De fula ankungarna?

Mamma Monica sa alltid att:
– Man äter med ögonen.
Som ni förstår menade hon att det man petar i sig även måste se trevligt och gott ut.
När man ser det här undrar man vad Jean-Louis Dits mamma sa till honom?

20121120-001049.jpg
Visst hävdar jag att är ‘belgiska ölens försvarare, nr 1’ men det finns gränser och jag har faktiskt lagt ner tid och pengar på konstskolor. Mmmm, blir ni inte lite sugna på en…

20121120-001538.jpg
Jag har en tanke angående herr Dits smak som jag har fått genom att lägga ihop två plus två minus tre osv. Ångbryggeriet Vapeur har varit i Dits ägo sedan 1984 och då startade han det tillsammans med sin dåvarande fru Anne Marie Lemaire (Sitelle). En dröm gick i uppfyllelse för det unga paret tills tragedin slog till…

20121120-002939.jpg
…1990 exploderade en ångpanna och Sitelle dog! Trots detta fortsätter Dits, han köper ny panna och träffar en ny fru men på vägen händer det något. Jag har aldrig träffat Dits och möjligen är jag ute och cyklar men man undrar ju…

20121120-003401.jpg
Tro inte att jag ringaktar honom som bryggare för det. Det gör jag nämligen inte även om jag kan tycka att han borde hålla fingrarna ur kryddburken ibland och det ryktas om att hans nya fru har satt lås på kryddhyllan. I ölnördssvängen är han hyllad och det är ganska klurigt att få tag på Vapeurs öl så får ni chansen är det värt att prova. Många fula ankungar är fantastiska svanar…

20121120-004739.jpg
Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Pax Vobiscum

Äkta eller inte? Klosterale dyker upp lite här och var runt om i Belgien. Det är Saint Blablabla här och Abdij de Gallimattias här, men vad är sant och vad är falskt?

20121118-223434.jpg
Det är inte så klurigt. Bär ölen stämpeln ovan då är det en äkta klosterale (blanda inte ihop dessa med munköl)
För att erhålla stämpeln krävs att man uppfyller vissa krav. Om ölen fanns före 12:e juli 1999 så gäller följande:
Bryggaren ska vara medlem av ”Unie van de Belgische Brouwers/de l’Union des Brasseries Belges”. Det ska givetvis finnas en koppling till det befintliga eller det tidigare klostret.
Bryggeriet betalar en viss peng till allmännyttiga eller kulturella gärningar på klostret eller till den stiftelsen som sköter det tidigareklostret.
Klostret eller stiftelsen har rätt att kontrollera reklam och marknadsföring kring ölen.

20121118-214535.jpg
Om ölen har börjat bryggas efter ovanstående datum gäller i stort samma regler. Dock måste ett samarbetsavtal mellan bryggeriet och det tänkta klostret upprättas plus att de måste kunna visa att det finns en tradition av bryggning och gärna en historisk produkt på det tänkta klostret.

20121118-222116.jpg
Här följer en ganska osexig lista med de äkta klosteralen och vilka som producerar dem:
Abbaye d’Aulne (Val de Sambre)
Abbaye de Cambron (Silly)
Abbaye de Bonne-Espérance (Lefebvre)
Abbaye de Saint-Martin (Brunehaut)
Abdij Dendermonde (De Block)
Affligem (Heineken)
Bornem (Van Stenbergs)
Ename (Roman)
Floreffe (Lefebvre)
Grimbergen (Alken-Maes/Heineken)

20121118-222709.jpg
Herkenrode (Sint-Jozef)
Keizersberg (Van Steenberge)
Leffe (Anheuser-Busch InBev)
Maredsous (Duvel Moortgat)
Postel (Heineken)
Ramée (Brunehaut)
Saint Feuillien (Saint Feuillien)
Sint Idesbald (Huyghe)
Sint Pietersabdij (Palm)
Steenbrugge (Palm)
Ten Duinen (Huyghe)
Ter Dolen (De Dool)
Tongerlo (Haacht)
Val-Dieu (Val-Dieu)

Saknar ni någon? Då är de tyvärr inte äkta…

Tack för uppmärksamheten/
Pater Skrubbe

Bryggeriantal

Utan att snöa in på för mycket siffror i ett ämne som i stort bara ÄR siffror ska jag göra mitt bästa.

20121117-171041.jpg
Om man flyttar sig till år 1910 så ser vi den absoluta höjdpunkten i antal bryggerier i Belgien. Detta lilla land kan stoltsera med inte mindre än 3349 stycken. Otroligt.
Sedan kom först världskriget och sedan kommer Adolf…

20121117-215016.jpg
Samma år som Björn Borg föds finns det 500 bryggerier i Belgien. Med tanke på det kvinnliga tennisundret i Belgien har kopplingen en relevans. Men bryggerimässigt är det en katstrof i danande. Nedgången fortsätter, lagerölen tar plats, storkoncerner bildas, ekonomi blir viktigare än allt och gamla anrika bryggare packar ihop. 1993 når man den absoluta botten när man studsar på 106 bryggerier.

20121117-215813.jpg
Här ser vi en vändpunkt, inte bara i Belgien, utan runt om på vår jord. Micro, pico och nanobryggerier börja poppa upp som svampar. Den senaste uppdaterade siffran på antal bryggerier är 164 och den ökar. Därtill ska man lägga det som belgarna kallar ”bierfirmas” som är bryggare utan bryggerier. En uppskattning är att vi landar på 220-230 olika öltillverkare med dem. Sedan har vi Proef som är en enigma i sig…
…vi låter den ‘gordiska knuten’ vara till en annan kväll.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Hellre feta fat än tunna tunnor!

När hela världens bryggerier tycks lagra öl på ekfat och vill få oss att tro att det är en ny innovation så får ni ta och tänka om. Det som möjligen är nytt är att man ska skriva ut hela fatets historia i öltiteln. ”Alvinne Mano Negra Oak Aged Bladnoch Barrel” är ett exempel när du måste dricka två öl för att få i dig hela namnet…

20121114-193236.jpg
I Belgien har man en gedigen tradition av att lagra öl på ekfat av olika karaktär, art och storlek. Jag har redan pratat om Vlaams oud bruin och sedan har vi självklart lambicerna som sedan urminnes tider legat på ek och kommer så att göra tills den sista syrliga droppen har druckits upp.

20121114-202815.jpg
I utlandet så ser historien ut på liknande sätt och på de brittiska öarna har de namn på de olika storlekarna. Tunnornas storlek är i gallons där en gallon (brittiska Imperial gallon) motsvarar 4,54609 kg:

Pin – 4,5
Firkin – 9
Kilderkin – 18
Barrel – 36
Hogshead – 54
Butt – 108
Tun – 216

20121114-203426.jpg
På flamländska (nederländska med knorr) använder man ordet ‘barrel’ och syftar till fat över 220 liter. När man talar om ‘vat’ så är det generellt fat på 100 liter.

På vallonska (franska med en tvist) eller belgisk franska (fransk dialekt) använder man ordet ‘tonne’ för 250 liters tunnor och ‘pipe’ när de ökar till 650 liter.
Vanligare för ovannämnda öltyper är dock ‘foudre’ som är 2000 liter och uppåt. Rodenbach har tunnor på 650 hl (65000 liter)!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

New wave!

Eftersom jag aldrig blir inbjuden till Manker och M2 för att redogöra min syn på amerikansk öl får jag göra en Skrubbiansk reflektion här.*
Självklart handlar det om belgisk öl men den som har hämtat inspiration, idéer, recept och humle från andra sidan plurret.

20121113-173824.jpg
Jag är den första att erkänna att amerikansk öl är det nya svarta i Belgien.
Titta bara på medaljfördelningen under Brussels Beer Challenge som gick av stapeln för någon vecka sedan. USA fick fler medaljer än belgarna!

20121113-173919.jpg
Stilmässigt kan man säkert hitta många när ‘belgoesUS’ men här är två utmärkande exempel.
IPA på ett eller annat sätt:
Många av de unga nya bryggarna är inte främmande att brygga humlestänkare och några av de anrika bryggerierna hade ändå ingen besking i deras portfölj så det störde inte att de kompletterade med en.

20121113-174026.jpg
Dock kan jag tycka att det gått lite inflation i IPAfieringen! Humle räddar inte mänskligheten och det räddar sannerligen inte vissa brygder men när det görs bra så var hälsad du nya bittra värld…

20121113-174120.jpg
Imperial Stouts a la USA:
Mörka som kolbitar på en månfri natt, torra och hårt brända med markerad och utpräglad beska ofta från Amarillohumle (vilket är en klockren kombination). Även dessa öl bryggs av den yngre generationen och de nya bryggerierna. Vad det gäller de klassiska bryggerierna är stilen näst intill obefintlig, än…

20121113-174656.jpg
…för även om de inte vet om det så finns det plats för den här typen av öl i den belgiska ölfaunan. Hur som helst så är det nyttigt med något som rör om i vörtpannan.
Min slutsats är som följer:
För att ha en levande ölkultur och en tillväxt är det nödvändigt med nymodigheter och framför allt ett nytänkande men glöm inte var ni kommer ifrån, er historia och era traditioner. Det kan vara en svår balansgång…

20121113-174747.jpg
Thanks for the attention/
Jens Skrubbe

* Nej, jag är varken bitter som Chouffe Houblon eller sur som Hanssens Oude Gueuze.

Glasklart!

Ska det var profilglas (originalglas) eller inte?
Smaksak säger vissa, självklart menar andra.
En del hävdar med bestämdhet att varje bryggare har ”minsann designat sitt egna unika glas för att just hans öl smakar godare i just det glaset”. Alla som har tittat i Ritzenhoffs katalog vet att så inte är fallet även om det som alltid finns en skugga av sanning i alla skrönor.
Allt handlar om reklam och ‘story telling’. Vad vore Kwak utan glaset? *
På en ölkrog ska man självklart servera i profilglas om möjligheten finns. Det är ett ganska lätt sätt att imponera på gästerna om inte annat…

20121112-175628.jpg
Det fanns en tid när jag kunde rusa runt hela restaurangen för jag visste att vi hade ett Moinetteglas någonstans och då skulle självklart gästen få det eftersom hon hade beställt en Moinette Blonde. när jag väl hittat glaset efter 25 minuter hade hon antingen gått eller så hade någon kollega gett henne en annan öl!
Nu har jag lugnat ner mig betydligt och vi har tagit fram ett universalglas på jobbet eftersom vi inte har plats för 500 olika sorter (vi har ändå ca 150 olika ölglas) och hemma tar jag oftast en vinkupa även när jag dricker gueuze eller veteöl.

20121112-175724.jpg
Visst har jag fortfarande svårt att dricka exempelvis Westmalle Tripel i något annat glas än just profilglaset och känner man så får man väl investera i ett par sådana.

Om man vill ha ett universalglas hemma, vad ska man leta efter? Som jag skrev tidigare tycker jag att en vinkupa fyller de kriterierna jag letar efter annars tittar jag på tre saker:

20121112-180042.jpg
Ett: Perfekt, en kupa på fot. Vill du eller vill du inte värma ölen med dina händer?
Två: Kanterna sluttar en aning inåt och är inte för tjocka. Inåtlutningen hjälper till att bygga skumkrona och kantens tjocklek är en smaksak.
Tre: Glaset måste ha tillräcklig volym. Många öl och det gäller de flesta belgarna mår inte bra av ett ständigt tiltande på flaskan. Häll ölen i ett drag och lämna en halv centimeter med fällning i botten på flaskan.
Hörde jag en skål?

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*en ganska vanlig, karamellsöt ambrée med toner av anis.

”Det heter inte äcklig, det heter mindre god…”

Bara för att jag är en belgoölsnörd av Guds nåde så betyder inte det att jag inser att det finns fel och brister. All belgisk öl är inte god men eftersom mitt ord inte är allenarådande så fortsätter de att producera produkter som smakar artificiellt, industri eller illa kort och gott.
För att exemplifiera mig har jag tagit ut några stilar och exempel som ligger i bottenskiktet av alla de öl jag har petat i mig.

20121109-234604.jpg
Först ut är industrilager och annan katastrofpils. Finns på ett eller annat sätt i de flesta länder. Vi har alla utsatts för eländet och trots vad jag säger så kommer de alltid att finnas, ungefär som myggor…

20121109-234634.jpg
Sedan har vi den hemska moderna fruktlambicen, den spontanjästa übersötade ungdomsdrickan med låg procent och minst två, tre E-koder.
Då finns plötsligt hela fruktträdgården att välja på! Synd att det smakar sliskigt och konstgjort i alla hörn. Allt som finns i en fantastisk ‘old school’-kriek (syra, torrhet och en blygsam inlindad fruktighet) finns inte i en ‘turistkriek’, det är sött, kladdigt och smakar ‘björnklister/ läskig sötmandel’. Vidare har vi innovationslambicen. Tjoho, vi gör en som smakar banan, plommon eller ananas. Fy f.n för ananas i öl. Visst, gillar man smaken av ‘Hawaiian Tropic’ så kör i vind…

20121109-235205.jpg
Att blanda fruktsiraper i veteöl är sådär, att det har gått inflation i eländet är en gåta. Nu har det lugnat sig en aning men för ett par år sedan bara sprutade belgarna ut smaksatta veteöl. Några smaker går att dricka, vissa kan man med god vilja lista och några kräver stålsättning. De sistnämnda är ganska ofta smaksatta med någon form av citrus. Heter de Agrum i efternamn så är närheten till disktrasa inte långt. Väljer man den med honungsessens så bör man gilla barnmedicin och översötade godisar…

20121109-235641.jpg
Sist bör, för säkerhets skull, nämna de som blandar skumma saker i ‘vanlig’ ale. Caulier fick för sig att trycka blåbär i en alltför söt blond öl. 7%-ig doping till Vasaloppet? Man undrar lite hur diskussionerna gick när Eucaussinnes beslutade att släppa fyra olika öl smaksatta med blommor. Efter det tog man beslutet att i samma öl släppa trettio skålpund socker i varje batch. Hur tänkte ni nu?

20121109-235741.jpg
Detta är bara botten på ett isberg men även om jag låter så är jag road. Tankarna är så galna att man inte kan låta bli att le.
Fortsätt ge mig öl smaksatt med gojibär, korv, lökringar och skurhink!
Jag testar och agerar munskänk. Det är ett löfte till er!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Vintageöl.

-Öl är en färskvara, den kan man inte lagra!
Hur ofta har man inte fått den kommentaren under sina år bakom baren?
Visst är det så att om man ägnar sina ölkvällar åt att dricka lageröl finns det en poäng. Gammal lager smakar kartong/wellpapp!

20121105-232229.jpg
Ägnar man sig åt belgisk överjäst öl kan man mer eller mindre ställa ner vad som helst i källan. Även den mest tråkiga öl kan ta vägar man inte trodde var möjligt. Magiskt!
Ibland kan jag tycka att det här ‘bäst före datumet’ snarare är ett ‘bäst efter datum’ och man blir inte sjuk av att dricka belgisk öl som har gått över tiden!
Däremot märker man ganska tydligt om den är tjänlig eller inte. Ett väldigt säkert tecken får man vid upphällningen, för blir det en naturlig skumkrona har kapsylen/korken hållit tätt och då har man med största sannolikhet en härlig stund framför sig. Dock finns det en paradox som man måste ta hänsyn till. Vintageöl dör fortare än färsk öl därför är det alltid tacksamt om man är fler att dela, även de små flaskorna. Även plånboken blir glad om ni delar vintageflaskor eftersom priset kan stiga ganska rejält…

20121105-232043.jpg
Nå, vad händer med öl som man låtit lagra?
Jag brukar jämföra det med en potatisgratäng eller Janssons frestelse.
Om du tar dessa rätter direkt ur ugnen och äter dem så är de goda men de smakar alltid ännu bättre dagen efter. Detta beror på att smakerna har gift sig med varandra på ett helt annat sätt över natten och exakt på samma sätt händer det med belgisk öl. Här har man oftast en primär smak, exempelvis sött. Dricker man en pinfärsk Chimay Bleu kan det kännas som att det knastrar mellan tänderna för att den är så söt. Ger man ölen, låt säga fem år, så har sötman vävts in med alla andra mäktiga smaker av choklad, sandelträ och kaffe, helt enkelt en mer balanserad och komplex öl. Låter du det sedan gå ytterligare fem-år går det mer åt portvin och torkade katrinplommon. Ölen har blivit mäktig, maffig och munfull!

20121105-232449.jpg
Självklart finns det öl som härdar ut längre än andra.
Gueuzer, oud bruins, starka trappister eller klosterale och belgiska barley wines är några urtyper som lämpar sig för lagring men som sagt så kan det vara värt att ‘glömma’ nästan vad som helst.
Min tumregel är 0-3 år = ung, 4-8 år = mogen och 9-uppåt = vintage
Vad ni än har hört innan ‘om att storleken inte spelar någon roll’! Tyvärr, i det här fallet, klarar sig en större flaska längre än en mindre. Visst finns det småflaskor som håller i trettio år men sannolikheten minskar avsevärt. Det beror till viss del på att storflaskan mestadels har kork istället för kapsyl men den stora anledningen är att spalten mellan öl och kork är mindre i förhållande till mängden på större flaskor. Spalten på belgisk ale innehåller också procentuellt mindre syre än i mycket annan öl. Som ett resultat av att belgarna efterjäser på flaskan så omvandlas syret till estrar vilket också påverkar lagringstiden.

20121105-232607.jpg
Vad ska man tänka på när man lagrar öl?
I en perfekt värld ska det vara 14-16 grader Celsius. Något ännu viktigare är att temperaturen är jämn. Det ska vara mörkt och flaskorna ska hållas still.
Sedan har vi det eviga debaclet huruvida flaskan ska stå eller ligga. Jag föredrar den stående skolan men förstår dem som lägger flaskorna ner. Vad är skillnaden? Jo, det handlar till mångt och mycket var man vill ha sitt jästsediment någonstans. Har man som jag, flaskan stående, får man ett härligt lite landskap i botten medan de som lägger den ner får något som liknar en ‘grusväg’ längs ena flaskväggen. Beroende på hur gammal ölen är så ökar fällningen i omfång plus att den sedimenterar så oavsett vilken skola man praktiserar så sitter fällningen där den sitter. Fördelen med mina stående flaskor är att jag med visst våld kan få loss delar av fällningen för att även få den till livs, det går inte om flaskan har legat ner. Dock ska det tilläggas att gammal (10-35år) fällning sällan ger ölen den positiva skjuts som yngre fällning gör…

20121105-232714.jpg
Om man nu inte har en hel källare full med lagrad öl och är sugen på att testa.
I Stockholm finns det ett par, tre bra ställen med lagrad öl men ta gärna en tripp till moderlandet! Nu tror ni kanske att alla Belgiens krogar har källarna fulla med massa rariteter. Så är det INTE, tyvärr. Tvärtom får man leta lite efter dammiga, rostiga flaskor från en svunnen tid men det finns några riktiga guldgruvor och jag ska dela med mig av två av de bästa.
Himmelriket på jorden måste väl ändå vara Dirk och Leens lilla pilsnerpang Kulminator i Antwerpen. Med en öllista lika tjock som Norrköpings telefonkatalog och klassisk musik, katter springande kring benen och orginalglas även till öl som inte funnits i Belgien på tjugoåtta år. Fenomenalt!
Nästa pärla är en restaurang som ligger mitt ute i ingenting. Tom och Joost De Four driver Heeren van Liedekercke i Denderleeuw. Experimentell mat ofta med öl, minst fyra specialbryggda öl, grym choklad och skön atmosfär och en suverän ölmeny med mängder av framförallt gamla lambicer.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

En stor stark, tack!

I Belgien är det inte ovanligt att man kan köpa öl på stor, större och störst flaska! Nu är det inte bara ett roligt pynt och en kul present utan ölen utvecklas också på ett helt annat sätt, den smakar annorlunda och ur lagringssynpunkt är det mycket bättre.

20121103-010332.jpg
Häromdagen när novemberölen på Systembolaget släpptes fanns St Bernardus Abt på Magnumflaska bland nyheterna. Utan att ha druckit den än så är jag säker på att den är något för söt. Ge den fem år i källaren och du kommer inte bara dubblat dina pengar utan också gett ölen en chans att mogna och för smakerna att gifta sig med varandra.

Till skillnad från andra storpack tenderar storflaskorna att ha ett dyrare literpris än de mindre flaskorna. Det beror till störst del på två saker. För det första så har dessa buteljer genomgått en röntgen för att bli godkända. Minsta lilla luftbubbla kan nämligen förvandla dessa flaskor till bomber och historiskt har folk dött vid buteljeringsögonblicket när flaskor sprängts. Det skapas ett mäktigt tryck och trots att glaset kan vara över en centimeter händer det alltså att flaskor ‘detonerar’. För det andra är ölen handtappad eftersom det inte finns någon buteljeringslina som kan handskas med flaskor över 1,5 liter. Även etiketteringen är manuell. Tids- och manskrävande, med andra ord dyrt.

20121103-010450.jpg
Nå, vilka flaskor finns det och vad heter de?
Fritt översatt från ”Good Beer Guide Belgium” femte upplagan:

15 liter: Nebuchadnezzar, kung över Babylon, 605-562 f.Kr.
12 liter: Balthazar, en av de tre vise männen, han med rökelsen…
9 liter: Salmanazar, kung över Assyrierna, 859-824 f.Kr.
6 liter: Methusalem, biblisk patriark som blev 969 år sägs det!
4,5 liter: Rehoboam, kung Salomons son, 922-908 f.Kr.
3 liter: Jeroboam, grundare av och Israels första kung, 931-910 f.Kr.
1,5 liter: Magnum, amerikansk privatdetektiv, 1980-1988 e.Kr.

20121103-010607.jpg
Det lär ha funnits ännu större pavor förr i tiden. Dels fanns det en 20 liters som kallades Salomon eller Melchior och dels fanns det för den törstige 27 litersflaskan Primat!
Jobbigt om man inte har någon bra ‘stopper’….

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Fat vs flaska

Vad det gäller utländsk öl så låter jag det vara osagt om vad som är att föredra men när vi pratar om belgisk öl finns det några aspekter att ta hänsyn till.

För några år sedan fanns det ingen tvekan i vad jag tyckte. Jag brukade jämföra det med svamp! Fatöl jämställde jag med burkchampinjoner, flasköl med färska champinjoner och storflaskor med kantareller. Nu har jag kommit till insikt med att fatöl har ett egenvärde i sig och att skillnaden är fascinerande snarare än bara bra kontra bäst.
Jag benar upp ämnet i tre delar: utförande, upplevelse och smak.

20121030-214324.jpg
Utförande:
Med åldern och erfarenheten kämpar jag mot ett inre mål, målet att kunna hälla den perfekta belgiska fatölen. Notera ordet ‘belgisk’ eftersom jag efter alla mina år är tämligen trött på att bli jämförd med tjeckisk pilsner, rököl från Bamberg eller en Guinness med ett treklöver tecknat i skummet. Män i undre gubbåldern som gärna upplyser om att ”en öl ska ta sju minuter att hälla upp” eller ”att de minsann fått en stout där skummet var så fast att de kunde lägga en femkrona på det”.
En belgisk fatöl ska/bör inte slås och man behöver inte beställa en flasköl medan man väntar på den. Enligt Stella Artois gör man så här och sanningen ligger inte långt därifrån. Jag gör åtminstone sex av nio steg, varje gång och ofta fler, med alla typer av begiska öl och deras glas.

20121030-215301.jpg
Flaskölen har en något snabbare process men precisionen bör vara den samma. Återigen finns det en mängd aspekter som spelar in. Det kan vara glasets utformning, vilket tillstånd ölen är i, hur mycket jästfällning är det i och ska vara med i ölen eller bredvid. Det sistnämnda är inte helt oviktigt även om de flesta bargästerna skickar i fällningen direkt för att det ska vara lättare att bära och det kan spoliera hela upplevelsen och på tal om den…

Upplevelse: Här råder det väl ingen tvekan om att fatölen har en klar fördel gentemot flaskölen. Många som går på krogen tycker att ‘flasköl, det kan jag dricka hemma’ och så tar de en fatöl rent slentrianmässigt. Visst har de en poäng! För några år sedan gjorde jag en liknelse med film! Biofilmen fick alltid högre betyg än filmen hemma i soffan just mycket på grund av upplevelsen. Nu för tiden har alla biosystem hemma så just det gapet har minskat även om biobesöket fortfarande har något speciellt. De som har spenderat pengar på exempelvis en DraughtMaster är för få för att ge ett empiriskt utslag!
Devisen: ”Film är bäst på bio, öl är bäst på fat” är dock fortfarande gängse norm runt om i vårt avlånga land.

20121030-220029.jpg
Smak: Nu är det på det viset att trots att en flaska och fatet har samma namn eller samma etikett/fatskylt så kan innehållet vara olika. Ofta är nämligen fatölet filtrerat och då är det inte så konstigt att det smakar annorlunda.
Flaskan har också den fördelen att du i de flesta fall får ‘två för en’, dvs att du kan välja om du vill ha med eller utan jästfällning eller både och.
Som tumregel är fatölen mer flyktig, den har högre drinkabilitet och primärsmaken är mycket tydligare medan flaskan är mer komplex, bjuder mer motstånd och smakar betydligt mer. Många sätter här likhetstecken med att flaskan på grund av ovanstående egenskaper är godare. Ja och nja svars undertecknad men visst så är jag en flaskölsmänniska i grund och botten! Hursomhelst är det otroligt lärorikt och roligt att köra ett a/b test mellan fat och flaska för att själv skapa en uppfattning och se vilken otrolig skillnad det är…

20121030-220136.jpg

Nå, vad är kontentan av resonemanget? Ja, efter alla dessa år och alla dessa öl har jag kommit fram till själva kärnan i detta komplexa ämne! Grundbulten som är det essentiella i öldrickandet. Frågan som alla bör ställa sig oavsett om det är bryggt av munkar, kolarbetare eller Danko.
Är det gott eller inte?

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe