Då var det dags igen…

Efter en fantastisk helg i Borlänge med två suveräna mässdagar och en till bredden fylld masterclass om belgisk öl bär det på nytt av ner till Belgien i dagarna två. Ingen rast, ingen ro!

IMG_0881.PNG
Resa nummer 30 för min egen del borde egentligen firas av något slag men vi får se hur mycket tid som finns över till det. Dagarna är späckade av diverse möten där syftet är att Belgoklubben ska bli ännu bättre. Min primära uppgift är emellertid att scouta fram nya härligheter till kommande lådor.

IMG_0141.JPG
Nu måste jag peta i mig en hink kaffe innan boarding…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Smulan…

…smäcken, kepsen, mössan och kakan. Kär egodel har många namn.
Jag åker aldrig till Belgien utan den och där är den synonym med min identitet och det är hela tanken. Blir du heller inte insläppt av automatiska dörrar? Här kommer några tips.

20130206-212040.jpg
Efter mina första resor till Belgien tröttnade jag på att ingen kände igen mig och att jag fick presentera mig om och om igen. Då insåg jag att jag hade personlighet som ett väntrum. Bra om man ska göra bankrån, dåligt om man ska försöka skapa ett kontaktnät.
Faktum är att det funkat över förväntan och nu följer den med på andra ölrelaterade event också.

Tanken med en viss sorts ‘rekvisita’ eller ‘attribut’ är ingen världsnyhet och jag var varken först eller sist. Om man besöker någon av mässorna i Belgien kan man vara ganska säker på att stöta på en liten karaktär som påminner lite om en förvirrad pingvin. Du kan också vara säker på att personen i fråga har en gigantisk Hawaiiskjorta på sig.

20130206-212832.jpg
Chris ‘Podge’ Pollard är megakändis i belgosfären. ‘Podge‘ är en trogen CAMRA-medlem som är i Belgien jämt och ständigt. Han har varit med och skrivit minst tre ölböcker, han guidar britter runt Belgien sen 25 år tillbaka, han gillar att ‘pickla’ ägg och han har en stout från Alvinne uppkallad efter sig!

20130206-213142.jpg
Ett annat attribut som är nära sammankopplat med en bryggare och hans öl är flugan tillsammans med Dolles Kris Herteleer. Ofta är han iklädd detta, åtminstone när han representerar bryggeriet och flugorna ses på Dolles flaskhalsetiketter.

20130206-213337.jpg
Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Belgisk frukost

För nio år sedan gjorde jag min första resa till Belgien. Det var otroligt på många sätt och vis. Av en slump föddes något som jag och några mer kallar ‘belgisk frukost’. I ett skapligt bakrus räddade det min fortsatta resa och har så gjort under ett flertal gånger.

20130126-213903.jpg
Det är varken unikt eller magi, inte en kulinarisk sensation eller smakbilder utanför ramarna men det är en kombination som är oslagbar när du måste repa dig efter en hård gårdag. Jag vet med bestämdhet att det finns 15 svensk ölskribenter som är i stort behov av en sådan här frukost imorgon…

20130126-214219.jpg
Åter igen spelar Westmalle Tripel en huvudroll och tillsammans med en Croque Monsieur skapar de harmoni och medicin. Kombinationens enkelhet gör också att tillgängligheten är stor. Man kan få sig en ‘belgisk frukost’ överallt, dock med skiftande kvalitet. Men fett, salt och en sjungande tripel gör underverk i såväl Liége som Sveg.

20130126-215318.jpg
På stället ovan föddes den ‘belgiska frukosten’. Detta, mina vänner, är aladåben bland alla syltor i Bryssel. ‘Le Faucon‘ eller ‘Falken’ som vi säger, ligger mitt i smeten på ‘taxitorget’ (Grasmarkt/Rue de Montagne) och här har de prisvärd, helt ok mat och ‘de vanliga misstänkta’ bland ölen. Jag kan inte sätta fingret på det men det finns något som gör det här haket lite bättre än alla andra liknande hak. Hur som helst ser jag alltid till att stanna till närhelst jag har vägarna förbi…

20130126-220817.jpg
Jag minns särskilt tydligt en hemresesöndag när vi egentligen bara väntade på att få fara hem men där ‘Falken’ gjorde hela dagen. Efter utcheckning från hotellet gick vi direkt till haket och beställde Croque Monsieur och Westmalle Tripel. Efter det blev det någon mer öl och timmarna gick. Gäster kom och gick, det gjorde vissa i vårt sällskap också men någon var alltid kvar. Till slut blev det dags för middag också och eftersom vi hade vår nota och vårt bord var det bara att fylla på med ‘Stoovfles’, ‘Crevette Grise’ och ‘Waterzooi’. Jag anar att vi slog någon form av notarekord på ‘Falken’ som står sig än idag men det blev en väldigt trevlig avslutning på den resan…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe