Om fyra, snart tre dagar, släpper de inte mindre än tre belgare. Bra där!
Som grädde på moset är det tre riktigt roliga belgoöl som får chansen att synas i rampljuset!

Först ut är ingen mindre än Duvel Tripel Hop 2012 som bryggs av Duvel/Moortgat.
Det är tredje gången denna skönhet bryggs. Första gången var 2007 och då var det tänkt som en one-off. 22000 flaskor bryggdes tillsammans med en jazzklubb i New York som heter Blue Note Jazz Club. Lyxigt förpackad i en robust kartong som skulle liknas vid en baslåda men som folk tyckte mer såg ut som en likkista. Försäljningen gick till en början trögt pga det höga priset. Efter sex månader när flaskorna började sina var folk villiga att betala över 5000kr på e-Bay för härligheten. Så kan det gå…

Hur som helst var det en Facebookgrupp som fick bryggeriet att brygga den igen 2010. Helt galet! Då såg och smakade ölen tämligen likadant som tidigare år, något billigare förpackning men samma recept.
I år är det nytt recept, eller ja, man har bytt ut en humlesort. 2007 och 2010 såg humlesammansättningen ut på följande sätt; Saaz-Saaz, Styrian Goldings och Amarillo. Ölen torrhumlades sedan med Styrian Goldings.
2012 bytte man helt sonika ut Amarillon mot Citra. Det är även Citra som används vid torrhumlingen. Nu har Duvel gått ut och sagt att tanken är att de ska fortsätta med den här charmerande rackarunge men att den ska byta humlesorter varje år…

Nummer två är mer småskalig än ovanstående, åtminstone om man ser till bryggeri. Valeir Extra från Contreras är en modern belgisk blond kryddad med amerikansk humle (amarillo) och den såg dagens ljus 2008. Gavere, där bryggeriet ligger, blev utsedd till årets by under Flandern Runt, ett av de klassiska cykelloppen som går av stapeln i Belgien under april, just detta år och då passade bryggeriet på att slå mynt av begivenheterna. Ölen blev så bra och omtyckt att den lever kvar och när den nu släpps på Systemet så är det första gången vi ser den på 75cl flaska. Superkul, tycker jag, Fredrik (bryggaren) var inte lika nöjd eftersom han var tvungen att gå utanför bryggeriet för att få hjälp med buteljeringen. Som så många andra vände han sig till Proef men i och med att han inte är där på regelbunden basis blev hans buteljering ständigt uppskjuten och åsidosatt.
Så är det ibland, men nu är den här och vi ska njuta i fulla drag!

Sist men inte minst, nej verkligen inte minst eftersom det är en magnumbutelj som ställs ut hyllorna!
St Bernardus Abt på 1,5 liter är ingen duvunge direkt.
Denna mörka och mäktiga dryck, som fram till 1992 var den kommersiella Westvleteren 12, är superb i nuvarande skick men om man har möjlighet och tålamod bör man nog ställa undan den i minst fem år för då, mina vänner, har man en flaska magi…
Som sagt så bryggdes den här ölen under 47 år, mellan 1945 och 1992, som en Westvleteren 12 för vanliga dödliga. När ‘arrendet’ upphörde har vi ett familjebryggeri med fantastisk öl som inte får sälja sin öl som de gjort fram till dess. Efter diverse turer fram och tillbaka så beslutas det i en domstol i Ypres den 7:e juni 1997 att St Bernard inte får referera till Westvleteren och klostret St Sixtus. Hädanefter byter också den glada munken på etiketten kläder, från trappistmunk (nedan) till adlig lagman (ovan)!

Kläderna gör mannen brukar det heta. I det här fallet stämmer det inte…

Tack för uppmärksamheten och vi ses i kön på torsdag/
Jens Skrubbe