”In Bruges”…

Publicerad den 29 december, 2012 av skrubbe

Svara

…är en fantastisk film. Se den. Det är också en häftig stad, lite som att kliva in i ett medeltida vykort. Tyvärr kan det vara hårt turistbelamrat (ca 2 miljoner/år) men Brygge är hyfsat stor så det sväljer mycket.

På ölfronten finns det två ställen jag vill belysa lite extra. Självklart ska man unna sig ett besök och en tour på Halve Maan men om man vill dricka udda eller nya saker så är Brugs Beertje ett superbt vattenhål. Sedan 1983 har krogen förgyllt många kvällar för ölnördar världen över och ägarinnan Daisy Claeys räknas som en av de stora inom belgisk öl.
Förutom den utmärkta ölmenyn och kunnig personal ligger det en fantastisk atmosfär som omfamnar hela stället. Ett ställe med otrolig närvaro!

Det stället i Brygge som har mest olika sorters öl är utan konkurrens Cambrinus. Med runt 400 sorter hittar du garanterat någon öl du inte har druckit. Krogen ligger förvisso i ett hus från 1699 men krogen öppnade först i mars 2006. Stället är inte fullt så charmigt som ovanstående men det beror kanske på den korta livstiden eller att de valt att bygga den som en brittisk pub. Har något bredare matmeny än BB och det inkluderar även öl i maten!

Mycket nöje och trevlig resa.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Just married.

Publicerad den 28 december, 2012 av skrubbe

Svara

Nya året står i kulissen och väntar. Många tänker smällare och bubbel medan vissa har beslutat sig för att gifta sig. Man kan vara fullständigt övertygad om att de noga valt ringar, kläder, kyrka och så vidare men har de beställt en unik öl?

I Belgien är det inte helt ovanligt att det komponeras öl inför stundande giftermål. Jag har stött på ett flertal under mina år som belgoticker och jag talar då självklart om kommersiella. Att någon hembryggare knåpar ihop en 25-literstunna räknas inte. Jag tror att det inom några år även kommer att finnas någon svensk bröllopsöl. Historiskt sett har Sverige haft en rik tradition av trolovnings- och bröllopsöl. Det är dags att ta upp den igen!

När en av krögarna på ‘Heeren van Liedekerke’ gifte sig den 6/9 2003 styrdes det givetvis upp öl och inte bara en! Två olika unika gueuzer blandades av 3 Fonteinen .
‘J & J Oude Geuze Blauw’ och ‘J & J Oude Geuze Roze’ blev de döpta till och J & J är initialerna på brudparet Jessie & Joost. Den blå var en blandning av ettårig lambic från Lindemans och fyraårig lambic från Girardin och den rosa hade en blandning av ettårig lambic från Boon och treårig lambic från Girardin. Besöker man restaurangen kan man fortfarande få ta del av dessa grymma blandningar.

När ölnördarna Paul och Simone (Mes & Sim) skulle gifta sig i London 2011 ville de självklart också ha unika öl. Förutom att Struise gjorde laddningar med aldrig förr skådade eller druckna ‘Black Damnation V-X’ så fick Alvinne äran att skapa en öl till deras fest. ‘Beer Geek Wedding in London City’ blev resultatet. Ölen som bestod av 70% Morpheus Dark som legat på Glenrothes fat (whisky) och 30% Kerasus gjorde stor succé bland alla närvarande.

Sist i raden är en bröllopsöl bryggd av brudgummen själv på Struise och som ni ser på fotot är den ung! Paret, som båda jobbar på Struise, gifte sig i november och under ett år har Jeroen hållt på med ölen eftersom han valde att ekfatslagra den på bourbonfat. Det som är verkligt udda här är att han har bryggt en relativt svag fruktöl i grunden och romantiker som han är valde han Axelles favoritfrukt persika. Den ser vi fram emot!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

BBBakis…

Publicerad den 26 december, 2012 av skrubbe

Svara

Idag är allmäntillståndet BBB, Bakis Beyond Belief. Efter en juldag (aka hemvändardag) på landet är det ingen skräll att man mår som förtjänar…

Bland belgofans är BBB något helt annat. Burgundian Babble Belt är en grupp som likt mig tycker att belgisk öl är bland det bästa man kan ägna sig åt. Sedan oktober 2000 (samma månad och år som Pressklubben öppnade, spooky) har de funnits som en hjälp för vilsna belgosjälar. Bland mycket annat har de bedragit till fem, sex unika öl som bryggs av Fantôme respektive Smisje.

Ölen från Fantôme är lite klurig att komma över och Smisje har flyttat sitt bryggverk och vad jag vet har han slutat brygga BBBourgondier. Jag rekommenderar starkt att man testar dessa öl om man springer på dem, inte bara för att de är svårfunna, utan för att de sticker ut på olika sätt. Ta bara nedanstående öl som är smaksatt med svartpeppar…

…och bryggd för att dra in pengar till en sjuk liten flicka.
Förutom öl så kan man få belgiska resetips med allt vad det innebär och sedan den 24:e maj har de en ‘homebbbrew’-del. Det kostar inget att bli medlem så varför inte hoppa på tåget?

Tack för uppmärksamheten/
Jens SkruBBBe

God jul!

Publicerad den 25 december, 2012 av skrubbe

Svara

Då var julafton över för detta år men det återstår ett par dagar kvar av julen. I Belgien har vi sett julöl (på riktigt) sedan 1938* då Gordon X-mas gjorde entré…

Det finns de som gör åtskillnad på vinteröl (winterbieren/bières d’hiver) och julöl (kerstbieren/bières de noël) men jag kan inte se någon skillnad när det gäller smak, färg eller styrka. Alla öl som är bryggda till den här årstiden/högtiden kan både heta, se ut och smaka på en mängd olika sätt och det är snarare att de bara bryggs och finns tillgängliga under december månad. Visste ni förresten att Chimay Bleu som hade premiär 1948 från början var en julöl?

Dock finns det vissa saker som är ganska typiska. Givetvis färgen. De flesta jul/vinteröl är mörka.
Sedan är det kryddsymfonin. Här skäms man inte för att ta hela kryddhyllan i anspråk men det är några kryddor som är mer förekommande än andra. Stjärnanis, ingefära, kanel, vanilj och muskot är vanligt förekommande men även olika typer av torkad frukt.
En annan ganska rolig sak, om än lite jobbig för oss ‘listare’, är att bryggarna ofta byter recept på sin jul/vinteröl från år till år.

Hof ten Dormaal är ett lysande exempel på detta eftersom de använder sin vinteröl som en testbrygd för att se om det finns ett fortsatt intresse bland deras kunder att brygga den. Exempelvis 11:an på bilden är numer ‘Hof ten Dormaal Witloof’ medan 12:an som var smaksatt med rosblad inte fick något fortsatt förtroende. ‘Winter 13’ är en ‘wet hopped saison’ som jag än så länge inte har testat men det låter väldigt intressant!
Från mig till er, en fortsatt trevlig jul!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

*Stella Artois kom 1925 som en ‘julöl’ men jag räknar inte den…

Fjärde advent

Publicerad den 23 december, 2012 av skrubbe

All stress börjar så sakteliga lägga sig. Förberedelserna är nästan klara. Marken är hyfsat vit och snart är det uppsittarkväll, fyran är tänd och bara ett avsnitt kvar av julkalendern…

…sillen väntar på snaps och skinkan på senap. På tal om sill så kommer här receptet på Skrubbes Krieksill!
Ta en burk sillfiléer och skölj dem och skär dem i bitar. Varva dem i en burk med tunt skurna rödlöksringar och tunt skivad morot.
Koka upp en lag på 1 dl vatten, 1,5 dl Kriek (jag föredrar syrlig men smaken är som bekant olika),

1dl 12% ättiksprit, 1 1/2 dl råsocker, 8 grovt krossade kryddpepparkorn, 2 lagerblad och 5 kryddnejlikor.
Låt lagen svalna innan ni häller den över sillen sedan måste den mogna i minst 72 timmar så tyvärr får ni ingen Krieksill förrän på annandagen. Tänkte inte på det…

Själv har jag slutat med starksprit och njuter gärna en Lambic till mina sillar. Jag gillar idéen med att syra möter syra. Testa gärna det och tillsammans med Heléne Johanssons sillabröd så når man långt upp på den kulinariska stegen vill jag lova!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Karl Bertil Jonsson

Publicerad den 22 december, 2012 av skrubbe

Svara

Nu är det inte många timmar kvar till paketöppning, överdådigt svullande och Tage Danielssons fantastiska julhistoria om Karl Bertil Jonsson.

Kopplingen till belgisk öl undrar ni? Det finns många, många! Robin Hood-temat i sagan är klockrent, titta här.
Man skulle kunna referera till glöggöl och hänvisa till Tyko Jonssons drickande av just glögg. Något mer långsökta kopplingar kunde exempelvis vara tunnbindaren Ernst Haraldssons leksakstrumpet och ‘Saxo Blonde’ från Caracole eller Harald Ljungströms sex japanska servettringar av päronträ och antingen ‘St Bernardus Tokyo’ eller ‘Floris Poire’. Men icke…

…för jag har valt att utgå från byrådirektör H K Bergdahls ”Det var förbannelse mig det finaste jag hört sen jag konfirmerades. Vill du ha ett fikon?”
Det är nämligen så att Blaugies brygger en veteöl med fikon i. Ofta lite funky men inte sällan grymt god och törstsläckande. Detta är en hyllningsöl till pastorn John Darby som förespråkade en liknande dryck till sina följare. Se till och testa när ni springer på den, Blaugiesöl växer inte på träd…

Förutom fikon brukar man äta dadlar såhär års. Johan Brandt har bryggt en dubbel med dadlar i. Stark, söt och härlig men också lite funky emellanåt. När Johan flyttade för ett par år sedan lovade han både sig själv och andra att sluta slänga konstiga saker* i det nya bryggverket men det gick bara några månader innan dadlarna kom fram igen! Han fick en stororder som han inte kunde tacka nej till och så var det igång igen…
…dock inte i samma omfattning. Tack och lov!

Tack för uppmärksamheten/
Glöggfryntlige Jens Skrubbe

*förutom dadlar så har Johan bryggt med senapsfrön, slånbär, russin, pumpa, blommor, koriander, ingefära, honung och körsbär

Skvallerbytta bing bång!

Publicerad den 21 december, 2012 av skrubbe

Svara

Eftersom jag är född i en liten kommun är skvaller inget nytt för mig. Faktum är att folk visste ofta vad man innan man gjort det. Tack gode Gud att det varken fanns Facebook eller instagram när jag växte upp…

Jag vill bara göra klart att det här är inget förtal och jag har inga personliga problem med Albert II. Dock är jag väl inte direkt rojalist och jag är som sagt född i stad full av skvaller!
Det ryktas nämligen att kungen har haft lite kvinnoaffärer och som följd av detta har han fått åtminstone ett oäkta barn. Som sig bör förnekar kungen detta..

…men Struise har valt ett annorlunda grepp för att berätta för folk om vad som hänt men ändå inte. Barnet har växt upp och heter Delephine Boël. När Struise för några år tänkte döpa en bourbonekfatslagrad Black Albert till ‘4 Black Roses’ blev de ombedda av bourbondestilleriet att inte göra det. Eftersom ölen är en ‘bastard’ och ryktet om Delephine florerade tog de kontakt med henne och bad att hon skulle göra etiketten. Så fick det bli och ölen fick även bära hennes namn. Huruvida detta är sant eller inte låter jag vara osagt men ölen är en fabulöst god…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Ja tack, jag idrottar…

Publicerad den 20 december, 2012 av skrubbe

En belgofils syn på öl och sport i kombination, bara för att säga något i den pågående diskussionen med öl som inte får vara med på Systembolaget.

Näst intill varje söndag, åtminstone under vår-sommar-höst spärras gator runt om i Belgien av för att ett gäng hurtiga idrottsmän ska utöva den fartfyllda sporten ‘vinkenier’ (rakt översatt ‘finkning’).
Den går till så att man ställer finkarna på en lång rad längs den avstängda vägen. Deltagarna sätter sig vid grannens fink med sin medhavda räknesticka och sin krita. Under en timmes tid sitter man och lyssnar. När fågeln visslar drar men ett sträck på stickan. Mest sträck efter timmens slut går segrande ur den rafflande striden.

Självklart finns det också en öl som är tillägnad detta unikum till idrottsutövning. Eutropius är ett bryggeri med ett och ett halvt år på nacken. Mycket ‘barnsjukdomar’ har påträffats i deras öl än så länge, åtminstone av det jag provat, men förhoppningsvis får de styrsel på bryggningen.

Jag antar att Systembolaget aldrig skulle ta i en öl där själva idrottutförandet visas på etiketten, eller?

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Barrunda

Publicerad den 19 december, 2012 av skrubbe

Svara

Nog för att vi är bekanta med uttryck som krog, bar, pub, restaurang och bistro. Vi har även stött på café (på internationellt vis med alkohol!), taverna och brasserie men nu tänkte redogöra för lite andra former av pilsnerpang…

Först ut är en typ av etablissemang som ni säkerligen har stött på. Jag tänker på auberge som förutom att de serverar dryck även har mat och logi. Förr låg det mestadels på landet.
Vidare har vi buvette med en något enklare typ av servering, gärna stående, och med ett ställe som ofta är mobilt eller tämligen lätt att flytta. Montrarna på Stockholm Beer är en typ av ”buvetter”.

Débit är egentligen en ölaffär där du handlar hem öl men nu för tiden finns det ofta ett angränsande rum där du kan sitta och dricka ett par öl. Förr gjorde tavernor tvärtom. De hade istället ‘ett hål i väggen’ ut mot gatan där de sålde ‘take away’ öl. En skatteteknisk fint…
Sedan har vi en klassisk sylta, estaminet, gärna belägen i en av Bryssels otaliga gränder. Ordet tros härröra från spanskans ”Esta Minutos” (fritt översatt; vänta en minut), detta var ett ställe dör man fick grejerna fort…

Sist ut är också ett ställe som ofta ligger beläget utanför storstadens brus. Guinguette som betyder ‘huset med av ringa vikt’ är ett hak där man gärna undvek lagens långa arm och där det serverades mat, dryck och cabaret!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Ha den äran…

Publicerad den 18 december, 2012 av skrubbe

Svara

Igår, den 17:e december, för nio år sedan slog portarna till ett paradis för öltickers, blafare och listare. En och annan ölnörd gladde sig också kan jag tro. Stället kallas för ‘elefanten’ men heter Delirium Café…

I en, förvisso central, men ack så undangömd gränd öppnade en man vid namn Joel Pecheur ett pilsnerpang med inte mindre än 2004 olika öl. Året var som sagt 2003 och målet var att få en plakett från Guiness World of Record. Så blev det den 9:e januari 2004.

Nu har den obetydliga lilla gränden förvandlats till värsta nöjesgatstumpen med fem olika Delirium och tre Florisbarer (mestadels världsrekord i sprit). Om det nu någonsin funnits någon charm här så är den numer bortblåst…

Det var aningens lugnare och betydligt kunnigare, trevligare och mer serviceinriktad personal i början. Vintagelistan var tämligen orörd och stället var tämligen oskuldsfullt. Nu är det ett syndens näste in absurdum! Visst finns det bättre och sämre tider att vistas där men de senaste gångerna har det varit sådär. Ett tips för er som tänker åka dit är att skriva ner beställningen på ett papper (med ett gäng reserver) och sedan hoppas på det bästa! Betänk att om ni hittar någon favorit eller en raritet kan ni köpa den över disk utan att de öppnar den.

Innan Joel Pecheur öppnade ‘elefanten’ så drev han Moeder Lambic i Saint Gilles. Det finns fortfarande och ur en ren trevlighetsaspekt så åk hellre dit eller gå till dess relativt unga syskon Fonteinas (se länken).
Delirium Café firar sin födelsedag på torsdag om ni har möjlighet att åka dit. Det lär höras ända till Gent! Jag säger grattis och vad jag än har sagt så kommer jag att gå dit och lista nästa gång jag är i Bryssel. Sån är jag…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Belgisk öl enligt Skrubbe

Kärleksförklaringar, försvarstal och funderingar kring den belgiska ölfloran

”In Bruges”…

Just married.

BBBakis…

God jul!

Fjärde advent

Karl Bertil Jonsson

Skvallerbytta bing bång!

Ja tack, jag idrottar…

Barrunda

Ha den äran…