Numerologi

100! Ännu en milstolpe är rundad! Tänk att detta är mitt hundrade inlägg! Jag sträcker på mig lite extra idag. 100, en siffra vilken som helst, eller?
Numerologi är läran om hur siffror påverkar oss andligen. Hur nummer blir till symboler som har inverkan på våra liv och vår personlighet. Kopplingen till den belgiska öl blir alla dessa siffror som florerar bland de olika ölen. Jag ska ge mig på att bena upp det.

20130123-231707.jpg
Årgångsbetäckning
Inte så svårt att förstå sig på och ganska krusidullfritt. I de allra flesta fall anges bryggåret och inget annat. När det gäller lambic är det dock åldern på den äldsta lambicen i flaskan. Om det står exempelvis 2003 på en ‘Cantillon Iris’ är den buteljerad 2005. Sedan har vi undantagen när ölen heter till exempel ‘Cristal 1928’ eller ‘Saison 2000’. I de flesta fall refererar året till premiäråret för ölen.

20130124-002635.jpg
Kalas och jubileumsöl
Öl som bryggs för att fira ett bryggeri eller en öl som fyller jämt. Dock finns det undantag, exempelvis Schelde som tog fram en öl när de firade 12,5 år. Vill man testa dessa öl bör man var alert eftersom de i de flesta fall bara bryggs till det speciella tillfället. Det har också gått lite trend i att krogar, evenemang och dylikt ska ha en unik öl när de firar något och varför inte?

20130124-003311.jpg
Trappister, klosterale och traditionalister
På många belgiska öl finns det en siffra i form av ett gradantal som förundrar en del. Det finns till exempel ‘Maredsous 6’, ‘Malheur 12’ och ‘Trappistes Rochefort 8’. Vissa tror att det är procenten på ölen men så enkelt är det inte. Förvisso är man inte helt ute och cyklar men siffran står för ett värde som, något förenklat, berättar densiteten på stamvörten. Hur som helst är det en skala som användes i Belgien innan man räknade i Plato eller Balling. Idag är det mest en siffra som ger ölen en viss status eller refererar till tradition. Ett nostalgiskt pynt, helt enkelt…

20130125-001940.jpg
Kronologisk ordning
Mig veterligen finns det endast ett fåtal sådana här belgiska serier än så länge men jag är övertygad om att det kommer att dyka upp fler. Det är inte bara en njutning att dricka den här typen av öl utan också väldigt utbildande och lärorikt eftersom de oftast utgår från en kärna eller samma grundstomme. Det förutsätter i och för sig att man har hela eller stora delar av serien till hands när man dricker. I annat fall får man väl bara njuta av god öl och det är inte fy skam…

<img src="https://skrubbe.com/wp-content/uploads/2013/01/20130124-233732.jpg" alt="20130124-233732.jpg" class="

    alignnone

size-full” />
Slump, gåtfullhet och resten
Slutligen finns det öl med siffror på sig som triggar en vetgirig ölnörd att ta reda på varför? Här kastas numren ut kors och tvärs, till höger och vänster. Det kan vara antal fontäner eller stenar, det kan röra sig om hur många malt- och humlesorter ölen innehåller. Ibland är det ordlekar, andra gånger latituder och longituder eller i ett fall något så oromantiskt som postnumret…
Här är det bara fantasin som sätter gränser och på den punkten verkar belgarna inte ha några problem.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Tuppen och lejonet

Under den vallonska kongressen i Liège 1905 sjösatte en journalist från Tournai (Paul Gahide) en idé om att de vallonska delarna av Belgien borde ha ett eget väsen. Dock hände det inget förrän 1912 då det inofficiella Vallonska Parlamentet blåste liv i frågan igen. Parlamentet ligger bakom en mängd vallonska symboler som exempelvis flaggan, färger, valspråk, hymn och helgdagar.

20130123-091040.jpg
Efter långa diskussioner och många olika förslag valdes tuppen, dels för att tupp på latin är ‘gallus’ och en del av urbefolkningen är galler men också dels för att anknyta till det franska inom dem. Frankrike valde också som bekant en tupp till landssymbol. Dock skiljer sig färgspråket och den vallonska tuppen är röd på gul bakgrund, efter staden Liège färger, men också att den vallonska tuppens näbb är stängd och att den lyfter sitt högra ben.

20130123-091121.jpg
Det flamländska lejonet har bra mycket längre anor. Den första dokumenterade användningen av lejonet är från 1162 och det är hertigen av Flandern, Philip d’Alsace, som introducerar det. Under ett par århundraden framöver är lejonet regionens symbol på vapensköldar och liknande artifakter. Beroende på vem som har härskat i den här delen av nuvarande Belgien har lejonet varit mer eller mindre framträdande. Någon gång under ‘Förenade konungariket Nederländernas’ period innan självständigheten 1831 gavs symbolen lejonet till den nya provinsen Östflandern. Det är som synes ett svart lejon med röd tunga och röda klor på en gul bakgrund. Tyvärr missbrukas lejonet ganska friskt av separatiströrelsen nu för tiden…

20130123-091437.jpg
Skrämmande arga, men ändå sida vid sida, ståtar de båda djuren på denna etikett. Märk väl att Belgiens motto är: ”Enighet ger styrka” vilket man kan undra och nästan skratta över men på denna flaska gäller det. Det krävde förvisso att en katalan hemmahörande i Barcelona skulle beställa en kommisionsöl från Binchoise till sin ölbutik (La Maison Belge) för att djuren skulle samsas…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

-EXTRA–STOPPA PRESSARNA–EXTRA-

Nja, det var kanske lite att ta i eftersom vi har så många duktiga ölbloggare i Sverige som redan uppmärksammat den STORA belgonyheten idag! Det förtar inte storheten och värdet av det inträffade. Snart kan ni stoltsera med ”Ad aedificandam abbatiam adiuvi”* som baksideetiketten lyder!

20130123-172602.jpg
För er som inte har nåtts av nyheten kan jag med glädje berätta att det står två pallar med Westvleteren 12 i Sverige och väntar på att distribueras ut. Inom någon månad kommer denna raritet finnas på de krogar som vill, lagligt dessutom!
Vanligtvis betalar Westvleterenmunkarna enligt en annan skattetariff än kommersiella bryggerier eftersom de bara säljer till privatpersoner och inte till profiterande verksamheter.
Dock skiljer sig den här unika batchen från den normala produktionen på många sätt och det är inte så att munkarna sålt sin själ till Mammon och att Westvleteren kommer att bli en dussinöl. ”Vi är inte bryggare. Vi är munkar. Vi brygger för att ha råd med att vara munkar.”

20130123-172719.jpg
Denna utförsäljningen var en engångsföreteelse, munkarna behövde nämligen få loss mycket kapital relativt snabbt till en omfattande renovering av klostret och då valde de att sälja 558000 öl via en grossist för första gången i historien! Ölvärlden jublade och den 2:a november 2011 startade försäljningen på Colruyt (Belgiens motsvarighet till ICA) och ölen lanserades i 6-pack med två söta (20 cl) glas. Det blev folkstorm!
En annan stor skillnad denna gång var att flaskorna hade etikett, eller snarare var serigraferade**

20130123-172905.jpg
Viss del av 6-packen gick på export till framförallt USA och Japan. Det är där ovanstående två pallar kommer in i bilden. De blev kvar i Europa och efter diverse byråkratilimbo samt en hel bunt missförståndskontroverser fick en svensk importör möjlighet att lägga vantarna på den gudomliga ölen. Gud hör bön…
Min källa utesluter inte möjligheten att släppa några till Systembolaget vilket vore något att berätta för sina barn! Tänk att kunna köpa världens bästa öl här i Sverige. Makalöst!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*ungefär: ”Jag hjälpte till att bygga klostret” på latin.

**En form av silkscreentryck på flaskor.

En blodig skröna

”Antwerpen kan tacka Gud för Schelde och Schelde för allt annat.”
Så lyder ett gammalt ordspråk. Schelde är floden som rinner genom Antwerpen och denna plats har varit ankarplats sedan 800-talet och hamnstad sedan dess. Denna skrönan talar om en elak, mytomspunnen jätte som hette Druon Antigoon…

20130121-225750.jpg
…och en hjälte vid namn Silvius Brabo, en orädd soldat som sägs ha varit släkt med Julius Caesar.
Antigoon var en hemsk tullare som högg handen av alla skeppare som inte kunde betala och slängde dem i floden. Ingen vågade trotsa den store besten förrän Brabo stod upp och betalade tillbaka med samma mynt. Med ett välriktat hugg skiljde han handen från Antigoon och kastade den i Schelde.

20130121-231144.jpg
Det ögonblicket är förevigat i en fontän som stor på ‘Grote Markt’ (stora torget) och vissa hävdar att det är därifrån namnet Antwerpen* kommer ifrån. Det låter jag vara osagt men hur som helst är handen en del av Antwerpens stadsvapen och bilden som återfinns på det anrika bryggeriet De Konincks kapsyler och etiketter. De Koninck är numer en del av Duvel/Moortgat men det tror jag var ett lyft för bryggeriet som var på väg ner i slenterianölsträsket.

20130121-232927.jpg
Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*’Ant’ skulle då vara hand och ‘werpen’ kasta men det antar jag att ni har förstått ändå…

Idag grattar vi…

…två av Sveriges bästa bryggare! En kommersiell allvädersbryggare som är tämligen fri under chefernas piska och en hembryggare med kärlek för syra och som alltid levererar kvalitet!
Grattis Charles Cassino…

20130124-125935.jpg
…och grattis Kalle Andersson (Oud Beerseltröjan).

20130122-090334.jpg
Båda är högst delaktiga i spridandet av flytande belgofili. Cassino har bl.a. bryggt tillsammans med Struise några gånger, jag minns en trevlig ‘Archaic Ale’ för några år sedan och Kalle (tillsammans med brodern Oskar) brygger nästan uteslutande belgare hemma i ‘köket’. Om jag inte är helt felunderrättad så har Cassino skalat upp en av brödernas öl, den ekfatslagrade supersaisonen 11.11.11, till en kommersiell produkt. Mer sånt!

20130122-094058.jpg
Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Trappist #2 Chimay

Från det minsta till det största. Chimay var de första trappistmunkarna att sälja öl kommersiellt och de var först med buteljera. Abbaye de Scourmont, som klostret heter, ligger vackert inlindat bland trä och jordbruk nära den franska gränsen i byn Chimay, därav namnet på ölen.

20130120-142533.jpg
Klostret började byggas av Westvleterenmunkar 1850 och de kämpade under knapra förhållanden i tolv år innan de var färdiga. Samma år, dvs 1862, producerade de sin första öl* ‘Bière Forte’ och genast började de sälja den till vanliga dödliga. Redan 1875 ekfatslagrade Chimay ölen och sålde den för en dyrare penning.

20130120-204452.jpg
Första hälften av 1900-talet var en tuff period för Chimaymunkarna. Både under första och andra världskriget plundrade och förstörde tyskarna klostret. Efter andra gången beslutade munkarna inte bara att bygga upp utan att modernisera och förbättra. Sagt och gjort, med fader Théodore och Jean De Clerck i spetsen placerade sig Chimay i framkant var det gällde forskning, utveckling och framåtsträvan…

20130120-212244.jpg
Det är ingen skräll att ölen bär färgerna röd, vit och blå. Munkarna här är väldigt frankofila. Som bilden visar brygger de tre olika öl** till försäljning. Svagast av dem är den rödaktiga, lite karamelliga ‘Chimay Rouge’ och den är inspirerad av ursprungsölen från 1862. Kraftigast och mörkast är Chimay Bleu’. Den lanserades som julöl 1948 men säljs sen en längre tid året om. Sist ut är ‘Chimay Triple’ men som föddes ‘Blanc’ 1968, det är den ljusaste och torraste av dem. Namnbytet gjordes 2002 i och med att munkarna släppte den vita på fat! Alla dessa finns på storflaskor (0,75l) och den blå finns på magnum och jeroboam.***

20130120-213709.jpg
På klostret lever det 20 munkar men om man räknar bryggeri, buteljering och marknadsföring plus alla de som jobbar med Chimayostarna kommer man upp i ett antal av ca 150 personer. Det är en ganska omfattande maskin och faktum är att det är en av de största arbetsgivarna i Hainaut (regionen/landskapet där Chimay ligger). Under 2011 producerade de 168500 hl och det gör dem absolut störst. Chimay är också den trappistöl som är lättast att få tag i, både här i Sverige men även utomlands och det är ingen skräll att de även dominerar exportsiffrorna bland trappisterna.
Det förtar inte att det är bra öl som fungerar utmärkt att lagra.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Faktum är att munkarnas första batcher var en dortmunder som hette ‘Bavaria’ men ganska snart kom de på bättre tankar.

**Munkarna brygger en öl till sig själva, ‘Chimay Dorée’, som ibland slinker ut till oss ofrälse men det hör inte till vanligheterna.

***2004 buteljerade munkarna ‘Chimay Triple’ på magnum men mig veterligen är det enda året.

Jakten på en helig graal!

Min första kärlek till belgarna var Maredsous 6. Ganska snart därefter upptäckte jag storheten i Maredsous 10 och den fascinationen finns där fortfarande. Runt 2004 blev jag varse om att 10:an hade haft en föregångare: Maredsous 9

20130120-155312.jpg
Sedan dess har jag sökt med ljus och lykta efter den. På varje obskyr bar och hos alla tänkbara ölsamlare har jag letat, men jakten har varit förgäves även om jag ibland har snuddat vid den. Att jaga sin egen skugga har sina spänningsmoment men det kan också vara sjukt frustrerande. Som när jag frågade på bryggeriet och ingen där kände till den!

20130120-155533.jpg
Vad är det för spöke jag försöker hitta? Guds gåva till ölen? Njae, själva sökandet är större än ölen. Maredsous 9 började bryggas 1985 och den är vad jag förstår en ambrée med lite karamelliga undertoner. Bryggeriet slutade brygga den runt 1992 för att de tyckte att den konkurrerade med Maredsous 10 som bryggeriet hade lanserat 1988.

20130120-155830.jpg
En gång har jag varit riktigt nära och det var på Kulminator i Antwerpen.
Under några långa minuter stod hjärtat still medan Dirk sprang ner till källaren för att hämta Ölen med stort Ö. Tiden var knapp eftersom vi skulle med sista tåget till Bryssel. Med skälvande händer tog jag emot flaskan, höll den hårt med båda händerna och rusade till tåget.

20130120-160005.jpg
Väl på tåget mot Bryssel insåg jag att ölen jag hade fått inte var Maredsous 9 utan dess föregångare Maredsous Eeuwfeest Brouwsel* (1970-1985). Vad ska man säga? ‘Nära skjuter ingen hare’ eller ‘så nära men ändå så långt borta’. Jag är djupt tacksam för gåvan jag fick och den är fortfarande i min ägo så är det någon där ute som har en obruten Maredsous 9 är jag mer än öppen för förslag!

20130120-160552.jpg
Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Maredsous Brassin du Centenaire på vallon…

20130120-160713.jpg

Namedropping…

Jag noterar i förbifarten att jag kan lägga ut en blänkare som fortsättning på gårdagens tema. Idag grattar vi Sebastian på namnsdagen. Självklart finns det ett par, tre belgiska öl med koppling till helgonet…

20130120-112302.jpg
St Sebastian som ofta porträtteras bakbunden och genomborrad av skäktor (armborstpilar).
Ölen är numer en spökbryggd utförd av Schelde som huserar från samma by (Meer) där orginalbryggeriet (Sterkens) en gång låg…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Grattis starke Henrik!

Idag har Henrik namnsdag och det är ett namn med stark anknytning till ett anrikt bryggeri i Brugge. Halve Maan har anor sedan 1564 men det är på riktigt när den förste i raden av ‘Henrikar’ (Leon Maes) drar igång 1856. Tiden flyter likt ölen och Henrik två, tre och fyra passerar till nummer fem blir en Véronique…

20130119-211819.jpg
Året var 1981 när Brugge skulle inviga en ny staty av St Arnold och Halve Maan fick efter en tävling äran att brygga en öl till eventet. Som en hyllning till sina förfäder bryggde Véronique ‘Brugse Straffe* Hendrik Blond’. Ölen blev så poppis att borgmästaren hade den på sina mottagningar. Dock tyckte gemene man att den var något för stark så bryggeriet minskade %:en från 8,5% till 6,5%. 1988 blev ‘Halve Maan’ en del av ‘Riva/Liefmans” och det var början till slutet.

20130119-212504.jpg
2002 tog allt slut och bryggeriet slog igen men bara för några år. Redan 2005 drog Véroniques son Xavier igång bryggpuben igen men eftersom ‘Riva/Liefmans’ ägde varumärket ‘Staffe Hendrik’ var den ölen utom räckhåll. Xavier valde att brygga en klon och döpa den till ‘Brugse Zot’ (tokiga Bruggebor)**.
2008 tog historien en ny vändning i och med att ‘Riva/Liefmans’ går i konkurs och ‘Duvel/Moortgat’ tar över taktpinnen. Som en juste gest ger ‘Duvel/Moortgat’ tillbaks varumärket ‘Straffe Hendrik’ till ‘Halve Maan’ och de gör självklart en stor sak av att ‘Henrik är tillbaka’ och Henrik är hemma’.

20130119-215654.jpg
Förutom denna ljusa, majestätiska ‘tripel’ så finns det numer också en kraftig mörk ‘quadrupel’ som sannerligen inte går av för hackor…

Tack för uppmärksamheten/
Jens
Skrubbe

* Straffe betyder stark och inget annat…

**Enligt skrönan lär ett fåtal Bruggebor vågat sig fram till kejsaren Maximilian av Österrike och frågat om pengar till ett dårhus varpå Maximilian hade beordrat att stänga stadsportarna eftersom hela Brugge var ett dårhus…

Grisette

För fem år sedan var det få svenska bryggare som visste vad en ‘saison’ var eller som överhuvudtaget ens hade i åtanke att brygga en ‘saison’! Nu finns det tydligen 26 st svenska saison enligt ratebeer (tack Fredrik). Kul och välförtjänt. Det är en fantastisk ölstil.

20130118-144449.jpg
Min undran är när eller om ‘grisette’ någonsin kommer att få samma nytändning och samma rampljus? Nu är det kanske inte alla som känner till denna ölstil som lever ett tämligen undanskymt liv i en nedlagd vallonsk kolgruva så låt mig få påminna era grå…
När jordbrukssamhället i de vallonska (främst Hainaut) delarna gick mot industrialism och framförallt kol & stengruvor så föddes nya idéer och ny öl. Eftersom ‘saisonen’ ansågs vara en bondöl fick ‘grisetten’, gruvarbetarnas öl, se dagens ljus.

20130118-145506.jpg
Som i så många andra fall vet man inte vad namnet härrör ifrån. Att ‘gris’ är grå på franska och det är en vanligt förekommande kulör i gruvan är alla med på men den feminina formen sätter griller i huvudet på folk. Porfyr var en av de saker man sökte efter i underjorden och dess grå färg har också koppling till namnet och mellan 1960-1985 så bryggde Lefebvre en ‘grisette’ som hette just ‘Porph Ale’ som var mycket uppskattad. När det begav sig fanns det upp emot 30 olika ‘grisetter’ men nu finns det bara ett bryggeri som håller namnet vid liv och hur typriktig ölen är kan jag bara spekulera i. Med tanke på att den har dykt upp i många former, färger, smaker och skepnader ställer jag mig lite skeptisk…

20130118-151830.jpg
En traditionell ‘grisette’ var svag, mellan 3-5%, lätt i kroppen, ren, torr och uppfriskande. Det låter väldigt ‘saisonlikt’ men enligt vissa kom ‘grisettens’ fräschör från humlen och inte från lactosyror som i en gammaldags ‘saison’. Mellan 1/7 och 1/10 av malten ska vara mältad vete vilket också är en skillnad från ‘saisonen’ samt att vissa hade långa koktider för att ölen skulle bli bärnstensfärgad. Dock menar andra att ‘grisetten’ var en gyllene öl så färgen verkar inte vara stilfaktor. Det skulle vara intressant att få pröva en stilren och ‘äkta grisette’, eller hur Brekeriet?

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe