Världens genom tiderna godaste öl.

En av standardfrågorna när man jobbar och lever med öl är vilken som är favortölen. Det kräver ofta motfrågor. Vad är det för väder? Vad är klockan? Vilken årstid är det? Vad har jag ätit och druckit? Hur mår jag? Var är jag? Är det på riktigt eller hypotetiskt?
Allt detta är givetvis av värde när det gäller god öl i allmänhet men favoritölen bör vara en allväders, alla tiders och alla tillstånds öl. Westmalle Tripel är en sådan öl och i min bok är det en öl som har allt jag letar efter och därför är det mitt standardsvar…

20130109-215808.jpg
…men sedan har jag en favoritöl alla kategorier, en helig graal, en svårplockad anemon, en nektar att drömma om. Jag kallar den min ‘ölnördsfavorit’ och brukar inte stå och skrika om den eftersom den är mer eller mindre omöjlig att få tag på! Det kan sticka i ögonen på folk…
Ganska snart efter att en av mina döttrar hade fötts 2007 var jag på besök hos Dirk och Leen på Kulminator i Antwerpen. Kvällen slutade med att min dotter fick en sådan öl från 2005 i present. Lite avundsjuk blev jag allt!

20130109-220407.jpg
En skillnad med den från 2005 och min absoluta favorit från 2000 är storleken på flaskan, en annan är att 05:an heter ‘Special Reserva’ och 00:an bara ‘Reserva’ och en tredje är små delar av ölens uppbyggnad, men ändå! Förutom dessa år har ölen bara bryggts 2008 och 2010.
För er som inte redan räknat ut det så är det ‘Stille Nacht (Grand)*Reserva’ jag pratar om. Ölen föddes ur en mängd slumpartade händelser** för fjorton år sedan och jag fick glädjen att njuta av några flaskor under 2006 eftersom en krog i Stockholm hade kommit över en batch. Halleluja!

20130109-221136.jpg
Mitt januari blev lite ljusare och livet en aning lättare när jag häromdagen kom över en 2010:a. Maken till glädje att åter ha möjlighet att dricka ‘världens godaste öl’ värmde. Det har nämligen sagts mig att 10:an är den som är närmast 00:an. Vilken lycka!
Vad är nu detta för mirakeldryck? I grunden är det den fantastiska Stille Nacht som är Dolles julöl. Den är en malt- och humlestinn öl med kraft i bitarna***. God redan där men som grädde på moset läggs den på Bordeauxfat i 18-25 månader och då sker trolldom! Det är bara att buga och bocka för mannen med de magiska egenskaperna, Kris Herteleer. Bedankt voor het wonder!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

* Ord för stor som åtminstone jag och mina ölvänner (och säkert fler med oss) lagt till eftersom ölen kommer på storflaska.

**I slutet av 1999 fick Kris och några andra bryggerier veta att Rodenbach skulle sluta leverera jäst. En väldigt komplex jäststam som inte låter sig kultiveras så lätt. Det som hände var att tre pallar av Stille Nacht började explodera och den rådige Kris valde då att knäcka flaskorna och hälla dem på ett Bordeauxfat han hade stående. Resten är historia…

***basen är Pale Ale malt och den humlas med bl.a. Fuggles. Lååång koktid på fem timmar och torrhumlad och stryrkan landar på 12%. Reservan är 13%

På västfronten både nytt och gammalt.

”We died in hell, they called it Passchendaele.” En mening från den brittiske poeten Siegfried Sassoons som deltog i skyttegravskriget under första världskriget. Det var också devisen på en fredskonsert som hölls i Passendale under tio år, mellan 1992 och 2002. Allt för att detta…

20130108-221346.jpg
…inte skulle upprepas.
Tredje slaget vid Ypern (även kallat Slaget vid Passchendaele) var ett av de stora slagen under första världskriget. Ett långt, värdelöst och hemskt slag som ägde rum mellan 31 juli och 6 november 1917. I en serie galna, skitiga och missslyckade attacker, där man vann en meter och förlorade två dog över en halv miljon människor. Striderna kulminerade i den lilla byn Passchendaele eller det som varit en by. Slaget betraktades till och med av samtida som meningslöst.

20130108-221527.jpg
Som de flesta event i Belgien så ska det finnas en unik öl! Till fredskonserten bryggde Duvel/Moortgat en snäll ambrée som man döpte till ‘Passendale’ somär den nya stavningen på byn. Den bryggdes även för att ackompanjera den speciella Passendaleosten som är vida känd. Ölen fick dock en kort livstid (99/00-06) eftersom den sålde för dåligt. Jag vill minnas att den var felfri men tråkig…

20130108-222
034.jpg
…vilket man inte kan säga om ‘Ypres’. Struise har återigen skapat, vad jag kan läsa mellan raderna, en mäktig ‘oud bruin’ som har tre år på ek bakom sig (två på Bourgogne och ett på Bourbon). Antagligen är den en aning ung än, men med sina 7% kommer den att lagras med värdighet. Ölen har också likt mig mycket karaktär, så trots att jag har ett par flaskor hemma har jag inte smakat den än. Galet eller klokt?

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Stark starköl…

-Belgisk öl, det är ju sån där jordgubbsöl som är 17%!
Mer än en gång har exakt dessa ord sagts till mig över baren. Då gäller det att bita sig i tungan och så vänligt som möjligt upplysa vederbörande att:
-Mig veterligen finns det bara fyra belgiska jordgubbsöl* (Oudbeitje från Hanssens och Mikkeller Spontanwildstrawberry är exkluderade eftersom de innehåller smultron) och ytterst få (37 st) belgiska öl är över 13%**!

20130107-213645.jpg
Ölen över 13% är en nymodighet i Belgien och ingen av de 37 är ens fem år fyllda. Öl över 12% är heller ingen lastgammal produkt, de har tretton år på nacken och om jag inte missminner mig var det Bush Millenium från Dubuisson som var först där också (se nedan) med sina 13%.

20130107-232621.jpg
Nu kan man fråga sig varför belgarna envisas med att brygga stark och überstark öl. Det finns en mängd teorier och skrönor kring detta men alla bär nog på några uns sanning.
I början av 1900-talet utlystes det tävlingar för att hitta den unika belgiska ölen. Det rådde en viss oro om att importerad öl skulle utarma den genuint belgiska. På den här tiden var ölen mycket svagare så när de ale som vann låg på 5-5,5% ansågs det vara högt. För övrigt så var vinnaren en belgisk pale ale och ‘la Belge’ var född. Genast kom det ett gäng öl i samma skola. Några av dem*** finns kvar en idag men ska sanningen fram tycker jag att det är en ganska tråkig ölstil…

20130107-233309.jpg
Lägg därtill att trappisterna och deras generellt starkare öl som åkte lite snålskjuts på ölvågen och den ökande marknaden. När sedan första världskriget och spritförbudet**** kom ökade intresset för stark öl ytterligare. Nya tekniker, recept och metoder ledde utvecklingen framåt. 1933 släpptes Bush Ambrée på 12% och den var ohotad i styrka under flera decennium…

20130107-234601.jpg
…som de själva var ganska noga med att påpeka på etiketten. Faktum var att det stod ‘the strongest beer in Belgium’ på etiketten långt in på 2000-talet men det har de tagit bort nu. Rätt ska vara rätt…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Floris Fraises, Frühli Strawberry, Timmermans Strawberry och Chapeau Fraises

**Bryggerier och antal öl över 13%
Struise: 10 st
Alvinne: 3 st
Proef (Mikkeller): 24 st

***T.ex. Palm Spéciale, Vieux Temps och De Koninck Bolleke

****13 augusti 1919 kom ‘två liters lagen’. Den förbjöd konsumtion, försäljning och bortskänkning av sprit (genever) på offentliga platser. Ville man handla genever var man tvungen att köpa minst två liter av en detaljhandel.

Proef me wrong…

Imorgon sätter sig Stefan Gustavsson på ett plan till Belgien. Där ska han besöka det bryggeri som utan konkurrens har spottat ur sig flest olika öl och etiketter de senaste åren! Jag talar om Proef Brouwerij i Lochristi strax nordost om Gent.

20130106-210533.jpg
Sedan 1996 när bryggeriet grundades har de släppt minst 850 öl och säkerligen fler. Exempelvis Mikkeller kommer ju med en ny öl per dag känns det som. Det som imponerar mest på mig är inte alla dessa sorter och etiketter utan hur de lyckas med att hålla ölen så ren. Det händer så mycket och det bryggs alla stilar, verkligen alla, så risken för att något ska gå snett eller att det skulle bli någon infektion någonstans är överhängande stor! Bryggmästaren Dirk Naudts har skapat något unikt. Jag applåderar!

20130106-215803.jpg
2013 har Proef 3 bryggverk och hela 58 jästankar. Imponerande. Lägg därtill 2 buteljeringslinor och 2 fatfyllningslinor. Det här stället är byggt för att pumpa ut mängder med öl. Om man skulle komma utan recept fixar de det också. Antingen tar du ett befintligt annars kan du ta hjälp av deras forskning och utvecklingsteam så får du hjälp. Det teamet utför också vetenskapliga tester som är mycket matnyttiga, viktiga och lärorika. De har även varit högst delaktiga i alla Mikkellers experimentbrygder med olika jäst, humle och så vidare.

20130106-223745.jpg
Nå, förutom Stefan, vilka har varit här nere och producerat. Framförallt har vi Henok Fentie som har fått ut fyra stycken olika Omnipolloöl. Proef ställde upp när Dugges hade problem att få fram tillräckligt med ‘Lager no 1’ och det är de som bryggt Brill/ Mikkellers K:rlek. Vad har dessa öl mer gemensamt? Jo, de är fruktansvärt rena. Inget knas, bara kalas!
Ni undrar kanske vad Stefan har på gång den här trippen? Det blir kul att se och smaka! Jag har inte hela storyn men jag vet att det kommer en Mohawköl med kaffe! Sedan skulle det även diskuteras om det kunde bryggas några öl i en mer klassisk belgostil. Kul, kul, jag väntar med spänning…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Sudden death!

Bryssel, denna eklekticistiska högborg, har många spännande och intressanta ställen. En by född ur träsk för 1033 år sedan. Badande i ett hav av konst och skulptur med kyrkor runt alla hörn. En spaning är att när Berlin bli för dyrt blir möjligen Bryssel nästa konstnärsparadis?

20130104-224638.jpg
Av alla små och stora pilsnerpang finns det ett hak alla ölfantaster borde besöka åtminstone en gång. A la Mort Subite är en institution i Bryssels barvärld och har legat på samma plats sedan 1928. Tyvärr brygger de inte på taket längre men det förtar inte stämningen de har byggt upp inne i lokalen. Mort Subite-ölen är en skärva av sitt forna jag och en aning för sötad men den smakar absolut som bäst här! En hyfsad ölmeny och klassiska tilltugg.

20130104-231117.jpg
Al la Mort Subite har en anrik historia. Den börjar med Théophile Vasson och hans bar ‘La Cour Royale’. Den låg bredvid en storbank och varje dag åt banktjänstemännen lunch hos Théophile. De avslutade lunchen med tärningsspelet ‘421’. Sista partiet kallade man ‘mort subite’ (plötslig död) eftersom de som förlorade fick gå tillbaks och jobba. När Théophile Vasson flyttade till nuvarande adress tog han fasta på namnet och resten vet ni…

20130104-233620.jpg
Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

A/B test

Man kan läsa hyllmeter med böcker, bloggar och sajter om öl. Man dricka hinkvis med öl, höga och låga, små och stora. Man kan hänga på de mest obskyra barer med de mest fantastiska brygder men utan A/B test är det svårt att förstå själva essensen. A/B testen är både enkla, relativt billiga och otroligt lärorika.

20130103-205816.jpg
Åtminstone när det gäller belgarna så finns det ett gäng olika test man kan göra och då menar jag inte bara olika produkter/märken mot varandra. Jag tänkte ta upp tre klassiska test som i sin banalitet ger så mycket tillbaka.
Det första testet kräver tillgång till en krog med belgare på fat. Det kan vara läge att göra när man är på besök i det förlovade landet men det funkar självklart i Sverige också, förutsatt att man har en belgovänlig krog i närheten.
Fat vs flaska är en uppenbarelse första gången och är ni som jag slutar man nästan dricka öl på fat tills man kommer underfund med båda varianterna i sin olikhet har sin tjusning! Rent krasst är fatet mer tillgängligt och flyktigt medan flaskan bjuder mer motstånd och är mer komplex.

20130103-213519.jpg
Test nummer två kan utföras hemma men det kräver en viss mått av tålamod i form av lagring. Det kan även utföras på välsorterade krogar där de förstått värdet av en vintagekällare! Jag menar givetvis att testa ung mot gammal öl och självklart ska det i grunden vara likadana produkter men från olika år. Eftersom smakminnet är förvånansvärt kort har jag ofta fått höra att skillnaden inte var så stor efter en dyr ‘vintageöl’. Då presenterar jag en färsk öl av samma sort och vips så har personen gjort ett mentalt och smakmässigt lappkast. Vintageöl – ungöl = 1-0

20130103-214236.jpg
Tredje och sista testexemplet är stort mot smått. Ofta är det svårt att tro att de innehåller likadan öl. Skillnaden är makalös. Även här brukar jag kasta fram ett referensexemplar bara för att folk ska förstå storheten i storflaskor (och nej jag syftar inte till volymen). Det brukar också hjälpa till att förklara varför cl-priset är högre på storflaskor. Skillnaderna är dock inte större än att i mina ögon är det bättre att dela på storflaskor än att sitta och dricka egna portionsöl!

20130103-221256.jpg
Självklart finns det fler olika test men dessa är en grundstomme till A/B testen. Utför gärna och utveckla dig eller få en upplevelse utöver det vanliga. Tänk på att man kan kombinera. Lagrade storflaskor, det är mumma för Måns!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Vad händer 2013?

Jaha, jag har noterat att man ska agera någon modern form av Nostradamus om man vill kalla sig seriös och insatt. Jag lever i nuet och har svårt för sådana här profetior men jag tänker ändå ge mig på det, mest för att om ett år kunna titta tillbaka och skratta åt mig själv…

20130102-114307.jpg
På den belgiska ölfronten har jag på känn att vi ser öl med minskad sötma som ett resultat av att många bryggare hakar på den amerikanska trenden. Det innebär också en humlestinnare öl.
Tendensen att brygga alkoholsvagare öl som smakar mycket är något jag tror belgarna kommer att få se mer av under 2013.
Sedan 1995 har det pågått en kampanj (BOB) som innebär att åtminstone en i sällskapet ska hålla sig nykter (läs körbar). Allt för att få bukt med rattfylleri, smart tänkt och vad jag förstår en lyckad kampanj. Det har dykt upp några få ‘BOB’-öl under åren men det är först på senare tid som ölen fått smak och karaktär.

20130102-192436.jpg
Karaktärsfull öl mellan 2% och 5% är också något belgarna kommer få se mer av om jag får förutspå 2013. Goda belgiska ‘folkisar’ och ‘mellisar’ är vi inte bortskämda med så det finns plats för dem!
Vidare kommer det dyka upp mer och mer mindre produktioner, sk. ‘one-offs’, allt för att reta oss ölnördar som inte hinner vara överallt, alltid! Små, små volymer på udda ekfat släppta i tredje månfasen….
…och på tal om ekfat så kommer den idéen bara att eskalera! Fler och fler bryggerier (även de anrika), konstigare och konstigare fat, allt för att imponera på en krassare och krassare skara geeks. Förhoppningsvis kommer de att sanera ut sig själva för som jag sagt innan; bara för att det ligger på ek blir det inte gudomligt! Underliggande bild är dock ett lyckat experiment…

20130102-194835.jpg
Slut på förutspåendet, nu till önskningarna!
Jag önskar att man la mer krut på att få fram bra glutenfri öl. Detta gäller inte bara belgarna utan detta är ett globalt problem. Den som finns nu är tjänlig men sjukt tråkig! Snälla, någon kan väl brygga en glutenfri öl med stuns!
Vidare önskar jag att man slutar blanda allsköns juicer eller essenser i den belgiska veteölen. Stopp!
Något jag vill försöka förhindra medan det är i dess linda, är att blanda juicer eller essenser i
7-8%-ig belgisk blond ale. Det behövs verkligen inte. Stopp!

20130102-200440.jpg
I år firar Maredsous 50 år i Duvel/Moortgats regi. I sex år har jag tjatat på bryggeriet att släppa Maredsous 10 på magnumflaska som en jubileumsgrej! Det vore något att stoppa i källaren!
Det finns fler bryggerier som firar detta år! De som fyller jämt är bland annat: 3 Fonteinen 60 år, Boelens 20 år, Ellezelloise 20 år.
Sedan har vi ett par bryggerier som firar 25-årsjubileum: Kerkom och Blaugies.
Grattis, grattis och förhoppningsvis får vi se någon kalasöl!
Sist men inte minst är det utlovat en sjunde upplaga av ‘Good Beer Guide Belgium’ i år. Den ska dyka upp i slutet på juli är det sagt Härligt! Efterlängtat! Magiskt!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Bäst 2012

Med risk för att bli för pretentiös och ‘name-droppa’ en mängd öl som är svår eller omöjlig att få tag på vill jag ändå redogöra för de ‘nya’ öl som stack ut och var något alldeles extra under föregående år. Med ‘nya’ öl menar jag nya för mig och inget annat. Märk väl att detta är min personliga smak och ingen praxis. Återigen kan jag bara att konstatera att de som säger elaka saker om belgisk öl har fel…

20130101-162907.jpg
Postiche från Lion á Plume slog ner som en bomb! Nog för att jag hade hört gott om den men det brukar inte betyda att den är så magiskt bra. Ovanlig öltyp (Russian Imperial Stout) för Belgien och med tanke på den relativt låga alkoholhalten och den superba balansen så tillhör den topparna i klassen.

20130101-163731.jpg
Förlåt. Denna öl är en extremt ovanlig, bryggd av Cantillon och så bra att det vore ett kardinalfel att utelämna den men som sagt galet svårfunnen! Det är den tredje varianten av öl producerad åt en chokladmakare. ‘Nomad’ är en gueuze med lambicer som legat på tre olika fat (Bordaeux rouge, Bordaeux blanc och Côtes du Rhônes). Suveränt!

20130101-165656.jpg
Ytterligare en gueze och inte vilken som helst! ‘3 Fonteinen Golden Blend’ är en mäktig blandning av 1, 2, 3 och 4-årig egenbryggd lambic och där hela 25% består av den dyra, svåråtkomliga och ovanliga 4-åriga lambicen. Häftigt och oöverträffat. Armand går i bräschen när det gäller nymodigheter i en gammaldags stil. Fortsätt så!

20130101-170749.jpg
Jag har druckit en uppsjö nya öl från Struise i år och det är mycket som varit världsklass, mycket som varit unikt, mycket som ovanligt och mycket som varit nytt. Otroligt att de har en sådan hög standard på så många fronter. Dock är det en öl som står över ‘5 Squared’, ‘Sharkpants’, ‘Kill & Destroy IPA’, ‘O.N.E’, ‘Westoek XXXX’ och vad de nu heter. ‘Rio Reserva’ släpptes i maj 2012. Då hade den legat på bourbonfat i fyra år! Galet, makalöst och fantastiskt!
Bubblare 2012: Curtius, Bzart Blonde, Rodenbach Rouge, Sarphati Oude Olie Grand Cru och Saisonneke.

20130101-171934.jpg
Om man tittar på de belgarna som släppts på Systemet under gångna året märker jag en tydlig tendens. 2012 stavas dyra, ovanliga och stora öl. Jag tycker det är jättebra men jag förstår också de som tycker det är lite dyrt med flaskor över 100-ingen, speciellt om man inte vet vad man får…
Det finns ett par öl som sticker ut lite från alla lanseringar 2012 och de tillhör alla de dyra, ovanliga och stora. La Rulles ‘La Grande 10’ är en sagolikt bra jubileumsöl som hjälper till att fylla tripelhålet som jag tycker finns på Systemet…

20130101-173211.jpg
Dupontarnas torrhumlade variant på den redan magnifika Saison Dupont är en öl jag önskar att alla borde få dricka och då menar jag alla. Heja Systemet, fortsätt så!
Årets bubblare: Duvel Tripel Hop 2012, Rodenbach Vintage 2010 och Cuvée van de Keizer 2011.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Barrel aged, en masse.

Sedan 2000 när Kris Herteleer släppte den första ekfatslagrade ölen i Belgien (undantaget lambic, röd och brunöl förstås) har det gått inflation i att kasta öl på olika fat. Under en ölnördskväll igår, med en fantastisk uppställning öl, var inte mindre än elva av sexton öl ekade! Ek är inte svaret på allt och allt är inte gudomligt men de tendera och sticka ut en aning..

20121230-163817.jpg
Åtta av ölen var en likadan brygd på olika typer av ek. Vansinnigt lärorikt och mycket intressant.
Kul att Hof ten Dormaal valt en ljus öl till detta projektet och med sina 12% blev den inte uppäten av det spritmarinerade träet. Åtminstone inte av alla…

20121230-173030.jpg
Första sippen av den ‘Ardbeg Whisky’-fatslagrade varianten kändes lite kul men resten var bara jobbigt! Någon gång har Kris Herteleer sagt att hans filosofi är att inte lägga ölen på något fat där innehållet varit nämnvärt starkare än den öl som ska få sin sista vila. Det finns en poäng! ‘Sauternes’ och ‘Sherry’ är båda riktigt bra, kanske till och med bäst. Undantaget ovanstående regel får gälla för ‘Genever’ och ‘Armagnac’ som också sticker ut som bra. De är balanserade och värmande med inlindad sötma.

20121230-215628.jpg
‘Porto’, ‘Cognac’ och ‘Madeira’ lämnar inga bestående intryck även om det inte var något fel på dem. Tilläggas bör att nu finns del även en nionde variant som legat på ‘Grappa’-fat. Sedan har bryggarna börjat om med en mörk öl 12%-ig öl som de lagt på fyra fat hittills (Madeira, Armagnac, Ardbeg Whisky och Cognac). Det blir intressant att försöka lägga vantarna på dem!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe