49: Cantillon Lou Pepe Kriek

20130129-224907.jpg
Här har ni hela Top 50-listan så att ni kan pricka av vilka ni har druckit och vilka ni har kvar. Mycket gott är det även om jag inte håller med på alla punkter…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Trappist #3 Orval

Då var det dags för ”God’s homebrew” som Tim Webb kallar denna öl. Nästan längst ner i klacken på Belgien ligger klostret Abbaye Notre Dame d’Orval. Nära den franska gränsen omringad av skogsbeklädda kullar (belgarna kallar det berg) i den gyllene dalen ligger detta vackra kloster. Oftast ligger det hela inlindat i en mytisk dimma eller är det bara jag som känner så?

20130128-214746.jpg
Orval är både äldst och yngst. Om man bortser en aning från den magiska legenden grundades ett kloster här av Benediktinermunkar redan 1070. De blev inte långvariga och sedan tog det 62 år innan några Cisterciensermunkar tog tag i religiositeten. På senare delen av 1600-talet uppgick klostret i den nyskapande Trappistorden men den tycktes för hård och redan tidigt 1700-tal återgick man till Cistercienserna. Under slutet av 1700-talet plundrade och förstörde fransmännen åtskilliga kloster och 1790 var det Orvals tur att falla offer. Sedan skulle det gå över 130 år innan klostret byggdes upp igen 1926. Arkitekten hette Henri Vaes och han har även designat…

20130128-222048.jpg
…flaskan, etiketten och glaset! Otroligt delikat och en av de snyggaste presentationerna bland de belgiska ölen, tycker jag. Hur som helst kom bryggnäringen igång 1932 och den förste bryggmästaren var en tysk vid namn Pappenheimer. Det var även han, tillsammans med två belgare*, som skapade den unika ölen Orval. Visst har den genomgått små ändringar men den har ändå lämnats tämligen orörd (åtminstone till 2007).

20130128-224139.jpg
Nå, vad är det som är så unikt med Orval? Först och främst är att ölen är solitär. Bryggeriet brygger en öl** och inget mer. Sedan har vi torrhumlingen som åtminstone på 30-talet var mer eller mindre okänt i Belgien. Vattenprofilen i området innehåller mycket bikarbonat och det sätter också sin prägel. Flaskjäsningen tar längre tid (fem veckor) beroende på att det är kallare i Orvals källare än i de andra trappisternas. Sist och störst är ”Goût d’Orval” (Orvalsmaken) som kommer från den konstiga och komplicerade Brettanomycesjästen (densamma som återfinns i lambic). Förutom toner av läder och stall äter den också sockerarter som andra jäststammar lämnar, vilket bidrar till Orvalens unicitet.

20130128-225122.jpg
Det här är Orvals före detta bryggmästare Jean Marie Rock och det hade han varit sedan 1985 När han för ett par år sedan lämnade över till Anne-Francoise Pypaert. Rock är fortfarande ansvarig och han är ett aktat namn inom bryggerivärlden trots att Orval bara brygger en öl! Dock har det hänt saker med ölen de senaste åren som några ölnördar har anmärkt på.*** Själv tar han det hela med ro även om jag hört rykten om att han är på väg från Orval, men det får stanna mellan oss.

20130128-233801.jpg
Bryggeriet, längst ner till höger, ligger som ni ser innanför klostrets murar som reglerna säger. Dock är det inga munkar involverade i bryggningen utan de ser bara till att allting sköts inom ordens riktlinjer. Enligt Rock har de 16 munkarna som bor på klostret fullt sjå med sitt och även om de vill, har de ingen möjlighet att hjälpa till. Gud tar tid…
Tack vare en mängd investeringar under senare år lyckades Orval få ut 76400 hl öl under 2011 (Närmare 23 miljoner flaskor!) Vilket gör dem till tredje största trappistbryggeri.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Honoré van Zande och John Vanhuele

**Tre gånger/år blandar de ut den vanliga Orvalen med 50% vatten, lite jäst och lite socker. Buteljera och vips så har munkarna något att dricka. ‘Petit Orval’ eller ‘Orval Vert’ kallas den och den håller 3,4%. Sedan tidigt 2000-tal har också Rock bryggt testbatcher på fat men de finns bara på klostret och är bara till honom, enligt han själv…

***Saker som hänt Orval under sista tjugo åren. 1993 börjar de manipulera vattnets pH. På 90-talet slutar de med hela humlekottar och går över till extrakt och pellets. Under sent 90-tal byter de jästankar vilket bland annat minskar primärjäsningen en hel dag. Från och med 2004 ökar de produktionen markant, de bygger till en ny lagringskällare med sex 200 hl-tankar. De investerar i en ny flasklina 2005 och framför allt så installeras ett nytt brygghus under 2008. Det är inte konstigt om ölen ändrat karaktär och minskat i komplexitet, eller? Vi får se vad som händer de närmaste åren när allt sätter sig…

Öppnas om 18 år…

Idag fyllde min äldsta dotter moped! Hur stort är inte det? Galet, häftigt och skrämmande på samma gång. När hon föddes hade jag inte upptäckt den belgiska ölen därför blev jag sjukt glad när jag sprang på den här för några år sedan…

20130128-201749.jpg
…en Chimay Bleu från hennes födelseår! Den ska vi förhoppningsvis dela på när hon har åldern inne tillsammans med en belgisk chokladtryffel. Mumma!
I och med mitt intresse för belgisk öl har mina yngre barn redan fått ett gäng öl i ‘sina’ ölförråd. Alla från respektive barns födelseår. Även några av mina ‘normala’ vänners barn har fått födelseöl i present. Traditionen med att ge bort alkoholhaltiga drycker till nyfödda är inget nytt utan det har pågått i olika kulturer sedan urminnes tider. Dock är födelseöl inte så vanligt men det kan vi väl ändra på?

20130128-202538.jpg
Vilka öl ska man välja? Jag utgår från öl som åldras med värdighet och som tål att drickas med ett tjugotal år på nacken. Sedan tycker jag att det är kul när bryggåret står på flaskan, framför allt om ska ge bort det till någon ‘ofrälse’. Förutom ovan nämnda Chimay kan jag rekommendera ‘Kasteelbier Brune‘, ‘Stille Nacht‘, ‘Rodenbach Vintage‘ och ‘Gouden Carolus Cuvée van de Keizer‘. Den sistnämnda finns i två varianter och båda kan ni införskaffa på fredagens mastodontsläpp!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Spontangäst

Idag fick jag en Gevalia-upplevelse när plötsligt en av delägarna till det tämligen nyöppnade bryggeriet Wilderen gled in på jobbet. Det var inte helt tråkigt att jag redan hade två av bryggeriets tre öl (Wilderen Goud, Tripel Kanunnik och Wilderen Kriek) på display i baren! Där bröts den isen…

20130128-165114.jpg
Hur som helst fick jag veta att bryggmästaren kommer närmast från Ter Dolen och att det var familjeangelägenheter som öppnade för det nya bryggeriet. Bryggeriet som är döpt efter byn det ligger i är statuerat i ett gammalt destelleri (jenever) och när de nya ägarna fick nycklarna för två år sedan hade det inte varit en levande själ i huset sedan 1939!

20130128-165654.jpg
Med en eldsjäl bakom ölen, en entreprenör med pengar och många idéer, då händer det saker. Bryggeriet utgör bara en liten del av den stora lokalen. En stor del fick bli ett museum eftersom tiden hade stått stilla här inne i 70 år. Man tog även upp den gamla försörjningen och började göra en tre olika typer av sprit, eller snarare olika destillat med ölen som grund. Den 2:a augusti 2014 kommer de lansera en whiskey som nu står och mognar i källaren. Det produceras ölpraliner, humleost och man har självklart ett ölcafé som en varm dag lockar mer än tusen besökare. Tufft!

20130128-170610.jpg
Jag ser fram emot att följa detta Wilderens fortsatta vedermödor, för ölen är bra och intentionen är det inget fel på även om den inte är riktigt ‘där’ än. Mötet slutade med att jag fick ett halvt löfte om en ‘bryggarprovning’ i vår källare men vi får väl se…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Något i hästväg.

Om man som jag valt att snöa in på Belgien så finns det vissa saker man får på köpet och som man inte kan förbise. En av dessa saker är cyklingen. Jag måste erkänna att jag tyckte det var den roligaste sporten i världen när jag började med belgisk öl. Nu tycker jag att det är fantastiskt, förutom allt fusk.

20130127-213847.jpg
En annan sak är hästar. Det går inte att undvika fakta att två av de mäktigaste och starkaste hästraserna har sitt ursprung från Belgien. Raserna heter Ardenner och Brabanthäst, de är båda stora kallblodshästar som kanske har sina storhetstider bakom sig. Det förtar inte deras historiska insatser…

20130127-215215.jpg
…och på tal om historia kommer jag osökt in på sägnen om Bayard (inte Malin, hon heter Baryard).
Bayard är en mytomspunnen häst från en av de mest berättade historierna under medeltiden. Hästen tillhörde Aymon och hans fyra söner. På grund av en mängd kontroverser och dispyter användes Bayard som flykthäst åt sönerna. Till slut åkte ungarna fast men hingsten Bayard klarade sig och än idag kan man höra hans sorgsna gnäggande i Ardennerskogarna.

20130127-222540.jpg
Självklart har hästen fått agera modell till ett gäng öl. Det är inte så konstigt med tanke på att den var bryggarens bästa vän långt in på 1900-talet. Mest känd av hästetiketterna är nog ‘Palm Speciale’ men som synes har även Bayard fått öl gjord till sin ära. Tyvärr har jag missat denna öl men tack och lov har jag haft glädjen att dricka Struises ‘Schommelpeird’. Bärnstensfärgat kraftfoder med många hästkrafter!

20130127-224906.jpg
Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Belgisk frukost

För nio år sedan gjorde jag min första resa till Belgien. Det var otroligt på många sätt och vis. Av en slump föddes något som jag och några mer kallar ‘belgisk frukost’. I ett skapligt bakrus räddade det min fortsatta resa och har så gjort under ett flertal gånger.

20130126-213903.jpg
Det är varken unikt eller magi, inte en kulinarisk sensation eller smakbilder utanför ramarna men det är en kombination som är oslagbar när du måste repa dig efter en hård gårdag. Jag vet med bestämdhet att det finns 15 svensk ölskribenter som är i stort behov av en sådan här frukost imorgon…

20130126-214219.jpg
Åter igen spelar Westmalle Tripel en huvudroll och tillsammans med en Croque Monsieur skapar de harmoni och medicin. Kombinationens enkelhet gör också att tillgängligheten är stor. Man kan få sig en ‘belgisk frukost’ överallt, dock med skiftande kvalitet. Men fett, salt och en sjungande tripel gör underverk i såväl Liége som Sveg.

20130126-215318.jpg
På stället ovan föddes den ‘belgiska frukosten’. Detta, mina vänner, är aladåben bland alla syltor i Bryssel. ‘Le Faucon‘ eller ‘Falken’ som vi säger, ligger mitt i smeten på ‘taxitorget’ (Grasmarkt/Rue de Montagne) och här har de prisvärd, helt ok mat och ‘de vanliga misstänkta’ bland ölen. Jag kan inte sätta fingret på det men det finns något som gör det här haket lite bättre än alla andra liknande hak. Hur som helst ser jag alltid till att stanna till närhelst jag har vägarna förbi…

20130126-220817.jpg
Jag minns särskilt tydligt en hemresesöndag när vi egentligen bara väntade på att få fara hem men där ‘Falken’ gjorde hela dagen. Efter utcheckning från hotellet gick vi direkt till haket och beställde Croque Monsieur och Westmalle Tripel. Efter det blev det någon mer öl och timmarna gick. Gäster kom och gick, det gjorde vissa i vårt sällskap också men någon var alltid kvar. Till slut blev det dags för middag också och eftersom vi hade vår nota och vårt bord var det bara att fylla på med ‘Stoovfles’, ‘Crevette Grise’ och ‘Waterzooi’. Jag anar att vi slog någon form av notarekord på ‘Falken’ som står sig än idag men det blev en väldigt trevlig avslutning på den resan…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe