Boon Oude Geuze VAT 79

I våras under ZBF var det premiär för den tredje i raden av ‘monoblends’ som Frank Boon kallar dem. De första två Boon Oude Geuze VAT 44 och Boon Oude Geuze VAT 77 var döpta efter de fat som merparten eller hela 90% av innehållet plockats i från. Detsamma gäller denna magiska produkt vid namn Boon Oude Geuze VAT 79.
  
Idag nåddes jag av ett rykte som sa att ca 3% av brygdens totalt 20520 flaskor eventuellt är på väg till Sverige vilket i så fall glädjer mig. Samma glädjespridare råkade även i förbifarten nämna att det antagligen kommer en fjärde variant under våren 2017.

  
Fat 79 är Frank Boons äldsta fat och tillverkades 1883 av tunnbindarfirman Persenaire som kom från Antwerpen med över 200 år gammal ek. Fatet rymmer 6700 liter och sedan 1986 använder bryggeriet detta fat för att lagra 3-årig lambic som mestadels används i prestigeprodukten Boon Oude Geuze Mariage Parfait.

  
VAT 79:an har legat ett år längre på fat än de övriga två vilket säkerligen bidragit till att den också är något starkare och klockar in på hela 9%. På grund av mängden gammal lambic smakar den vintage redan nu. Brygden är mjuk och mullig med väl balanserad och snygg syra. Jag ber till St Arnoldus att ryktet talar sanning…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Struises specialare har fått etikett!

För någon månad sen dök det upp några limiterade Struiseprodukter i flödet. Av dem var det bara Aardnon 2009 hade en normal etikett men det har ändrats nu. Bryggeriet släpper dessutom några nya varianter på deras fenomenala öl. Hela skörden går under namnet Barrel Aged Releases.

  
Dessa begränsade rariteter kommer att finnas tillgängliga på bryggeriet, på butiken i Brugge och på vissa väl utvalda ölbutiker. Om ni har möjlighet coh en slant över rekommenderar jag starkt att investera i åtminstone några av dem.


Eftersom jag hade turen att komma över några med enkla vita etiketter är jag mer nyfiken på några av de andra produkter. Av de ovanstående lockas jag mycket av Pannepot Special Reserva 2011 som vilat på Portfat. Mig veterligen har jag inte provat någon Pannepot på denna typ av fat tidigare och i min värld låter det som handen i handsken. Sint Amatus 2013 står i källaren och väntar och jag är tämligen sker på att den inte kommer att göra mig besviken… 
 
Bland den ovanstående kvartetten har jag provat både Vanilla Bourbon Dream 2013 och Cuvée Delphine 2015 och de var makalöst bra. Givet köp om de dyker upp igen. De två andra har jag inte haft möjlighet att prova men är väldigt intresserad av. Van Pouck Stout är en variant av Black Albert som legat på Grande Champagne Cognac-fat efter det att Bart Van Pouck, som är föreståndare för Struisebutiken i Brugge, övertygat Urbain om att det var en bra idé. Tydligen hade han rätt! Cuvée Delphine 2015 aka Cuvée Oscar är en hyllningsöl till en bryggeribekant vid namn Oscar Wagner som tyvärr gick bort under året i ALS. Cuvée Delphine var hans favoritöl och därför har bryggeriet tillägnat Oscar denna minnesbrygd.

 
Slutligen har vi dessa fyra smakbomber och trots att Rio Reserva är en av mina absoluta favoriter från Struise lockas jag mer av XXXX aka Quadrupel X Reserva 2104 mer, mest på grund av att jag är en obotlig tickare. Vidare menar bryggeriet att Tsjeeses Bourbon Reserva 2014 är detta är deras främsta utgåva av denna härligt värmande julöl. 

Nu gäller det att hålla ögon och öron öppna samt att vara snabb när det väl dyker upp för dessa gudomliga produkter tenderar trots de relativt höga priserna försvinna fort.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

 

På önskelistan…

Idag har domarna börjat gå igenom all öl som är inskickad till Brussels Beer Challenge i år och fingrarna är korsade för att det ska bli tredje gången gillt för min kära Södvik Säsong. Jag vet inte om jag sa det men när jag ändå hade vägarna förbi så passade jag på att lämna in Maratonic också…


Om två veckor får vi reda på svaret under prisutdelningen i Gent.

Tills dess kan jag sukta efter lite nya belgiska produkter som dykt upp under den senaste tiden. Till exempel har Palms lilla avknoppning De Hoorn gjort en nyproduktion av den klassiska Aerts 1900 som de döpt till Aerts 2016. Palm förvärvade originalet från Aerts på 70-talet och bryggde den fram till 2002-2003 men sedan la de ner den. Nu menar de att de har återanvänt recepetet men procenten är inte densamma och de refererar den nya produkten som IPA. Nåja, vi får väl se…

 Nästa öl kommer från det lilla familjehopkoket Kazematten som är beläget i Ypres gamla kasernmurar. När bryggeriet startade utlovade de en mängd varianter på både nedanstående Wipers Times och även Grottenbier vilket är en öl de ärvde från bryggeriet St Bernardus. Nu kommer det äntligen en variant på Wipers Times och den har fått efternamnet 16. Denna brygd är en Red Ale med både fläderbär och fläderblom som klockar in på 7,2%. Enligt bryggeriets egen utsago är denna öl enligt nedanstående:

”Neither sweet nor sour; dry, with some fruit tannins, floral notes & secret spices opening as it warms.”


Under hösten har även Het Ankers Maneblusser fått ytterligare ett syskon som riktas främst till den nederländska marknaden. Belgiens äldsta kommersiella bryggeri skapade tidigare i år Maneblusser Lente till vårens begivenheter och tidigare i höst kom uppföljaren Maneblusser Bok. Båda dessa har lite annan kulör samt att de är kryddade för att passa de olika årstiderna. På frågan varför menar bryggeriet att det är orättvist att det finns flera olika Gouden Carolus men bara en Maneblusser. Nog för att det är kul med fler produkter men skälet känns sådär…


Sista produkten är inte ny ur receptsynpunkt utan bara till namn. Brasserie De la Senne har döpt om sin julöl Zinnebir X-mas (som även haft namnet Equinox) till Winter Mess. Nog för att deras julöl har haft tendenser att variera under årens lopp men den har alltid haft hög och relativt modern belgisk karaktär. Torr och kryddig, snygg och välbalanserad. Om jag inte missminner mig kommer den dyka upp på Systembolaget men jag vet med säkerhet att jag kommer få in den på fat

Nu tar vi helg!

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Brugse Tripel förr och nu…

När jag väl funnit den belgiska ölen tog det inte lång tid innan jag stötte på den fullkomligt magiska Brugse Tripel. Det jag inte visste då var att denna mäktiga tripel föddes 1987 och var skötebarn till den smått legendariska bryggaren Paul Vanneste. 

  
Paul hade tillsammans med hjälp av Frank Boon startat bryggeriet 4 år tidigare men det var först nu han hade hittat sin guldkalv. Under mitten av 90-talet ingick Paul ett samarbete med Rodenbach och det fungerade väl fram till Palm först köpte upp det sistnämnda i slutet på 90-talet och sedermera även Pauls ‘gyllene träd’ 2003. Tyvärr innebar även denna fusion att den fantastiska Brugse Tripel bytte namn till Brugge Tripel samt skepnad, smak, recept, procent och utseende. 

  
Det blev aldrig detsamma efter 2003. Palm har försökt att återupprätta den ursprungliga magin men tyvärr har de inte nått ända fram. Nu har de även i ett sista försök att rädda sitt skinn bytt ut humlen mot gruut men utan att ha provat den är jag tämligen säker på att de inte lyckats.

  
Emellertid såg jag ovanstående produkt susa genom mitt flöde häromdagen och helt plötsligt väcktes något inom mig. Kan detta vara så att man har funnit en produkt som är närmare originalet än vad dagens bleka kopia är? Brugge Tripel Prestige är enligt utsago 9,5% och har någon form av jeneverbas. Oavsett vilket är jag väldigt nyfiken på vad de har lyckats åstadkomma och med den känslan kan jag ta helg med ett leende på läpparna och en Pannepot i glaset…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe 

Hedonis Ambachtsbier

Ikväll kommer jag ha ytterligare en Sverigepremiär på jobbet. Denna gången är det dags för det purfärska Hedonis Ambachtsbier att visa musklerna. Bryggerinamnet är hämtat från hedonismen som förspråkar njutning vilket bryggeriet försöker förmedla via deras brygder och genom deras devis respektera traditionen, omfamna utvecklingen. 

  
Bryggeriet drivs av två unga män som heter Janos de Baets och Leopold De Ketelaere. För närvarande spökbrygger de på olika bryggerier (Maenhout, Contreras och Verzet) i området kring hemstaden Asper strax söder om Gent men drömmen är att dra igång ett eget litet bryggeri. 

  
Trots att deras första öl lanserades den 19:e juni 2015 och deras första trevande steg togs så sent som i augusti 2013 har de tre ordinarie öl i sortimentent samt några specialvarianter. De två som kommer att finnas att inmundiga ikväll är deras APA Ouwen Duiker som är torrhumlad med Mosaic och Cittra samt deras havrestout Excuse me while I kiss my Stout.

  

Produkterna har möts av god kritik och jag testade dem på ZBF i våras och vill minnas att det var rent och snyggt. Dock ser jag fram emot att ge dem ytterligare ett omdöme…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Seizonsbrouwerij Vandewalle

På västflanderns vindpinade slätter ligger den lilla byn Lo-Reninge. 2011 beslutade sig lokalhistorikern Chris Vandewalle att gå en annan väg för att nå en annan publik med sitt kall. Chris förfäder hade varit bryggare och med anor från 1756 fann han ett nytt sätt att sprida sitt budskap.  
Djupt rotad i regionen och med lokala råvaror startade så Seizonsbrouwerij Vandewalle och den 31:a oktober 2011 bryggdes bryggeriets första öl. 2012 var det dags att möta marknaden. Med lokal förankring, tid och historisk kunskap har bryggeriet samt dess produkter vunnit många hjärtan men även kvalitetsstämpeln Belgische Hop och utmärkelsen 100% West-Vlaams

  
Det än idag minimala bryggeriet producerar 450 liter per bryggtillfälle och ca 7000 liter öl per år. Än så länge har Chris släppt fyra olika produkter. De två första av dessa var Reninge Bitter Blond vilket Chris hävdar är en öl med historia från 1910. Den ska påminna om en Saison som bryggdes av bryggeriet Verlende som var beläget i Lo fram till 1957. Produkt nummer två är en Oud Bruin vid namn Reninge Oud Bruin. Här har Chris hämtat idéer och tillvägagångssätt från bryggerierna Croigny från Lo och Criem från Reninge som gick i graven 1940 respektive 1957.

  
De sista två är båda varianter på de första. Dels är det Reninge Krieken Rood som är en körsbärsmacererad Reninge Oud Bruin. Precis som föregångaren och inspirationskällan Joseph Rouzée från bryggeriet St-Joseph i Lo som försvann 1959 tar Chris sina körsbär från Veurne. Sist men inte minst har vi blandölen (versnij- eller mengbier) Reninge Bitter Blond à Lambiek vilket som namnet antyder är en Reninge Bitter Blond som fått vila tillsammans med Lambic i ca åtta månader.

Springer ni på Chris produkter är de väl värda att testa och snart hoppas jag att de dyker upp i Sverige på något sätt…
Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Köksbryggarna…

…eller Keukenbrouwers som de heter på hemmaplan är ett relativt nytt och extremt litet bryggeri söder om Antwerpen i byn Hove. Under torsdagen kör jag Sverigepremiär på jobbet med 10 av deras produkter och jag undrar hur länge det tar innan någon lite småberusad man eller kvinna fnissande kommer att kommentera namnet? Med tanke på mina erfarenheter kring bryggeriet Slaapmutske är min gissning att det kommer att gå ganska fort…

  
Hur som haver drivs detta lilla bryggeri av två män som heter Koen Van den Heuvel och Jan Vandijk. De lanserade sin första öl den 11:e maj 2015 och har sedan dess producerat ytteligare ett 15 produkter. Koen och Jan bedriver sin verksamhet i en ombyggd container på 3×6 meter där själva bryggningen sker på 3×3 meter eftersom resten agerar lager. Helt otroligt.

  
Detta är 9 av produkterna som kommer att finnas tillgängliga på torsdag och som ni ser har Keukenbrouwers både traditionella produkter men även ett gäng moderna humlebomber. Bland dem hävdar de att Hip Hop Extreme IPA är Belgiens mest humlade produkt* med hela 170 IBU eller 24 g humle/liter. Hip Hop Kriek 2015 fanns det bara 250 st flaskor av vilket gör att jag är väldigt nöjd med att ha kommit över en låda. De brygger även en brygd med namnet Hip Hop 3×6 vilket är måttet på deras bryggeri och händelsevis råkar det sammanfalla med färgen på brygden samt dess stamvörtstyrka…

Jag hoppas vi ses och som ni förstår har jag inte otaliga mängder från Koens och Jans produktion.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

* Detta är inte fullständigt sant. Åtminstone Struise har bryggt öl med mer IBU som t.ex Shark Pants, Kill & Destroy, Elliot Brew och Hopverdomme. Utan fakta är jag tämligen säker på att Brasserie de Brabant också varit och snuddat IBU-tal högre än 170…

Unik Tilquinlambic blir jubileumsbrygd!

Moeder Lambic Original är beläget bakom stadshuset i St Gilles och det har varit ett erkänt vattenhål för ölkonnässörer i närmare 30 år.


Emellertid har stället bytt ägande under årens lopp och för 10 år sedan gick den nuvarande ägaren Jean Hummler in och det ska firas. I slutet av detta år eller möjligen i början på nästa kommer Tilquin att leverera en unik jubileumslambic. För första gången i det förvisso unga bryggeriets historia har de producerat en druivenlambic, dvs en lambic smaksatt med druvor.

Resultatet på jubileumsölen verkar så lovande och har utvecklats så bra att den nogranna och kräsna Pierre Tilquin beslutade att göra en större laddning för att sprida denna nektar till fler än de som har möjlighet att ta sig till Bryssel.

Sagt och gjort. Torsdagen den 6:e oktober fick bryggeriet leverans på 1100 kg ekologiska Pinot Noir-druvor från Alsace som näst intill direkt åkte ner i en tank med ung lambic. Nu återstår bara väntan och förhoppningsvis den upp under första halvan av 2017. Kan vi hoppas på en liten skvätt till Sverige, An?

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

En snabb scroll…

…längs cyberflödet visade på en mängd nya produkter som spände från intressant till nja. Oavsett vilket är det helt otroligt vad mycket öl det lilla Belgien spottar ur sig. Jag kunde knappast valt en bättre hobby eller ett bättre jobb…

  
I måndags stoltserade vi i Belgoklubben om att presentera Schuppenboer Tripel Grand Cru i kommande Jullåda. Idag visade bryggeriet Het Nest upp en Cognacsfatslagrad variant av ovanstående öl vilket låter nog så spännande. Brygden väntas dyka upp på marknaden lite senare i höst eller i början på vintern.

Vidare genom flödet noterade jag att det tämligen ojämna bryggeriet Ecaussinnes som även har för vana att krydda sina produkter med allt mellan himmel och jord brygger en jubileumsöl. Detta är bryggeriets första Saison och den har fått namnet Saison 45 eftersom det är 45 år sedan Belgien och Kina etablerade en diplomatisk relation. Det finns alltid en anledninga att släppa en ny öl även om man får lita lite i historien…

 
Min gamle vän Jo van Aert på Belgoo vill inte vara sämre. Allt sedan starten har Jo varit en vän av humle och sedan han för drygt två år sedan flyttade till eget bryggeri har denna fabläss inte avtagit utan snarare eskalerat. Först gjorde han en humligare variant på den redan humliga Belgoo Luppoo och nu är det hans Belgoklubbsbekanta Sessionsaison som får sig en förbeskning.

 

Produkten får en ny kulör på cirkeln och namnet Saisonneke Extra. Brygden är förädlad men den friska humlesorten Mandarina Bavaria och jag ser fram emot vårt första möte.

Fort Lapin från Brygge fortsätter också att bredda sin portfölj. Det senaste tillskottet är en sprillans ny Witbier. Denna produkt får siffran fem som följeslagare och namnet  Blanche de Fort Lapin 5. Tidigare har bryggeriet bland annat hostat ur sig en Dubbel (6), en Tripel (8) samt en Quadrupel (10). 


Sist ut i detta nyhetssvep visar det sig att en tokig fantombryggd får en ljus och kraftig efterföljare. Jag råkar ha den mörka föregångaren Dronkenput jobbet så därför tyckte jag det var värt att notera. Bryggarna kallar sig för Kustbrouwerij och de brygger på Deca som varit startbryggeri för många av de numer etablerade bryggerierna (Struise, De Ranke för att nämna två). Ölen heter helt sonika Dronkenput Tripel vilket antagligen kommer att innebära att ovanstående föregångare får efternamnet Dubbel så småningom.

  
Jag hoppas ölen håller bra klass eftersom jag är väldigt förtjust i Triplar och man kan ju inte annat att småle lite åt det knasiga glaset…

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe

Ny brygd med glimten i ögat!

Igår presenterade Alvinne en ny blandprodukt de kallar Brett-xit #2016. Det är en riktig sourgrogg bestående av delar från alla Alvinnes syrliga produkter under 2016.

  
Varje gång Alvinne har adderat frukt till någon brygd är de tvungna att ta bort 20 liter för att få plats med frukten. Dessa litrar har de samlat i en tunna kallad Brett-xit. Nu är den fylld tillsammans med små mängder Wild West Plum, Wild West Grape Wild och West Blackthorn. Resultatet är enligt bryggeriet imponerande och det kommer att ha premiär i Spanien den 4:e och 5:e november. Jag hoppas de sparar lite till ACBF 2017

Nästa Nacka Strand och Surisbaren

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe