God jul!

Då var julafton över för detta år men det återstår ett par dagar kvar av julen. I Belgien har vi sett julöl (på riktigt) sedan 1938* då Gordon X-mas gjorde entré…

20121225-133150.jpg
Det finns de som gör åtskillnad på vinteröl (winterbieren/bières d’hiver) och julöl (kerstbieren/bières de noël) men jag kan inte se någon skillnad när det gäller smak, färg eller styrka. Alla öl som är bryggda till den här årstiden/högtiden kan både heta, se ut och smaka på en mängd olika sätt och det är snarare att de bara bryggs och finns tillgängliga under december månad. Visste ni förresten att Chimay Bleu som hade premiär 1948 från början var en julöl?

20121225-134041.jpg
Dock finns det vissa saker som är ganska typiska. Givetvis färgen. De flesta jul/vinteröl är mörka.
Sedan är det kryddsymfonin. Här skäms man inte för att ta hela kryddhyllan i anspråk men det är några kryddor som är mer förekommande än andra. Stjärnanis, ingefära, kanel, vanilj och muskot är vanligt förekommande men även olika typer av torkad frukt.
En annan ganska rolig sak, om än lite jobbig för oss ‘listare’, är att bryggarna ofta byter recept på sin jul/vinteröl från år till år.

20121225-135243.jpg
Hof ten Dormaal är ett lysande exempel på detta eftersom de använder sin vinteröl som en testbrygd för att se om det finns ett fortsatt intresse bland deras kunder att brygga den. Exempelvis 11:an på bilden är numer ‘Hof ten Dormaal Witloof’ medan 12:an som var smaksatt med rosblad inte fick något fortsatt förtroende. ‘Winter 13’ är en ‘wet hopped saison’ som jag än så länge inte har testat men det låter väldigt intressant!
Från mig till er, en fortsatt trevlig jul!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Stella Artois kom 1925 som en ‘julöl’ men jag räknar inte den…

Amerikansk dubbelmoral, dubbelt upp.

Landet i väst är bra på många sett men det finns ett par saker där de både vill ha kakan och äta den. Jag tänker på sex och droger. Wow, som en löpsedel på Expressen!
Vad har detta med belgisk öl att göra, undrar ni? Jo, jag har två exempel där just den amerikanska moralens tvetydighet har fått belgare att ändra på sina etiketter för att kunna sälja sin öl på andra sidan Atlanten.

20121215-123539.jpg
Vi flyttar oss tillbaka till 1980. Pierre Celis (Hoegaardens grundare) får ett uppdrag att brygga en festivalöl för ett gille i Diest. Han brygger en kraftig ambrée som döps till ‘Diesters Bier’. På grund av att han lånat namnet ifrån en historisk brygd (mörk och svag öl) som sedan 1966 geografiskt skyddad fick Celis lov att ändra namnet för att undvika en rättsprocess. Från och med 1982 heter ölen ‘Verboden Vrucht’ (den förbjudna frukten) och etiketten blir en pastisch på en Rubensmålning.
När den sedermera ska exporteras till USA så kräver de att Celis gör om etiketten ytterligare en gång på grund av dess ekivoka utseende! Hycklare i kvadrat…

20121215-133207.jpg
Tidsmaskinen för oss fram till 2007-2008 någonting. Struises julöl ‘Tsjeeses’ och dess ekfatslagrade storebror* ‘Tsjeeses Reserva’ har en något drogliberal etikett som tydligen ska ha urskiljts i en molnformation en ‘molnig’ natt! Hum? Senare när den ska gå på export till staterna blir det ramaskri. Det går INTE ha en tomte med tydligt påverkad blick. Istället för att göra en helt ny etikett valde Struise ett i mina ögon roligare alternativ…

20121215-140638.jpg
…då man retuscherade bort röken och satte solglasögon på gubben. Tji fick moraltanterna och skenheligheten såg sig själv i spegeln!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Fram till 2009 låg Reservan på calvadosfat. Nu ligger den på cognacsfat…

Om att hålla färgen…

Nå, finns det färgkoder inom den belgiska ölvärlden? Fruktölen har en ganska tydlig kod men finns den även på ‘vanlig’ belgisk öl. Ska man passa sig för svarta etiketter eller är det koriander i öl med grön kapsyl? Vitt = innehåller vete och blå = innehåller smurf*?

20121211-204506.jpg
Vissa och mestadels klosterale pysslar med färgkoder men man får inte ta dessa för sanningar. Floreffe från Lefebvre har en tydlig kod och de får agera tumregel men det finns många undantag. Många blonda öl kring 6% har den historiskt sätt gjort den gröna färgen till sin, på senare har den gula färgen siktats på blondisar. Det kan bero på en ökad flora av ekologisk öl som självklart grönfärgar sina etiketter och kapsyler…

20121211-205856.jpg
Rött är förknippat med mörk öl, dock av olika styrka. Det kan vara både ‘brunes’ och ‘dubblar’ men sällan öl över 8%. Just rödfärgade öl kanske har den tydligast markerade färgkoden av belgiska öl. Det finns en uppsjö…

20121211-211617.jpg
Vidare har vi gult på tapeten. Gult eller guld är den klassiska tripelfärgen eller färgen på stark, mullig och kraftig ljus ale. Likt den förrädiska lättdruckna ölen har, men framför allt hade många ‘triplar’ den gyllene kulöre. Nu för tiden klär blått triplar till höger och vänster men…

20121211-223344.jpg
…för vissa tillhör blå den mörka, kraftiga och mäktiga mörka ölen över 8%. Jag är inte säker om allt detta är ett imaginärt spöke i mitt huvud eller om det faktiskt finns en kod. Vi får fråga Dan Brown…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*vit, silver och babyblått är ganska vanligt på veteöl dock tror jag inte man offrar smurf på blå öl, de är utrotningshotade…

Ljus i mörkret…

Maken till glädje när jag idag sprang på ett gäng Saison Dupont kan beskrivas som minst sagt stor. Man blir ganska mörk i blicken när man går in på Systembolaget så här års. Det är stouter, porters och mörka julöl så långt ögat når. Trevligt förvisso och säsongen kräver månne detta men för en Tripel och Saisonmänniska som mig kan det bli lite enahanda…

20121210-171838.jpg
Saison Dupont* är en öl sprungen ur vallonsk bondöltradition, bryggd till perfektion av Brasserie Dupont. Detta är den moderna och den kommersiella saisonens urmoder. Torr som Sahara och fruktig som Eden. Tämligen oförändrad sedan födelsen 1920 bestående av 100% Dingemans pilsnermalt och behagligt kryddad med East Kent Goldings och Styrian Goldings.
Saisonöl levde ett tämligen undanskymt liv tills en importör vid namn Don Freiberg såg till att den kom till USA och resten är som man brukar säga historia…

20121210-190044.jpg
1990 kom Saison Dupont Biologique och det var den första ekologiska ölen i Belgien. Något svagare än sitt äldre syskon men i övrigt en fullvärdig medlem bland de belgiska saisonerna.
Förra året (2011) släppte Dupontarna en torrhumlad variant (Saison Dupont Cuvée Dryhopping) för första gången och det fortsatte de med i år. Vansinnigt trevlig produkt även om den bara släpps på magnumflaska (och fat till ett fåtal lyckliga) vilket kan vara lite mycket en måndagskväll…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Ölnördsfakta:
IBU: 32
EBC: 11
OG: 1054
FG: 1006
93% utjäsning

Medvetet varm öl!

När Tom Waits sjunger ”Warm beer and cold women” syftar han nog inte på belgisk glühkriek och kvinnor från Dinant, eller? Huruvida kvinnorna i Dinant är kalla kan jag inte svara på men jag har testat fyra olika glühkrieks. Det finns en trevlig festival i Essen där alla belgiska julöl (runt 160) presenteras. Den går av stapeln nästa helg om ni är sugna.

20121208-101850.jpg
Liefmans Glühkriek är en återkommande produkt kring jul och serverar man den som den ska, dvs vid 70 graders temperatur, så är det en upplevelse och en prisvärd sådan. Gärna tillsammans med en pepparkaka…

20121208-160159.jpg
Sedan finns det två varianter, ”Timmermans Warme Kriek” och ”St Louis Premium Glühkriek”, som är något för söta och med aningens mycket artificiell körsbärssmak (tänk björnklister eller barnmedicin). Nja, med god vilja sådär…

20121208-162741.jpg
Den absolut godaste går tyvärr inte att få tag och jag ber om ursäkt och är ledsen för det. Jag vill nämligen inte uppfattas som pompös eller kaxig men ”Hiete Kriek” från 3 Fonteinen är utan konkurrens så till den milda grad god att jag uteslutande kunde dricka den från sen november till mitten på mars!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Vad är gruut?

I dagens humlestinna klimat är det svårt att se en ölvärld utan humle men fram till morernas intåg i Spanien på 700-talet fanns, enligt vad jag förstår, inte denna krydda i Europa.

20121207-111926.jpg
Väl här spred den sig som en löpeld, fick fäste i Böhmen och Bayern. I Hallertau finns första dokumenterade odlingen från 768 men man använde inte denna medicinalväxt i öl förrän 1079 och resten är historia…

20121207-112914.jpg
Häromdagen skrev jag om Steenbrugge som då är en av få öl UTAN humle. I Belgien har man nämligen druckit öl sen Jesus gick i kortbyxor och innan humlens inmarsch så använde sig bryggarna av en kryddblandning som heter gruut/gruit och i många belgiska byar finns det fortfarande ett gruuthuse även om det agerar museum eller något annat idag.

20121207-113611.jpg
Dessa kryddblandningar såg olika ut varthän man kom men i huvudsak använde man sig av rölleka, myrten, rosmarin, salvia och lagerblad. Bruggeborna skilde sig en aning från de övriga eftersom deras gruut bestod av torkad pors.
I Gent har vi sedan 2009 ett bryggeri som heter Gentse Stadsbrouwerij. Med An de Splenter i spetsen brygger de fem gruutöl. Väl värda att testa!

20121207-114518.jpg
Vad skiljer en humlekryddad öl mot en gruutöl?
Det finns lite för få gruutöl för att kunna sedimentera några konstaterande men vi gör ett försök.
När vi pratar om öl på 5-6% så är skillnaderna små, däremot när alkoholen kryper upp i procent gör gruuten ölen känns flyktigare. Humlen hjälper till att bygga alkoholstarka öl på ett mer komplext sätt. Sedan har vi den konserverande effekten som humle besitter, den finns inte i gruut.
Jag hoppas att fler vågar anamma sin historia och testar att brygga en gruutöl!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Bryggarhelgon

Om man besöker ett bryggeri som har mer än femtio år på nacken kan man vara ganska säker på att det finns en absid med ett bryggerihelgon någonstans.

20121205-212600.jpg
Helgonet jag refererar till är St Arnold(us) av Soisson och min gubbe föddes i Tiegem i Flandern 1040. Det finns de som helgar ett gäng Arnoldosar i Oudenaarde eller Arnulf från Metz. Kul för dem, men mitt är bättre!

20121205-212658.jpg
Min och de flesta bryggares helgon är mest känd för att han var bryggare och fick bönderna att dricka öl istället för vatten under pesten. Det räddade mången lantbrukare eftersom ölet genom koket var destillerat och tämligen rent. Mer öl till folket!

20121205-212858.jpg
Under slutet av sin korta karriär så retirerade pacifisten Arnold till klostret St Peters i Oudenburg. Där dog han 1087 och där återfinns hans reliker, han blev helgonförklarad 1121.

20121205-213258.jpg
Steenbrugge är ett annat namn för St Peters och det är även en öl som är uppfunnen och ursprungligen bryggd av Paul Venneste på bryggeriet Gouden Boom i Brugge. Dubbeln kom 1980 och tripeln 1990 och var att dö för! Nu för tiden ägs de av Palm, Paul är borta och ölen är annorlunda…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Himmel eller pannkaka?

Ingen är gladare än jag att det finns EN vettig lambic i ordinarie sortiment på Systembolaget men det är inte utan att det finns lite smolk i glädjebägaren…

20121203-213207.jpg
…låt oss dra oss 130 år tillbaks i tiden. 1882 slogs dörrarna till Vanderveldens guezestekerij och bryggeri upp och serverade egenblandade lambicer till syrasökande gäster. Etablissemanget trotsade två världskrig, en hippiegeneration och ett glättigt 80-tal men 2003 var det slut. Hur kom det sig?

20121203-215638.jpg
Fasaden till caféet har varit representerat i varenda ölbok om belgisk öl under hela 1900-talet kan jag lova. Nå, varför gick det åt pipan (fyndigt?!). Vissa tungor säger att 80-åriga Henri Vandervelden inte uppfyllde hälsokraven, snälla tungor menar att det inte fanns någon i familjen som ville ta över stafettpinnen och hålla lågan brinnande medan onda tungor menar att Vandervelden helt enkelt gjorde sin avkommor mer eller mindre arvlösa. Anledningen lär ha varit en gammal piporgel av märket Mortier (Antwerpen). Enligt ryktet sålde avkommorna orgeln till en amerikan från Arizona när Henri inte var hemma. Väl hemma blev han så rosenrasande att de hade sålt hans gamla släktklenod att han la ner allt och drog sig tillbaka.

20121203-222534.jpg
Många trodde det var slutet för den anrika lambicen men två unga män ville annorlunda. Den första oktober 2006 hade Roland de Bus och Gert Christiaens nypremiär med en kriek döpt till ‘Oud Beersel’ och de pratade vitt och brett (fyndigt?!) om hur de skulle dra in pengar och starta upp ett eget bryggeri. Sex år senare så har de blivit ett enmansband (Roland gav upp) och fortfarande köper Gert all lambic från Boon (förvisso bryggd efter Vanderveldens recept sägs det) och det han gör är att han lägger dem på gamla fat från Oud Beersel. Bryggeriet är numer ett museum i vardande som får hjälp av Belgiens motsvarighet till Martin Timell i någon makeover såpa…

20121203-224727.jpg
Vad säger man? Nåväl, vi låter väl Gert hållas lite men ‘mycket snack och lite verkstad’ håller inte i all evighet. Får man tag i Vanderveldens produkter är det värt att öppna plånboken. Mycket bra! Krieken fanns sist jag var på Bier Circus vill jag minnas…
Den 15:e december firar de 130-årsjubileum om man är sugen. Kan nog bli ett syrligt kalas!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Mina belgiska bebisar

Bara timmar kvar innan festen och en oväntad andningsstund! Nu är det 232 minuter till pressen får smaka PX och 13920 sekunder till resten av världen får smaka denna min tredje belgobebis.

20121129-102728.jpg
Det är också tredje gången som jag samarbetar med Dany de Smet på Slaapmutske. En fantastisk bryggare med ett öppet sinne och snabb från tanke till handling.
Första ölen vi gjorde tillsammans var den förra jubileumsölen ‘Pressklubben 10 Anniversary Ale’ som vi tog fram i anslutning till Pressklubbens tioårsjubileum.

20121129-103336.jpg
Den gången hade jag en idé och över telefon så beskrev jag färg, beska, ungefär hur den skulle smaka, styrka och humle (East Kent Goldings). Dany tyckte att det vore kul att torrhumla ölen och så fick det bli. Resultatet blev enastående! Mer eller mindre ‘spot on’…

20121129-104238.jpg
Följande samarbete var helt annorlunda! Då bestämde nämligen Systembolaget hur ölen skulle bli, åtminstone indirekt. I september 2011 fick jag ta del av en offertförfrågan från dem. De frågade efter en sommarale från Belgien eller Holland som skulle lanseras i maj 2012. Eftersom jag känner de flesta belgarna (dvs ölen) insåg jag att ölen Systemet frågade efter inte fanns i Belgien så jag antog att offerten var skräddarsydd för en holländare. Så lätt ska de inte få den, tänkte jag, och ringde Dany och läste offerten rakt upp och ner. Åtta månader senare stod den på hyllorna! Mäktig känsla…

20121129-105154.jpg
Så var det den senaste i raden av Dany/Jens öl! Från att ha diskuterat denna öl i närmare ett år så blev det ett aning slumpartat resultat. Dany är en man med många järn i elden och i våras var vi inne på att ekfatslagra men sen kom sommaren och hela projektet rann ut i sanden. Men när hösten kom och jag insåg att det började brinna i knutarna tog jag kontakt med Dany. Då visade det sig att han hade improviserat och testat lite med en ny öl. Han hade inte testat den själv, han visste inte riktigt hur den skull bli men eftersom tiden var knapp och av erfarenhet gör han aldrig dålig öl så jag tog detta oprövade kort! Hur illa kan en enkelhumlad (Tettnanger) tripel från Slaapmutske bli?
”Den kan vara dötrist och långtråkig och alldeles…
…alldeles underbar!”

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Pannepotpurri

I en förvirrande värld av öl med liknande namn tänkte jag reda ut begreppen kring Pannepot och dess kompisar Pannepøt, Pannepot Reserva, Pannepot Grand Reserva och Pannepot Special Reserve (Pannepot Wild fanns det bara 450 liter av så den lämnar jag därhän).

20121127-122900.jpg
Pannepot är urmodern till de övriga och det är alltså den som kommer på Systemet, lördag kl 10.
Jag skrev om denna igår men jag utlämnade att det var endast den fjärde ölen som bryggeriet släppte! Grundbulten i Pannepot är pilsnermalt, special B och carafa. Humlegivarna består av Bramling Cross och Hallertauer Mittelfrüh. När de 2006 skulle göra en ‘tack-för-hjälpen-öl’ till en ölbutik i Köpenhamn så använde de Pannepoten som förlaga men med en tvist.

20121127-124142.jpg
Voila, en ny öl var född och den fick hyllningsnamnet Pannepøt. Skillnaderna på de båda ölen är att ‘poten’ är sötare och mörkare. De är också ‘uppbyggda’ med olika sockerarter.* Pannepøt heter ibland Pannepeut men innehållet är detsamma. Elaka tungor menar att ändringen i stavningen är för att amerikaner ska förstå skillnaden…

20121127-125341.jpg
Ölen var från början full med kryddor (kanel, pomerans, timjan, korriander, vanilj och banda macis) och etiketten utlovar det än men enligt bryggaren Urbain Coutteau så har de slutat med dem. Häftigt att han fortfarande kan brygga dem att de skiljer sig åt!

20121127-131006.jpg
Pannepot Reserva är en Pannepot som legat 14 månader på franska ekfat (vin). Pannepot är som sagt båttypen på etiketten och enligt vissa källor är det bryggaren Carlo Grootaerts farfars far Cornelius Legains båt P50.

20121127-135456.jpg
Tar man sedan Pannepot Reserva och lägger den 8 månader på Calvadosfat så får man Pannepot Grand Reserva. Helt otroligt! Som ni ser är etiketten i grunden samma målning (‘peuten’ undantagen) men utförd i olika stilar (olja, akvarell, mosaik och pointillistisk). Det är Carlo’s konstintresse som får utlopp.

20121127-140728.jpg
Pannepot Special Reserve är en Pannepot som legat tre år på portvinsfat, ödmjukt! Vad jag förstår så är detta än så länge en ren fatölsprodukt som kunde upplevas i Struises monter på Stockholm Beer 2012…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Pannepot har ett FG på 1030, färg 99 EBC och den är bryggd med candisocker+melass.
Pannepøt har ett FG på 1015, färg 84 EBC och den är bryggd med rörsocker+cassonade.