Fredagsnyhet 1

Publicerad den 22 februari, 2013 av skrubbe

Ett glädjande skvaller! Nu är tiden kommen för att delge er ett rykte som florerat ett tag och som är ett superkul och ett kanongott sådant. Om det blir som alla parter verkar vilja kommer vi nämligen får se fler och mer Struiseöl i Sverige!

Innan har det varit Panogruppen som släppt småskvättar av Struises fantastiska öl på Systembolaget men ska det alltså bli ändring på det. Efter vad jag kan erfara kommer Galatea ta över/ärva Struise. För oss ölälskare är det jättebra och det kommer att innebära att framtida Systemsläpp blir ännu dyrare för oss belgofiler. Förhoppningsvis får även se Struiseöl i det ordinarie sortimentet. Det blir en historisk dag! När allt blir klart återstår att se men är det något vi ölnördar har så är det tålamod och förtröstan!
Fortsättning följer…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Replik!

Publicerad den 17 februari, 2013 av skrubbe

Svara

Jag har varit inne på det förr och nu är det dags igen. Ett konstruktivt svar på tal. Återigen är det Struise som använder etiketten för att ge tillbaka eller skämtsamt och med glimten i ögat vända antagonisten ryggen.

‘St Amatus Oostvleteren 12’ är en klon på Westvleteren 12 med en Struisiansk tvist. Bryggeriet har tagit St Amatus som sitt skyddshelgon till skillnad från de flesta andra. Ölen är en mörk och kraftig precis som sin förlaga och den har legat på bourbonfat, men det är som sagt etiketten som är i fokus. Det hela börjar med att en kanadensisk journalist kallade bryggarna på Struise ”en bunt självcentrerade narcissistiska idioter”.

Då valde de fyra bryggansvariga att tyst svara på tal genom att måla in sina ansikten på en helgonbild och släppa en ‘klosteröl’ med den som etikett! Fantastiskte roligt. I mitten, föreställande St Amatus själv, står PR-geniet tillika konstnären Carlo Grootaert och han flankeras av de två semi-involverande Philippe Driessens och Peter Braem. Ovanför dem svävar bryggmästaren, receptkungen och ölinnovatören Urbain Coutteau målad som Gud. Ni får avgöra vem som vann den duellen men jag vet vad jag tycker…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Ratebeer Top 50, 2013

Publicerad den 29 januari, 2013 av skrubbe

Svara

Igår annonserades världens, enligt Ratebeer, 50 bästa öl.
Alla dessa erövrar en välförtjänt guldmedalj. Av dessa 50 var 10 belgiska och genom lite pyssel och papp ser det ut så här…

Världens bästa öl blev åter igen den åtråvärda trappistölen ‘Westvleteren XII’ (12). De övriga belgarna placerade sig som följer:
7: Trappistes Rochefort 10
17: Westvleteren 8
19: Cantillon Fou Foune
23: 3 Fonteinen Framboos
30: St Bernardus Abt
36: Pannepot
44: Black Albert
49: Cantillon Lou Pepe Kriek

Här har ni hela Top 50-listan så att ni kan pricka av vilka ni har druckit och vilka ni har kvar. Mycket gott är det även om jag inte håller med på alla punkter…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

På västfronten både nytt och gammalt.

Publicerad den 8 januari, 2013 av skrubbe

Svara

”We died in hell, they called it Passchendaele.” En mening från den brittiske poeten Siegfried Sassoons som deltog i skyttegravskriget under första världskriget. Det var också devisen på en fredskonsert som hölls i Passendale under tio år, mellan 1992 och 2002. Allt för att detta…

…inte skulle upprepas.
Tredje slaget vid Ypern (även kallat Slaget vid Passchendaele) var ett av de stora slagen under första världskriget. Ett långt, värdelöst och hemskt slag som ägde rum mellan 31 juli och 6 november 1917. I en serie galna, skitiga och missslyckade attacker, där man vann en meter och förlorade två dog över en halv miljon människor. Striderna kulminerade i den lilla byn Passchendaele eller det som varit en by. Slaget betraktades till och med av samtida som meningslöst.

Som de flesta event i Belgien så ska det finnas en unik öl! Till fredskonserten bryggde Duvel/Moortgat en snäll ambrée som man döpte till ‘Passendale’ somär den nya stavningen på byn. Den bryggdes även för att ackompanjera den speciella Passendaleosten som är vida känd. Ölen fick dock en kort livstid (99/00-06) eftersom den sålde för dåligt. Jag vill minnas att den var felfri men tråkig…

…vilket man inte kan säga om ‘Ypres’. Struise har återigen skapat, vad jag kan läsa mellan raderna, en mäktig ‘oud bruin’ som har tre år på ek bakom sig (två på Bourgogne och ett på Bourbon). Antagligen är den en aning ung än, men med sina 7% kommer den att lagras med värdighet. Ölen har också likt mig mycket karaktär, så trots att jag har ett par flaskor hemma har jag inte smakat den än. Galet eller klokt?

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Stark starköl…

Publicerad den 8 januari, 2013 av skrubbe

-Belgisk öl, det är ju sån där jordgubbsöl som är 17%!
Mer än en gång har exakt dessa ord sagts till mig över baren. Då gäller det att bita sig i tungan och så vänligt som möjligt upplysa vederbörande att:
-Mig veterligen finns det bara fyra belgiska jordgubbsöl* (Oudbeitje från Hanssens och Mikkeller Spontanwildstrawberry är exkluderade eftersom de innehåller smultron) och ytterst få (37 st) belgiska öl är över 13%**!

Ölen över 13% är en nymodighet i Belgien och ingen av de 37 är ens fem år fyllda. Öl över 12% är heller ingen lastgammal produkt, de har tretton år på nacken och om jag inte missminner mig var det Bush Millenium från Dubuisson som var först där också (se nedan) med sina 13%.

Nu kan man fråga sig varför belgarna envisas med att brygga stark och überstark öl. Det finns en mängd teorier och skrönor kring detta men alla bär nog på några uns sanning.
I början av 1900-talet utlystes det tävlingar för att hitta den unika belgiska ölen. Det rådde en viss oro om att importerad öl skulle utarma den genuint belgiska. På den här tiden var ölen mycket svagare så när de ale som vann låg på 5-5,5% ansågs det vara högt. För övrigt så var vinnaren en belgisk pale ale och ‘la Belge’ var född. Genast kom det ett gäng öl i samma skola. Några av dem*** finns kvar en idag men ska sanningen fram tycker jag att det är en ganska tråkig ölstil…

Lägg därtill att trappisterna och deras generellt starkare öl som åkte lite snålskjuts på ölvågen och den ökande marknaden. När sedan första världskriget och spritförbudet**** kom ökade intresset för stark öl ytterligare. Nya tekniker, recept och metoder ledde utvecklingen framåt. 1933 släpptes Bush Ambrée på 12% och den var ohotad i styrka under flera decennium…

…som de själva var ganska noga med att påpeka på etiketten. Faktum var att det stod ‘the strongest beer in Belgium’ på etiketten långt in på 2000-talet men det har de tagit bort nu. Rätt ska vara rätt…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Floris Fraises, Frühli Strawberry, Timmermans Strawberry och Chapeau Fraises

**Bryggerier och antal öl över 13%
Struise: 10 st
Alvinne: 3 st
Proef (Mikkeller): 24 st

***T.ex. Palm Spéciale, Vieux Temps och De Koninck Bolleke

****13 augusti 1919 kom ‘två liters lagen’. Den förbjöd konsumtion, försäljning och bortskänkning av sprit (genever) på offentliga platser. Ville man handla genever var man tvungen att köpa minst två liter av en detaljhandel.

Just married.

Publicerad den 28 december, 2012 av skrubbe

Svara

Nya året står i kulissen och väntar. Många tänker smällare och bubbel medan vissa har beslutat sig för att gifta sig. Man kan vara fullständigt övertygad om att de noga valt ringar, kläder, kyrka och så vidare men har de beställt en unik öl?

I Belgien är det inte helt ovanligt att det komponeras öl inför stundande giftermål. Jag har stött på ett flertal under mina år som belgoticker och jag talar då självklart om kommersiella. Att någon hembryggare knåpar ihop en 25-literstunna räknas inte. Jag tror att det inom några år även kommer att finnas någon svensk bröllopsöl. Historiskt sett har Sverige haft en rik tradition av trolovnings- och bröllopsöl. Det är dags att ta upp den igen!

När en av krögarna på ‘Heeren van Liedekerke’ gifte sig den 6/9 2003 styrdes det givetvis upp öl och inte bara en! Två olika unika gueuzer blandades av 3 Fonteinen .
‘J & J Oude Geuze Blauw’ och ‘J & J Oude Geuze Roze’ blev de döpta till och J & J är initialerna på brudparet Jessie & Joost. Den blå var en blandning av ettårig lambic från Lindemans och fyraårig lambic från Girardin och den rosa hade en blandning av ettårig lambic från Boon och treårig lambic från Girardin. Besöker man restaurangen kan man fortfarande få ta del av dessa grymma blandningar.

När ölnördarna Paul och Simone (Mes & Sim) skulle gifta sig i London 2011 ville de självklart också ha unika öl. Förutom att Struise gjorde laddningar med aldrig förr skådade eller druckna ‘Black Damnation V-X’ så fick Alvinne äran att skapa en öl till deras fest. ‘Beer Geek Wedding in London City’ blev resultatet. Ölen som bestod av 70% Morpheus Dark som legat på Glenrothes fat (whisky) och 30% Kerasus gjorde stor succé bland alla närvarande.

Sist i raden är en bröllopsöl bryggd av brudgummen själv på Struise och som ni ser på fotot är den ung! Paret, som båda jobbar på Struise, gifte sig i november och under ett år har Jeroen hållt på med ölen eftersom han valde att ekfatslagra den på bourbonfat. Det som är verkligt udda här är att han har bryggt en relativt svag fruktöl i grunden och romantiker som han är valde han Axelles favoritfrukt persika. Den ser vi fram emot!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Skvallerbytta bing bång!

Publicerad den 21 december, 2012 av skrubbe

Svara

Eftersom jag är född i en liten kommun är skvaller inget nytt för mig. Faktum är att folk visste ofta vad man innan man gjort det. Tack gode Gud att det varken fanns Facebook eller instagram när jag växte upp…

Jag vill bara göra klart att det här är inget förtal och jag har inga personliga problem med Albert II. Dock är jag väl inte direkt rojalist och jag är som sagt född i stad full av skvaller!
Det ryktas nämligen att kungen har haft lite kvinnoaffärer och som följd av detta har han fått åtminstone ett oäkta barn. Som sig bör förnekar kungen detta..

…men Struise har valt ett annorlunda grepp för att berätta för folk om vad som hänt men ändå inte. Barnet har växt upp och heter Delephine Boël. När Struise för några år tänkte döpa en bourbonekfatslagrad Black Albert till ‘4 Black Roses’ blev de ombedda av bourbondestilleriet att inte göra det. Eftersom ölen är en ‘bastard’ och ryktet om Delephine florerade tog de kontakt med henne och bad att hon skulle göra etiketten. Så fick det bli och ölen fick även bära hennes namn. Huruvida detta är sant eller inte låter jag vara osagt men ölen är en fabulöst god…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Amerikansk dubbelmoral, dubbelt upp.

Publicerad den 15 december, 2012 av skrubbe

Landet i väst är bra på många sett men det finns ett par saker där de både vill ha kakan och äta den. Jag tänker på sex och droger. Wow, som en löpsedel på Expressen!
Vad har detta med belgisk öl att göra, undrar ni? Jo, jag har två exempel där just den amerikanska moralens tvetydighet har fått belgare att ändra på sina etiketter för att kunna sälja sin öl på andra sidan Atlanten.

Vi flyttar oss tillbaka till 1980. Pierre Celis (Hoegaardens grundare) får ett uppdrag att brygga en festivalöl för ett gille i Diest. Han brygger en kraftig ambrée som döps till ‘Diesters Bier’. På grund av att han lånat namnet ifrån en historisk brygd (mörk och svag öl) som sedan 1966 geografiskt skyddad fick Celis lov att ändra namnet för att undvika en rättsprocess. Från och med 1982 heter ölen ‘Verboden Vrucht’ (den förbjudna frukten) och etiketten blir en pastisch på en Rubensmålning.
När den sedermera ska exporteras till USA så kräver de att Celis gör om etiketten ytterligare en gång på grund av dess ekivoka utseende! Hycklare i kvadrat…

Tidsmaskinen för oss fram till 2007-2008 någonting. Struises julöl ‘Tsjeeses’ och dess ekfatslagrade storebror* ‘Tsjeeses Reserva’ har en något drogliberal etikett som tydligen ska ha urskiljts i en molnformation en ‘molnig’ natt! Hum? Senare när den ska gå på export till staterna blir det ramaskri. Det går INTE ha en tomte med tydligt påverkad blick. Istället för att göra en helt ny etikett valde Struise ett i mina ögon roligare alternativ…

…då man retuscherade bort röken och satte solglasögon på gubben. Tji fick moraltanterna och skenheligheten såg sig själv i spegeln!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Fram till 2009 låg Reservan på calvadosfat. Nu ligger den på cognacsfat…

Pannepotpurri

Publicerad den 27 november, 2012 av skrubbe

I en förvirrande värld av öl med liknande namn tänkte jag reda ut begreppen kring Pannepot och dess kompisar Pannepøt, Pannepot Reserva, Pannepot Grand Reserva och Pannepot Special Reserve (Pannepot Wild fanns det bara 450 liter av så den lämnar jag därhän).

Pannepot är urmodern till de övriga och det är alltså den som kommer på Systemet, lördag kl 10.
Jag skrev om denna igår men jag utlämnade att det var endast den fjärde ölen som bryggeriet släppte! Grundbulten i Pannepot är pilsnermalt, special B och carafa. Humlegivarna består av Bramling Cross och Hallertauer Mittelfrüh. När de 2006 skulle göra en ‘tack-för-hjälpen-öl’ till en ölbutik i Köpenhamn så använde de Pannepoten som förlaga men med en tvist.

Voila, en ny öl var född och den fick hyllningsnamnet Pannepøt. Skillnaderna på de båda ölen är att ‘poten’ är sötare och mörkare. De är också ‘uppbyggda’ med olika sockerarter.* Pannepøt heter ibland Pannepeut men innehållet är detsamma. Elaka tungor menar att ändringen i stavningen är för att amerikaner ska förstå skillnaden…

Ölen var från början full med kryddor (kanel, pomerans, timjan, korriander, vanilj och banda macis) och etiketten utlovar det än men enligt bryggaren Urbain Coutteau så har de slutat med dem. Häftigt att han fortfarande kan brygga dem att de skiljer sig åt!

Pannepot Reserva är en Pannepot som legat 14 månader på franska ekfat (vin). Pannepot är som sagt båttypen på etiketten och enligt vissa källor är det bryggaren Carlo Grootaerts farfars far Cornelius Legains båt P50.

Tar man sedan Pannepot Reserva och lägger den 8 månader på Calvadosfat så får man Pannepot Grand Reserva. Helt otroligt! Som ni ser är etiketten i grunden samma målning (‘peuten’ undantagen) men utförd i olika stilar (olja, akvarell, mosaik och pointillistisk). Det är Carlo’s konstintresse som får utlopp.

Pannepot Special Reserve är en Pannepot som legat tre år på portvinsfat, ödmjukt! Vad jag förstår så är detta än så länge en ren fatölsprodukt som kunde upplevas i Struises monter på Stockholm Beer 2012…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Pannepot har ett FG på 1030, färg 99 EBC och den är bryggd med candisocker+melass.
Pannepøt har ett FG på 1015, färg 84 EBC och den är bryggd med rörsocker+cassonade.

Belgosläpp 1:a december

Publicerad den 26 november, 2012 av skrubbe

Svara

När vi träder in i julmånaden, gör vi det med en äkta belgare och två danskbelgare. Tre rätt igenom hyvens öl står på agendan.
Först ut är Pannepot från Struise, kanske det hippaste bryggeriet i Belgien men också ett av de främsta både sett till kvalitet och innovativt. Pannepot är från bryggeriets begynnelse och en alltigenom stabil och mäktig brune, på gränsen till belgisk barley wine. Mitt tips är att köpa ett gäng, drick någon nu och ställ ner resten i källan. Den lagras med värdighet.

Namnet är för övrigt taget från båten på bilden. En flatbottnad fiskebåt som kan ta sig in till stranden vid Panne i Västflandern där det är väldigt långgrunt.

Vidare så har vi den första av danskbelgarna som är bryggd på Proef. Mikkeller Fra Til har redan julklappsetikett så det är bara att skriva på och lägga under granen. En julporter med halva kryddhyllan i sig men som vanligt när Dirk och Mikkel blandar och ger så blir det bra! Dejligt!

Sist men inte minst utan med råge störst, eftersom den har en förpackning av magnumstorlek (det blir härligt att ställa den bland svärmors köttbullar!) är Mikkeller Red/White Christmas. Återigen har Proef haft fingrarna med i vörten. Enligt utsago är det en hybrid mellan en red ale och en veteöl, makalösa givar med amerikansk humle och bitter pomerans. Hum, annorlunda och galet. Kan bli kul i jul…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Belgisk öl enligt Skrubbe

Kärleksförklaringar, försvarstal och funderingar kring den belgiska ölfloran

Etikettarkiv: Struise

Fredagsnyhet 1

Replik!

Ratebeer Top 50, 2013

På västfronten både nytt och gammalt.

Stark starköl…

Just married.

Skvallerbytta bing bång!

Amerikansk dubbelmoral, dubbelt upp.

Pannepotpurri

Belgosläpp 1:a december